Namn: Ingegerd Mickelz
Landskap: Hälsingland (men är från Dalarna)
Mest dagsturer och utflykter i min omgivning
Det finns drömblommor, och så finns det Drömblommor. I hur många år som helst längtade jag efter att få se den lilla vackra orkidén norna, Calypso bulbosa, men jag insåg att jag var chanslös. Hur hitta en liten späd blomma i de milsvida norrländska skogarna?
Men så en försommardag hände det. Vi skulle än en gång besöka Höga kusten, och då blev jag tipsad av en naturfotovän om Villmyrans naturreservat, inte alls långt ifrån Norrfällsviken där vi hyrt in oss på campingen. Jag blev eld och lågor, och Villmyran hamnade i topp på dagordningen. Redan efter frukost första dagen for vi iväg, och vi hittade skogsbilvägen till reservatet trots den mycket diskreta skylten vid stora vägen.
Framme vid reservatet blev jag lite missmodig igen. Hur skulle jag kunna hitta en liten gracil orkidé i en gammal granskog där fallna träd låg som plockepinn på sina ställen? Kanske var den dessutom överblommad, den är ju tidig.
Men skam den som ger sig, vi vek in på stigen vid parkeringen, och efter bara en kvarts vandring hade jag min första norna, som tittade fram bakom en fallen granstam. Lycka.
Nåja, i ärlighetens namn ska erkännas att den var lätthittad. Alldeles intill stigen fick vi syn på en liten skogsplätt som var avspärrad med rep, och då misstänkte jag genast att det lönade sig att spana där. Mycket riktigt, och när jag ivrigt plåtade den lilla nornan upptäckte jag att där fanns två till också. Då blev det ännu fler bilder tagna.
Så fortsatte vi längs den lättvandrade stigen som går runt i reservatet i en eller ett par kilometer. Här och där såg vi fler avspärrningar där det fanns en och annan norna, och trots att det kändes konstigt med rep i urskogen var det samtidigt helt rätt. Man måste ju vara aktsam om den lilla sällsynta växten och inte klafsa fram hur som helst. Vi höll dessutom noga koll på hundarna så att de inte skulle kliva på någon blomma, alla var ju inte inhägnade, en och annan växte till och med mitt på stigen.
I området finns dessutom fler orkidéarter, bland annat såg jag nattviol i knopp, men alldeles i början på juni kändes det inte meningsfullt att leta efter fler sorter. Och det var ju nornan jag ville ha, den som jag önskat mig i så många år, så jag var supernöjd med besöket i reservatet. Något att drömma sig tillbaka till så här i vinterrusket, lyckokänslan kommer direkt.
OBS! Tänk på att alla svenska orkidéer är fridlysta!
För dig som vill veta mer
Världsarvsleden (Höga kusten) går alldeles intill Villmyrans naturreservat.
Länk till världsarvsledens information om Villmyrans naturreservat
Länk till den virtuella florans information om nornan
Namn: Ingegerd Mickelz
Landskap: Hälsingland (men är från Dalarna)
Mest dagsturer och utflykter i min omgivning
Jag blir avundsjuk. Grattis till nornan. Den ligger högst upp på min önskelista. Jag kommer att åka upp till norra Västerbotten i mitten av maj för att leta den.
Hoppas du hittar den, det var faktiskt förvånansvärt lätt att få fatt på den i Villmyran. Jag var där första veckan i juni. Lycka till 😀
Behöver jag ens kommentera? 🙂 Jag vill också se norna – och tänk att du gjorde det just i mitt gamla hemomkring!! I vår har jag nog inte möjlighet att åka norröver precis vid den tidpunkten, men jag tror att jag ska försöka planera för våren 2021 så att det finns utrymme för en sådan liten tripp!
Det var en fantastisk upplevelse att hitta drömblomman. Hoppas du också får se den framöver 😀
Vilken upplevelse att få se nornan! Den är ju så speciell, ovanlig och mycket vacker. Tack för vackra bilder!