Rammdalen naturreservat – Risveden

Under min sommarledighet har vi hunnit besöka de flesta av de 11 naturreservaten i Risveden. Rammdalen hade vi dock bara passerat utanför längs Risvedenspåret under vår marschvecka, så igår bestämde jag mig för att åka dit och ta mig en närmare titt.

Rammdalen naturreservat i Risveden
Rammdalen naturreservat i Risveden

Min sambo var upptagen på andra friluftsäventyr så jag åkte själv den här gången. Bilen lämnade jag på en av parkeringarna längs vägen från Skogstorp, precis vid skylt “Rävasjölia”. Därifrån var det bara ett hundratal meter (mot Ljusevattnet) till grusvägen/skogsvägen jag skulle följa mot reservatet. Efter ungefär 800 meter svängde jag av skogsvägen och följde Risvedenspåret mot Rammdalen. Då var det bara 450 meter kvar dit, men jag hann njuta både av den nyutslagna ljungen som växte rikligt längs stigen och alla hallon som tyngde buskarna och fyllde luften med ljuv doft.

Risvedenspåret går strax utanför Rammdalen naturreservat
Risvedenspåret (18 km) går strax utanför Rammdalen naturreservat
Risvedenspåret, strax ovanför dalen
Risvedenspåret, strax ovanför dalen

Eftersom Risvedenspåret är ett motionsspår är det relativt enkelt att gå längs stigen uppe på kanten av Rammdalen. I slutet av Rammsjön, som inte syns från spåret, hänvisar en skylt till en stig som jag givetvis vek in på. Jag hade läst att det inte fanns stigar i området förutom Risvedenspåret så jag var tacksam att jag hade något att följa ner mot sjön. Väl framme förundrades jag över klipporna på två av sjöns sidor som stupade brant ner i lilla Rammsjön.

Rammsjön i Rammdalen naturreservat
Rammsjön i Rammdalen naturreservat
Rammsjön i Rammdalen
Rammsjön i Rammdalen
Mitt mål är att gå upp till högsta punkten på Rammberget
Mitt mål är att gå upp till högsta punkten på Rammberget

Även att det inte skulle finnas stigar hade jag en förhoppning om att kunna ta mig upp på Rammberget. Och helst även hitta Skäddas grotta som jag hade läst om. Så när jag hade beundrat utsikten fortsatte jag att följa stigen motsols längs sjökanten. En spång ledde genom hög vass och sedan fanns två trappor som gjorde det enkelt för mig att ta mig på på den lägre nivån av berget på ena långsidan. Jag är lite höjdrädd, så det var rätt pirrigt att gå vid den branta kanten, men det var mäkta vackert.

Till min förvåning fanns där en trappa
Till min förvåning fanns där en trappa
Lite pirrigt att befinna sig så högt över Rammsjön i Rammdalen
Lite pirrigt att befinna sig så högt över Rammsjön

Eftersom det var 27 grader ute passade jag på att fylla på vätska, även att jag inte gått längre än cirka 2 kilometer. Och det skulle visa sig att det var ett klokt val – jag skulle nämligen behöva all energi jag kunde få. Jag kunde se att människor/djur gått åt lite olika håll, men de flesta spåren följde sjökanten och gick neråt. Min plan var ju att ta mig uppåt, så jag kämpade på. Både längs lite djurstigar och “off-road”. Det blev brantare och brantare. Skogen var dessutom full av nedfallna träd. Men jag tänkte på mitt och Sofias äventyr i Ramsvikslandet förra helgen och tänkte att klarade vi av det så skulle jag väl klara av lite kuperad skog! Och till slut var jag uppe. Inte allra, allra högst upp, men högt.

Lite brant.. och högt... på Rammberget i Rammdalen
Lite brant.. och högt… på Rammberget
Titta, där nere ligger Rammsjön....
Titta, rakt här nedanför ligger Rammsjön….
Ibland hittade jag "etage" som jag kunde följa
Ibland hittade jag “etage” som jag kunde följa

Jag smög mig ut till utkiksplatserna och försökte hitta smarta och säkra vägar att gå på. Medan jag gick hade jag nämligen insett att det nog inte var någon som visste exakt var jag var, så skulle något hända… Terrängen var inte sådan att jag tycker att man ska klättra runt i den helt ensam, så jag valde att försöka ta mig ner och hoppas att sambon vill följa med hit vid ett annat tillfälle och leta reda på grottan. Att ta mig ner var förresten inte heller det enklaste. Det var oerhört brant och det fanns ingen riktig stig. Jag tog bara ut en riktning och försökte sedan ta mig ner i zickzack där det såg minst brant ut. Ändå gick jag baklänges hela vägen och såg till att ha tag med händer runt stenar och rötter innan jag flyttade fötterna neråt. Väl nere tittade jag uppåt.. och blev rätt stolt över mig själv att jag klarat av att ta mig ner där.

Det är svårt att visa med en bild - men det var oerhört brant - Rammdalen
Det är svårt att visa med en bild – men det var oerhört brant

Ännu stoltare blev jag när jag kom fram till en skylt som stod en liten bit från platsen där jag kom ner. Texten på den löd: “Ej tillåtet att bedriva bergsklättring med klätterredskap”. Alltså bör det vara så brant att det har lockat människor att göra just det, tänkte jag i alla fall.

Kolla skylten!
Kolla skylten!

Nedanför berget var skogen inklädd med mossa och jag valde att följa en mjuk stig nere i dalen innan jag svängde av uppför branten mot Risvedenspåret för att gå tillbaka mot bilen.

Härligt mossig skog, Rammdalen
Härligt mossig skog
Underbar stig att följa
Underbar stig att följa

Strax innan jag kom ut på skogsvägen igen passerade jag ett äldre hygge, översållat av blommande ljung. I solvärmen lockade den till sig ett helt moln av fjärilar och jag fann mig omgiven av ett 30-tal påfågelöga. Jag gjorde mitt bästa för att fota, men det var svårt för de vill inte sitta stilla. Men jag njuter ändå av minnet.

Påfågelöga i massor längs Risvedenspåret
Påfågelöga i massor längs Risvedenspåret

För dig som vill veta mer om Rammdalen naturreservat

Rammdalen naturreservat ligger i Risvedens kärna. Området präglas av en markant sprickdal som bildar Rammdalen och Rammsjön. Branta bergsstup bidrar till att skapa ett dramatiskt, vildmarksartat landskap. Risveden ligger drygt 4 mil nordost om Göteborg i Ale och Lerum kommuner.
Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet

Lite höjdrädd men känner mig rätt modig ändå, Rammdalen
Lite höjdrädd men känner mig rätt modig ändå
Märkt , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *