Söndagsvandring med Friluftsfrämjandet

Ärligt talat kan jag inte säga exakt vad det berodde på, men i lördags fick jag ett infall. Någonstans i bakhuvudet hade jag att jag sett att min lokalavdelning av Friluftsfrämjandet brukar anordna vandringar på helgerna. Så jag knappade in webbadressen och tittade på de kommande aktiviteterna som radade upp sig på skärmen. Genast fastnade min blick på något intressant.

Vandra-Söndag på Herrestadsfjället, Uddevalla

Redan dagen efter skulle det vara ”Vandra-Söndag på Herrestadsfjället, Uddevalla”. Vilket är ett av mina favoritområden, för där finns en massa sjöar, små berg, knotig tallskog blandat med myrmark och granskog. I tystnad. Dessutom stod det ”Denna vandring kan bli lite mer krävande, med inslag av vandring i obanad terräng”. Så då var jag tvungen att anmäla mig. 🙂

På söndagen mötte Hans, som är vandringsledare på Friluftsfrämjandet, mig och övriga vandrare på parkeringen vid Ålslån. För mig var det premiär att komma in i naturreservatet från detta håll, och jag insåg att det var mycket enklare. Tidigare har jag alltid kört från Uddevalla mot Herrestadsfjället och sjöarna Vrångevattnet eller Metsjön och sedan gått därifrån. Men från och med nu kommer jag nog att välja den här bredare och mer lättkörda vägen.

Gemensam genomgång på kartan

Innan vi gav oss iväg tittade vi tillsammans på kartan och Hans visade den planerade rutten vi skulle gå. På grund av att vi var så få (totalt fyra personer) hade vi möjlighet att vara flexibla. Så vi tittade även på en alternativ runda som var lite längre än den planerade.

Sedan gick vi iväg längs Bohusleden, från Ålslån mot Hällerstugan. Även att en decimeter snö täckte marken, och ingen gått före oss, var det lätt att gå. Gång på gång häpnade vi över naturens skönhet. Strax efter Hällerstugan svängde vi av Bohusleden och följde leden som går mot Kölnestugan.

Just den sträckan hade jag gått tidigare, men från det att vi svängde av från leden och gick off-road var alla platser nya för mig.

Lyxigt med en guide från Friluftsfrämjandet

Eftersom jag egentligen inte tycker om att vandra i stora grupper var jag lite avvaktande från början. Men vi var bara fyra personer totalt, och en härligt glad hund, så det kändes nästan som att gå med familjen eller med vänner. De övriga kände varandra sedan innan, men de var väldigt måna om att få med mig i alla samtal.

När vi gått en stund insåg jag hur lyxigt det faktiskt var att ha med sig en guide från Friluftsfrämjandet. Till exempel när vi skulle stanna och fika. Det gjorde vi vid en sjö jag passerat vid tidigare besök i naturreservatet. Sjön är jättevacker, och jag visste att det fanns en bänk att sitta på vid den. Men vår ledare hade sådan lokalkännedom att han ledde oss uppför en liten slänt, och när vi kom igenom ett buskage hade vi ännu vackrare utsikt över sjön. Självklart stannade vi där för en frukost/fikapaus.

Dessutom fick jag höra många historier både om hur naturen sett ut här tidigare när markerna betades och om personer och byggnader i området medan vi vandrade. Sådant man aldrig får veta om man går själv.

Lite off-road

Strax efter att vi hade fikat vek vi av från leden rakt ut i terrängen. Snön låg orörd, och tystnaden omslöt oss. Visserligen var det lite svårare att orientera sig i det snöiga landskapet än när det är barmark, men så mycket roligare att gå. Nu kände jag mig som när jag bodde i Småland och gick i områden jag kände väl – där jag kunde kryssa fram och tillbaka lite som jag ville. Under turen med Friluftsfrämjandet var vår guide noga med att titta på kartan ofta och visa oss var vi var. Han uppmanade oss också att jämföra med digital karta så att vi visste var vi var.

Eftersom jag är van att gå utanför stigarna var jag trygg i detta och jag tyckte att detta förhöjde hela turen när vi pulsade fram i snön. Medan vi gick i detta område, som var helt nytt för mig, noterade vi att det fanns gott om djurspår. Många rådjur, spår efter vildsvin (spår och bök), en ekorre och så var det en stackars älg som gick strax framför oss och inte fick vara i fred. Vi såg den inte, men vi noterade att spåren var färska.

Alldeles för snabbt nådde vi fram till nästa led vi tänkte följa och gick längs små stigar i skogen (och längs en å) tillbaka ner mot Ålslån och parkeringen.

Sammanfattning

Detta var första gången jag gick en vandring som anordnats av Friluftsfrämjandet (länk direkt till min lokalförening, Uddevalla) – men förmodligen inte den sista. Jag fick drygt tre timmar i Herrestadsfjällets naturreservat i kunnigt sällskap och det var både trevligt, informativt/lärorikt och så fick jag såklart vacker natur. Jag vill bara se mer av Herrestadsfjället för varje gång jag är där. 💚

För dig som vill veta mer om Friluftsfrämjandet

”Friluftsfrämjandet är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation som genom friluftsliv verkar för folkhälsa, livsglädje och respekt för naturen.” Så beskriver de själva sin verksamhet. Ta en titt på deras webb – kanske finns något äventyr i närheten av dig som du blir nyfiken på. Och stötta dem gärna genom att bli medlem!

I Herrestadsfjällets naturreservat där vandringen gick finns fyra stugor och en kåta och Friluftsfrämjandet ansvarar för dem alla. Tre av dem går att hyra och två står öppna. Här kan du läsa mer om de turer jag gjort i Herrestadsfjället tidigare (både vandringar och övernattningar).