Igår skulle jag och min blom-mentor Tord ge oss ut på en liten upptäcktsfärd i närområdet. Eftersom det är lite ont om blommor den här årstiden hade vi kommit överens om att vi skulle åka och fota runstenar och andra fornlämningar istället. Det blev ingen vandring i ordets vanliga bemärkelse, men vi gick ändå 8.000-9.000 steg.

Bild från Ryningsholms gravfält - jag värmde upp redan på väg hem från skogen i morse
Bild från Ryningsholms gravfält – jag värmde upp redan på väg hem från skogen på morgonen

Min vana trogen förberedde jag mig noga genom att leta jag upp information om en stor mängd runstenar som finns i grannkommunerna Vetlanda och Sävsjö. Vi insåg att tiden inte skulle räcka till för den runda jag planerat med tanke på att det mörknar ganska tidigt på eftermiddagen, så istället fick Tord guida (och skjutsa) mig till några intressanta ställen som han kände till. Vi hamnade då i grannkommunerna Nässjö och Aneby.

Fagertofta gravfält - eller Domarsätet som det kallas
Fagertofta gravfält – eller Domarsätet som det kallas

Det första var Fagertofta gravar, eller Domarsätet som det kallas, strax utanför Nässjö. Gravfältet ligger i en sluttning, så från parkeringen har man utsikt över hela området medan man går ner mot det. På Domarsätet finns en stor treudd (30 meter) som till största delen är övervuxen. Där finns flera domarringar – enligt länsmuseets 24 stycken, men så många kunde inte jag se – varav flera med riktigt stora stenar.

Fagertofta gravfält - eller Domarsätet som det kallas
En av domarringarna
Tord klättrar
Tord klättrar

Där finns även ett stort gravröse och en lite speciell domarring där varje stenblock vilar på tre mindre stenar (underliggare) Denna konstruktion kallas för järnåldersdösar och är ganska ovanlig. Andra namn för detta är ”liggande höna” eller ”hönan och äggen”.

Järnåldersdösar på Fagertofta gravfält - en lite speciell domarring där varje stenblock vilar på tre mindre stenar (underliggare)
Järnåldersdösar på Fagertofta gravfält – en lite speciell domarring

Området var spännande att gå runt på eftersom det fanns en så stor mängd stenar, och så stor variation. Det enda som jag tyckte var tråkigt var ett hygge precis i bortkanten av gravfältet som rent estetiskt sänkte totalintrycket av platsen.

Järnåldersdösarna med gravröset och resten av Fagertofta gravfält i bakgrunden
Järnåldersdösarna med gravröset och resten av Fagertofta gravfält i bakgrunden

Tord körde oss sedan på de hala småvägarna vidare mot Flisby och ännu ett gravfält som jag inte kände till, Bruadungen, som är även det ett gravfält från äldre järnåldern. Gravfältet ligger alldeles bredvid vägen, och en skylt markerar tydligt platsen. Redan när vi parkerade bilen kände jag att detta var en plats jag tyckte om. Bruadungens gravfält ligger nämligen på en sandås i gles tallskog – en av mina favoritnaturtyper.

Treudden på Bruadungens gravfält
Treudden på Bruadungens gravfält

Även här fanns en treudd (19 meter), men till skillnad från den i Fagertofta så låg Bruadungens treudd fullt synlig ovan mark. När jag lyfte blicken uppåt åsen såg jag stenar vart jag än vände mig. Av de 49 domarringar man känner till i Flisby finns hela 38 stycken på detta gravfält.

Den största domarringen på Bruadungens gravfält
Den största domarringen på Bruadungens gravfält består av hela 14 stenar

Ännu en domarring

Tord och jag strosade först stigen fram, men gick sedan kors och tvärs över tallmon och fotade de vackra stenformationerna. Detta är definitivt ett spännande ställe att ta med barn till om man vill visa dem en historisk plats. Jag hade svårt att slita mig när det var dags att åka vidare.

En del stensättningar var ovala
En del stensättningar var ovala
Den del domarringar var små
Den del domarringar var små

Som kuriosa kan jag nämna att man tror att platsen Bruadungen (småländska för ”bruddungen”) fått sitt namn av sägnen som säger att ett brudfölje som kommit förbi där blivit förvandlade till stenar av onda väsen. Min kompis Johanna hävdar dessutom att det spökar här kvällstid.

