Vandring på Dyrön i lugnt tempo

När min mamma (snart 70 år) och hennes man besökte oss i veckan ville jag visa dem det bästa av mitt hemomkring. Ett av de ställen som jag tycker sammanfattar den bohuslänska naturen väldigt bra är Dyrön utanför Tjörn, så dit planerade jag en tur.

Dyröleden 5 km – skulle den vara för svår?

På Stora Dyrön går en vandringsled som heter Dyröleden (länk till inlägg från mitt första besök) runt hela ön. Den är inte mer än 5 kilometer lång, men bedöms som utmanande. Anledningen är att den är oerhört kuperad, och till största delen består av naturstig. Dock finns hjälpmedel i form av trappor i de besvärligaste passagerna.

Eftersom min mamma har ont i benen var jag lite orolig att miljön skulle vara för besvärlig för henne. Men efter att jag hade visat lite bilder och berättat om leden trodde hon att det skulle gå bra om hon fick gå i sitt tempo. Och med stavar såklart. Så igår tog vi färjan (se mer info i slutet av inlägget) över från Rönnäng på Tjörn till Stora Dyrön.

Kuperad och vacker vandring på Dyrön

Vi hade otrolig tur med vädret, för trots rejäla vindar sken solen från en härligt blå himmel. Direkt när vi kom till Norra Hamnen på Dyrön gick vi åt höger och uppför det första berget. Leden går hela tiden uppför och nerför, men man belönas gång på gång av storslagen utsikt mot havet.

Hela vägen ner längs den västra sidan ser man den lilla ön Åstol en bit ut i havet – ständigt ur nya vinklar. Carlstens fästning, Marstrand, syns också, åtminstone ”fina” dagar som den vi fick igår. Alla färger var klara i solljuset, vilket gjorde intrycken från omgivningarna på Dyrön extra vackra.

Dynes ravin och 112 trappsteg

För min sambo och mig var det en nyttig erfarenhet att inte kunna gå på i vårt eget tempo. Likaså att behöva ta hänsyn till att vissa steg/höjdskillnader var för stora så att min mamma behövde ta små omvägar för att hitta ett enklare alternativ. Det gjorde mig ödmjuk och tacksam över att jag själv kan gå var och hur jag vill.

På ett ställe kan man välja att antingen fortsätta stigen rakt fram eller att gå en svårare väg genom Dynes ravin. Här stannade vi för en kort överläggning, men mamma och hennes man kom fram till att de ville pröva att ta sig igenom. Och om det inte fungerade skulle vi vända och gå den enklare stigen.

Genom ravinen går en bred spång (det tackar vi för!), annars hade här varit väldigt svårgått. Med en vidunderligt vacker utsikt mot havet, längst ner i ravinen, finns en rastplats. Där unnade vi oss en liten paus innan vi tog oss an de 112 trappstegen. Även att det var trångt på något ställe (till exempel var min sittdyna i renskinn för bred) så klarade vi alla av att ta oss upp till toppen.

Vidare på Dyrön på jakt efter kaffe-rastplats

Leden går sedan högst uppe på berget en kort stund, innan man svänger ner i en bredare ravin. Precis i svängen kan man göra en avstickare till vänster för att se på en näckrosdamm (den passerar man även om man gör avstickaren till vattentornet – en kort tur och retur-avstickare).

På många ställen finns bord och bänkar, vilket gör det väldigt enkelt att ta en paus när man vill. Och det ville vi, för de tre i sällskapet som dricker kaffe började bli lite sugna. Men vi ville hellre sitta en bit från stigen än vid dessa bord. I vanliga fall hade vi bara ”stövlat iväg” bland klippblock och snår, men det var inte att rekommendera när vårt sällskap var i 70-årsåldern. Istället höll vi ögonen öppna medan vi gick.

Till slut skymtade vi en öppen yta en bit framför oss, mellan stigen och havet. När vi kom ännu närmare kunde vi urskilja ett bord, och en vattenpump. Detta var strax innan vi kom fram till den prisbelönta bastun på Dyrön. Eftersom det var ganska mycket folk på leden valde min sambo att gå i förväg och sätta sig vid bordet tills vi hann dit.

Dessutom låg denna fina rastplats i lä bakom några högre klipphällar vilket gjorde att vi fick en underbar fikaplats. Själv satte jag mig på den solvarma klippan och värmde upp vattnet.

Sedan vankades lite goda kex, glada samtal och därefter lite blomletande och fotografering i den lilla dalen vi befann oss i.

