Årets första gullviva – och en tältnatt

I fredags tog vi våra ryggsäckar och styrde färden mot grannön Tjörn. Eftersom vi sedan en tid tillbaka infört sova-ute som vårt fredagsmys. Målet för dagen var Björshuvudet, alltså samma område som jag sov i förra helgen. Men den här gången var både sambon och hundarna med. Och jag hade en stilla förhoppning om att kanske, kanske få chansen att se en gullviva medan vi var ute.

En kort promenad förde oss till havet

När vi parkerat bilen hade vi en mysig, men ganska kort, vandring framför oss. Först en bit längs grusväg. Sedan genom en hage där vi skymtade havet mellan trädstammarna. Därifrån följde vi strandkanten längs några vikar, innan vi svängde upp mot, och över, berget. Utsikten mot alla havsvikarna med den stora strandängen ovanför tog nästan andan ur mig.

Vi gick nerför berget och inspekterade flera vikar innan vi hittade en som kändes som ”vår”. Eftersom både Lars och jag hade sovit i området, men olika nätter, valde vi en annan – men ändå närliggande – plats.

Årets första gullviva

På väg dit ropade jag till Lars: ”Åh herregud, det är gullviveblad överallt. Det kommer bara att krylla av dem.” Sedan såg jag en. Som blommade. Och mina exalterade rop fick Lars att skratta och retas med mig, medan han gick i förväg för att börja slå upp tältet.

Efter vad jag hade läst så skulle det finnas mängder av gullvivor på strandängen och i skalgropen strax före Björshuvudet. Under våren alltså. Förra helgen såg jag mängder av små gullviveblad sticka upp, men inte en enda knopp, så det kändes fantastiskt att bara fyra dagar senare få se en utslagen blomma, och flera som var på gång. Jag såg också mängder av jordreva, slån, trift i knopp och fetknoppsblad som täckte marken.

Tält och middag

Efter att jag samlat mig hjälpte jag till att resa tältet. Sedan var det dags att laga middag. Tiden hade sprungit ifrån oss och klockan var nästan 20.00 så det var hög tid. När maten (renskav igen, jag tycker det är så gott) var klar, tog vi med den ut på klipporna och satt i den vinande vinden medan solen sjönk mot horisonten.

Medan Lars lagade maten (han är faktiskt den bättre kocken) hade jag och hundarna samlat in ved. Eller rättare sagt torra kvistar som blåst ner från träden nedanför berget. Dessutom hann jag med att fota lite. Och vi tog en gemensam promenad medan det skymde runt oss.

Brasa och dags för sovsäcken

Det var så härligt att tända brasan när vi kom tillbaka till vår lilla lägerplats. Mörkret hade sänkt sig, och det var bara månen som lyste upp världen runt oss. Vindarna var kalla, så det var skönt att känna värmen från den sprakande brasan. Vi satt så i lugnet. Länge. Hundarna låg och vilade och vi ömsom småpratade och ömsom bara var i stunden.

När jag skulle in i tältet för att lägga mig behövde jag inte ens tända pannlampan, för månen lyste så klart. Troligtvis somnade jag så fort jag la huvudet på kudden, för jag minns inget mer än att jag krånglade mig ner i sovsäcken.

Upptäcktsfärd på morgonkvisten – och hemfärd

Jag vaknade av hundpussar och ivrigt buffande strax efter klockan 06. Eftersom jag är mer morgonpigg än min sambo valde jag att klä på mig och stiga upp.

Hundarna följde glatt med mig på en liten upptäcktsfärd. Vi styrde våra steg mot berget Björshuvudet och vi nådde faktiskt toppen. Utsikten därifrån var vidunderligt vacker. Speciellt denna morgon då solen glittrade i vattnet. Vi prövade lite stigar och gick genom täta buskage.

På väg tillbaka mot tältet såg jag hur solen lyste upp hela strandängen och.. det fanns en massa utslagna gullvivor där! Min iver visste inga gränser när jag slängde mig ner för att fota.

Därefter gick vi tillbaka till tältet. Hundarna fick frukost och sambon steg upp så att vi kunde äta vår frukost vid havet. Tältet packades och vi valde sedan att ta en annan stig än den vi kommit på när vi skulle tillbaka till bilen. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag tycker om den här platsen. Men det är mycket. Och något säger mig att jag kommer att komma tillbaka igen inom en snar framtid. För jag vill så gärna se när ”min” gullviva har fått ett helt hav av kompisar omkring sig. Och när granspiran blommar.

För dig som vill veta mer

Björshuvudet är en sådan plats som jag helst inte vill dela koordinaterna till. Jag vill att det ska få fortsätta vara lugnt och stilla där. Och att blommorna (båda gullvivorna och granspirorna som kommer snart) ska få chans att växa i fred. Men platsen ligger på Tjörn, och om du verkligen vill dit hittar du det på en karta.