Efter detta underbara stopp enades vi om att åka till den vackra runstenen i Sunneränga som vi faktiskt båda, var för sig, varit vid under 2019. När vi hade passerat Aneby och var på väg ner mot riksväg 32 frågade Tord om jag kände till runstenen lite längre ner i backen. Det gjorde jag nu inte, och Tord sa med skratt i rösten att då måste jag se den. Och att jag förmodligen skulle skratta när jag såg den.

Tord hade fullkomligt rätt i detta. Stenen ifråga visade sig nämligen vara en fallossten, över 3 meter hög. Vi gick 150-200 meter från parkeringen fram till stenen som står uppe i en backe med bördiga, vidsträckta åkrar nedanför sig. Dagen till ära lysten solen upp landskapet bakom stenen. För den som vill stanna och fika på denna plats (???) har man placerat ett bord med bänkar alldeles bredvid fallossymbolen.

Fallosstenen Bredestad, Aneby
Fallosstenen Bredestad, Aneby

Uppdatering: Vid ett senare tillfälle upptäckte jag att Målsånnaleden (16 km) passerar fallosstenen. Jag gick delar av den 2020-02-28. Jag utgick då från Stalpets Vattenfall.

Vi passade även på att titta på en vacker gammal tegelugn som ligger bara några hundra meter från stenen.

Från fallosstenen i Bredestad är det inte många kilometer till Söderängs (eller Sunneränga som man säger) runsten. Den är ungefär 1000 år gammal och vackert restaurerad. Stenen är belägen alldeles intill riksväg 32, strax söder om avfarten mot Aneby. Avfarten är märkt med skylt ”Runsten”. Texten på stenen lyder: ”Klack resten denna sten efter Torbjörn sin son” och den ligger längs den gamla Holavedsvägen. Sunneränga runsten är 2,1 meter hög och är sten SM 133.

Söderängs runsten, eller Sunneränga runsten
Söderängs (eller Sunneränga) runsten

Vi fortsatte sedan vår färd hem mot Eksjö, men strax efter Skullaryd gjorde vi en liten avstickare mot Rickelstorp där jag hade läst mig till att det skulle finnas en mindre runsten, cirka 1,2 meter hög. Vi hann knappt köra in på vägen innan vi såg skylten med texten ”Runsten”. Jag gick nerför den lilla trappan mot bäcken där runstenen stod. Till min besvikelse var stenen helt blank, så jag trodde inte att den var restaurerad, och kände att jag hade lurat Tord till den här platsen. Men när jag gick runt till det jag trodde var baksidan av stenen visade det sig att det var en riktigt fin liten runsten. Texten på stenen lyder: ”Helge reste denna sten efter Finn, sin fader.” Detta är sten SM 132.

Rickelstorps runsten
Rickelstorps runsten

Efter detta stopp var jag fullmatad av intryck och lycklig över allt vackert jag fått se under dagen. Extra roligt var det att åka runt med Tord som är extremt tålmodig när det kommer till mitt fotande och nördande – han är själv intresserad och betydligt mer påläst och kunnig än jag inom området fornminnen och fornlämningar.

Jag när jag fotar vid Bruadungens gravfält
Jag när jag fotar vid Bruadungen

Lite mersmak måste jag säga att jag fick av den här turen och ”risken” är nog att jag ger mig ut på en ny runstensletarrunda inom kort. Kanske med dottern och någon av hennes kompisar i släptåg?

För dig som vill veta mer om de gravfält vi besökte

Jönköpings länsmuseums länkar:

Fornsök och runstenarna vi besökte

En fantastisk sida när man söker efter fornminnen är fornsök. Här är direktlänkar till de runstenar vi besökte idag:

Andra inlägg om runstenar här på bloggen:

Länkar till inlägg som handlar oom runstenar/fornminnen här på bloggen

2 Comments

  1. Ingegerd Mickelz

    Det här var spännande, jag älskar fornlämningar av alla de slag, och de här var ju tydligen väldigt lätta att se. Fina bilder och trevlig text, det här ska jag komma ihåg utifall att jag besöker Småland 😀

    1. Hahaha.. har jag hört det förut? Hur länge ska du stanna när du kommer ner??? 😉 Jag kan säga att jag har ju hela min långa lista över runstenar i Vetlanda och Sävsjö också, som nog tar en dag att besöka – och då har jag bara valt ut dem som ligger nära stora vägar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

English EN German DE Spanish ES Swedish SV