Att skapa sin egen rutt

En av mina väninnor ville komma ut i naturen i söndags, men det fanns en liten hake; det måste vara möjligt att gå turen med barnvagn. Av ren slentrian bokade vi först in att ses vid en sjö dit det är gångavstånd från bådas hem, men jag kom snart på bättre tankar… och gjorde en egen rutt.

Runt Kvarnarpasjön går en gångbana i grus och asfalt, som halva vägen ungefär går genom skog och resten i närheten av bostadsområden i utkanten av stan (Eksjö). Runt sjön är det drygt 4 kilometer, och sedan har vi en kilometer åt varje håll till och från sjön. Detta är en populär och lättvandrad runda. Alternativet som vi såg det, var att gå runt sjön Hunsnäsen, cirka 7 kilometer. Denna sjö ligger centralt och är alltså väldigt lätt att nå. Gångbanan och vägen runt är därmed välbesökt.

En timme innan vi skulle ses kände jag att det inte fanns någon som helst inspiration i mig för denna slentrianmässiga promenad, så jag gick in på Lantmäteriets webb och tittade på Eksjö. Var kunde jag hitta ett område som erbjöd mer natur, men där det ändå var tillräckligt brett och plant underlag för en barnvagn? Jag kom på en skogsväg som jag gick på med hundarna förra vintern som går nära en annan sjö, bara några kilometer från stan. Kanske kunde man gå runt den? Där är det rätt fin natur. Jag zoomade in på Långanässjön och följde skogsvägen jag tänkt mig. Jodå, den kommer ju ut på en grusväg, det visste jag, men sedan då? Fanns det någonstans man kunde gena sedan för att komma tillbaka till andra sidan sjön? Inte exakt intill sjön, där var det bara skog. Utan barnvagn skulle det nog fungera, men inte med. Jag kom fram till att om vi gick ut på ”stora vägen” och följde den 100-150 meter så skulle vi kunna ta en liten grusväg direkt efter det som övergår i skogsväg. Det var bara två partier där jag var lite osäker på om det skulle gå att köra vagn, men jag tänkte att i krisfall kunde vi bära vagnen den lilla biten. Hur lång den totala sträckan var visste jag inte, men uppskattade den till cirka 7-8 kilometer.

Min väninna var genast med på noterna när jag föreslog att vi skulle ses på en annan plats. Hon älskar att vara utomhus, men vågar aldrig gå ensam eftersom hon är rädd att gå vilse. Alltså vilade allt ansvar för att vår egen rutt nu skulle fungera på mig. Det var lite nervöst när vi gav oss iväg. Tänk om vi skulle behöva vända efter ett tag för att jag missbedömt?

Vi började gå längs grusväg som sedan övergick i skogsväg. Det var lite blött, och därmed lite trögare för min kompis att köra barnvagnen, men inte så farligt att det blev  jobbigt. Skogsvägen ledde oss både genom granskog och tallskog, och hela tiden såg vi solens strålar sila ner mellan trädens grenar.

Efter någon kilometer närmade vi oss markerna som tillhör en större bondgård och skogen på sidorna övergick allt eftersom till åkermark. Underlaget var inte helt traditionellt barnvagnsplatt, men det gick bra den här lilla skumpiga biten också.

Sedan kom vi ut på en liten grusväg med stora fält/åkrar på sidorna. Ett ställe som mina hundar älskar att springa på. Vi människor mådde också bra av att ta in lite större vidder och njuta av solen som värmde våra ansikten medan vi gick. Efter åkrarna kantades vägen av skog igen, där man skymtade skogstjärnar till höger och vänster. Bland annat en av mina favoriter, den gröna Larsgölen.

Vi passerade en sommarstuga och några små ödetorp, mäktiga gamla lavbevuxna träd, och såg flera små skogstjärnar glittra mellan träden, innan vi kom ut till en större väg. Sträckan vi gick längs grusvägen var nog drygt en kilometer, men det passerade bara en enda bil. Jag går rätt ofta i det här området, och det är sällan det kör bilar där, eftersom det inte finns några boningshus längs denna lilla grusväg.

