Grå hemomkringvandring

Vintern i sydöstra Hälsingland har varit lite konstig så här långt. I stället för snö och kyla har det varit plusgrader och barmark, gråväder och dimma, regn, snöblandat regn och ännu mer regn. Det lockar inte till några längre turer, speciellt inte som det, trots mildvädret, kan vara ganska isigt på stigarna.

Men den här dagen var det i alla fall uppehåll, så då bestämde vi oss för att ta med hundarna ut i naturen för att se vad gråvädret hade att erbjuda. För gråväder var det fortfarande, dimman hängde i trädtopparna. Det fick bli en kortvandring i största enkelhet, inte längs någon officiell led. Vi parkerade vid kyrkan i Segersta, en ort ungefär mittemellan Bollnäs och Söderhamn, och så traskade vi iväg västerut längs en promenadväg/stig längs Ljusnan.

Hundarna hittade många trevliga lukter och nosade ivrigt, och själv plåtade jag ivrigt. Dimma är ju så bildmässigt, det blir så fint och mjukt ljus.  Älven är ovanligt nog nästan helt isfri nu. Tyvärr var det inga fåglar i farten ute på vattnet, men dimman och trädens speglingar i vattnet var ju trevliga motiv. Och när jag tyckte att jag plåtat tillräckligt med dimma började jag leta efter färgklickar. Skulle jag hitta några alls?

Jodå, det gjorde jag faktiskt. På staketet till en gammal bro fanns ett gäng vackra lavar med fina färger. Tyvärr har jag inga namn på lavarna, men fina var de, lyste upp i gråvädret. Och intill bäcken som gick under bron växte kaveldun, inte alldeles fräscha, men ändå.

En bit bort hittade jag dessutom faktiskt några liljekonvaljebär, lite skrabbiga men ändå små färgklickar bland de vissna och bruna örnbräken.

Vi vandrade vidare. Här och där var det både blött och isigt, men vi tog oss fram i alla fall. Så småningom fick vi dock lov att vända eftersom det blev stopp nedströms ett kraftverk, men vi ville inte gå upp på stora vägen så det blev samma stig tillbaka, trevligare för hundarna att slippa trafiken.

Och efter en stund, och efter ytterligare ett gäng bilder på dimman, var vi tillbaka på parkeringen, nöjda med den enkla vandringen på ett par kilometer. Det behöver ju inte vara så märkvärdigt, huvudsaken är att komma ut, njuta av naturen och ladda batterierna.