Hamrafjället – det bästa från två världar

Idag har jag gått i Hamrafjällets naturreservat, Funäsfjällen. Eftersom man får det bästa av två världar här – blommor i mängd OCH fjäll – kan jag verkligen rekommendera det till alla som har det minsta lilla botaniska intresse.

Blomsterfjället i skir vårgrönska

Hamrafjället kallas ofta för blomsterfjället, och efter idag förstår jag anledningen till det. Trots att det inte var så många blommor som blommade (eftersom jag var här tidigt på säsongen) så möttes jag av den skiraste vårgrönska när jag gick in i naturreservatet.

Marken var täckt av olika blad, varav många var okända för mig. Det är helt fantastiskt att över 400 arter växer på de kalkrika sydsluttningarna av fjället. Trots att jag var på plats så tidigt på säsongen såg jag att det var många spännande arter på gång.

Redan i den första uppförsbacken fick jag bekanta mig med fjällviolen, viola biflora, som sedan dök upp i stort antal på många ställen längs stigen. Övriga växter som var i full blom just nu var bland annat harsyra, blåbär och förgätmigej. Liljekonvalj, ormbär och flera olika orkidéer var på gång.

Jag förlängde rutten under resans gång

Det var helt underbart att gå på stigen i bergssluttningen, omgiven av fjällbjörkskog. Kilometer efter kilometer fortsatte stigen med all vårgrönska runt mig. När jag kom fram till några skyltar såg jag att man kunde fortsätta ända fram till Anderssjöåfallet.

Efter att ha konsulterat kartan bedömde jag att jag både skulle hinna och orka gå fram dit. Så jag bestämde mig för att därifrån ansluta till den leden uppe på Hamrafjället som jag skulle gå på tillbakavägen. Egentligen skulle jag ha svängt av upp mot fjällryggen långt tidigare.

Att gå längs den grönskande stigen i bergsbranten flera kilometer, med ständig utsikt mot snöklädda berg, var ren njutning.

Från Anderssjöåfallet bar det uppåt

Från bron ovanför Anderssjöåfallet följde vi en liten väg upp mot fjället (samma väg som vandringsleden ”Anderssjöåfallet” går längs), så här kunde vi hålla ett lite högre tempo. Det dröjde inte länge förrän vi lämnade fjällbjörkskogen bakom oss och kom ut på fjällheden.

Leden går förbi ovanför skidliften och följer sedan bergskammen. Utsikten blir alltmer slående ju högre upp man kommer. Eftersom jag bara hade tänkt på Hamrafjället som ett blomsterfjäll blev den här delen av turen en enda stor bonus.

Stigen var lätt att gå, men gick bitvis i kraftig stigning. Dock gjorde vyerna längs Hamrafjällets rygg att det kändes lätt och roligt att gå där.

En välförtjänt fikapaus uppe på fjället

När vi hade kämpat oss upp till Hamrafjällets topp, 1.138 meter över havet, tyckte jag att vi förtjänat en fikapaus. Jag slog mig ner på en stor sten där jag hade utsikt åt alla håll.

Balder la sig i skuggan bredvid stenen och mumsade i sig både ägg och macka ur min matsäck. Att bara sitta däruppe och se delvis snötäckta fjäll och små sjöar åt alla håll gav mig en massa energi. Den här delen av turen var verkligen värd att gå. Och hade jag gått här under den mer blommande säsongen hade detta förmodligen blivit min absoluta favorittur i Funäsfjällen.

Och så nerför Sydbrantstigen

Efter vår rast skulle vi bara ta oss nerför fjället längs Sydbrantstigen. Vyerna framför oss var vackra och leden går precis på kanten av berget. Till min glädje råkade jag på gullspira (Pedicularis oederi) under ”nedstigningen”.

På grund av att stigen är brant på denna sida av fjället dröjde det inte lång tid förrän vi nådde trädgränsen och var inne i den gröna fjällbjörkskogen igen.

Den sista delen av leden är densamma som man gick när man kom från parkeringen och uppför backen in i naturreservatet. När jag nådde parkeringen hade jag gått 13 kilometer och det tog mig ungefär 4 timmar och en kvart.

Renar i mängd på Hamrafjället

På flera ställen såg vi (jag och vovven Balder) renar. Vid några tillfällen gick vi små omvägar för att inte störa dem eftersom de hade kalvar.

För dig som vill veta mer om Hamrafjället

Först och främst rekommenderar jag att du besöker Länsstyrelsens webb och läser deras information om naturreservatet.

Om du använder appen ”Spår och leder i Funäsfjällen” så var det en kombination av guldtur 557 och 558 som jag gick idag.

Så här hittar du till Hamrafjällets naturreservat

Strax väster om Tänndalen, längs väg 84, finns vägskylt som visar in mot reservatets entré och parkering. Möjlighet att parkera finns även vid den inhägnade slåtterängen knappt tre kilometer västerut.