Ner mot, och förbi, södra hamnen på Dyrön

Från det att vi passerat bastun var det lätt att gå ända fram till hamnen. Här går man på ”brygga” längs vattnet, och det finns flera bänkar vid vackra platser att stanna till vid. Dessutom fanns här otaliga klippor där människor solade och badade. Själva badplatsen såg jag inte (å andra sidan letade inte heller efter den), men jag har hört att den ska vara fin.

Egentligen hade jag tänkt att vi skulle stanna och köpa lite fika i södra hamnen, men vi var fortfarande mätta efter vår fikapaus. Istället tittade vi på alla båtar och sommarglada människor. I det klara vattnet skymtade vi maneter.

Här kan man välja att antingen ta en asfalterad gångväg upp till norra hamnen, eller att fortsätta gå Dyröleden. Som du kanske gissar valde vi det senare alternativet, och gav oss ut på stigen längs öns östra sida.

Annan natur på öns östra sida

Eftersom jag hade gått den här leden tidigare visste jag att naturen nu skulle skifta. Från att gå på stenhällar och klippor blir det nu mer växtlighet, och klipporna blandas med skogsstigar. Men det betyder inte att det är enkelt att gå.

Vi passerade många fina havsvikar. Vissa av dem i stort sett folktomma, medan andra var fulla av lyckliga badgäster. Personligen njöt jag extremt av det turkosblå vattnet, solen som värmde och att slippa den hårdare vinden som legat på medan vi gick på öns västra sida.

Jag upplevde att det gick lite snabbare att gå på den här sidan av ön, men det var ändå bara korta avsnitt som bestod av skogsstig. Vi lät min mamma ta täten och bestämma tempot. Självklart ville hon, precis som jag, stanna och njuta av vyerna och ta in alla intryck.

Innan vi visste ordet av såg vi norra hamnen igen. Och en ofantligt stor folkmassa som väntade på färjan. Eftersom vi insåg att vi inte skulle hinna med nästa avgång tog vi det extra lugnt. Till och med unnade vi oss varsin glass innan vi sällade oss till mastodont-kön.

Nu hade vi ändå sådan tur att färjan körde i skytteltrafik istället för att hålla tidtabellen strikt, så vi behövde inte vänta mer än en halvtimme innan även vi blev upplockade och körda till hamnen i Rönnäng. När vi gick därifrån mot parkeringen bubblade vi nästan över av alla intryck vi fått under dagens vackra vandring. Och jag tyckte det var riktigt roligt att ha fått dela med mig av mitt hemomkring till min mamma. Dessutom tycker jag att hon var grym som fixade turen!

För dig som vill veta mer om Dyröleden

Dyröleden är en rundslinga på 5-6 kilometer som ligger på Stora Dyrön, Tjörn i södra Bohuslän. Vandringsleden är en av delsträckorna av Kuststigen. Svårighetsgraden bedöms som utmanande, och det beräknas ta 2-3 timmar att gå runt ön. När vi gick igår tog det oss 4 timmar, men då hade vi även tagit en rejäl paus då vi kokade kaffe att njuta av vid havet.

Information finns även i bokform

För dig som föredrar att läsa icke-digitalt så finns denna tur även beskriven i boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket. I boken är det tur nummer 20, Dyrön runt du ska titta på i så fall.

Så här kommer du till Dyrön

Till Dyrön kommer du med färja med Västtrafiks linje 361 (länk till tidtabell) från Rönnäng på Tjörn. Färjeturen tar runt en kvart. Biljett kan köpas ombord, eller i Västtrafiks egen app ”Västtrafik To Go”.

Om du kommer i bil behöver du ta med i beräkningen att det tar minst en kvart att gå till färjan från parkeringen vid ishallen, så kom i tid. Det går även att ta sig till Rönnängs brygga med buss Tjörn Express, t ex från Göteborg eller Stenungsund.

På bilden har jag vandringsskorna Rover från Icebug på fötterna, vandringstrumpor från Happy Hiking, skort från Swedemount, fleecejacka från Beyond Nordic, ryggsäck från Fjällräven och min sittdyna i renskinn från Dalum Sweden.

---

Tips om andra turer i närheten

På min första vandring på Dyrön stötte vi på mufflonfår flera gånger – det kan du läsa om här i bloggen. Jag kan även tipsa om en mängd vackra turer du kan göra på Tjörn, till exempel Sundsbys vandringsleder (flera olika), den vackra konstutställningen vid Pilane gravfält eller Säbyleden och stenstugan.

Några bilder från mitt Instagram