Man pratar ofta om vardagsäventyr. För mig är nog det bästa att sova ute mitt i veckan, eftersom jag tycker att det är otroligt härligt att få en utenatt mellan två arbetsdagar.

Efter-jobbet-övernattning

Egentligen är nog efter-jobbet-övernattningar ett ”konststycke” som är enklare att genomföra under årets ljusare årstider. Ändå var det just en sådan övernattning ihop med Sofia som blev 2024 års första utenatt för mig. Vi hade bestämt oss för att gå till Katrinevik på grund av att det ligger på gångavstånd från min lägenhet.

Sagolika snögnistrande klippor

Först följde vi en väg, men fortsatte sedan genom en liten stugby och följde en bred stig neråt mot havet. Efter att vi hade passerat en liten tallskog svängde vi ner mot havsviken jag hade sett ut i förväg. Nu var det bedövande vackert eftersom hela landskapet var täckt av pudersnö, frostrosor och is.

Försiktigt tog vi oss över ett isfält (lättare för mig som hade dubbade skor) mot talldungen vi tänkte slå upp tälten i.

Tält på årets första utenatt

Här var marken helt snöfri, men ofantligt kott-rik. Vi flyttade undan så mycket kottar vi kunde innan vi slog upp våra tält på så plana ytor vi kunde hitta. Mörkret hade redan sänkt sig, så till sist fick vi slå på våra pannlampor för att bli klara.

På en klippa strax bortom Sofias tältplats tände jag en marschall för att lysa upp i vintermörkret. Tack vare det upptäckte jag att det fanns en liten jättegryta strax intill. Lite charmigt, men oväntat.

Middag och 3 timmar på klipporna

Eftersom vi började bli hungriga vid det här laget tog jag med mig renfällen ut på klipporna. Där letade vi upp en bra plats att sitta och laga vår middag på. Därefter fortsatte jag elda i min bushbox flera timmar, med medhavda pinnar och plockade kottar.

Eftersom molnen sprack upp ovanför våra huvuden var himlen snart helt beströdd med stjärnor. Vi njöt av hur det mörknade helt runt oss och medan havet skvalpade mot klipporna nedanför. När vi till slut började känna oss lite kylslagna reste vi på oss och gick runt lite för att få upp värmen före läggdags.

Sovdags årets första utenatt

Eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon (mitt alarm stod på 04.00) gick vi i säng ganska tidigt. Som vanligt sov jag som en prinsessa i tältet, så jag kände inte en enda av de cirka 200 kottar som förmodligen låg under liggunderlaget.

På morgonen försökte jag packa min utrustning så tyst som möjligt eftersom jag inte ville väcka Sofia. Jag började jobba två timmar tidigare än hon, och hade bestämt mig för att gå hem och duscha innan jag åkte till jobbet. Det var med lätta steg (trots tung ryggsäck) som jag gick hemåt efter årets första utenatt – här hemma på Tjörn. Hit kommer jag att gå fler gånger!

Länkar till nyårsblogginlägg

2023 Årets första utenatt – Svartedalen
2022 Årets första övernattning – Risveden x 3
2021 – Årets första utenatt – Halle/Hunneberg

Inlägget Årets första utenatt 2024 dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen tog jag tåget till Älmhult i Småland, där min bästa vän Linda mötte mig. Ett fullmatat program som skulle bjuda på underbar natur både i och runt sjön Möckeln väntade.

Naturreservaten runt sjön Möckeln

Linda bor inte långt ifrån sjön Möckeln, och det var i och runt den som hon hade planerat helgens upplevelser. Vid sjön kryllar det av naturreservat. Främst är det vattnet och öar i det, men även smala remsor närmast sjön, som är skyddade områden.

Vi gick stigarna inne i några av naturreservaten; Marsholm, Taxås, Kronan och Möckelsnäs. Och det finns många fler! I det här ofantligt vackra och spännande området skulle jag behöva en hel vecka om jag skulle hinna besöka alla naturreservat. Och paddla en lite längre del av Helge å kanotled, som är totalt 9 mil.

Ädellövskog, höstfärger och ängsmark

Med tanke på att största delen av naturreservaten som vi gick i består av ädellövskog kunde vi inte tajmat vårt besök bättre. Höstfärgerna glödde runt oss, både från marken och från träden. Tjocka lager av löv låg runt oss, och ibland var stigen helt dold under det mjuka, frasande täcket. Och sjön Möckeln – den var allestädes närvarande där den skymtade mellan träden.

Blommor var det lite sent för, men en hel del svampar fanns det fortfarande. Eftersom Linda älskar at fota svampar blev det en några stopp av just detta skäl. Men det blir det omvända framåt våren – att jag kryper runt och fotar blommor medan hon väntar. En enda svampbild lyckades i alla fall jag också åstadkomma.

Stigarna i reservaten var relativt enkla att gå, även om några av dem på ett par ställen gick i kuperad terräng. Runt och mellan lövskogarna brer ängsmark och hagar ut sig. Nu, i början av november, mötte vi hästar i en enda hage, för övrigt såg vi inte till några djur.

Självstängande grindar

Däremot måste jag berätta om de fantastiska grindar som fanns längs lederna här: Självstängande! Jag har ofta irriterat mig på att grindar till hagar lämnats öppna av andra som passerat längs leden. Med den här typen av grind slipper man det problemet, och djuren blir kvar i sin hage. Den genialiska lösningen kommer från företaget Grindab. Tipsa gärna din egen kommun eller den som ansvarar för lederna i ditt område.