Tyvärr kunde jag inte helt undvika asfalt och större väg för att ta oss runt hela sjön med barnvagn, men det var inte mer än max 150 meter vi gick längs vägen innan vi svängde in på grusväg igen (se bilden här ovanför). Den smala vägen ledde oss genom tallskog, där ytterligare skogstjärnar skymtade mellan träden. Vi passerade också Rågöl och jag berättade för Jenniefer om när jag och Johanna var där i våras och letade efter miniorkidéer och hon skrattade åt alla myggbetten vi fått och åt hur Tord fick guida oss för att vi skulle hitta de små blommorna. Efter ett tag svängde vi in på en skogsväg och kom så småningom till sommarstugeområdet. När vi såg badplatsen kände jag mig väldigt lättad över att jag lyckats ta oss runt sjön på dessa olika skogsvägar och grusvägar. Och min väninna var helt fascinerad över att man kunde ha det så vackert – och hon var inte sugen på att någonsin mer gå runt sjön närmare oss där ”alla andra” går. Så jag tror att det blev en ganska lyckad ”egen rutt”. Vi var ute i 1 timme och 45 minuter och rundan blev knappt 9 kilometer.

Så.. låt dig inte hindras om det inte finns någon färdig slinga att gå om det är ett område som intresserar dig. Det mesta går – bara du vet vart du vill! När jag hade ritat upp min egen rutt såg den väldigt enkel och naturlig ut, men när jag tittade på den tomma kartan från början var den inte alls lika självklar. Varken jag eller min väninna hade heller hört talas om någon som gått runt denna sjö – även att det givetvis finns de som gjort det. Kan jag göra en egen rutt (om än enbart på grusvägar och skogsvägar den här gången, inte stigar eller helt offroad) och ge mig ut så kan du!

Uppdatering klockan 21.20, 2020-02-05

Min mentor Tord lät inget vatten rinna under broarna – han gav sig ut på ovanstående runda så fort han läst blogginlägget i morse. Han återkopplade sedan med lite detaljer (fler ögon ser mer!).

När man kommer till torpet Torslund så finns det något som Tord meddelar kan vara intressant, nämligen en sevärd källa som utgörs av tre källsjöar. Vattnet är klart och fint och man kan se nedramlade trädstammar på botten.

Tord påpekar också att vi hade kunnat undvika biten vi gick längs RV 40, om vi hade gått in vid den sista stugan före RV 40 och gått över den fina stenbron istället för att gå ut på den större vägen. Jag måste erkänna att jag inte såg någon väg/stig åt det hållet, men jag ska definitivt titta nästa gång!

När Tord passerade bron idag så höll det på att bildas tallriksis (här kan du läsa mer om tallriksis) i skummet närmast kameran. Om det fortsätter att vara kallt så ser det kanske snart ut så här:

För dig som vill gå samma runda

Vi gick medsols runt Långanässjön, med start vid Långanäsbadet strax utanför Eksjö. Vi gick från parkeringen mot, och förbi, ungdomsvårdsskolan (det är skyltat). Grusvägen övergår sedan i skogsväg som efter ett tag kommer ut på grusväg i Alversjö. Du passerar ett antal korsningar med skogsvägar, men välj hela tiden den som går framåt och är något större än övriga. Sväng höger ut mot RV 40. Den gröna tjärnen Larsgölen ligger på vänster sida av vägen. När du kommer ut till RV 40 svänger du höger, går över bron och tar första grusvägen in till höger. Gå rakt fram i de 2 första korsningarna där det svänger av skogsvägar. Vid tredje, välj skogsväg till höger.  När du kommer ut på grusväg, följ den en bit upp från sjön (sommarhusen ligger mellan vägen och sjön) tills du är tillbaka vid parkeringen vid badplatsen. Slingan är knappt 9 km. Jag rekommenderar att du istället går rundan motsols.