Varje gång jag ska ut på promenad som är längre än 1 till 2 timmar brukar jag ta bilen och köra från stan och till platsen där jag har tänkt gå. Igår kväll när jag satt och funderade över vad jag skulle fylla den här helgen med kom jag på att jag skulle försöka med hundarna till tjärnarna där vi gick förra helgen, istället för att ta bilen dit som vi brukar.

Varför ta bilen när man kan ha det så här mysigt istället?
Varför ta bilen när man kan ha det så här mysigt istället?

Att gå längs vägen dit är, enligt mig, inget nöje, så min tanke var att gå olika skogsvägar och stigar för att ta oss dit. I huvudet tänkte jag ut en möjlig väg baserad på olika ställen jag redan gått kompletterat med stigar jag hört talas om. Jag uppskattade att det skulle ta närmare fem timmar att gå fram och tillbaka, så jag sa till min dotter igår kväll att jag och hundarna skulle vara ute på morgonen, men att vi skulle komma hem klockan 12 så att vi kunde äta lunch tillsammans.

Hundar i snön
Hundar i snön

Jag packade min ryggsäck med fleecetröja, en varm mössa och extravantar. Jag la ner en liten akutvårdsväska, en toarulle, vatten ”kryddat” med Resorb, mackor, kokta ägg och russin. Dessutom hade jag med min powerbank och laddsladd så att jag inte skulle bli stående utan mobiltelefon om något hände. Och så packade jag ner en hel del hundgodis såklart.

I morse kom vi i väg strax före 07. Vi gick ut i snön och mörkret (bilder saknas från första delen av turen) och både hundarna och jag var ivriga att komma iväg. Min planerade rutt fungerade perfekt och vi kom exakt dit vi skulle. Men när vi hade en knapp kilometer kvar till tjärnarna och befann oss i ett skogsområde vi ofta går i (och även plockar svamp i) insåg jag att vi inte skulle hinna gå ända till tjärnarna om jag skulle kunna ta mig hem i tid för lunchen. Och det ville jag såklart – lovat är lovat! <3 Så istället för att gå fram till tjärnarna gick vi en runda i den skog vi redan känner till och vände sedan tillbaka mot stan.

Varför ta bilen?

Trots det gråa vädret var det oerhört vackert ute med all snö, både på träden och marken. Dessutom är det en speciell känsla att pulsa fram i ett snölager på ungefär 15 centimeter – och det kändes i benmusklerna på slutet av promenaden.

Efter 4 timmar och 50 minuter var vi hemma igen – glada men hungriga! Och jag konstaterade att det gick alldeles utmärkt att ta sig till skogen även utan bil – om man har tid att avsätta!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

English EN German DE Spanish ES Swedish SV