Östra Möckeln vandringsled

Alla stigar vi gick var delar av Östra Möckeln vandringsled. Det är en led som ännu inte är färdig, men som (när den är klar) ska knyta ihop fem olika naturreservat och kulturreservatet Linnés Råshult. De delar jag gick var otroligt fina, och jag hoppas få komma tillbaka när leden invigs i sin helhet. Den kommer då att vara cirka 3-4 mil lång.

Fakta om leden

På Älmhults kommuns webbsida kan du läsa mer om projektet med den kommande vandringsleden. Dessutom beskriver Naturkartan Möckelsnässlingan som var en av de slingor vi gick. Den är alltså en del av Östra Möckeln vandringsled.

Packraft (och kajak) i Möckeln

Genom sjön Möckeln går Helge å kanotled, och Lindas plan var att vi skulle paddla delar av den, både i ån och i sjön. Men det var så blött överallt att det var svårt att ta sig ner till och upp från ån, så vi valde att hålla oss i de delar som går i Möckeln.

Vilken fantastisk upplevelse detta var för mig som annars enbart vandrar. Nu kom jag ut i sjön, och kunde välja min egen väg där vi kryssade oss fram bland små holmar, stora stenar, öar och vikar. Jag skulle vilja påstå att naturens storhet och fantastiska färger verkligen kom till sin rätt i det gråa höstvädret.

Linda paddlade kajak och tog sig fram mycket snabbare än jag gjorde, men vi var inte där för att tävla. Vi var där för att njuta och utforska olika delar av denna stora sjö. Trots att vatten inte är mitt element kom jag på mig själv vid flera tillfällen att sitta och le brett där jag paddlade fram. Det känns helt otroligt att man kan få så här fina upplevelser med en liten uppblåsbar flotte som man bär i ryggsäcken bland all annan packning!

Vad var annorlunda jämfört med förra paddlingen?

Förra paddlingen jag gjorde var längs Tivedens kanotled och då blåste det rejält. Det gjorde det även när jag använde min packraft i Funäsfjällen, så detta var första gången jag fick njuta av att paddla på spegelblankt vatten. Några timmar – sedan blåste det upp även i Möckeln.

Regnet hängde i luften och det var bara några enstaka plusgrader, så det var ganska bistert. Förra turen frös jag ordentligt om händer och fötter, så jag har hunnit köpa både neoprenhandskar och neoprenstrumpor sedan dess. Och vilken skillnad det gjorde.

Dessutom har jag köpt en paddle leash så att jag kan fästa paddeln i packraften. Om jag tappar den mitt ute på sjön hamnar jag i ett riktigt jobbigt läge – som även kan vara farligt. Så jag är glad för att Linda tjatade på mig om det. Den kostade inte många kronor, så det hade verkligen varit idiotiskt att inte köpa den.

Blir du också nyfiken på packraft?

Om du vill kombinera vandring och paddling är packraft det ultimata sättet. Uppblåsbar, tar lite plats i ryggsäcken och du kan upptäcka helt nya sidor av områdena du vandrar i. Ange koden hemomkringvandring så får du 10% rabatt på hela din beställning om du beställer hos Packraft Sverige.
Gäller till och med 2023-12-31.

Fakta om Helge å kanotled

Hos Naturkartan kan du läsa mer om den 90 kilometer långa kanotleden, som bland annat passerar sjön Möckeln.

Två fina utenätter

När Linda och jag träffas sover vi oftast utomhus, och så blev det den här gången också. Linda hade rekat bra (fattas bra annat, vi var ju i hennes hemomkring som jag vet att hon vistas mycket i), så vi fick fina sovplatser båda nätterna. Platser som jag förmodligen inte hade hittat på egen hand.

Vindskydd vid Möckeln

På fredagen hann vi fram till vindskyddet precis före solnedgången. Och fantastiskt nog blev det en vacker solnedgång, trots att dagen varit grå. Vi tog oss tid att beundra färgerna som spred sig över hela himlen innan vi gjorde i ordning våra sovplatser och tände en brasa.

Sedan satt vi bara där i vindskyddet i några timmar. Tittade på brasan, lyssnade på fåglarna runt oss, pratade, åt lite snacks och bara mådde bra i varandras sällskap. Jag sov som en stock, men vaknade redan före klockan 3 och kände att jag hade sovit färdigt. Därefter slumrade jag från och till, smög upp och kissade, kröp ner igen, och låg och såg den grå morgonen bli allt ljusare.

Efter lite frukost gav vi oss ut på sjön igen.

Tältplats på fantastisk revel

Lördagsnatten tillbringade vi på en fantastiskt vacker revel som går ut i Möckeln. Vi hade tänkt tälta längst ut där det är sandstrand och öppet mot sjön åt båda hållen, men det blåste så mycket att vi inte kunde få upp tälten där (och packraften höll på att flyga bort).

Därför förflyttade vi oss en liten bit bort längs stranden där vi hade lite skydd bakom några tallar. Tälten slog vi upp nära varandra, som ett V, så att vi kunde sitta i våra absider och se varandra medan vi pratade.

