Förra veckan var det riktig sommarhetta. Då brukar jag försöka gå lite längre med hundarna innan det börjar bli för varmt på morgonen. Just denna morgon var min plan att utgå från Dammekärr. Därifrån tänkte jag snirkla mig till sjön Lysevattnet via Lysevattensleden och sedan följa Vättlefjällsleden tillbaka till Dammekärr.
Strax efter kl 05 var jag ute på Lysevattensleden
Strax efter 05 åkte jag iväg hemifrån så vi kom iväg enligt plan. Enligt plan gick det också att gå den första biten längs Vättlefjällsleden ända tills jag kom till en vändplan/grusväg. Där brukar jag gå snett höger för att komma vidare mot Stora Mettjärnen. Men den här gången hade jag tänkt gå Lysevattensleden istället. Första gången jag var här i april stod denna led med på skyltarna i korsningen, men nu gjorde den inte det. Dock hittade jag den i appen Naturkartan, så jag stod fast vid mitt val. Åtminstone en stund innan jag började vackla i mitt beslut.
Där Naturkartan visade att leden gick fanns ingen stig
När jag kom till en kraftledningsgata skulle leden svänga av (enligt Naturkartan). Men jag såg ingen annan stig än den jag gick på, och den fortsatte rakt fram. För att göra en lång historia kort: Jag försökte följa leden som kartan visade, men oftast fanns ingen stig att följa. På vissa ställen fanns igenvuxen stig under högt gräs och buskar, så det har säkerligen funnits en led här tidigare. Jag gick bredvid en stor mosse runt Hållsdammen och Nödsjön, i kanten av två mindre berg (Hållsdammsberget och Råseberget). Dessutom var det svårt att hålla något tempo på grund av att all tid gick åt till att hålla koll på var på kartan jag befann mig och åt att försöka hitta någon stig eller plats att sätta ner foten där det inte var för blött eller för brant.
Efter en dryg timme var jag trött, besviken och redo att försöka gena över bergen mot närmaste skogsväg och åka hem, för det kändes oerhört tröstlöst. Men så såg jag att jag skulle uppåt mot en liten bergsplatå och tänkte att jag går upp dit och ser hur det ser ut. När jag var på väg upp mot den passerade jag flera fläcknycklar och humöret steg flera grader.
Uppdatering om Lysevattensleden, 2020-06-30
Idag gick jag och Lars samma sträcka men medsols. När vi kom till toppen fanns en väldigt tydlig stig – vilket gjorde det betydligt lättare att gå på än nere vid moss-kanten – där det inte fanns någon stig.. förutom på kartan. Stigen ledde raka vägen fram till vändplanen – förbi platsen där jag svängde av förra gången. Det visade sig att jag hade förlängt turen med cirka 3 kilometer med mitt irrande i jakt på Lysevattensleden. Så.. ska du gena till/från Lysevattnet – gör det medsols!
När jag kommit upp på platån (sista biten dit gick lätt att gå) såg jag på kartan att det inte alls var långt kvar till Lysevattnet, så jag valde att fortsätta framåt efter att ha tittat på utsikten. Till min stora glädje och överraskning kunde jag följa en tydlig stig ner från berget, genom skogen och ända fram till den vackra sjön. Stegen var lätta och lyckan bubblade i bröstet.
Vid Lysevattnet fick jag en av mina finaste frukoststunder
När jag kom fram till Lysevattnet glittrade solen i vattenytan. Hunden Wilma hoppade lyckligt i för att bada och jag fastnade totalt längs strandkanten, där det kryllade av notblomster (lobelia dortmanna) och småsileshår (drosera intermedia). Jag ägnade en lång stund åt att fota alla blommor.
En liten bit ut i Lysevattnet ligger en liten ö som jag lätt kunde nå genom att hoppa på stenar. Därute satt jag sedan i lugn och ro och njöt av min frukost medan hunden lekte i vattnet runt mig.
Omväxlande natur längs Vättlefjällsleden
Efter en av de mest vilsamma frukoststunderna på länge packade jag ihop och gick vidare längs Vättlefjällseden/Lysevattensleden mot Dammekärr. Stigen var lätt att gå och naturen varierande. Trots att den delvis går bredvid och över en kraftledningsgata en längre sträcka så är den fin.
Blomnörden i mig blev också glad av turen, för sträckan längs kraftledningsgatan var leden kantad av klockljung (erica tetralix). Dessutom såg jag både bergglim (silene rupestris) och en del fläcknycklar. Vad mer kan man önska?
Sammanfattning av min morgontur
De sista kilometrarna går leden genom lummiga lundar och förbi myrmark där jag gått en gång tidigare då jag gick Buråsleden (8,5 km) som också utgår från Dammekärr. Det kändes skönt att gå på bekant mark som kontrast mot den första timmens kämpande i obanad terräng.
Totalt harmonisk inombords var jag när jag nådde bilen efter 3,5 timmar. Sträckan jag gick var ungefär 14 kilometer och i tiden ingick även min långa frukostpaus. Att kunna göra så här på morgonen då och då utan att ha en enda tid att passa är rena himmelriket! Jag är tacksam mot min familj som låter mig!
För dig som vill veta mer
Dammekärr friluftsområde ligger i Ale kommun, Västergötland, cirka 20 minuters bilresa från Göteborg. Avfart från E45 i Nödinge direkt norr Mc Donalds (22 km norr Göteborg). Kör mot Ryd. Sedan är det skyltat Dammekärr i korsningen cirka 5 kilometer från E45.
Alla mina inlägg från Vättlefjäll samlade på ett ställe
Nu har jag samlat alla mina turer i Vättlefjällsområdet på en och samma sida. Ta gärna en titt!
Länk till spårkarta för Dammekärr och Vättlefjällsområdet

Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.