Stora Kullerberget, Ludvika kommun

Det här är ett inlägg om ödslig barrskog, ljungkantad stig och milsvid utsikt. Vi ska upp på Ludvika kommuns högsta berg Stora Kullerberget, 552 meter över havet, mitt i Kullerbergens naturreservat. Därmed befinner vi oss i de skogar som koloniserades av svedjefinnar runt år 1600 – och till stor del har avkoloniserats av deras ättlingar sedan slutet av andra världskriget och framåt.
Stora Kullerbergets läge i Svealand. Längre söderut finns inget svenskt berg som är högre. Karta från Lantmäteriet.
Till stor del, men inte helt och hållet. För i centralorten Fredriksberg (~350 invånare) finns samhällsservice värdig en klart större by tack vare närheten till Säfsen resort, med bland annat skidanläggning och mountainbikespår. Där finns också Fredriksbergs skoterklubb, vars klubbstuga på Stora Kullerbergets topp fungerar som raststuga för allmänheten året runt. Så trakten bebos och besöks av tillräckligt många för att bekväma företeelser som café, pizzeria, lanthandel och bensinmack ska finnas i byns centrum, men tillräckligt få för att känslan av vildmark ska komma fram och ta dig i hand endast några få minuters bilväg från Coop-butikens parkering.
Från bergets topp går solen upp över horisonten kl 03.33 på sommarsolståndet
Om vi fattar den utsträckta handen kör vi mellan kiosken och pizzerian och svänger höger där det är skyltat till skjutbanor. Har vi kommit fram till det gamla pappersbruket har vi kört för långt, men det är sevärt i sig, särskilt om man sysslar med urban exploring. Men vi håller oss utomhus idag och kör in på en lång, vindlande grusväg. Från slutet av maj och fram till senhösten bör den vägen inte bereda några problem för vanliga bilar utan fyrhjulsdrift, men ta det försiktigt om det är blött i markerna. 8 km och drygt 100 höjdmeter senare går det bra att parkera till vänster om vägen. En oansenlig skylt i trä, lätt att missa, pekar mot Stora Kullerberget. Nu börjar vandringen. Från början går stigen i eller bredvid ett gammalt skogsmaskinsspår. Blöta årstider extraknäcker stigen som mindre bäck. Pulsen stiger, för sluttningen är god redan från början. Det är när vi kommer in i granskogen som den första sevärdheten visar upp sig, i form av en kulturlämning. Här möts vi nämligen av ruinerna av byn Kullern, som fram till andra världskriget var tillräckligt stor för att till och med hysa skola för barnen i de glest utspridda gårdarna i de här krokarna av finnskogarna. Nu ligger byn helt öde. Endast mangårdsbyggnaden till Bond Jans står kvar. Med dess stora hål i bakväggen är det bara en kort tidsfråga innan även den rasar samman.
Vi går vidare. Granskogen lämnar plats för ljusare ungtallskog och stigen planar ut. Här går vi genom ljung och åter ljung. I augusti blommar den alldeles lila, i oktober är det som om någon har lagt ett sepiafilter över hela landskapet. Lyfter vi blicken ser vi toppen av Stora Kullerberget avteckna sig mot himlen i söder. Tidigare syntes härifrån gamla raststugan på toppen, som ursprungligen var brandtorn. Den nya stugan står lite längre bort och syns inte, men den väntar på oss där uppe. Nu sluttar det till och med utför en bit. Det blir sankt på sina ställen trots att spänger ligger utlagda för att hjälpa vandraren. Vi kommer åter in i mörkare skog och snart sluttar det uppför igen, brantare och brantare. Stannar vi för att pausa kan vi skymta utsikt mellan träden, men vi behöver inte känna att vi måste supernjuta av den, för det kommer betydligt bättre tillfällen. Vi fortsätter med stigande puls, för den allra sista biten är också den brantaste. Orkar vi ändå höja blicken ser vi hur träden blir lägre och risigare ju närmare toppen vi kommer.
Till sist är vi uppe! Finnmarken i all sin ödslighet breder ut sig nedanför oss i alla väderstreck; sjöar och myrar bryter av den gröna skogen med blått och gult. Bergets topp är avlång och flack, och den mer botaniskt intresserade kan säkerligen hitta intressanta växter här uppe. Kanske inte så mycket vad gäller artrikedom, utan mer i ovanliga utföranden. 552 meter över havet och utan lä någonstans är det inte den frodigaste grönska som slår emot oss. Söderut ser vi Fredriksberg och Lisjön mellan de böljande kullarna. Hitåt är sikten som längst; vid klart väder ska man kunna se tvärsöver hela Västmanland till tv-masten i Kilsbergen 9 mil bort. Österut breder Lejensjöarna ut sig. Åt väster ser vi på nära håll en rektangulär myr som ser ut som en jättes säng, längre bort ligger Värmland. Mot norr ser vi tvillingberget Lejberget – som med sina 547 höjdmeter är god tvåa i Ludvika kommun – och vindkraftverken på Silkomhöjden på gränsen till Vansbro kommun.
Lisjön, Ludvika kommuns nästa största sjö, sedd från Stora Kullerberget.
Från en och samma plats kan vi alltså teoretiskt se in i tre andra landskap utöver vårt Dalarna. Värmland, Västmanland och Närke. Om det blir för mycket geografi för oss kan vi ta en paus i den nybyggda raststugan uppe på toppen. Här finns kamin, bord och stolar. Vedboden utanför är välfylld, och vill vi äta ett varmt mål gör vi upp eld i den rejäla grillen.
Solsken över Finnmarken, Stora Kullerberget
Solsken över finnmarken.
Det enda lilla negativa med den här turen är att vi behöver gå tillbaka samma väg. Det lär gå att fortsätta skoterleden ner på bergets sydvästsida, men det har jag aldrig gjort – står bilen parkerad som i beskrivningen ovan blir det en väldigt lång vandring. Eftersom naturreservatet är relativt nytt (2016) kommer säkert faciliteterna byggas ut, om än varsamt. Idag är det lätt att missa “parkeringen” om man är koncentrerad på att ratta bilen på grusvägen med dess höga dikeskanter. Men låt inte det avskräcka er. Ta det lugnt så hittar ni. Se nedan för GPS-koordinater!
Utsikt från Stora Kullerberget
Södra Kullertjärn och bakom den, i fjärran, Fredriksberg.

