Jag hade fått tips från Lisbeth på Nösundsgården om lite olika vandringsleder. I morse prövade jag och hunden Wilma en av dem – rundslingan Hjortsbackenleden. Leden är 7,5 kilometer lång, men jag valde att även göra några små avstickare. Därför blev det ungefär en mil för oss att gå.
Varför Hjortsbackenleden?
Att få förslag till nya vandringsturer var oerhört roligt. Till och med så roligt att det nästan var svårt att välja vilken jag skulle gå. Gemensamt för alla lederna är att de utgår från hamnplanen i Nösund och är rundslingor. Av flera anledningar föll valet på Hjortsbackenleden:
- Underlaget verkade trevligt = väldigt lite asfalt
- Längden på leden kändes perfekt!
- Leden går väldigt nära flera utsiktspunkter (så att jag kunde göra avstickare dit)
Arekullen, 75 möh
Från hamnplanen i Nösund följde vi pilgrimsleden i riktning mot Box Vette. Direkt efter att vi passerat samhällets sista hus kom vi in i en vacker lövskog längs en bäck. Efter några hundra meter svängde vi av leden mot Arekullen. Stigen till utsiktspunkten är skyltad. Och brant. Tack och lov fanns där både rep och en del trappsteg till vår hjälp. Efter nattens minusgrader var det nämligen ganska halt.
Det var absolut värt att gå upp för att njuta av utsikten här innan vi fortsatte längs pilgrimsleden. Solen steg, fåglarna kvittrade och porlandet från bäcken följde oss. Allt detta gjorde att jag fylldes av riktig vårkänsla där jag gick. Hjortsbackenleden är inte markerad. Däremot hade jag fått med mig en detaljerad beskrivning så jag behövde aldrig oroa mig för att gå fel.
Boxviks Vette, 116 möh
Sedan dök den efterlängtade skylten mot Box Vette upp. Egentligen går inte leden förbi där, men detta är en avstickare du bara inte får missa! Förmodligen är det inte längre än max 500 meter upp till högsta punkten från skylten.
I kontrast till lövskogen vi nyss passerat öppnades snart ett landskap likt en fjällhed framför oss. Vi följde stigen genom ljungen och över klipporna mot vetten. Åt vilket håll jag än såg skymtade jag havet.
På bergets högsta topp, 116 meter över havet, finns ett bronsåldersröse. Där finns även en informationsskylt (på marken dock) som säger att det bara finns två punkter på hela Orust som är högre belägna än denna. Jag och Wilma njöt av landskapet medan jag strosade runt och letade efter en bra plats att äta min frukost på. Och det var inte svårt.
Några kilometer längs grusväg
Efter en rofylld paus vände vi tillbaka ner på leden. Ganska snart kom vi ut på en grusväg som vi följde i några kilometer. Vanligtvis kan jag tycka att det är tråkigt att gå längre sträckor längs vägar, men det gjorde jag inte idag. Förmodligen på grund av att vi varken såg eller hörde några bilar. Å andra sidan kan det bero på att jag gick idag, en söndagsförmiddag i februari – inte under sommarens högsäsong. Oavsett anledning så tyckte jag att vandringen längs denna sträcka var meditativ där den gick genom odlingslandskap och förbi vårdade sommarstugor.
Sista biten följde vi en mindre grusväg genom ett sommarstugeområde där stugorna låg oerhört glest. Det var flera hundra meter mellan varje stuga. Därefter följde vi en stig ut mot ”stora vägen”.
Stigen går därefter parallellt med den smala asfaltsvägen. När stigen tar slut får man gå på vägkanten ett hundratal meter innan leden svänger in på gamla vägen. Det är en lite smalare väg förbi några hus, där man går nerför backen mot havet och hamnplanen.
Jag är SÅ nöjd!
Jag var oerhört nöjd efter min tur och känner redan längtan efter att få gå denna runda igen. Kanske med familjen så att de också får se vackra Boxviks Vette? Eller med Sofia och hundarna? Eller med någon blomnörd som kan krypa runt på alla fyra och fota blommor tillsammans med mig? Här i området kommer snart blåsipporna, och därefter gullvivorna, och det vore fantastiskt att kunna gå här igen under den vackra tiden!
För dig som vill veta mer
Här kan du läsa mer om utsiktspunkten Boxviks Vette i Orust naturguide (se tips 8)
Och så måste jag ju såklart lägga ut en länk till Lisbeth och hennes Nösundsgården
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.