Snäckskalstriangeln – kommande led i Uddevalla

För ett tag sedan snubblade jag över ett tips om en vandringsled i Uddevalla. Snäckskalstriangeln skulle den heta. Eftersom jag inte hade hört talas om leden googlade jag på den, men hittade i stort sett ingen information alls. Förutom några tidningsartiklar från hösten 2020 där det stod om en planerad vandringsled. Efter en kontakt med den ansvariga hos Uddevalla kommun fick jag veta att leden ännu inte var klar. Men jag blev ombedd att lämna feedback om jag gick den.

Snäckskalstriangeln startar och slutar vid Skalbanksmuséet i Uddevalla

Kuröds skalbankar – dagens första naturreservat

Snäckskalstriangeln kommer att starta och sluta vid Skalbanksmuséet i Uddevalla. På de kalkrika markerna i reservatet växer det minst 400 kärlväxter som i sin tur lockar till sig en rik fjärilsfauna. På grund av den låga temperaturen fick vi dock inte se mycket av det just idag när vi gick där. Kuröds skalbankar är världens största kända skalgrusbank, och landskapet är otroligt häftigt där det böljar fram.

Det börjar grönska
Det börjar grönska
Början av Snäckskalstriangeln  bjöd på böljande landskap
Början av Snäckskalstriangeln bjöd på ett böljande landskap
Här ger vi oss iväg längs Snäckskalstriangeln
Här startar Snäckskalstriangeln

Jag förälskade mig i detta lilla naturreservat och ska försöka få med mig familjen hit inom en snar framtid. Men idag gick Sofia, jag och hundarna vidare ut i skogen efter att vi följt Bohusleden och Snäckskalstriangeln (som följs åt) genom Kuröds skalbankar.

Längs Bohusleden, etapp 13

Stigen var lätt att följa genom skogen. För det första var den välskyltad och för det andra var den alldeles lagom vältrampad. Visserligen är detta en ganska stadsnära led, så bitvis anade man att man passerade industrier och längs många pariter hör man trafikbrus. När vi kom till Stora och Lilla Köperödssjön efter några kilometer valde vi att sätta oss i solen och se ut över det glittrande vattnet medan vi åt frukost.

I skogen längs Bohusleden etapp 13 / Snäckskalstriangeln
I skogen längs Bohusleden etapp 13 / Snäckskalstriangeln
Sofia äter frukost vid Lilla Köperödssjön, Snäckskalstriangeln
Sofia äter frukost

Efter vår rast gjorde vi en liten avstickare till vindskyddet som Sofia sett på kartan. På grund av att det gick ytterligare en stig från vindskyddet behövde vi inte gå fram och tillbaka samma sträcka, utan kunde följa en stig som sedan anslöt till Snäckskalstriangeln.

Här skymtar Stora Köperödssjön mellan träden
Här skymtar Stora Köperödssjön mellan träden
Vindskyddet ligger inte längs leden, utan man får göra en liten avstickare
Vindskyddet ligger inte längs leden, utan man får göra en liten avstickare

Nedre Bäveån – dagens andra naturreservat

Innan vi visste ordet av var vi framme vid Nedre Bäveåns naturreservat. Det är till största delen betesmarker, med ett mycket rikt fågelliv. Vandringsleden följer kanten av reservatet, men för den som är intresserad av fåglar fanns ett stort fågeltorn mitt inne i reservatet.

Fågeltorn i naturreservatet Nedre Bäveån
Fågeltorn i naturreservatet Nedre Bäveån

Ån som flöt genom reservatet var oerhört vacker. Särskilt idag när solen strålade och löven började spricka ut på träden. Fastän solen sken och värmde så var vindarna isande kalla, och det kändes stundtals som om det var minusgrader.

Nedre Bäveån
Nedre Bäveån
Mossig skog (och däruppe går Sofia)
Mossig skog (och däruppe går Sofia)

Transportsträcka när lederna gick åt varsitt håll

Strax kom vi fram till en större väg där jag till min stora lycka hittade årets första sommargyllen.

Direkt efter att vi korsat vägen delade sig lederna. Bohusleden fortsatte rakt fram, och Snäckskalstriangeln svängde till höger. Dock var inte detta så tydligt markerat i korsningen, så det kommer jag att ta med på listan till kommunen. Den över föreslagna åtgärder. På höger sidan gick en större väg och på vänster sidan fanns en motorbana där cross-körning pågick för fullt. Därför kan man inte direkt säga att detta var en fridfull del av leden. Den enda höjdpunkten på några kilometer var trädet där markeringen för Snäckskalstriangeln (precis efter en nybyggd bro) hade gnagts av av en bäver….

Bävern har gnagt av trädet med markeringen för Snäckskalstriangeln
Bävern har gnagt av trädet med markeringen för Snäckskalstriangeln

Efter detta följer några kilometers vandring på nysladdad grusväg och det finns inget intressant vid sidan av vägen. Förutom berget på vänster sida som är klätt i härlig grön mossa. När magarna kurrade tillräckligt högt, och vi precis svängt in på en stig, stannade vi för lite lunch.

Jag och Wilma längs Snäckskalstriangeln
Jag och Wilma
Idag gjorde jag det enkelt för mig - hade med varmvatten i termos
Idag gjorde jag det enkelt för mig – hade med varmvatten i termos
Vårt fina sällskap - Spexa och Sofia
Vårt fina sällskap – Spexa och Sofia

Mätta och nöjda gick vi vidare längs stigen vi nyss svängt in på.

Ramseröd – dagens tredje naturreservat

Och så kom vi fram till det tredje naturreservatet; Ramseröds naturreservat. I själva verket blev detta dagens stora höjdpunkt. Först och främst för att vi inte hade några som helst förväntningar. Men även för att det var en fantastisk plats.

Ramseröds naturreservat, längs Snäckskalstriangeln
Ramseröds naturreservat, längs Snäckskalstriangeln
Sagolikt vackert där bäcken flyter fram
Sagolikt vackert där bäcken flyter fram

Därför njöt jag extra mycket av den kuperade, mossiga, frodiga sprickdalen, där bäcken forsade fram.

Ramseröds naturreservat
Ramseröds naturreservat
Dessutom föll jag som en fura för den här förtrollande miljön
Dessutom föll jag som en fura för den här förtrollande miljön

Utöver detta var lyckan total när Sofia, som gick en bit framför mig, ropade att hon hittat en vätteros, Lathraea squamaria. Därför avslutar jag med en bild på den, och tröttar inte ut dig med att skriva vad vi tyckte om de sista kilometrarna då vi gick på en asfaltsväg parallellt med väg 44 (som vi sedan fick gå över via en bilbro innan vi var tillbaka vid muséet). Summa summarum: De tre naturreservaten var verkligen värda besök. Vart och ett av dem. Men leden hade tyvärr för många, och för långa, partier på väg för att jag ska falla för den.

Årets första vätteros - Lathraea squamaria såg jag längs Snäckskalstriangeln
Årets första vätteros – Lathraea squamaria

Förresten, jag bör kanske även berätta att leden, inklusive avstickaren till vindskyddet, är mellan 18 och 19 kilometer. Vi var ute i 6 timmar, men då åt vi både frukost och lunch längs vägen, stannade för att låta hundarna bada vid ett tillfälle och fotade en hel del.

Länkar för dig som vill veta mer om det som finns längs Snäckskalstriangeln

Vilket landskap på snäckskalstriangeln

Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *