Morgonturen förvandlades till upptäcktsfärd

En dag under min första vecka i mitt nya hemomkring förvandlades en vanligt morgontur med hundarna till en spännande upptäcktsfärd. På grund av, eller tack vare, appen Naturkartan som lurade ut oss på lite avvägar.

Min tanke var att ta med hundarna och pröva en stig vi passerat när vi gått till min favoritsjö som ligger en dryg kilometer från huset. Dagen till ära bestämde jag mig även för att kolla avstånden mellan olika platser jag brukar gå till här. Till den närmaste sjön visade det sig vara 610 meter. Därifrån till stigen vi skulle utforska var det inte mer än 460 meter.

Tyvärr har jag inga bilder från stigen som gick genom barrskog över ett litet berg. Jag kände ganska snart att den svängde mot min favoritsjö och anade att jag skulle komma fram vid det enda hus jag sett längs sjöns kant. Det visade sig att jag hade rätt – och vi var framme vid det redan efter en knapp kilometer på stigen. Stigen kom ut på en skogsväg jag gått 2-3 gånger och jag tänkte att då får jag väl bara ta den hem, men det kändes lite snöpligt med en så kort upptäcktsfärd!

Tidigare hade jag sett en tjärn skymta mellan träden där jag gått längs skogsvägen. Nu hade jag ju extra mycket tid på mig eftersom turen hittills varit så kort, så jag bestämde mig för att svänga av skogsvägen och ta mig ner till den. Jag öppnade appen Naturkartan och såg att det skulle finnas en tjärn till innanför den andra. Och dessutom hittade jag något annat spännande. En bit fram längs skogsvägen – och en bra bit in i skogen förbi en mosse – skulle det finnas en övernattningsstuga och två fornlämningar. Jag bestämde mig genast för att försöka hitta dem också.

Det var lätt att ta sig ner till den första tjärnen eftersom den låg inom synhåll. Jag gick fram genom högt gräs, ormbunkar och sedan pors, tranbär och mossa. Hundarna var lyckliga över att få bada och dricka vatten. Under mitt försök att hitta till den mindre tjärnen ramlade jag över en liten stig som ledde mig raka spåret till det vackra lilla vattendraget. Efter en kort stund där vände vi tillbaka till skogsvägen och följde den tills det var dags att svänga av rakt ut i terrängen för att försöka hitta övernattningsstugan.

Terrängen var kuperad – och omväxlande ”bergig” och mossig, så det var svårt att ta ut en kurs och gå rakt fram. Men med hjälp av Naturkartan slingrade jag mig fram med hundarna förvånat springande i hasorna. De är vana vid att följa stiga och skogsvägar, men nu hade de ingen aning om vad jag höll på med. Omgivningarna var otroligt vackra med stora ormbunkar, högt böljande gräs och solen som sken mellan träden. När jag närmade mig platsen där övernattningsstugan skulle finnas öppnade sig en stor mosse med bara några enstaka låga träd här och där framför mig. Jag såg också några jakttorn. Men ingen övernattningsstuga eller vindskydd. Jag gav mig försiktigt ut på mossen och tänkte att stugan kanske låg i skydd av någon svacka. Mitt ute på mossen ramlade jag över årets första blommande klockljung, erica tetralix.

Efter att ha fotat de för mig exotiska blommorna (de finns inte på småländska höglandet där jag bott fram till för några veckor sedan) lyfte jag blicken och såg en liten koja en bit längre fram. Det måste vara övernattningsstugan jag letat efter, tänkte jag, och styrde stegen ditåt så snabbt jag kunde över tuvorna. När jag kom fram brast jag i skratt. Tanken på att någon skulle ha lust att övernatta just här kändes inte så trolig…

Efter att vi hittat stugan var det inte långt till fornlämningarna. Tyvärr fanns inga skyltar så jag har ingen aning om vad det handlade om, men jag var där i alla fall :). Sedan letade vi oss tillbaka ut mot skogsvägen och även nu fick vi gå i kringelikrokar för att ta oss runt små berg och våtmarker.

Vi kom ut välbehållna på skogsvägen som jag gått några gånger innan. Idag kantades den här och var av orkidén fläcknycklar (dactylorhiza maculata). Sjön som finns i slutet av skogsvägen, och ligger nära vårt hem, var nu bitvis översållad av vita näckrosor (nymphaea alba), så det blev några fotostopp även längs den sjön.

Från sjön är det bara 500 meter hem, och där möttes jag av en härlig frukost uppdukad i trädgården. Bättre start på dagen kan man knappast få. Även att naturkartan lurade ut mig på en liten upptäcktsfärd – och äkta hemomkringvandring – som inte gav mig det utlovade (övernattningsstugan) – men en massa underbar blomsterprakt.

Detta inlägg är enbart till för att inspirera

Detta inlägg är inte skrivet för att inspirera till ett besök på exakt samma plats som jag varit på. Min tanke med inlägget är att väcka din nyfikenhet att utforska det DU har i närheten av platsen där DU just nu befinner dig.