Badsjöar i området (tips från 581 sjöar)

Men tillbaka nere vid bilen är vi ju varma och svettiga! Går det att bada någonstans i närheten? Ja! Själv har jag ju fått för mig att bada i alla 581 sjöar i Ludvika kommun, så jag är ju inte så nogräknad vari jag doppar mig, men även vanligt folk kan hitta pärlor i närheten. Norra Kullertjärn är närmast och erbjuder från sin östkant stenblock som det är lätt att ta sig i och ur ifrån. Lilla Lejen har en lättillgänglig grusbotten som ligger närmare vägen, men vägen i sig innebär en liten omväg om vi planerar att åka tillbaka mot Fredriksberg efteråt. Känner vi att det är nog med äventyr för idag finns det två kommunala badplatser nära Fredriksberg. Den ena ligger vid Säfssjön och syns från länsväg 245 som går i öst-västlig riktning genom Ludvika kommun. Den andra ligger vid Älgsjön och nås om vi kör mot Gåsborn från Fredriksbergs centrum. Länkarna i det här stycket går till min blogg 581sjoar.wordpress.com, där jag också skriver om mina turer i Ludvika kommuns natur, fast mer badinriktat.

Mat i området

Mat då? Man blir hungrig av att bestiga berg och bada i skogstjärnar. Pizzerian i byn är helt okej, likaså Vildmarkscaféet. Uppe i Säfsbyn ett par kilometer från centrum finns Hyttan kök och bar om du vill spendera ett tresiffrigt belopp på föda. Eller stannar vi kanske på Coop och vid den lilla butiken Ostkôja och kombinerar ihop en egen måltid, som vi tar med oss bort till badplatsen vid Säfssjön? För att vara en så liten ort mitt ute i ingenting finns det många valmöjligheter. Vilket blir ditt val?

Fakta i punktform

Vad: Stora Kullerberget, Ludvika kommuns högsta berg Var: Sydvästra Dalarna, nära såväl Värmland som Västmanland Sträcka från parkeringen: 1,8 km, höjdskillnad +147 meter (= 8 % genomsnittlig lutning) Tidsåtgång: Ca 45 min upp och 30 min ner inkl tid för att stanna och titta Sevärdheter: Utsikt över skog, myr och sjö. Karg växtlighet. Faciliteter: Raststuga, grill, vedbod Tänk på: Ta med eventuellt skräp hem GPS-koordinater (hämtade från Google Maps, leder till den lilla parkeringen): 60.204342, 14.309256 (60°12’15.6″N 14°18’33.3″E)

För dig som vill veta mer om området

Länk till Länsstyrelsens information om Kullerbergens naturreservat Länk till Säfsen resort
Taggat , , , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer till “Stora Kullerberget, Ludvika kommun

  1. Oj vilka bilder!! Den där vandringen hade jag gärna “kopierat”!!!! Inspirerande text också!

    1. Tack! Ja, det är en alldeles lagom halvdagstur – om man är i trakten vill säga.

  2. Härligt, som född och uppvuxen i Dalarna blir jag sugen på att åka dit. Och vilka härliga bilder 😀

    1. Tack! Karga miljöer gör sig bra på bild i oktober. 🙂

  3. Vilken fin natur! 😀
    Ser underbart ut 😀

    1. Ja det är ett vackert område. Tomas Ljung beskriver det så bra i sin bok Strövtåg i Ludvika, när han använder orden att linjerna blir större i de nordvästra delarna av Ludvika kommun.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *