Veckans fredagslyx blev att fortsätta utforska en gammal banvall strax utanför Eksjö. Jag hade gått där en gång tidigare, hösten 2019, men den gången fick jag vända på grund av tidsbrist. Idag ”steg jag på” nämnda banvall några kilometer längre fram än förra gången för att hinna få lite nya vyer. Jag hade ingen aning om vilka överraskningar som väntade vid sidan av det gamla järnvägsspåret mellan Eksjö och Österbymo.

Fredagslyxet blev att fortsätta utforska denna gamla banvall
Fredagslyxet denna vecka blev att fortsätta utforska denna gamla banvall

Jag parkerade bilen vid Kvänsåsasjön och följde den en bit på den gamla banvallen för att fota isen – även att jag egentligen skulle gå åt andra hållet.

Isen på Kvänsåsasjön, alldeles bredvid den banvall jag vandrade på, var vacker idag
Isen på Kvänsåsasjön, alldeles bredvid den banvall jag vandrade på, var vacker idag

Isen hade en speciell ton, och när jag kom närmare såg jag att det var stjärnformade hål på flera ställen i isen. Det visade sig senare, när jag rådfrågat min mentor Tord som också hade varit vid precis samma sjö, förmodligen bero på bubblor av sumpgas som fryser när de bubblar upp från botten. Oavsett vad det var så tyckte jag att det var vackert.

De här stjärnorna var ett mysterium för mig medan jag var ute - innan jag fick veta att de beror på sumpgas
De här stjärnorna var ett mysterium för mig medan jag var ute – innan jag fick veta att de beror på sumpgas

Efter att jag fotat sjön vände jag och Gemini sprang lyckligt framför mig på det raka före detta järnvägsspåret. Och raka vägar skulle vi få se mer av under de drygt två timmar vi var ute.

Att gå på banvall innebär att vägen är ganska rak...
Att gå på banvall innebär att vägen är ganska rak…

Men bara för att vägen var rak var det inte tråkigt. Det dök upp flera överraskningar för mig. Först kom vi till ett gravfält.

 

Självklart var jag tvungen att svänga av för att titta – och fota. Kanske som lite förberedelse inför dagens runstensturné.

Jag hörde ett porlande ljud och var tvungen att ta mig ner från min branta banvall för att fota
Jag hörde ett porlande ljud och var tvungen att ta mig ner från min branta banvall för att fota

Efter ytterligare någon kilometer hade vi just passerat en korsning vid en hästgård när jag hörde ett porlande ljud och sänkte blicken ner från den branta banvallen ner mot den mossiga skogen. Där nere låg en liten bäck och jag kände att jag måste fota även den. Så min stackars hund fick lov att hasa sig ner där han med, även att han inte riktigt förstod vitsen med det.

Vackrast på turen - bäcken

Medan jag gick runt i den blöta mossan längs bäcken och fotade ringde mitt alarm som sa mig att det var dags att vända. Det började dessutom att skymma så vi höll ett något högre tempo på tillbakavägen. När vi kom till bilen hade vi gått ungefär en mil. Men vi har fortfarande en hel del kvar att utforska längs denna banvall. Så vem vet? Vi kanske snart är tillbaka för att utforska resten!.

För dig som vill veta mer

Underlaget man går på när man följer denna banvall är mycket skiftande. Det är allt från gräsbevuxen väg genom djup skog till skogsväg förbi byggen och mindre grusvägar. Banvallen går parallellt med riksväg 134 som går mellan Eksjö och Kisa, och jag var plågsamt medveten om trafikljuden i stort sett hela tiden. Men det är för att jag är van vid att gå där det är helt tyst.

Länk till information om cykling (funkar alltså även med vandring) på Eksjö-Österbymo järnväg

Vill du få tips till din mejlbox?

ANMÄL DIG FÖR ATT FÅ ÅRSTIDSANPASSADE TIPS FÖR DIN VANDRING ELLER UTFLYKT! DESSUTOM ALLMÄN INSPIRATION FÖR DITT FRILUFTSLIV.

Jag spammar inte! Utskicken kommer
1-2 gånger per månad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.