Min nyfikenhet ledde mig till ett stenbrott

Jag har en förkärlek för att pröva nya vägar och stigar när jag är ute. Jag frågar mig ständigt ”Vart leder den där?” och ”Vad finns där borta?”. Tack vare denna ständiga nyfikenhet hittade jag ett stenbrott idag.

Flera vårtecken - både tussilago och flugor
Flera vårtecken – både tussilago och flugor

Eftersom jag inte arbetar på min hemort har jag ett extra ”hemomkring” att utforska på dagarna. Vilket såklart är väldigt lyxigt. Dessvärre har jag bara en timme per dag till förfogande för detta – min lunchrast. Jag har blivit lite av en mästare på att leta upp platser som jag kan hinna till på den tiden.

Karta inför dagens upptäcktsfärd
Karta inför dagens upptäcktsfärd

Jag använder ofta Lantmäteriets karttjänst för att hitta lämpliga ställen. Främst letar jag efter platser där jag ska slippa gå längs vägar. Dessutom föredrar jag att ta mina lunchrundor där det inte är någon bebyggelse. Till idag hade jag valt ut en skogsväg i just ett sådant område. Min plan var att vi skulle följa skogsvägen fram till dess vändplan. Där såg det ut att vara en öppen yta, vilket vore perfekt för min hund att springa av sig lite på.

Skogsvägen
Skogsvägen
En massa blåsippor och tussilago såg vi längs vägen
En massa blåsippor och tussilago såg vi längs vägen

På lunchen gav vi oss iväg, jag och min hund Gemini. Från jobbet har vi bara 300 meter fram till Emån. Därifrån var det ytterligare en kilometer till skogsvägen jag planerat att följa. Den gick genom mossig skog, och jag skymtade en myr en bit bort mellan träden. Snart övergick skogen i åkermark omgiven av stenmurar, för att sedan återigen gå inne i skog och passera en blåsippebacke vid en bäck. Efter en mindre uppförsbacke skulle vi vara framme vid vändplanen såg jag när jag kastade ett öga på kartan.

En oväntad upptäckt i skogen – ett stenbrott

Det var ett stenbrott vid vändplanen - ingen stor öppen yta
Hmmm.. den där stora öppna ytan vid vändplanen ser lite mysko ut

Det fanns inte någon stor öppen yta vid vändplanen. Tvärtom upptäckte jag till min förvåning att det låg ett gammalt stenbrott där, vilket betydde att hela området var fullt av stenar. När Gemini tydligt visade att han hellre ville upp på berget än att gå runt bland alla stenar var jag inte sen att följa efter.

Den här gången ledde min nyfikenhet oss till ett stenbrott
Miljön kändes storslagen även att ett stenbrott inte är ett naturligt inslag i miljön

På något sätt kändes miljön storslagen och vacker, även att ett stenbrott egentligen inte är ett naturligt inslag i landskapet. Kanske är det kargheten och kontrasterna som skapar det intrycket?

Säga vad man vill - men ett stenbrott KAN tydligen vara vackert ändå
Säga vad man vill – men ett stenbrott KAN tydligen vara vackert ändå

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag är glad att jag gjorde den här lilla turen (knappt 6 kilometer) idag. Även att vi fick skynda oss för att hinna tillbaka till kontoret inom en timme. Sol, frisk luft, spännande miljö, en glad hund och en massa vårblommor bidrog till att jag gick och nynnade på jobbet hela eftermiddagen!

Tur för mig att Gemini ville upp hit istället för att bara gå nere i stenbrottet

Märkt , , , , , , ,

2 kommentarer till “Min nyfikenhet ledde mig till ett stenbrott

  1. Spännande, det är alltid kul att hitta nya oväntade ställen. Härliga bilder dessutom 😀

    1. Tack! Och ja, man hittar ju en del oväntat när man ger sig ut på nya små äventyr stup i kvarten – även om de som den här gången bara tar en timme…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.