Bushbox – en ”villhöver-pryl”

Middagen (frystorkat) lagade vi på min nya bushbox. Jag brukar inte vara prylgalen, men efter min senaste utenatt med Sofia kände jag: ”Jag VILLHÖVER ett sånt kök”. Och vilken grej! Med otrolig liten mängd ved kokade jag på kort tid upp vatten och vi hade sedan en mysig minibrasa som vi matade med små pinnar vi haft med ut.

Man klarar sig otroligt länge på bara ett vedträ. Man får både värme och mysbelysning. Köket heter Bushcraft Essentials Bushbox LF Titanium och tar i stort sett ingen plats alls i packningen. Och bäst av allt: Man behöver inte vara tekniskt/praktiskt lagd för att montera det. Tack vare gångjärn löser det sig i stort sett av sig självt. Jag ska visa detta någon gång framöver, men det var en parentes.

Superfin tältnatt

På grund av blåsten blev vi snabbt kalla, så vi gjorde en ganska tidig kväll. Även denna natt sov jag gott, men betydligt kortare än antalet mörka timmar.

På morgonen packade vi, tacksamma över att det inte regnade som SMHI hade förutspått, och tog oss mot bilen. Därefter gick vi flera vandringsslingor i några av naturreservaten runt sjön Möckeln (se längre upp).

Hemåt med tåg och buss

Efter två dygn, fyllda av tid med min bästa vän, höstvacker natur och äventyr i min packraft var det dags att stiga på tåget i Älmhult och bege mig hemåt igen.

Tre tåg och två bussar senare landade jag hemma på Tjörn, full av upplevelser och nya fina minnen. Vilken fantastisk sjö den är – Möckeln.

Jag är otroligt tacksam mot Linda som delade med sig av sitt fina hemomkring. Älmhult och sjön Möckeln skulle jag vilja åka tillbaka till och stanna länge för att hinna se mer. Och självklart skulle jag vilja paddla mer av kanotleden Helge å. Men det får nog vänta tills det blir lite varmare ute.

Avslutningsvis lite fakta

Sjön Möckeln ligger i flera kommunen, men vi befann oss till största delen i Älmhults kommun i Småland. De naturreservat som vi besökte runt sjön var:

• Marsholms naturreservat
• Kronans naturreservat
• Möckelsnäs naturreservat
• Taxås naturreservat

[instagram-feed feed=21]

Inlägget Möckeln – till fots och till sjöss dök först upp på Hemomkringvandring.

Här på Orust finns så många vackra platser, men i det här inlägget tänker jag berätta om två riktiga smultronställen: Bokskogen Himlabacken och Härmanö naturreservat. Bilderna är från förra veckan, 17-18 maj.

Planering av turen

Egentligen skulle jag ha åkt till Höga Kusten för en veckovandring, men ställde in resan på grund av meniskskadan. Istället försöker jag nu vila knät, göra mina rehab-övningar och hitta turer som jag faktiskt klarar av.

Eftersom jag verkligen älskar Härmanö, och speciellt nu under våren med alla blommorna, ville jag prioritera att åka dit. Trots att det är ganska krävande vandring. Jag visste att min väninna Sofia också ville dit, så jag frågade om hon ville följa med. När hon tackade ja insåg jag att även hon sover ute mycket, så jag föreslog att vi skulle tälta längs Husebyleden natten innan. Då skulle vi vara på rätt sida av ön och ha nära till färjan på morgonen.

Bokskogen Himlabacken

Vi valde att åka till Himlabacken först på kvällen, eftersom vi båda två hade jobbat under dagen. Från parkeringen är det vandring längs lättgådd skogsväg i några hundra meter innan man kommer fram till stigen mot Himlabacken.

För mig kommer nog bokskog alltid vara ”något speciellt” eftersom jag älskar ljuset och rymden som finns i dem. När vi hade tagit oss uppför backen letade vi upp varsin sovplats där vi slog upp våra tält.

Efter att vi gjort i ordning sovplatserna hämtade vi vatten i bäcken och strosade en stund bland prasslande boklöv. Sedan la vi oss medan myggen surrade utanför tältet.

10 minuters bilfärd till färjan

På morgonen vaknade jag innan alarmet hade ringt och tittade förväntansfullt ut genom tältöppningen. Av den utlovade solen syntes inga spår, men bokskogen var lika vacker ändå. Det gick snabbt för oss att packa, så vi var tillbaka vid bilen före den planerade tiden. Trots att det tog lång tid för mig att gå nerför backen, för det frestade på knät något enormt.

I Tuvesvik packade vi om till små ryggsäckar, med lättare packning, innan vi steg på färjan.

Härmanö naturreservat

Personfärjan går mellan Tuvesvik på Orust och Gullholmen, och turen tar bara några minuter. Även att jag har varit på Härmanö relativt många gånger längtar jag alltid tillbaka och vill se mer av ön. Sofias väninna Linnea som också var med oss upptäckte ön för första gången, och det var underbart att dela hennes glädje.

Blomsterängen Kalvhagen

Från samhället följde vi vägen söderut till första avtagsvägen mot Kalvhagen. Efter bara några hundra meter längs stigen nådde vi blomsterängen och jag blev nästan andlös när jag såg alla gullvivor. Medan de andra satte sig och kokade kaffe gick jag en sväng och tittade på blommor, bland annat getrams och tjärblomster.

Eftersom jag redan här, efter några kilometer av ganska enkel vandring, kände av knät bestämde vi oss för att gå olika vägar. Sofia och Linnea fortsatte stigen ut mot havet (Långekilen) och Svensbo, medan jag tog en enkel skogsväg ut mot vägen. Sedan stämde vi träff vid korsningen vid Myren.

Slingan Stenvik-Skålldalen

Vår tajming var i det närmaste perfekt. Eftersom jag tidigare har gått rundan som de andra gick hade jag ganska bra koll på tidsåtgången. Så jag kunde unna mig att strosa fram, och fota blommor längs vägen. Därför behövde jag inte vänta mer än några minuter på mötesplatsen innan de andra dök upp.

När vi bara några minuter senare kom till korsningen med skylten Stenvik tittade de frågande på mig. Egentligen var min plan att gå raka spåret längs stigen mot Härmanö Huvud, men knät kändes ganska bra. Så vi tog slingan ut mot Stenvik och fick därför extra vyer ut mot havet.

Sista biten går ner mot Skålldalen och där når man även skyltar och stigen vi kommit på om vi inte svängt av. Här gick vi lite fel, trots skyltar, och till min stora lycka hittade jag två exemplar av granspira tack vare det.

Och så höjdpunkten – Härmanö Huvud

Från Skålldalen går man uppe på berget och passerar flera små höjder med rösen. Den markerade leden tar sedan av åt vänster, mot Skållehus.

Men som vanligt ville jag till Härmanö Huvud, som jag tycker är det vackraste på hela Härmanö, så vi tog oss ner mot strandängen. Det var väldigt lite vatten, och därför enkelt att ta sig över.

Lunch och bad

Vi inledde med ett besök på dasset (superlyxigt med ett dass intill stranden). Sedan rundade vi klipporna och satte oss på vår egen strand för att äta lite lunch.

Sofia och Linnea tog även ett bad medan jag kokade upp vatten. Här tillbringade vi sedan en längre stund i solen, medan oreäkneliga makaon-fjärilar svävade runt oss.

Toppbestigning

Innan vi skulle vända tillbaka mot färjan gick jag i sakta mak upp mot toppen, medan de andra tävlade. Utsikten med havet på flera sidor och den karga, steniga Härmanö på ena sidan, är så mäktig.

På tillbakavägen gick jag stigen tills jag kom till vägen, och sedan fortsatte jag den ända upp till hamnen. Sofia och Linnea gick den svårare stigen mot Skållehus, och fick småspringa på slutet för att hinna till färjan. Vi var ute i 8 timmar och på den tiden tog sig de andra ungefär 17 kilometer och jag lite kortare.

En liten sammanfattning

För mig är det i stort sett omöjligt att göra en kort resumé av ett så fantastiskt dygn i bokskog och kust. Så sammanfattningsvis får jag nog bara säga; sagolik natur, otroligt väder och lycka.

Och slutligen lite länkar

• Kartlänk till parkering, Husebyleden/Himlabacken
• Här ligger bokskogen (kartlänk)
• Parkering intill hamnen (ungefärlig punkt, men det är skyltat)
• Västtrafiks tidtabell för färja linje 381 Tuvesvik-Gullholmen (och Härmanö)
• Boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket beskriver tur 29 och 30 en del av den sträcka vi gick lite utförligare.
• Och så givetvis mina egna blogginlägg från alla besök på Härmanö

Mina instagrambilder härifrån

[instagram-feed feed=19]

Inlägget Två smultronställen, Orust kommun dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag har prioriterat att vara ute framför att skriva blogg har jag nu fyra övernattningar (och en solnedgång) från den senaste månaden att berätta om. Två av dem var tillsammans med min sambo och våra hundar, och två på egen hand.

Tältning i hemmaskogen

Jag hade varit lite svag efter att ha haft feber och hosta i över en vecka, men längtan ut höll på att göra mig galen. Så jag gick bara ut i hemmaskogen (2023-02-11) och slog upp tältet 1,5 km från huset. Det blev en bra kompromiss mellan mitt behov av natur/friskluft och att ta det så lugnt som kroppen säger att jag behöver.

Eftersom jag hade smittat sambon så var han inte i skick att följa med ut, men själv kände jag mig mycket piggare efter mina 16 lugna timmar i skogen.

Tältning vid Gårdsjön

En liten tur runt Gårdsjön, Stenungsund, blev det igen 2023-02-18 (se länk till inlägg om förra besöket). Den här gången stannade vi och åt mat och tältade längs leden.

Jag, Lars och våra hundar fick en fantastisk stjärnklar kväll vid brasan. När vi kom ut på eftermiddagen var det strålande solsken och 8 plusgrader. När vi vaknade på morgonen låg det is på sjön. Härligt, friskt och vackert! Och när solen steg värmde den underbart!

Jag tycker alla ska unna sig mera vardagsäventyr som det här!

Under bar himmel, Verleskogen

Häromnatten sov jag med bara den stjärnklara himlen som tak. Jag älskar att ligga och titta på månen och stjärnorna – varm och go i min sovsäck. Under natten blev det någon minusgrad, och det blåste lite lätt från sjön, men jag fick en underbar upplevelse att minnas länge. Särskilt med tanke på den magiskt maffiga solnedgång vi fick på kvällen (2023-03-03).

Min sambo Lars och hundarna sov några hundra meter bort under en tarp, men just den här gången kände jag att jag ville sova under bar himmel.

Den vackra platsen är Verleskogens naturreservat i Risveden (Västra Götalands län) och jag hade bara varit där en gång tidigare (länk till mitt inlägg från första besöket). Då regnade det när vi gick vandringsleden genom reservatet. Nu hade vi betydligt mysigare väder.

 Morgonrundan med hundarna runt hela reservatslingan (3,5 km) som jag gick före frukost blev pricken över i. Lyxigt fin start på helgen.

Tältning vid havet, Orust

Eftersom det soliga vädret vi haft sista veckan skulle fortsätta resten av helgen ville jag passa på att sova en natt i mitt eget tält. Så igår eftermiddag (2023-03-04) åkte jag ut mot Hälleviksstrand här på Orust på eftermiddagen.

På grund av starka vindar tog det en bra stund att få upp tältet (bra träning skrev min sambo i SMS), så jag höll på att missa dagens solnedgång. Nu blev den inte lika maffig som den jag fått kvällen innan, men solnedgång över havet är ändå alltid vackert. Dessutom fick jag sällskap av de två planeterna Venus och Jupiter.

Det blev snabbt kallt i vinden, så jag satt i absiden och lagade min mat. Sedan la jag mig i sovsäcken ganska tidigt, och låg där och lyssnade på vinden och på alla gäss, svanar och andra fåglar som flög över tältet.

I morse gick det smidigt att få ner tältet och jag kände mig glad och nöjd när jag gick de 40 minuterna över klipporna tillbaka till bilen.

Fakta om utrustningen

Eftersom det ofta kommer frågor om vilken utrustning jag har så skriver jag det i förväg den här gången.

Observera att man inte behöver köpa en massa dyra prylar om man bara ska vara ute då och då – man klarar sig lätt med enklare utrustning även på vintern (se tips i tidigare blogginlägg).

Inlägget Fyra övernattningar och en solnedgång dök först upp på Hemomkringvandring.

Äntligen, äntligen, äntligen har jag fått sova i mitt tält! Efter att ha dreglat över en massa tältsidor på webben hela förra året är jag nu ägare till ett alldeles eget Reinsfjell Superlight 2 från Helsport.

För tidigt att skriva en recension

Givetvis kan man inte göra någon seriös recension efter bara en natts användning. Så här kommer jag bara att berätta några saker som jag reagerat på spontant efter första natten.

Till havet direkt efter jobbet

Efter jobbet igår åkte jag bara kilometer från arbetsplatsen och parkerade bilen vid havet. Därifrån gick jag en kortare sträcka (runt 2 km) för att komma till viken där jag tänkt slå upp mitt tält. Det var redan tidig skymning, och jag ville hinna få upp tältet innan det blev mörkt.

Att vilja slå upp tältet i dagsljus hör till vanligheterna, men det blir än viktigare när man har ett nytt tält. Visserligen hade jag tränat en gång, hemma i vardagsrummet (se Instagraminlägg), men ändå.

Det tog en stund att få upp tältet

Trots att strandängarna var väldigt våta hittade jag en bra plats som låg lite högre och därför var torr. Det gick riktigt smidigt att få i 2 av de 3 bågarna i tältet. Kanalerna går på insidan av yttertältet och är generösa i bredd. På vissa tält som jag har prövat tidigare har smala kanaler dessvärre varit ett problem.

Den 3:e bågen ska liksom korsa de andra två, och det var lite knöligt att komma på hur jag skulle göra detta på bästa sätt. Det var lite trängre att få igenom denna båge – men skam den som ger sig. Och nästa gång kommer det att gå lättare och snabbare eftersom jag nu har bättre koll på läget.

Jag gillar även att man bara behöver trilskas med koppar som bågen ska ploppas in i på den ena sidan. På andra sidan är det en hållare inne i själva kanalen, så det är bara att trycka i den. Superbra!

Samla ved, såga och elda

När mitt Reinsfjell var uppe var det nästan mörkt och jag fokuserade då på att samla ved. Redan på väg ut hade jag passat jag på att bära med mig lite brännbart material som låg på marken längs stigen. Men att kalla det för ved vore nog att överdriva.

Nu gick jag tillbaka upp i skogen och samlade mer. Sedan ställde jag mig vid eldstaden som finns på plats och sågade upp grenarna i lämpliga längder (jag fattar inte hur jag kunde tycka att en hopfällbar såg var en killgrej! Det är helt klart en tjej-grej! Min kommer från The General Prepper och heter Silky Pocketboy.

Även tid att njuta såklart

När jag hade en stor vedhög och en massa småkvistar lagade jag lite mat på mitt kök innan jag tände brasan. Det var inte helt lätt med de blöta grenarna, men det gick!! Sedan låg jag på liggunderlag och renfäll och njöt av lugnet, eldens sprakande (hehe och vedens fräsande) och någon enstaka sjöfågels ljud.

Dags att inviga tältet

Min prinsessan-på-ärten-säng

I mörkret finns inte mycket att göra, så redan 20.30 gick jag och la mig i min ”prinsessan-på-ärten-säng”. Liggunderlag, uppblåsbart rektangulärt liggunderlag 10 cm (Sea to Summit Etherlight), renfäll, fluffig sovsäck (Helsport Rago Lady Xtreme) och en skön kudde (också den från Sea to Summit). Ärligt talat känns det omöjligt att frysa – eller ligga obekvämt – på denna bädd.

Några saker som jag gillar med Reinsfjell

När det kommer till själva tältet så gillade jag det stora utrymmet (hehe, det är ju ett 2-mannatält men jag var ensam) och framför allt takhöjden. Jag kunde sitta rak i mitten och ändå ha en decimeter kvar upp till taket. Kanske bör jag tillägga att jag är 168 cm lång så du får en uppfattning om utrymmet.

Tältet är bra ventilerat och det fanns inte en ens tillstymmelse till någon kondens på insidan av tältet i morse – trots att jag sov intill havet på strandäng som var väldigt blöt.

Morgonpromenad och sol-jakt

När jag vaknade i morse gick jag en liten tur på cirka 1,5 kilometer längs havet för att vänta på soluppgången. Men det blev ingen soluppgång – bara mera grått.

Lätt att ta ner tältet

Sedan tog jag ner mitt Reinsfjell Superlight 2 och det gick på ett kick. Jag gillar att det fanns så gott om plats i packpåsarna. Superbra för mig som har kalla händer. Det är nämligen svårt att packa ner saker i trånga påsar när man fryser.

Det enda som var svårt var att vika ihop tältet footprint i vinden. Till slut struntade jag i att följa vikmärkena och vek på mitten, på mitten igen osv tills det var en liten rektangel. Och tro det eller ej – men den gick ner i sin lilla förpackning.

Riktigt nöjd med första natten

Jag är så nöjd med min första natt i mitt alldeles egna tält! Och med lugnet, glädjen och friheten jag fick under min egentid ute.

Mer info om tältet Reinsfjell Superlight 2

Reinsfjell Superlight 2 är ett självstående kupoltält som kommer från norska Helsport. Vikten är 2,2 kg och måtten 120x230x105 cm. Mer fakta om tältet hittar du hos Helsport

Inlägget Invigning av tält – Helsport Reinsfjell dök först upp på Hemomkringvandring.

Det jag vill ska vara tongivande i mitt liv under 2023 är natur, vandring och friluftsliv – precis som innan. Därför kändes det extra bra att vi kunde ha vårt nyårsfirande mitt i naturen, och inleda året med en tältnatt.

Inga nyårslöften

Inför det nya året har jag inte avlagt några nyårslöften. Varken om att gå ner i vikt, ha en utenatt i månaden eller något annat. Istället vill jag fortsätta göra mitt bästa för att vara i nuet, utforska det jag har omkring mig, och glädja mig även åt små detaljer.

Visst har jag förhoppningar om att kunna gå nya leder, besöka nya naturreservat och se nya växter. Min önskelista är väldigt lång, men för mig är det viktigare med kvalitet än kvantitet. Därför får det ta tid. Jag ser hellre hälften så många ställen, men hinner titta på dem ordentligt än att rusa igenom dem.

Nyårsfirande med tältnatt

Tack vare att våra tonåringar hade andra planer kunde vi planera för nyårsfirande i skogen. Eftersom både jag och min sambo är ute mycket hade vi många förslag på platser som kunde passa. Till slut landade vi i att åka till Svartedalen i grannkommunen.

Vi slog upp tältet utanför naturreservatet

Den här gången valde vi inte någon av alla de vackra platserna som finns inne i naturreservaten. Istället slog vi upp vårt tält strax utanför reservatsgränsen, intill Kroksjön. Det var en vacker plats, och extra roligt att vi paddlade förbi strax nedanför tältplatsen 2020.

Det började redan skymma när vi kom fram runt klockan 15, och regnet hängde i luften. Därför prioriterade vi att få upp tältet snabbt och även att spänta upp ved så vi kunde elda i kaminen. En säck ved hade vi med oss ut. Några regnstänk hann vi få på oss innan vi kunde göra oss hemmastadda i tältet.

Eldning, middag och lugn tid

Sedan följde några väldigt lugna och härliga timmar. Vi satt och pratade, gosade med hundarna, eldade och lagade lite middag.

För oss var det här ett perfekt nyårsfirande, och ännu bättre för hundarna, som fick lugn och ro. Här ute i skogen var det ingen som sköt några raketer eller smällare. Runt klockan 17 hörde vi fyrverkerierna från Bohus fästning, och vid tolvslaget smällde det på avstånd från flera håll. Men för övrigt var det väldigt tyst.

Vi fick sova gott

Om jag ska vara ärlig så orkade vi inte vara vakna ända till tolvslaget, men det var bara 30-40 minuter kvar när vi sa godnatt. Hundarna somnade som stockar – Balder på sin sovsäck och Wilma i sin. Precis som vanligt.

Jag invigde faktiskt en ny sovsäck själv också – min julklapp som är en riktig vintersovsäck. Hittills har jag använt en 3-säsongssäck, men jag är så frusen av mig att jag verkligen behövde en varmare på vintern. Tyvärr fotade jag den inte, men jag sov som en prinsessa i den fluffiga sovsäcken (Helsport Rago X-treme Lady). Nästa gång ska jag försöka fota.

Underbar frukostplats

På årets första dag hade vi en otroligt vacker frukostplats precis utanför tältet. Dimman låg över sjön som delvis var istäckt. Här var det lätt att bara vara och starta det nya året på rätt sätt.

