Jag brukar aldrig vara rädd när jag sover ute, men förra natten var faktiskt riktigt obehaglig. Men då var det inte ensamheten som störde mig – jag var rädd att tältet skulle blåsa iväg.
Valparna gör att vi måste turas om
Eftersom vi har 9 små hundvalpar hemma får vi under en period turas om att gå ut på tur. Igår var det min tur att ”vara ledig”. Egentligen hade jag inte någon särskild plan, men jag längtade efter havet eftersom jag mest varit i skogen de senaste veckorna.
Valet föll, som någon gång tidigare, på Björshuvudet på grannön Tjörn. SMHI hade utlovat strålande väder, och jag valde att tro på dem även att det mulnade på allt mer under eftermiddagen. När jag gick den sträckan från bilen och ner till ”min” strand (cirka 1,5 kilometer) kom världens regnskur. Då blev det regnjacka på mig och regnskydd till ryggsäcken.
Medan jag gick skymde det snabbt. En kort bit hade jag sällskap av två rådjur. Sedan kom jag fram till havet och himlen rodnade vid horisonten. Om jag skulle hinna slå upp tältet före solnedgången skulle jag vara tvungen att skynda på.
Fick flytta tältet på grund av blåsten
På grund av att jag sovit vid Björshuvudet två gånger tidigare, och även varit där några gånger till, känner jag till området ganska väl. Min tanke var att slå upp tältet i en vik där jag inte sovit tidigare. Vilket jag också gjorde. Men sedan fick jag ta ner tältet i all hast på grund av att det blåste så mycket att tältet höll på att slitas sönder.
Jag valde en mer skyddad plats; en liten strandäng med berg på ena sidan och klippor runtom. Det var nu mörkt medan jag slog upp tältet och till slut tände jag pannlampan. Därefter bäddade jag och lyxade till det med att bara ligga och lyssna på alla ljud inne i tältet innan jag tog en kvällspromenad i pannlampans sken.
Jag är otroligt stolt och glad över att få vara ambassadör för IceBug. Redan 2006 köpte jag mina första dubbade vinterkängor från dem, och sedan dess älskar jag greppet man får med deras skor – som igår på hala klippor till exempel. Ta gärna en titt själv på alla skorna här (länk)!
Framåt klockan 21 kröp jag ner i sovsäcken. Det blåste nu en hel del även i min skyddade ”gryta”, men jag somnade gott efter en stund. Då förväntade jag mig att sova gott ända till morgonen – eftersom jag nästan alltid gör det när jag sover ute.
Vaknade av att tältduken slog mot mig..
Men redan klockan 02 vaknade jag. Anledningen var att tältduken slog på mig och hela tältet skakade. En av tältspikarna hade lossnat, så jag kravlade mig dit i understället (på blött gräs). Tack och lov hittade jag pinnen och kunde inifrån tältet sträcka mig ut och sätta fast den igen.
Sedan var det desto svårare att somna. Visst har jag sovit ensam många gånger – och känt mig helt trygg. Visserligen har jag oftast haft hundar med mig, men den här gången blev jag allvarligt oroad. Inte över själva ensamheten, utan över risken att tältet skulle blåsa iväg. Eller blåsa sönder. För vid det här laget blåste det 14-15 sekundmeter med 20 sekundmeter i byarna (enligt SMHI).
Tältduken fladdrade och slog, och nertill blåste det in i tältet (eftersom tältet saknar golv). Jag vände och vred på mig och många tankar flög genom hjärnan på mig. Efter att jag kollat väderleksprognosen stod det nämligen klart att vindstyrkan skulle ligga kvar på samma nivå ända till nästa kväll. Jag önskade verkligen att jag hade tagit med mig ett tunneltält istället för ett tipitält denna tur.
Tänk om tältet skulle blåsa iväg?
Jag funderade på hur jag skulle bära mig åt om tältet släppte så att jag låg där helt utan tält i blåsten.. på hur jag skulle kunna packa ihop sovsäck, liggunderlag.. och få på mig kläder utan skydd av tältet. Och om tältet stod kvar hur jag skulle lyckas med att packa ihop det på morgonen. Och på ifall det vore smartare att packa direkt – i mörkret – och ta mig till bilen. Hittills har jag inte varit ute ensam i sådant väder – utan Lars har alltid tagit hand om de praktiska bitarna om det blivit besvärligt.
När jag legat vaken i nästan 2 timmar bestämde jag mig för att hälla varmvattnet jag haft med i termos ner i min flaska och lägga ner i sovsäcken. Därefter somnade jag direkt och vaknade inte förrän strax efter klockan 6.
Men då vaknade jag med ett ryck. Vinden hade tilltagit ytterligare och på ena sidan av tältet hade alla tältspikar utom de i hörnen lossnat. Jag slängde på mig kläderna och försökte att hjälpligt få i pinnarna. Sedan packade jag min sovsäck och övriga sovsaker i rekordfart innan jag tog mig ur tältet.
Tältet kom ner ”helskinnat”
Det blåste så mycket att jag vacklade i vinden, men min strategi för att få ner tältet utan att fylla det med vind lyckades. Lättad kunde jag börja njuta av skådespelet omkring mig. Jag hade på mig min favoritpolotröja i merinoull under jackan, och nu åkte även pannband och torgvantar i ull på. Jag njöt av de mäktiga vågorna som slog mot klipporna. Och av Björshuvudets silhuett mot gryningsljuset som kämpade mot molnen.
Till slut gick jag tillbaka mot bilen för att köra hem till Orust. Egentligen var min plan att åka ut till antingen Dyrön eller Härmanö, men med vindstyrkor på runt 19 sekundmeter valde jag att spara just dessa vandringar till andra agar. Istället blev det vandring i mer skyddad terräng. Men det berättar jag mer om en annan gång.
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag kände mig väldigt nöjd efter den här natten. Både över att jag behöll lugnet trots oron, och över att jag har gjort nya erfarenheter att ta med mig i framtiden.
Avslutningsvis – länkar till fler inlägg
Under bar himmel vid Björshuvudet
Tälta på Öland – lyxig egentid
Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile
Höglandsleden: Ädelfors-Lilla Bjälkerum
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.