För drygt en vecka sedan blev jag tipsad (av en som läst några av mina blogginlägg) om att gå Porsnäsleden i Hälleviksstrand här på Orust. Eftersom jag älskar att läsa på i förväg och vara lite förberedd googlade jag på leden och såg att den bara var 4,7 kilometer. Men den lät ändå väldigt spännande för den skulle gå i svår terräng över klippor och myrmarker. Och med utsikt över vår vackra skärgård. Så jag bestämde mig för att försöka gå den så snart som möjligt.
Mors dag är något vi har firat här i Sverige sedan 1919. Från början var det inte någon kommersiell högtid. Utan helt enkelt en dag då man uppmärksammade sin mamma på olika sätt. Till exempel med kaffe på sängen, blommor eller kort – men framför allt genom att låta henne slippa hushållsarbete en dag om året. För egen del uppskattade jag den fullmatade utomhus-morsdagen som jag fick igår – sista söndagen i maj.
Läs mer
Härmanö naturreservat är en av de vackraste platser jag vet. På grund av att jag är uppvuxen på småländska höglandet är jag inte van vid att vistas vid havet. Även att jag är barnsligt förtjust i det. Men sedan flytten till Orust förra året ser jag till att njuta av hav, vackra västkustklippor och de blommor som växer i skärgården så ofta jag kan. Igår blev det en tur till favoriten Härmanö, som alltså hör till Orust kommun.
I ganska exakt ett år har jag längtat efter att få sova i hammock i vårgrön bokskog *. Och min sambo är aldrig svårövertalad när det gäller ute-tid. Så igår kväll åkte vi till bokskogen på Himlabacken här på Orust.
Helgens utenatt blev inte exakt som vi planerade den. Men vi fick en många gånger vackrare tältnatt än vi hade förväntat oss. Eftersom vi både åkte och tittade på ett ställe med mängder av vitsippor och tog en sväng förbi vår bokskog så hann det bli lite sent. Vi valde därför att åka till en av våra favoritplatser i Stigfjordens naturreservat här på Orust – bara en kvarts bilväg hemifrån – och slå upp tältet där.
I Mollösund på Orusts sydvästra spets skulle det finnas en mystisk vandringsled (hade jag fått höra). Trots att leden är markerad med röda prickar på klipphällar och stenar är det ingen som vet vad leden heter, hur lång den är eller vem som har målat prickarna.
För någon månad sedan skrev Lisbeth, som är en av dem som driver Nösundsgården, till mig. Anledningen var att hon ville tipsa mig om de fina vandringslederna som finns runt Nösund. Sedan dess har jag gått flera av dem och är väldigt förtjust i området. Därför var det ganska naturligt att det var just där vi valde att förlägga veckans fredagsmys.
När Lars tyckte att jag skulle åka iväg och titta på blommor igår – utan hund – började hjärnan snurra. För det första fanns det väldigt många platser jag ville se. Och för det andra var jag helt oförberedd så jag hade ingen plan. Det gällde att tänka snabbt för att ta vara på dagen, så jag bestämde mig raskt för att åka till Boxviks kile här på Orust.
Jag hade fått tips från Lisbeth på Nösundsgården om lite olika vandringsleder. I morse prövade jag och hunden Wilma en av dem – Hjortsbackenleden. Leden är 7,5 kilometer lång, men jag valde att även göra några små avstickare. Därför blev det ungefär en mil för oss att gå.
Min väninna Sofia ville ge mig något fint eftersom jag fyllt år, och bjöd in mig till ett 50-årsfirande med övernattning under bar himmel. Platsen vi skulle till var hemlig, och maten ville hon också stå för. Det enda jag behövde göra var att packa mina grejer och åka hem till henne igår eftermiddag.
Igår fick vi med hela familjen, inklusive vår lilla malamute-valp som flyttade hem till oss i helgen, på en alla hjärtans dag-utflykt. Det är alltid roligt när familjen gör saker tillsammans. Och extra roligt när vädrets makter dessutom står på vår sida.
En av de första platserna jag besökte efter min flytt till Orust i höstas var det lilla Svanviks kile naturreservat som ligger i Stigfjorden. Den gången var det min väninna Sofia som guidade mig och jag är oerhört tacksam för att hon tog med mig dit. Efter det första besöket i naturreservaet har det blivit många fler. Några helt på egen hand, andra med hundarna, enbart sambon eller med hela familjen. Nu senast fick vi tillfälle att njuta av Svanviks kile i vinterskrud.
Läs mer
Vi som bor här på Orust får varje onsdag ST-tidningen i brevlådan. Den är full av nyheter och information som rör oss som bor i Stenungsund, på Tjörn eller på Orust, och den har varit väldigt bra för mig som är nyinflyttad. Den här veckan innehöll ST-tidningen bland annat en artikel om mitt medborgarförslag om vindskydd längs vandringsleden Orust Tvärs / Kuststigen.
Förra helgen gick jag etapp 8 av Kuststigen mellan Malö strömmar och Göksäter. Nu i helgen var det dags igen, och min sambo var snäll och och körde mig till punkten i Göksäter där han hämtade mig och hunden Wilma efter förra delsträckan. Den här gången skulle vi gå från Göksäter till Hoga, en sträcka av 11 kilometer.
Eftersom den planerade turen runt några av sjöarna i Herrestadsfjällets naturreservat blev inställd (se gårdagens inlägg) fick jag hitta på något annat att göra idag. Jag valde att gå en av delsträckorna av Kuststigen som går här på Orust: Delsträcka 8 mellan Göksäter och Malö strömmar. Eller tvärtom blev det för mig, eftersom jag började vid kusten och gick “hemåt”. Etappen är 13 kilometer lång, och ganska utmanande, så det kändes som en värdig ersättare för helgens ursprungliga plan.