Ängsmetallvinge

Just nu är jag så överväldigad att jag knappt vet vad jag ska göra av alla känslor. Igår var det premiär för mig att stöta på fjärilen sotmätare, och idag sprang jag på en ängsmetallvinge när jag var på väg för att fota fläcknycklar som jag hoppades få se. Det blir lite mycket för mitt system att ta in eftersom jag älskar att upptäcka saker i naturen – stora som små.

Där gick jag i godan ro längs skogsvägen som jag gått så många gånger (min pappa ägde marken där tidigare) och njöt av solens värmande strålar och alla fjärilar och humlor som flög omkring i luften. Helt plötsligt registrerade min hjärna något ovanligt långt ut till vänster i mitt synfält. När jag stannade till och tittade ner trodde jag knappt mina ögon när jag såg den färggranna, blänkande fjärilen sitta där på en åkervädd.

Ängsmetallvinge på åkervädd
Ängsmetallvinge på åkervädd

Det var första gången jag såg en ängsmetallvinge, även att jag där och då inte hade någon som helst aning om vad det var jag hade framför mig – jag njöt ändå av synen. Färgerna, skönheten. Jag slogs av hur lyckligt lottad jag är som har möjlighet att komma ut och att få se, verkligen se, det som finns där mitt framför näsan på oss. Vem vet vad morgondagen har för spännande upptäckter att bjuda på?

Taggat , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *