På trettondagen fick vi årets första utenatt. Visserligen lite senare än planerat, men på grund av sjukdom fick det bli så. Men vilket superutedygn vi fick när vi väl kom ut – då fick vi nämligen uppleva tre av Risvedens naturreservat.
Naturreservatet Slereboåns dalgång
Första gången jag besökte Slereboåns dalgång var i juli 2020. Redan två veckor senare återvände vi, och denna gång med våra barn och mina svärföräldrar. Ytterligare ett besök han vi med till ”vårt” lilla vattenfall samma sommar. Men nu var det första besöket vintertid.
Egentligen var planen att vi skulle gå upp till Bergsjön och slå läger. Sedan skulle min sambo, som varit krasslig sedan vi var i Glaskogen, stanna där. Han skulle förbereda för årets första utenatt medan jag och Balder vandrade i de angränsande naturreservaten. Men Lars kände sig pigg, så vi bestämde oss för att gå till vattenfallet tillsammans.
Slereboån och vattenfallet i Gäddevadsbäcken
Trots att det inte är mer än 1,6 kilometer mellan parkeringen och vattenfallet (följ gula markeringar) fick vi fina upplevelser på denna sträcka. Mossig gammal skog omger stigen, och ner i dalgången strax nedanför forsade ån fram. Självklart var vi tvungna att göra en liten avstickare ner dit.
Redan innan vi nådde fram till vattenfallet såg vi att ån var översvämmad där bron leder över till vindskyddet precis i naturreservatets utkant. I själva vattenfallet forsade vattnet fram över stenar och istäckta grenar.
Vi tog god tid på oss att gå upp längs Gäddevadsbäcken för att se alla de små fallen. Solstrålarna som silade ner mellan träden ökade den magiska trollskogskänslan.
Foto: Lars Johansson
Bergsjöns naturreservat
Sedan gick vi tillbaka till bilen och hämtade vår packning. Därefter bar det iväg in i Bergsjöns naturreservat. Även här var jag första gången sommaren 2020. Detta är också ett ganska litet naturreservat, men här är det ändå rätt krävande vandring. Området är kuperat och vildmarkskänslan påtaglig. Vid de brantaste partierna finns dock trappor.
Stigen är markerad med blå markeringar, och tydligt märkt utom vid någon korsning där det bara sitter en pytteliten handskriven skylt. När man kommer fram till Bergsjön är utsikten slående och det finns många platser som passar för en paus. När vi hittat den absolut vackraste platsen, lämnade jag min ryggsäck och Lars där.
Medan han stannade kvar för att slå upp tältet och njuta av solen uppe på berget, gick jag och Balder vidare. Vi rundade först Bergsjön, och fick sedan gå en kort, brant sträcka, samma väg som vi gått upp till sjön innan vi kom ner till stigskiljet.
Färdsleskogens naturreservat
Sedan gick vi något hundratal meter på stigen mot Slereboån igen, innan vi svängde in mot Färdsleskogen. Detta reservat gränsar till Slereboån, och vi kom strax ner till ån. Den korsade vi sedan på en bro.
Därefter gick det uppför. Runt oss var allt grönt, men bestrött med snöpuder: Mossa, gammal skog, stenar. Stigen var inte särskilt upptrampad och här kändes det verkligen som att gå i en John Bauerskog. På håll hörde jag åns porlande vatten där jag gick.
Korsningarna var inte skyltade
Trots att jag verkligen uppskattade omgivningen störde det mig att korsningarna inte var märkta med skyltar. Två gånger fortsatte jag rakt fram på den stig jag gick för att jag missade att de blå märkningarna svängde av. Sedan gick mycket energi till att hålla koll på varje blå prick för att inte missa fler svängar. Vilket minskade en del av tjusningen.
Men den lilla vandringsslingan i reservatet, uppskattningsvis 2 km, är verkligen värd att gå. Mest på stig – lite på skogsväg.
Årets första utenatt
Eftersom det började skymma skyndade jag på stegen tillbaka mot vår lägerplats vid Bergsjön. När vi kom fram var klockan nästan 15.30 och vi hade då varit i Risveden i 6,5 timmar. Temperaturen var -10 på morgonen, men gick upp till -6 under dagen. Jag hann få några minuters sol innan den sjönk bakom trädtopparna.
