Ängholmen på Orust i gryningen

Idag var jag inbjuden att följa med Sofia på ännu en upptäcktsfärd här på Orust. Jag hade inte den blekaste aning om vart vi skulle, men det visade sig att vi skulle till Ängholmen i Stigfjordens naturreservat.

Utsikt från berget på Ängholmen i gryningen
Utsikt från berget på Ängholmen i gryningen

Både Sofia och jag är morgonpigga så vi bestämde oss för att ses redan klockan 06.30 även att solen inte skulle gå upp förrän klockan 08.01. Det blev ett riktigt äventyr att hitta rätt lilla grusväg i den kolsvarta morgonen, men Sofia gjorde ett kanonjobb. Vi steg ur bilen på parkeringen på Ängholmen och tände våra pannlampor. Sofia hade ännu inte berättat för mig hur långt vi skulle gå, eller vilken slags natur vi skulle möta, så det var extra spännande att följa efter henne på skogsvägen där hon började gå.

Sofia (och hunden Wilma) i pannlampans sken på Ängholmen
Sofia (och hunden Wilma) i pannlampans sken

Det var mitt första besök på Ängholmen, och Sofia hade inte varit här på många år. Trots det lyckades hon guida mig raka spåret upp till högsta punkten i mörkret. Sofia försäkrade mig om att man har en underbar utsikt över delar av Stigfjordens naturreservat därifrån – om det är ljust. Vi gjorde ändå vårt bästa för att föreviga platsen, och till vår förvåning såg mobilkameran mer av omgivningen än vi själva gjorde.

Mobilkameran såg mer av omgivningen än jag själv gjorde i gryningsljuset
Vy över Kalvön-Hjälm-Stävö från högsta punkten på Ängholmen

Sofia pekade mot en liten ö strax till vänster om oss (Skutholmen såg jag sedan att den heter) och sa att hon ville att vi skulle ta oss ner till stranden för att hon hade något hon ville visa mig där. Vi halkade neråt i mörkret på hala klippor. Ibland på små djurstigar och ibland mitt ute i snåren – varav vissa var väldigt taggiga kan jag tillägga. Men till slut hade vi tagit oss ner till havet och möttes av stora skumbollar som blåste omkring i vinden.

En spindel vi tog oss förbi på väg ner mot havet
En spindel vi tog oss förbi på väg ner mot havet

Vi följde stranden mot en stor strandäng som låg mitt emot Skutholmen. Sofia berättade att man kan gå längs en stenpir från Ängholmen och ända ut till ön när det inte är lika högt vatten som det var idag. På sommaren går det betande djur på strandängen, men idag var vi ensamma när vi slog oss ner på klipporna på varsitt lammskinn och tog en härlig kaffepaus. När vinden friskade i valde vi att ta den enklare vägen, längs skogsvägen, tillbaka till bilen.

Sofia vid den del av stenpiren mellan Ängholmen och Skutholmen som låg ovanför vattenytan idag
Sofia vid den del av stenpiren som låg ovanför vattenytan idag

Än en gång bjöd Sofia på en vacker och spännande tur. Jag är otroligt tacksam både för för upplevelsen och sällskapet! Länk till Sofias instagram där du kan se fler av hennes äventyr.

Så här hittar du till Ängholmen

Orust NaturguideÄngholmen ligger i Stigfjordens naturreservat och är tips nummer 15 i Orust Naturguide (länk till guiden). Vi körde från Varekil mot Ellös. Vid första avtagsvägen mot ön Lyr tog vi vänster och efter någon kilometer svängde vi vänster igen, vid skylt “Ängholmen”. När grusvägen delade sig svängde vi vänster igen och kom sedan fram till parkeringen. Därifrån följde vi skogsvägen som går ända fram till strandängen, men vi valde att svänga av på stig åt höger för att ta oss upp till den högsta punkten. Rundan vi gick vara bara runt 2 km, men vi var ute 1,5 timme och gav oss själva tid att njuta av omgivningarna.

Koordinater till parkeringen på Ängholmen:
58.120853, 11.592559 alternativt 58°07’15.1″N 11°35’33.2″E

Märkt , , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *