Personligen tycker jag att det är lätt att glömma bort att skogens skafferi är en sådan skattkista. Jag är ju blomnörd och tittar oftare på vackra blommor än på ätliga växter, men vissa tider på året, som nu, blir jag helt euforisk över hur välfyllt det är. Skogens skafferi.
Sedan någon vecka tillbaka har jag kunnat plocka kantareller varje promenad jag tagit med hundarna här i närområdet. Som många vet är jag inte så förtjust i svamp, men det är ändå roligt att plocka när man hittar. Innan jag flyttade plockade jag alltid åt en äldre granne. Nu äter både sambon och hans son kantareller, så det har ökat min motivation att hitta och bära hem de gyllene svamparna. Frysen är nu rätt välfylld, och ”pojkarna” har fått äta både kantarellmackor och kantarellomelett vid ett flertal tillfällen.
I förrgår kväll var vi ute knappt en timme och rörde oss bara några hundra meter från huset. På den tiden hann vi få ihop cirka 2,5 liter kantareller, 3 kg blåbär och lite hallon. Då hade jag ändå redan plockat 4 liter kantareller på morgonen och givit till mina svärföräldrar. Det är oerhört roligt att kunna glädja andra med sådana enkla medel!
Under mina promenader vadar jag just nu fram i blåbärsris som dignar av bär. Lingonen är på väg att mogna och fingersvamparna poppar upp ur jorden och växer som ogräs. Skogens skafferi är oerhört generöst just nu. Men höjdpunkten för mig blev lunchrundan igår då jag och sambon bara skulle ut och rasta hundarna en stund. Vi följde en skogsväg från huset några hundra meter bort och hittade en större mängd kantareller runt den. De 3-liters påsar som vi hade med oss i fickorna ifall vi skulle råka på någon svamp fylldes snabbt till brädden!
Det är en sådan rikedom – och lycka – att laga mat med det man själv bär hem från skogens skafferi. Dessutom har jag allt detta på hemmaplan – och jag anser att det är hemomkringvandring på lyxnivå när kan ta med mig godsaker hem från turerna. Men jag måste erkänna att det allra bästa med alltihop är när vi går ut tillsammans. Letar. Hittar. Plockar. Gläds åt varandras fynd medan vi pratar och skrattar längs vägen. Det ger oss fina stunder tillsammans som gläder både nu och när vi ser tillbaka på dem i framtiden. Kan man känna annat än lycka och tacksamhet över att få vara med om detta?
Som den blomnörd jag är måste jag avsluta med en vanlig blomma som ändå är oerhört vacker, johannesört. Den kan man (förutom att ha som krydda i brännvin 🙂 ) koka te på och använda mot nedstämdhet.
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.