Jag önskar dig ett fint 2023

Det är inte alla som vill eller kan fira nyår utomhus, men jag är oerhört tacksam. Tack för att du läser mina inlägg – det gör mig alltid glad att veta att mina tips gläder andra. Jag önskar alla läsare och följare ett riktigt fint ute-år 2023, med detta bildspel (klicka för att öppna):

Vill du veta mer om Svartedalen?

Här kan du frossa i text och bilder från alla mina turer i Svartedalen – både i och utanför naturreservaten.

Avslutningsvis kommer en länk till Länsstyrelsen där du kan läsa mer om Svartedalen och naturreservaten här.

Inlägget Nyårsfirande i tält, Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

För mig är det ingen ”stor grej” att övernatta i naturen. Redan när jag var liten var jag på hajker och läger med scouterna några gånger varje år. Dessutom hände det (enstaka gånger) att mina föräldrar fick för sig att vi skulle sova ute. Men jag förstår att det kan vara en hög tröskel att kliva över om man inte har med sig utesovandet sedan barnsben.

OBS! Artikeln innehåller reklamlänkar till Widforss.

Har sova-ute-dröm, men….

I många av de forum och Facebook-grupper som handlar om vandring framkommer det ofta att människor, främst kvinnor, faktiskt inte vågar sova ute. Åtminstone inte ensamma, och det är något jag tycker är väldigt sorgligt; att man egentligen vill, men inte vågar. De går miste om chansen till oändligt många fantastiska upplevelser som de annars hade kunnat få.

Vad är det egentligen som lockar?

Gissningsvis finns det lika många skäl till att vilja sova ute som det finns människor med ute-sovar-drömmar. Eftersom jag är nyfiken av mig har jag ställt just frågan om vad det är som lockar till en grupp på drygt 700 personer. Personerna i gruppen säger sig vilja sova ute, men har aldrig (eller nästan aldrig) gjort det. Av deras svar kan jag se ett mönster.

Man vill ha en större naturupplevelse

De allra flesta drömmer om utenätter för att få en (större) naturupplevelse. Väldigt många använder orden ”frihet” och ”frihetskänsla” när de beskriver anledningen till att vilja sova ute, och jag tycker att det är fantastiskt härliga ord.

Sedan är det, vilket kanske kan tyckas självklart i sammanhanget, naturupplevelsen man vill ha. Många nämner att de vill uppleva känslan av närheten till naturen. Att själva vara en del av naturen och få naturupplevelser dygnet runt.

Dessutom är det många som vill kunna se upp på stjärnhimlen, se månsken och förstås soluppgångar och solnedgångar. Det förstår jag för det är lika magiskt varje gång.

Önskan kan också uppstå av praktiska skäl

En liten del vill sova ute av mer praktiska skäl. Till exempel att det är ett billigt sätt att uppleva nya miljöer. Eller att man kan nå platser som man inte har möjlighet att uppleva om man bara gör en dagstur.

Hinder för att sova ute

När man nu har allt detta fantastiska som lockar och sporrar till att sova ute, vad kan hindra en? Vad är anledningen till att man inte gör det, trots att man både har önskan och viljan? Detta var också en fråga jag ställde i min enkät. I de flesta fall såg jag att de som svarade faktiskt skulle kunna sova ute – trots att de inte själva upplever det så.

Fysiska eller medicinska hinder

Fysiska hinder som sjukdomar och krämpor är de svåraste att komma förbi. Däremot kan man i många fall, men jag kan tyvärr inte säga alla, anpassa sitt äventyr så att det fungerar. Om man tänker om och ändrar ambitionsnivå kan man ofta hitta sätt som gör det möjligt att ändå ta sig ut.

Rädslor / osäkerhet

Det gjorde mig så ledsen att många av kvinnorna som besvarade enkäten radade upp rädslor som hindrar dem att sova ute. Både för att jag lider med dem, men också för att rädslorna i de flesta fall är helt ogrundade. Här kommer några av sakerna som man är rädd för:

• Rädsla för vilda djur
• Rädsla för insekter (knott, mygg, fästingar, övriga insekter)
• Mörkrädd
• Fryser väldigt lätt (Kanske kan man få lite tips i min artikel om att vintertälta?)
• Oro över att det ska vara obekvämt
• Känns otryggt att vara ensam, men saknar sällskap
• Vill ha en toalett i närheten
• Rädsla att bli rånad eller våldtagen
• Osäkerhet kring var man får tälta

Fakta och pepp kommer under hösten

Jag menar absolut inte att bagatellisera, utan förstår att rädslorna finns där på riktigt. Men jag tror att med större kunskap skulle rädslorna minska, så jag planerar att skriva upplysande artiklar inom detta område under hösten.

Man saknar utrustning

En väldigt stor andel av dem som besvarade frågan saknar dessutom utrustning för att sova ute. Anledningarna till detta är främst att det är dyrt (särskilt om man ska köpa till en hel familj), att man har för lite kunskap och att det känns oöverstigligt att sätta sig in i vad som behövs.

Olika sätt att sova ute

Tält

Jag tror att tält är det vanligaste sättet när man ska sova ute i Sverige. Det är först på senare år, sedan jag träffade min sambo, som jag själv börjat tälta. Ja, förutom när jag var liten och var scout förstås. Då tältade jag några gånger varje år. Och även någon enstaka gång med familjen.

