Efter att jag och Tord hade varit ute i nästan 11 timmar på fredagen för att titta på och fotografera orkidéer hade jag en önskan kvar. Nämligen att få tälta på Öland. Visserligen hade jag gjort det tidigare, men nu hade jag en speciell plats i åtanke. En plats som jag och min före detta kollega Mattias passerade när vi vandrade mellan Byxelkrok och Byrums raukar för två år sedan.
I helgen var det äntligen dags för min efterlängtade orkidéresa till Öland. Den hade jag fått i 50-årspresent av min vän och mentor Tord. Han hämtade mig på tågstationen i Kalmar i torsdags kväll. Och från fredag morgon till söndag lunch följde sedan ett underbart späckat schema som gjorde att jag fick se hela 16 olika sorters orkidéer.
Ända sedan jag blev intresserad av blommor för några år sedan har jag velat se orkidén guckusko. Både förra året och året innan missade jag den. Men förra helgen fick jag chansen att leta efter den.
För drygt en vecka sedan blev jag tipsad (av en som läst några av mina blogginlägg) om att gå Porsnäsleden i Hälleviksstrand här på Orust. Eftersom jag älskar att läsa på i förväg och vara lite förberedd googlade jag på leden och såg att den bara var 4,7 kilometer. Men den lät ändå väldigt spännande för den skulle gå i svår terräng över klippor och myrmarker. Och med utsikt över vår vackra skärgård. Så jag bestämde mig för att försöka gå den så snart som möjligt.
Efter att vi passerat Karleby, som är etappmålet för etapp 8, fortsatte vi direkt på etapp 9. Nu skulle vi gå till Mariestad, och enligt den information vi hade skulle det vara 14,5 kilometer dit. Döm om vår förvåning när vi skymtade E20 och infarten till stan redan efter några hundra meter längs grusvägen.
Efter att vi ätit vår frukost på STF Lugnås Ekohotell gick vi ut på den lilla landsvägen och började vår andra vandringsdag på Biosfärleden. Dagens första etapp – nummer 8 – skulle ta oss från Lugnås kyrka till Karleby 12 kilometer bort.
Det är få saker som gör sådant intryck på mig som mäktig natur. Eller platser som påminner om svunna tider och dem som levde då. I helgen fick jag vara med om en spännande upplevelse som uppfyllde båda dessa kriterier. Nämligen att gå en guidad visning i Qvarnstensgruvan i Lugnås – Europas enda kvarnstensgruva som är öppen för publik.
Under några dagar skulle jag och Gunnel, på uppdrag av Destination Läckö-Kinnekulle, prova på en del av Biosfärleden. Vår plan var att inleda med etapp 7 som går mellan Myrbacken och Lugnås. Eftersom vi kom i bil från varsitt håll bestämde vi oss för att mötas i Mariestad och ställa ena bilen vid starten och den andra vid målet.
Detta inlägg är en del av ett betalt samarbete med Destination Läckö-Kinnekulle
För någon månad sedan blev jag kontaktad av Destination Läckö-Kinnekulle. Anledningen var att de ville undersöka om jag kunde provgå en del av Bisofärleden, och sedan skriva om den i bloggen. Biosfärleden är 138 kilometer lång, och uppdelad i 9 etapper genom Lidköping, Götene och Mariestads kommuner. Jag läste på lite om vad ett biosfärområde är och tackade sedan ja.
Läs mer
Mors dag är något vi har firat här i Sverige sedan 1919. Från början var det inte någon kommersiell högtid. Utan helt enkelt en dag då man uppmärksammade sin mamma på olika sätt. Till exempel med kaffe på sängen, blommor eller kort – men framför allt genom att låta henne slippa hushållsarbete en dag om året. För egen del uppskattade jag den fullmatade utomhus-morsdagen som jag fick igår – sista söndagen i maj.
Läs mer
Skulptur i Pilane (Tjörn) är nog den ultimata utflyktsplatsen för familjer i alla åldrar. För här finns allt! Vacker natur, kultur i form av spännande skulpturer, vidsträckta ytor med gott om plats för picnic. För att inte tala om blommor i mängd och stigar som är lätta att gå. Även att det också finns möjlighet att utforska området utanför stigarna.
Några gånger i månaden brukar jag och Lars ta med oss lunchen ut i skogen, till havet eller någon annan vacker plats. För det första är det oerhört rogivande att ta en lite längre lunch i sådan miljö. Dessutom ger det enormt mycket energi för resten av dagen att unna sig en utelunch eller utemiddag. För att inte tala om alla gemensamma minnen vi skapar.
Härmanö naturreservat är en av de vackraste platser jag vet. På grund av att jag är uppvuxen på småländska höglandet är jag inte van vid att vistas vid havet. Även att jag är barnsligt förtjust i det. Men sedan flytten till Orust förra året ser jag till att njuta av hav, vackra västkustklippor och de blommor som växer i skärgården så ofta jag kan. Igår blev det en tur till favoriten Härmanö, som alltså hör till Orust kommun.
För några veckor sedan ställde jag en fråga på mitt instagramkonto. Nämligen frågan: ”Vill du tipsa om fin led i DIN närhet som jag borde vandra och skriva om?” Ett av svaren fick jag från hulthenjonas (länk till Instagramkonto) som tipsade om Kalvön. Eftersom Kalvön är ett naturesevat som ligger i min grannkommun Uddevalla, till och med inom synhåll från Orust, så kändes det naturligt att börja med detta tips.
I ganska exakt ett år har jag längtat efter att få sova i hammock i vårgrön bokskog *. Och min sambo är aldrig svårövertalad när det gäller ute-tid. Så igår kväll åkte vi till bokskogen på Himlabacken här på Orust.
