Efter flytten tyckte vi att vi var värda ett utedygn och bestämde oss för vandra i naturreservatet Risvedens vildmark i min nya hemkommun Ale.
Risveden med 11 naturreservat
Risveden är ett område som delvis ligger i Ale. I området finns 11 olika naturreservat; Skår, Bergsjön, Slereboåns dalgång, Färdsleskogen, Iglekärr, Ekliden, Kvarnsjöarna, Risvedens vildmark, Kroksjön, Trehörningen och Rammdalen. Egentligen var planen att gå Risvedenspåret på 18 kilometer och hitta någon fin plats att tälta på längs vägen (eller en bit ifrån leden), men eftersom den till stor del går på väg valde vi ett annat alternativ i sista sekunden.
Vi visste inget om naturreservatet Risvedens vildmark innan. Vi hittade ingen information om leder i området, men vi parkerade bilen och följde helt enkelt den stig som utgick därifrån. Någon informationstavla fanns dock inte på plats. Leden vi följde var markerad med blått, men vad det innebar hade vi heller ingen aning om. Med hjälp av kartappen bestämde vi oss för att gå förbi Dysjön, ut ur reservatets norra del förbi Stora Mulsjön, svänga ner och förbi Lilla Mulsjön och sedan tillbaka in i reservatet och hitta en tältplats vid Stora Rullesjön.
Leden var ganska dåligt märkt
Efter en stund övergick leden till att vara märkt med orange prickar, men vi hade fortfarande inte sett någon förklaring till vad de olika markeringarna stod för. Vid flera tillfällen fick vi stanna och titta på kartappen var vi befann oss. Omgivningen bestod av barrskog i kuperad terräng. Stigarna var inte alltid tydliga. Medan vi fotograferade på ett ställe hörde vi en hel hjord med vildsvin skynda iväg. Ett häftigt ljud att höra – som en flock galopperande hästar mitt i skogen.
Det hände inte särskilt mycket längs leden. Den gick inte fram till sjöarna utan gick mitt i skogen. När vi närmade oss Stora Mulsjön svängde vi dock av leden ner mot sjön och tog en längre paus. Hundarna fick bada. Ja, Lars också för den delen. Själv nöjde jag mig med att bada fötterna. Solen sken och jag satt och njöt lutad mot en trädstam medan jag drack en flaska vatten och åt lite choklad. Hundarna lekte i vattnet, och la sig sedan att vila en stund innan vi begav oss vidare.
Björns kvarn
En stund efter att vi börjat gå igen kom vi fram till Björns kvarn som låg oerhört mysigt till. Där fanns bord och bänkar om man ville stanna och ta en paus. Vi nöjde oss med att läsa på skyltarna och att fota innan vi gick vidare.
Stora Rullesjön
Mellan Stora Mulsjön och Stora Rullesjön gick vi fel vid flera tillfällen. Leden försvann för att sedan komma in på vår stig från ett annat håll, även att vi inte sett några korsningar. Det var enbart vid några få skiljen det fanns små skyltar – inte några pilar eller tydliga markeringar om vilken stig man skulle välja. Jag har märkt det sedan flytten att det verkar vara dåligt med sånt överlag.
Tack vare kartapparna (sjukt att man ska behöva använda såna när man är i naturen) hittade vi till Stora Rullesjön och tog oss ut på udden som Lars valt ut som tältplats åt oss. Platsen var magiskt vacker med stenhällar och en vik som nyligen varit full av blommande vattenklöver. Nu stod bara bladen kvar, och en del näckrosor hade börjat blomma.
Underbara timmar i väntan på solnedgång
Vi hade gott om tid på oss före solnedgången. Flera timmar. Så vi passade på att njuta av en god middag. Ta ett kvällsdopp.. eh.. inte jag för jag gillade inte den dyiga bottnen som var på ena sidan av udden (eller den blodigel som jag såg i vattnet), slå upp tältet och gå en liten sväng för att kolla in omgivningarna.
Ju längre solen sjönk, desto fler knott samlades runt oss där vi satt i kvällningen. Hur gärna jag än hade suttit kvar i den lugna tvåsamheten bestämde vi oss för att krypa in i tältet när det var svårt att andas utan att få med sig knott 🙂
Jag sov som en prinsessa
Hundarna somnade helt utmattade efter dagen. Tältet var myggfritt tack vare vår Thermacell. Kvällen var lyxigt ljum och det var lätt att somna (jag sover verkligen som en prinsessa på mitt nya liggunderlag). När jag vaknade var det redan långt över min vanliga morgontid och jag släppte ut de ivriga hundarna och gick ut med dem en halvtimme. Sedan tog vi det lite lugnt, åt frukost i lugn och ro, fotade, packade våra saker och tog ner tältet.
Enda gången det blev lite stressigt var när jag skrek ”EN HUGGORM”. Vi hade ju två hundar med oss – och jag är extremt rädd för ormar. Det gick dock bra – ingen kom till skada, utan vi kunde ge oss iväg längs leden mot parkeringen helt enligt plan.
Lättgått till parkeringen
Från vår tältplats var det bara några kilometer ner till parkeringen. Leden var fin och lättgådd, men man får vara uppmärksam så att man inte missar när man ska svänga av det som känns som ”huvudled”.
Liten sammanfattning
För mig som bott i Norrland i över 20 år kändes inte Risvedens vildmark som någon vildmark. Visst fanns nedfallna träd, men de verkade mest vara nedblåsta träd, inte sådana som dött av ålder och ramlat. Vildmarkskänslan minskade också av att där fanns gott om stigar, och en del traktorvägar, som korsade leden. Men, det var oerhört skönt att gå i tystnaden och uppleva en helt ny plats. Och tälplatsen vid Stora Rullesjön var världsklass – om man bortser från molnen av knott.
För dig som vill veta mer om Risvedens vildmark
Risvedens vildmark är 1 av 11 naturreservat i området Risveden. Just detta reservat ligger i Västergötland, Ale kommun, Skepplanda socken, innanför byn Skogstorp. Karta finns hos Länsstyrelsen, se länk nedan. Körtid från min dörr cirka 25 till 30 minuter – på små och krokiga vägar.
Länk till Länsstyrelsens information om naturreservatget Risvedens vilmark
Länkar till inlägg om andra naturreservat jag besökt i Risveden
Här hittar du alla inlägg om mina besök i Risveden

Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.