Snöig vandring i Grövelsjön

Den här vintern blev väldigt ovanlig. I södra Hälsingland brukar vi ha en hel del snö, men inte i år. Lite vitt runt jul, och så en snödämp i början på mars, men annars var det barmarksvinter. Konstigt. Så vi bestämde oss för att uppleva lite snö och bokade en stuga i Grövelsjön i nordvästra Dalarna nu i mitten på mars. Maken ville åka skidor och hundarna ville ha snö att busa i, så vi for iväg, förväntansfulla.

Grövelsjön är jag väl bekant med, jag brukar tillbringa en höstvecka där varje år sedan typ 40 år tillbaka, och jag stortrivs där. Det är bara att gå omkring och följa fina leder eller gå som man vill i ljuvlig terräng. Det är lycka för en fjälltok.

Nu blev det lite annorlunda. Det var snö överallt, riktigt djup snö, så det var verkligen inte att vandra omkring som man ville. Det var en hel del problem med framkomligheten, om man säger så. Men det löste sig. Det fanns ju skoterspår på sjön, så där kunde jag och lillhunden knata på medan maken och storhunden luftade skidorna.

Vi njöt av härlig natur och av tystnaden, och jag plåtade ivrigt. Landskapet var så vackert, med snötäckta fjäll och massor med orörd snö, så när som på ett och annat skidspår och lite spårstämplar efter djur. Det var så rofyllt och fint. Och när vi tröttnade på att vandra på sjön gick vi ner till utloppet. Jag hade förhoppningar om att få syn på strömstarar (Cinclus cinclus), de brukar hålla till där, men nu fick jag tji. Inte en enda strömstare, men det var ju vackert ändå med solglitter i vattnet och det fantastiska ljuset på snöklädda fjäll.

Och belöning måste det så klart bli efter vandringen, våffla med grädde och hjortronsylt och en kopp kaffe i den lilla serveringen vid sjön, det hör till.

Men den verkliga höjdpunkten kom faktiskt en stund senare, när vi var på väg hem till hyrstugan efter vandringen. Plötsligt tvärnitade maken och ville ha kameran. Jag fattade ingenting, men så fick jag syn på vad han plåtade: Ett par tallbitar som satt mitt i vägen. De gjorde verkligen skäl för smeknamnet dumsnutar, och jag blev så glad. Jag smög ut och började plåta jag också. Men när jag senare kollade på fågelbilderna i datorn upptäckte jag att det var ännu bättre än så. Det var inga tallbitar, utan korsnäbbar, och sådana hade jag aldrig tidigare sett, utom på bild då. Om det var större korsnäbb (Loxia pytopsittacus) eller mindre korsnäbb (L. curvirostra) ska jag låta vara osagt, men det spelar ju ingen roll. Fina var de, och jag blev så lycklig.

Så efter en härlig vintervecka längtar jag redan till kommande höstvecka. Det kan bli snöproblem då också, det har hänt tidigare, men jag längtar i alla fall. Kanske kan det bli någon strömstare också, vi får se, jag vet ju var de brukar hålla till.

För dig som vill veta mer om Grövelsjön

Länk till massor av tips om Grövelsjön, både på vintern och sommaren