Mera Svartedalen – gula stigen

Eftersom vi ägnar en stor del av vår tid åt att packa och fixa inför husförsäljningen blir de flesta turer ganska korta den här sommaren. Igår åkte jag ut till Svartedalen på eftermiddagen med två syften. Det första var att gå den gula stigen som jag missade förra helgen. Det andra var för att få en lugn och skön utenatt.

Gula stigen från Bottenstugan, 4 km

Från Bottenstugan (där det finns parkering) går man norrut, längs Bohusleden etapp 9 och den blå leden, i drygt en kilometer. Precis när man kommer in i den mossigt gröna skogen viker den gula stigen av åt höger.

Här går man uppför och nerför genom härlig skog, på äkta Svartedalen-vis. Man passerar även en sjö, och stigen går bitvis uppe på en ås.

Efter några kilometer börjar stigen leda neråt, och jag kände direkt igen mig. Leden kommer ut på grusvägen som går till Korsvattnet, men nu skulle man gå ut mot ”stora vägen”. Sedan följer man vägen hela vägen tillbaka till Bottenstugan. Delen som går i skogen är jättefin, men det är inte lika roligt att gå längs vägen. Fast det är en riktigt bra runda att gå med hunden till exempel.

Vindskydd vid Lilla och Stora Iglekärr

Eftersom ett av mina favoritvindskydd, det längs bohusleden etapp 9 som är placerat mitt emellan Lilla Iglekärr och Stora Iglekärr, ligger nära den gula stigen var planen att övernatta där. Man har en sjö på varje sida om vindskyddet. Det finns också en rejäl eldstad/grillplats utanför, och bänkar.

Vindskyddet är i gott skick, och det har en ”duk” på rulle som man kan stänga för ifall det blåser eller regnar in. På baksidan av vindskyddet finns också en bänk längs med hela väggen. Dock finns inget dass (och en del som har varit här tidigare har inte skött sina besök så snyggt) – så var noga med att ta med ditt använda papper hem. Det är svårt att gräva ner något här eftersom det är stenhällar under det tunna jordlagret.

Från Bottenstugan är det knappt 2 kilometer upp hit. Och från stigskiljet där gul led svänger av är det kanske 300 meter. Så det är en avstickare om det är den leden man ska gå. Det enda negativa är kanske att vindskyddet ligger exakt intill Bohusleden. Men under tiden jag var där, cirka från klockan 18.00-07.00 passerade bara 2 personer, och så hade jag mött 2 joggare innan.

Sällskap av trevliga vandrare

Redan innan jag svängde av på den gula stigen gick jag fram till vindskyddet för att se om det var ledigt. Eftersom det redan var upptaget tänkte jag först gå till något av de andra vindskydden. Alternativt gå tillbaka till bilen och hämta tältet.

Men de två kvinnorna som slagit läger mellan Igelkärren var otroligt välkomnande, så jag bestämde mig för att övernatta tillsammans med dem. Trots att min tanke egentligen var att komma ut och bara ha det lugnt och tyst ett tag.

Eftersom jag sagt till dem direkt när jag kom att jag var ute efter tystnad lät de mig sitta i lugn och ro och läsa min bok. Men till min stora förvåning var det minst lika roligt, och trevligt, att prata med de nya bekantskaperna. Så det blev mer prat än bokläsning.

Regn, åska och död telefon

Helt plötsligt kom det ”utlovade regnet”. Det blev först bara ett stilla, vackert, härligt sommarregn, ingen störtskur. Vi satte oss i vindskyddet och bara njöt av ljudet en stund.

När det blev uppehåll passade vi på att göra vår kvällstoalett, och sedan stod vi och såg ut över vattnet. Runt oss kravlade några paddor fram ur sina gömmor, men det var för mörkt för att få några bra bilder av dem. Lugnet var totalt och det var med en go känsla jag kröp ner i sovsäcken.

Strax hörde vi åskan börja mullra, och det kom flera regnskurar under natten. Men vi hade det torrt och gott därinne i vindskyddet.

Av någon anledning bestämde sig min telefon för att starta om och sedan kräva min PUK-kod, vilken jag inte hade med mig. Så resten av turen hade jag ingen möjlighet att fota – eller att kommunicera med omvärlden. Därför kändes det tryggt att just den här gången faktiskt dela vindskydd med andra vandrare.

Tidig morgontur till bilen

På grund av att min tonåring var ensam hemma, och jag inte visste om hon försökt nå mig (t ex om det hade åskat) så valde jag att stiga upp tidigt och åka hem. Egentligen var min plan att utforska lite fler stigar i Svartedalen, men det får bli en annan gång. Barnen går alltid först.

Eftersom telefonen var död kunde jag inte ta några bilder, men jag önskar att jag hade kunnat förmedla hur vackert allt var, och hur gott det doftade i skogen efter regnet. Det blev en fin avslutning på en kort, men trevlig, tur.

Avslutningsvis några länkar

Tack vare att jag gick övriga stigar som utgår från Bottenstugan förra helgen kan du läsa om dem i det här inlägget. Och om naturreservaten här i Svartedalen kan du läsa hos Länsstyrelsen.

Observera att Svartedalens naturreservat består av tre olika områden, och att det är olika bestämmelser som gäller kring övernattning och eldande i dem. Det är bara tillåtet att övernatta i ett av de tre områdena. Läs på hos Länsstyrelsen innan du övernattar här.