Hornborgasjön är förmodligen mest förknippat med trandansen på våren, men nu fick jag se området i vinterskrud. Och det är absolut värt att besöka även på vintern.
Inledning/bakgrund
Det är troligtvis fler än jag som upplever att det finns för lite tid i förhållande till antal platser att besöka. Jag har en lång lista med ”önskeresmål” och Hornborgasjön är ett av de ställen som jag länge velat utforska mer.
Förra gången jag var här var i april 2021, och då hade jag inte möjlighet att gå något. Varken tonåringarna eller hundvalpen var med på noterna. Men i helgen fick jag chansen, och då blev jag till och guidad, bland annat i Hornborgasjöns naturreservat. Guiden var ingen mindre än fotografen Göran Thomér, vars bilder jag fick låna till bloggen 2021, då mina egna var så suddiga.
Naturum Hornborgasjön
När jag vaknade på morgonen blev jag glad som ett barn över att det hade snöat på natten. Givetvis skyndade jag mig ut för att gå en liten sväng före frukost. Känslan jag får när jag går i orörd snö är obeskrivlig. Att jag dessutom mötte skuttande rådjur och såg solen stiga över horisonten under promenaden gav mig en drömlik start på dagen.
Därefter åkte vi de få kilometerna till naturum och jag blev så glad när jag såg silhuetten av byggnaden. Jag har sett den på så många bilder och för mig symboliserar den tranor, natur och glädje (trots att tranorna sällan är i den här delen av sjön).
Vi gick på trärampen ut mot det stora utsiktstornet på Fågeludden, och Göran berättade att man även får tälta därute (se fakta längst ner i inlägget). Grillplats, ved, rejäla ytor både ute och under tak, med Hornborgasjön i stort sett runt om. Det var nästan så jag ville slå läger direkt. Men jag tog mig samman och vände tillbaka mot naturum för att kunna börja dagens första vandringstur.
Ängsladan är en bra fikaplats
Sedan gav vi oss i väg längs leden mot Ytterberg. Snön knarrade under fötterna och det var magiskt att gå längs sjön som redan fått ett tunt lager av is här och var.
På några ställen fanns gömslen för dem som vill titta på fåglar. Nu är jag personligen ingen fågelkännare, men mitt sällskap är desto kunnigare. Svanar såg vi i massor ute i vattnet på många ställen. Vi hade också glädjen att få se flera örnar (man blir ju vördnadsfull av såna här möten), vråkar och några små domherrar som även de lyste upp dagen.
Efter drygt en kilometer, som gick i långsamt foto-tempo, kom vi fram till Ängsladan. Den ligger fint intill sjön och det finns både bänkar och bord utanför. Man kan även fika inomhus om man vill, men huset är inte inrett. Eftersom den ligger så nära naturum valde vi att gå vidare, och stannade till här på tillbakavägen istället för en fikapaus.
Vässtorpsåsen – värd ett besök
Istället fortsatte vi längs leden medan solen gnistrade i snön. Snart såg jag de böljande kullarna vid Vässtorpsåsen och jag drog nästan efter andan av åsynen. Landskapet var som i en saga med mjuka kullar, sammanbundna av Vässtorpsåsen.
När jag förstod att leden gick uppe på, och följde, åsen sken jag nog lika starkt som solen. Utsikten däruppifrån var slående, både ut mot Hornborgasjön och över alla snötäckta kullar. Detta kan vara en av de vackraste platser jag någonsin har varit på och jag önskade att åsen aldrig skulle ta slut. Men det gjorde den såklart och vi valde att vända när vi kom till dess slut. Om det inte hade blåst så mycket hade vi säkert stannat till en stund vid bänken som står mitt uppe på åsen.
Jag insåg att jag vill gå här igen när det grönskar, för att få se denna fantastiska plats även på våren/sommaren. Bilderna gör tyvärr inte platsen rättvisa.
Leden Fågeludden-Ytterberg
Sträckan mellan Fågeludden och Ytterberg är ungefär 5 kilometer, men den är ingen rundslinga så man får gå samma väg tillbaka. Stigen är välmarkerad och ganska lätt att gå. Det finns spång och trappor vid blöta eller svåra partier, och på stor del av leden ser man Hornborgasjön.
