Ölands södra udde – och jaktfalken

Jag hade sett i Artportalen att jaktfalken en tid varit synlig vid Ölands södra udde. Jaktfalken – Falco rusticolus – är världens största falk och hör vanligtvis hemma i fjälltrakter och på tundra. Ungfåglar kan dock de första vintrarna flytta söderut.

Eftersom jag för några veckor sedan tack vare rapporter till Artportalen fick se härfågeln så hoppades jag lyckas även den här gången. Jag bestämde mig helt enkelt för att åka ner till Ottenby. När jag kom fram till Långe Jan var det väldigt blåsigt och regnet hängde i luften. De enda levande varelser jag kunde se var ett 10-tal gubbar. De stod och spejade i lä bakom ett hus med sina teleskop och kameror med stora objektiv. Jag kände mig lite bortkommen med min lilla kompaktkamera och kikare 8×32 så jag vände på klacken och gick tillbaka mot bilen.

På vägen till bilen upptäckte jag snösparvar som letade mat bland tången. Det var första gången jag fick se dem! Jag fortsatte sedan en bit norrut och då fick jag plötsligt se jaktfalken 100 meter längre bort. Det avståndet var i längsta laget för min kamera, som dessutom inte var helt lätt att hålla stilla i blåsten. Men jag fick se i alla fall se jaktfalken!

Nöjd, nej snarare euforisk, körde jag bilen till en parkering 2,5 km norrut. Därifrån fortsatte jag till fots österut mot Schäferiängarna och sedan norrut ca 3 kilometer. Jag träffade på ett par flockar med dovhjortar. Kung Johan III satte in hjortar 1569 och de här är ättlingar till dessa.

Sedan vände jag tillbaka till parkeringen igen, men då kom jag på att jag sett en skylt om Kungsstenarna på andra sidan vägen. Fikat fick vänta – Kungsstenarna måste ses. Det var bara att korsa vägen och så fick jag se dessa stenar också.

Nöjd av dagen åkte jag sedan hemåt under triumfbågen.

För dig som vill veta mer

Ölands södra udde – Ottenby – är ett paradis för fågelskådare – länk till Visit Öland
Här kan du läsa mer om Kungsstenarna