Den här vintern blev väldigt ovanlig. I södra Hälsingland brukar vi ha en hel del snö, men inte i år. Lite vitt runt jul, och så en snödämp i början på mars, men annars var det barmarksvinter. Konstigt. Så vi bestämde oss för att uppleva lite snö och bokade en stuga i Grövelsjön i nordvästra Dalarna nu i mitten på mars. Maken ville åka skidor och hundarna ville ha snö att busa i, så vi for iväg, förväntansfulla.

Salsfjället, Grövelsjön
Salsfjället, Grövelsjön

Grövelsjön är jag väl bekant med, jag brukar tillbringa en höstvecka där varje år sedan typ 40 år tillbaka, och jag stortrivs där. Det är bara att gå omkring och följa fina leder eller gå som man vill i ljuvlig terräng. Det är lycka för en fjälltok.

Utloppet ur Grövelsjön
Utloppet ur Grövelsjön

Nu blev det lite annorlunda. Det var snö överallt, riktigt djup snö, så det var verkligen inte att vandra omkring som man ville. Det var en hel del problem med framkomligheten, om man säger så. Men det löste sig. Det fanns ju skoterspår på sjön, så där kunde jag och lillhunden knata på medan maken och storhunden luftade skidorna.

Skoterled ner mot sjön, Grövelsjön
Skoterled ner mot sjön

Vi njöt av härlig natur och av tystnaden, och jag plåtade ivrigt. Landskapet var så vackert, med snötäckta fjäll och massor med orörd snö, så när som på ett och annat skidspår och lite spårstämplar efter djur. Det var så rofyllt och fint. Och när vi tröttnade på att vandra på sjön gick vi ner till utloppet. Jag hade förhoppningar om att få syn på strömstarar (Cinclus cinclus), de brukar hålla till där, men nu fick jag tji. Inte en enda strömstare, men det var ju vackert ändå med solglitter i vattnet och det fantastiska ljuset på snöklädda fjäll.

Inga strömstarar - men otroligt vackert med allt solglitter ändå
Inga strömstarar – men otroligt vackert med allt solglitter ändå

Och belöning måste det så klart bli efter vandringen, våffla med grädde och hjortronsylt och en kopp kaffe i den lilla serveringen vid sjön, det hör till.

Våfflor - vår belöning
Våfflor – vår belöning efter vandringen

Men den verkliga höjdpunkten kom faktiskt en stund senare, när vi var på väg hem till hyrstugan efter vandringen. Plötsligt tvärnitade maken och ville ha kameran. Jag fattade ingenting, men så fick jag syn på vad han plåtade: Ett par tallbitar som satt mitt i vägen. De gjorde verkligen skäl för smeknamnet dumsnutar, och jag blev så glad. Jag smög ut och började plåta jag också. Men när jag senare kollade på fågelbilderna i datorn upptäckte jag att det var ännu bättre än så. Det var inga tallbitar, utan korsnäbbar, och sådana hade jag aldrig tidigare sett, utom på bild då. Om det var större korsnäbb (Loxia pytopsittacus) eller mindre korsnäbb (L. curvirostra) ska jag låta vara osagt, men det spelar ju ingen roll. Fina var de, och jag blev så lycklig.

Min första korsnäbb - Grövelsjön
Min första korsnäbb – Grövelsjön

Så efter en härlig vintervecka längtar jag redan till kommande höstvecka. Det kan bli snöproblem då också, det har hänt tidigare, men jag längtar i alla fall. Kanske kan det bli någon strömstare också, vi får se, jag vet ju var de brukar hålla till.

För dig som vill veta mer om Grövelsjön

Länk till massor av tips om Grövelsjön, både på vintern och sommaren

2 Comments

  1. Nu längtar jag upp till ”mitt” Ö-vik. När jag bodde där gick jag alltid på skoterspåren på vintarna och det är sååå härligt. Och särskilt så här på vårvintern när solen stiger så högt att det blir ljust! <3 Vad härligt att du fick dagarna i Grövelsjön!!

    1. Ingegerd Mickelz

      Det var helt underbart, och kalasväder dessutom. Jag njöt verkligen i solen, och vovvarna roade sig kungligt i snön <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

English EN German DE Spanish ES Swedish SV