Söndagsutflykt till Kinnekulle

Söndagens utflykt med familjen bar iväg till Kinnekulle, det blommande berget strax utanför Lidköping i Västergötland. Kinnekulle är mest känt för sin otroligt vackra natur och dess unika geologiska uppbyggnad gör att här trivs sällsynta växter. Och här finns så många olika vandringsleder, sevärdheter och upplevelser. Vi har förmånen att ha relativt nära hit så vi åker ofta upp för mindre dagsturer, så jag kommer att skriva om Kinnekulle många fler gånger för den som är intresserad av just Kinnekulle.

Denna gång kände vi för att komma upp på lite höjd för att få njuta av utsikten, så vi satte siktet på Stora salen som ligger högt på Kinnekulle, på västsidan så man ser ut över Vänern med Kållandsö och Dalsland på andra sidan. Barnens dagsform gjorde att vi valde en kort runda, då det är ganska bra stigning upp emot Stora Salen.

Cirka 3 km blev rundan med lättpromenerad mindre väg och stig, även barnvagn tar sig fram här. Men det blev trötta barnben på vägen upp, men fika vid fantastiska Salen och lite lek blev det en härlig paus i solen. Man går igenom barr och lövskog, ängsmark och ett parti som är öppet så man får njuta av en milsvid utsikt.

Sen packade vi in oss i bilen och åkte ner den korta turen till det stora stenbrottet, här klev vi bara ur bilen och knäppte några bilder. Barnen hade fruktstund och vi kände oss inte riktigt nöjda för dagen, jag som älskar vattenfall hade efter lite efterforskning fått fram att det skulle finnas ett vattenfall nere i naturreservatet Västerplana storäng längs bergets västsida i närheten av Blomberg. Ifrån parkeringen följde vi markerad led ner mot ängen, och tog sen av mot höger och följde blå markering.

Landskapet var otroligt, med lövträd som stått här sen Linnés tid. Och man blickar ut genom träden och ser Vänern som glänser i solen, och plötsligt ser jag hur sonen blir lyrisk. Han springer fram mot mig och berättar hur han längre fram hör porlandet ifrån vatten, som han nu så väl känner igen efter alla våra besök vid vattenfall. Vi skyndar oss fram och ser hur en bäck ringlar sig fram mellan träden för att sedan kasta sig utför bergskanten. Jag kikar ner och inser att det är högre än vi trott, och vi väljer att ta oss ner mot strandkanten.

Det som möter oss längs västsidan var oväntat, i alla fall för att vara februari. Jag känner doften av ramslök och ser mig omkring och inser att vart jag än tittar så har ramslöken tittat upp ur marken. Och vattenfallet är både större, högre än vad jag hade trott.

Solen som är påväg ner. Ibland uppstår magi, och det känns som vi inte kan se oss mätta på naturen runtomkring oss. Sonen klättrar och leker och tröttheten ifrån den blåsiga högkullen är som bortblåst.

Mannen med dottern i bärsele knäpper bilder på löpande band och utforskar grottan som är intill vattenfallet. En spontan tur som numera tillhör en av favoriterna. Vi tog en fika i solnedgången, sen tog vi samma väg tillbaka till bilen. Här var stigen smalare så här funkar bärselen bra om man vill ha med mindre barn. Båda rundorna vi har gått passerar på eller i närheten av Kinnekulleleden och det är enkelt att förlänga sin vandring efter egen förmåga.

För dig som vill veta mer

Länk till Västsverige.coms information om Kinnekulle