vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Friskt vågat, hälften vunnet, brukar man säga, men jag vet inte om ordspråket kan användas i det här fallet. Kanske något ordspråk om dumhet, och då väljer jag gärna något i stil med ”De dårskaper man ångrar mest i sitt liv är de man inte begick när man hade tillfälle.”
Idag skulle Mari och jag ha gått en sträcka av höglandsleden utanför Vetlanda, men efter ett infall som vi fick igår kväll åkte vi istället upp till Omberg för att gå en bit av östgötaleden, något som ingen av oss ångrar med tanke på alla vi fick uppleva.
Sedan jag började mitt nya jobb i maj har jag det så bra att jag slutar klockan 13.15 varje fredag. Jag tycker varje vecka att detta är väldigt lyxigt, och jag har gjort det till en vana att göra något särskilt den eftermiddagen för att den inte ska försvinna i vardagliga måsten.
Första gången jag var här var 1985 då jag var nyinflyttad Ö-viksbo kunde man gå från entré nord till Slåttdalsskrevan tur och retur utan att möta någon – eller bara någon enstaka vandrare – till skillnad från nu då det är ett av de populäraste vandringsstråken i Sverige.
Ett av mina paradis: ”Rotsidan är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka, med vackert slipade och plana diabashällar. Här befinner du dig bland vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. Området är lättillgängligt.” säger Länsstyrelsen.
Jag är inte så mycket för att gå de leder som det skrivs och pratas om mest. Jag vill bara uppleva naturen och njuta av den i all stillhet. Men nu råkade jag hamna på ett ställe som faktiskt finns med på en topplista – listan över helt tysta platser i Sverige!
Jag är höjdrädd. Jag får i alla fall svindel av höjder och ett sugande obehag i magen, så jag misstänker att det är höjdrädd jag är. Detta vet min vän om mer än väl, men trots det hade han planerat in en utflykt till ett ställe där jag verkligen fick sätta mig själv på prov.
Hur många favoritplatser kan man ha på jorden? Efter att jag fick övernatta och gå rundslingan som finns i Kålhuvudets naturreservat, Västernorrland, blev jag helt såld på det vackra området där känslan av orörd natur är maximal.
På sidan ”Platser att utforska” finns nu en ny länk som går till Vandringsguidens sammanställning över Sveriges vandringsleder. Lederna är grupperade per landskap, är listade med kort beskrivning och ofta även med en länk. Mästerligt!
Kan man starta dagen på ett härligare sätt än att ge sig ut i solen tidigt, tidigt på morgonen och gå en lång barfotapromenad längs en milslång sandstrand? Enligt mig kan man nog inte det.
En av veckans morgonturer gick i Trollskogens naturreservat. Slingan, Trollskogestigen, skulle vara 4,5 km. Förmodligen tog jag och hundarna många extrasvängar, för det blev enligt min stegräknare 6,86 km för oss.
Gårdagens tur bjöd på otroligt varierad natur. Jag tror nästan att vi fick uppleva alla Ölands naturtyper inom loppet av några timmars vandring; Hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarmarker och torrängar, lövängar och klintkust.
Så fantastiskt vacker – och unik – natur. En massa glittrande hav, skummande vågor, fantastiska klipphällar, fossil, fina blommor, turkost vatten vid vidsträckta sandstränder. Läs om den kustnära vandringen.
På midsommardagen fick jag gå en liten, liten tur som var väldigt annorlunda jämfört med allt jag är van vid. Min syster och jag ville göra något för barnen på 1, 3 och 5 år, för att väga upp alla deras turer upp på olika fjäll och lotten föll på Trollskogen.
Min första morgon i Sälen valde jag att börja med min favoritrunda från förra året – Sälfjällsturen. Detta är en rundtur på 14 km som till största delen erbjuder ganska lätt vandring, men stora vyer. Här kan du läsa mer om turen