Middag i vacker skymning
På grund av att jag inte ätit någon lunch var jag rätt hungrig när jag kom tillbaka. Så vi tog fram vårt Trangia, kokade upp vatten och fyllde våra påsar från Real Turmat.
Den här gången stod pulled pork på menyn, och den var lika god som övriga rätter vi smakat (se gärna smaktestet av frystorkad mat som jag gjorde i höstas). En annan bra sak är att man kan använda matpåsarna till att värma händerna medan man väntar.
Elda – bästa mörkeraktiviteten
Medan mörkret föll passade Lars på att såga upp de nedfallna grenar och kvistar vi samlat ihop under eftermiddagen. Och gick på jakt efter i pannlampans sken också i flera omgångar under kvällen. Många småpinnar blev det – och alla var lika blöta eller frusna.
Men till slut brann brasan. Även att vi fick hjälpa den på traven med jämna mellanrum genom att blåsa. Och vi la hela tiden blöta pinnar runt elden så att de skulle bli lite torrare i alla fall. Maken till rök har jag i alla fall sällan sett. Men vi kunde njuta av brasan i omgångar. Och av månen som steg på himlen, och stjärnorna som gnistrade runt oss.
Premiär för nytt tält på årets första utenatt
Till slut tyckte jag att det började bli för kallt att sita ute. Denna årets första utenatt passade vi på att inviga vårt nya tält, ett Fjällmark Tarfala Professional 3. Min första uppfattning var att det var rymligt och kändes stabilt, men det är svårt att uttala sig efter bara en natt. Jag gillar i alla fall att takhöjden är lite högre än i vårt andra tunneltält, för det gör det enklare till exempel byta om.
Efter att jag gjort just det, bytt om, gottade jag in mig i sovsäcken med min varmvattenflaska. Vattnet hade vi nyss värmt på vårt Trangia, och medan värmen spred sig kände jag ögonen bli tunga. Innan jag visste ordet av sov jag.
För ovanlighetens skull sov Balder i stort sett hela natten. Han hade sin bädd mellan våra sovplatser och väckte mig bara någon gång när han ville bli klappad. Då hörde jag snön falla mot tältduken, men somnade sedan om igen.
Nysnö, gråväder och dubbade skor
När vi vaknade på morgonen hade världen blivit lite vitare. Visserligen var det inte mycket snö som fallit, men det låg nu snö på tältet och på sjön nedanför. Efter lite frukost packade vi ihop våra saker och gick sedan på de hala stigarna ner mot parkeringen.
Återigen, och detta börjar nästan bli lite tjatigt, var jag oerhört tacksam att jag hade på mig dubbade skor från Icebug. Denna tur hade jag mina ”gamla” Torne som är riktigt stabila även i svår terräng. Adak som jag har till vardags passar mer för promenader och turer i lättare terräng. Men.. dubbade skor var hur som helst räddningen för mig denna snöiga/isiga dag.
Sammanfattning och länkar
Detta blev verkligen en fantastisk tur och helt klart värd att minnas som årets första utenatt 2022. Vädret på trettondagen var helt oslagbart vackert. Och att få gå i tre så vackra naturreservat på en dag fyllde mina sinnen så att det nästan blev överfullt. Detta blev 30 timmar total kvalitetstid!
Jag är otroligt förtjust i hela Risveden-området och har gjort ett antal utflykter, vandringar och övernattningar här. Därför har jag samlat alla i en och samma kategori för att det ska bli enklare att hitta dem: Länk till alla mina inlägg från Risveden.
Fakta om naturreservaten
Alla tre reservaten ligger i Ale kommun och du når dem från samma parkering. Så här hittar du hit: 5 km norr om Skepplanda (30 minuter norr om Göteborg). Infart finns vid Röserna utefter vägen mot Kvarnabo.
OBS! I Slereboåns dalgång är det inte tillåtet att övernatta eller elda. I de övriga två reservaten finns inga sådana restriktioner.
Länkar till Länsstyrelsens information om reservaten:
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.