Namn: Julia Andersson
Landskap: Östergötland (Linköping)
Nyinflyttad – så du får utforska Linköping tillsammans med mig
Jag ska ärligt säga att november inte är min favoritmånad. Soffan och den sköna filten blir än svårare att lämna när molnen hänger tunga och regnet ligger i luften. För det ska ni veta, jag är mycket god vän med min soffa oavsett väder!
Men, trots att jag är en sann soffliggare så är det något speciellt över att vara i naturen. Det är svårt att inte bli klyschig, men det är något rogivande men samtidigt energigivande med skog och natur tycker jag. Och alla vet ju att efter (eller under) en promenad i skogen får man unna sig en varm kopp av valfri dryck! Så när tv-utbudet börjar kännas skralt och utsikten från fönstret blivit tröttsam, eller bara när energin behöver fyllas på, då brukar jag försöka ta mig ut till naturen.
I början av november hade jag min tvillingsyster på besök (nej, vi är inte enäggstvillingar och är inte heller speciellt lika) så vi och sambon tog min röda blixt för att få lite frisk luft. Jag har hunnit med några turer i närområdet, men än så länge är Tinnerö Eklandskap standardbesöket. Det är enkelt att ta sig dit, det finns bra information om området på exempelvis Naturkartan och omgivningarna är fina.
Jag är ingen superfotograf och grådiset visade faktiskt inte sjön från sin bästa sida, så du får inte döma ut området efter att ha tittat på bilderna! Det som eventuellt inte framgår är att vädret och det rådande ljuset fick området att andas mystik och halloween, vilket kändes passande just i november.
Vi parkerade bilen bredvid Rosenkällasjön för att gå Rosenkällastigen. Turen är 3,7 kilometer lång och går runt sjön, delar av den är lättillgänglig där man går längs en grusväg och på breda spänger. Jag däremot föredrar delarna där det är slingrande stigar. Min favoritplats är en bergsknalle precis vid sjön, där det finns en grillplats så man får utsikt över sjön. Det blev ingen fika denna gång, vi var nämligen inte klädda för stillasittande aktivitet i novembervädret. Men jag kan föreställa mig områdets glans när det grönskar, och tydligen är det även många som besöker sjön när den frusit för att åka skridskor. Det hade redan börjat frysa i kanterna av sjön.
Annars är sjön en fågelsjö med flera möjligheter att spana på fåglar. Jag har bristfälliga kunskaper om fågelskådning, men det fanns sånt där plank med titthål i, fågeltorn och så ett litet titta-på-fåglar-hus.
Jag hade visst glömt bort att syrran haft praktik i Linköping, men hon berättade att på våren är Tinnerö Eklandskap fullt av vitsippor på backen. Hon berättade även att hon brukade sticka ut och springa i området under sin praktik.
November är snart slut och personligen hoppas jag på lite kallare klimat och snö, eller i alla fall lite ljusstrålar! De kalla soldagarna i januari ser jag fram emot, de där snön gnistrar som kristaller i snön. Skriv gärna i kommentarerna om sådana saker du ser fram emot under de kommande månaderna!
Mer om Tinnerö Eklandskap
Länk till tidigare inlägg om min första vandring – just i Tinnerö Eklandskap
Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatet Tinnerö Eklandskap
Namn: Julia Andersson
Landskap: Östergötland (Linköping)
Nyinflyttad – så du får utforska Linköping tillsammans med mig
Tur att du kom upp ur soffan 🙂
Förstår din känsla med soffa och filt, men det blev ju härlig text och fina bilder 😀
Härlig berättelse om hur ni trots det gråa novembervädret tog er ut i naturen för en härlig tur.
Jag ser fram emot det gnistrande snölandskapet i solsken, julledighet ute i naturen och stjärnhimmel en fin vinternatt.
Tinnerö är fint, jag åkte dit mycket när jag bodde i Linköping 🙂
Känner igen platserna på bilderna 😀
November bjöd verkligen på ett gråruggigt väder rakt igenom 😛