Idag gick jag inte torrskodd

Idag skulle jag ut på en helt vanlig lunchpromenad med hundarna längs Emån som ligger i anslutning till min arbetsplats. Det har ju regnat rätt bra här i Småland under hösten så det är ganska blött ute i markerna, men jag kände mig väl förberedd när jag gav mig ut klädd i gummistövlar (även att de har låga skaft) och regnjacka.

Emån översvämmad

Redan när jag kom ner till Emån såg jag att vattnet hade stigit ordentligt bara den senaste veckan och flera träd stod mitt ute i ån.

Eftersom Emån startar här i Bodafors (eller rättare sagt vid Storesjön på 286 meters höjd strax utanför Bodafors) så är den vanligtvis en väldigt liten och oansenlig å som inte hunnit växa på sig när den passerar mitt jobb. Idag var ån förmodligen 3 gånger så bred som den brukar vara – i alla fall på sina ställen.

Här gick jag inte torrskodd

Jag följde skogsslingan som utgår från Emåns Ekomuseum och det var inte bara ån som påverkats av all nederbörd vi fått, utan även stigen jag och min ena hund gick på. Helt plötsligt kom jag fram till en stor vattensamling och det var ungefär 1,5 meter fram tills spången började. Jag var mitt i ett telefonsamtal och dividerade högt för mig själv om hur jag skulle göra (medan personen i andre änden skrattade gott).

Till slut bestämde jag mig för att försöka gå på en rot som låg halvt under vatten och sedan hoppa ut till spången. Det gick alldeles strålande – förutom att spången sjönk när jag landade på den, och mina stövlar fylldes med iskallt vatten till mina förvånade utrop – fortfarande i örat på personen i andra änden av telefonsamtalet.

Bara att traska vidare…

Jag plaskade mig fram över den korta spången och fortsatte oförfärat min färd. Dessutom hoppades jag att vattnet jag fått in i stövlarna skulle värmas upp efter en stund, men så väl gick det inte. Istället kom vi fram till ännu en spång som låg delvis under vatten och jag tog mig över den också, vilket resulterade i lite påfyllning av vatten i stövlarna.  Vi kom strax fram till bron där man antingen kan gå en kortare slinga tillbaka till Emåns Ekomuseum, eller fortsätta hela naturslingan. I vanliga fall är bron en bra bit över vattenytan, men det var den inte idag.

Självklart valde jag att fortsätta för att gå hela slingan, men när jag såg hur ån hade svällt ut, blev jag tillfälligt tveksam. Till och med när min hund som knappt väger 25 kilo gick över sjönk spången ner under vatten. Men eftersom jag redan var blöt om fötterna, och jag visste att jag skulle behöva gå över spång även om jag vände, så tänkte jag; ”Äsch, nu kör jag!” Och så gick jag. Jag skrattade så jag kiknade medan jag gick där över spången. Jag såg knappt var jag skulle sätta fötterna, stövlarna fylldes av vatten och mellan varven blev det så kallt att jag pep till högt. Allt till stor glädje för den jag pratade i telefon med. Men jag tog mig över utan att plumsa ner i vattnet i alla fall.

Spännande med äventyr i vardagen

Efter denna spång var det hyfsat torrt att gå, förutom vid ett litet hygge som är precis före en grusväg. Där fick jag hoppa mellan tuvor så snabbt jag bara kunde för att försöka hålla mig ”flytande”. När jag kom tillbaka till jobbet efter lunchen hade stövlarna liksom sugit sig fast på fötterna, och likaså strumporna. Till slut fick jag i alla fall av dem, och när mina chefers gulliga mamma kom med torra strumpor till mig var det som att få bästa julklappen någonsin!

Det är så spännande när allt inte går som man tänkt sig när man är ute!!

För dig som vill veta mer

Här hittar du fakta om Emån