Ytterberg – och Görans bänk
Under dagen besökte vi ett närliggande naturreservat och ett gravfält, men sedan återvände vi till Hornborgasjön igen. Den här gången parkerade vi vid Ytterberg (dit led från naturum går). Den här delen av naturreservatet består av strandäng och betesmark och jag ser framför mig alla växter som kommer att poppa upp här när snön smälter i vår.
Leden går inne i beteshagarna, parallellt med Hornborgasjön, så man har hela tiden vacker utsikt. Längst ut på udden finns en plattform/utsiktsplats som är välbesökt, men för oss var den inte målet. Istället var det bänken som nyligen kommit upp strax intill med texten ”Göran & Silver 2023”. Det var just dem jag hade sällskap av, Göran och hans hund Silver. Bänken fick han i födelsedagspresent från några av sina nära och kära, och det krävdes en hel del byråkrati för att få sätta upp bänken inne i naturreservatet. Det kändes jättefint att få vara med vid deras bänk – samtidigt som de var där.
Slutligen belönades vi med en solnedgång som inte är av denna värld. Hur skulle jag kunna göra annat än att älska Hornborgasjön efter den här dagen?
Löfwings Ateljé & Krog
Middag åt vi på Löfwings Ateljé & Krog. Egentligen skulle vi bara till ateljén och titta på konstnärens verk. Jag är inte så mycket för konst, men den här konstnärens stil (Göran Löfwing) nådde verkligen rätt in i hjärtat på mig. Han avbildar vilda djur på ett så vackert sätt, och de många porträtten av hans tax formligen strålar av kärlek. Tänk att inreda sitt hem med dessa tavlor.
När vi ändå var på plats frågade Göran (inte konstnären, utan fotografen och vännen) om det fanns några lediga bord inne i restaurangen, och det gjorde det. Dovhjortsfilén som jag åt var otroligt god och sällskapet trevligt. Men det var lokalen som påverkade mig mest. Målningar och jakttroféer på väggarna, golvet som inte var gjort av stenplattor utan betong som konstnären målat, möblerna, ja, allt, gav ett så lugnt och nästan overkligt vackert intryck.
Ska du till Hornborgasjön tycker jag absolut att du ska avsätta en stund för att åtminstone titta in på utställningarna. Detta blev pricken över i:et för mig, en vacker en kontrast mot allt jag fått uppleva utomhus under dagen.
Avslutningsvis lite fakta
Det här var en heldag runt Hornborgasjön som gav mersmak, och jag kan verkligen rekommendera fler att besöka området utanför ”säsong”.
- Information om att tälta i Hornborgasjöns naturreservat
- Allt om ditt besök vid Hornborgasjön: www.hornborga.com
- Länsstyrelsens information om naturreservatet

Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.
Tack för att du har porträtterat ”mitt hemomkring” med dessa fina rader och framförallt trevligt sällskap
Det är jag som ska tacka. För sällskap, guidning och gästfrihet. Du bor verkligen vackert! Tack!!
Fantastiskt fint porträtt av hembygden och sjön.
Också vackra foton
Tack så jättemycket! Vad roligt att någon som är ”ortsbo” tycker om min beskrivning. Tack!
Så härligt att läsa ditt inlägg om platser som vi tar för givna och ofta besöker. Vi går leden Ytterberg-Naturum ibland och vi kan verkligen rekommendera ett nytt besök till våren när backsipporna blommar på åsen och körsbärsträden är översållade av blommor. Det är som Astrid Lindgrens Körsbärsdalen.
Visst är Löfwings lokaler underbara och vi bara älskar den öppna spisen där vildsvinen spanar ut över landskapet.
Jag lovar att komma tillbaka i vår! Backsippor är min absoluta favoritblomma.. och körsbärsblommor i den miljön kan jag tänka mig blir helt sagolikt vackert. Tack för ”förvarningen”. Och Löfwings – jag hade kunnat stanna läänge i de lokalerna!