Fördelar med tält

• Friheten att kunna välja sovplats (nästan) var man vill
• Fördelen att sova nära naturen, men med skydd mot väder och vind
• Man kan dela övernattningsupplevelsen med någon annan
• Packningen och kängorna ligger skyddade mot regn, dagg och frost
• Inne i tältet sover man myggfritt
• Vissa tält är förberedda för eldning i kamin

Nackdelar med tält

• Man behöver hitta en plan yta stor nog för tältet
• Beroende på tältmodell kan det vara trångt och obekvämt, till exempel när man ska byta om (men testa tipi-tält – i dem kan man stå upp)
• Kottar, stenar, rötter med mera kan vara obekväma att sova på
• Man måste bära med sig tältet i packningen

Vindskydd

Under alla år som jag varit ensamstående mamma med en liten flicka (som nu hunnit bli 15 år) har vindskydden som finns i vårt avlånga land varit min räddning. Tack vare dem har jag kunnat ge min dotter och hennes kompisar många minnesvärda utflykter och övernattningar. När man som ensam vuxen ska bära med sig packning för flera personer är det skönt att slippa bära ”huset” också.

Fördelar med vindskydd

• Längs vandringsleder finns ofta vindskydd (markerade på kartan)
• Lyxen att sova på plant underlag
• Man har ett riktigt tak över huvudet och åtminstone 3 riktiga väggar i sitt ”boende”
• Man behöver inte bära med sig sin sovplats
• Inifrån vindskyddet ser man rakt ut i naturen
• Ofta finns grillplatser i anslutning till vindskydden (och ibland även dass)
• Vindskydd är ofta byggda på natursköna platser

Nackdelar med vindskydd

• Vindskyddet man har tänkt sova i kan vara upptaget när man kommer fram
• Man måste hinna fram till det tänkta målet och kan inte vara lika flexibel i var man stannar

Hammock / hängmatta

Sedan jag prövade på att sova i hammock / hängmatta måste jag erkänna att det är ett av de mysigaste sätten jag vet att sova ute. Det ger en större naturupplevelse än att sova i tält, och det är otroligt behagligt att låta sig gungas/vaggas när man ligger i sin lilla kokong.

Fördelar med att sova i hammock

• I hammocken kommer man närmare naturen
• Man kan ligga och se ut genom myggnätet (om man har hammock med myggnät)
• Känslan när man gungas/vaggas av vinden
• Man slipper bry sig om kottar, pinnar och stenar som skär in i ryggen
• Urvalet av platser där man kan övernatta är stort
• Myggfritt boende (om hammocken har myggnät)

Nackdelar med att sova i hammock

• Det kyler mycket mer underifrån än när man sover på marken – så använd alltid liggunderlag i hammocken så att du har isolering under ryggen
• Man måste hitta stabila träd som står på lämpligt avstånd från varandra
• I en hammock är man mer utsatt för väder och vind (men det blir mer skyddat om man använder en tarp ovanför)
• Om man inte är så bra på knopar behöver man någon som visar hur man hänger upp den (eller köp enkla treehuggers och karbinhakar istället)

Under bar himmel

När vi nu ändå pratar om naturupplevelsen i att sova ute så borde det inte finnas något som slår känslan av att sova under bar himmel. Alltså att man bara lägger sig i sin sovsäck (förslagsvis på liggunderlaget också) och tillbringar natten så. Personligen har jag bara sovit så en handfull gånger, men det kommer att bli många fler.

Fördelar med att sova under bar himmel

• Ytan för sovplatsen behöver inte vara större än liggunderlaget
• Man kommer inte närmare naturen än så här
• Direkt från sovsäcken njuter man av månsken och stjärnhimmel
• Packningen blir ganska lätt

Nackdelar med att sova under bar himmel

• Risk för mygg
• Väderberoende – om det börjar regna blir allt dyngsurt
• Packningen står utomhus under natten

Trädtält och taktält

I enkäten var det många som uttryckte nyfikenhet på att sova i trädtält eller taktält. Båda dessa typer är tyngre och man bär inte med sig dem i ryggsäcken. Taktält har jag inte prövat, men det är ett tält som sätts fast på bilens vanliga takräcken. Prislappen på dessa är högre än vanliga vandringstält, men det går även att hyra taktält.

Trädtält har jag däremot prövat flera gånger. Eftersom man sätter upp dem med hjälp av spännband blir det väldigt tungt om man ska bära med sig det. Därför är det vanligaste att man hyr övernattning hos någon som har trädtälten uppsatta och klara redan när man kommer. Jag har prövat detta hos Pevon Ecoturism (Vättlefjäll) och hos Styrsö Vandrarhem (Strömstad/Koster). Mysigt och ett bra sätt att pröva på att sova ute.

Vilken utrustning behöver du

När man läser i olika vandringsgrupper på Facebook, eller andra vandringsforum, får man oftast känslan av att det finns miljarder prylar som man absolut måste ha för att vandra eller sova ute. Men så är det inte! Det är faktiskt bara ett fåtal saker du behöver.

Liggunderlag vill du (nog) inte vara utan

Ett liggunderlag är en av väldigt få saker som jag tycker att man verkligen behöver om man ska sova ute. Både för att få det bekvämare när man ska sova, och varmare.

Om jag bara fick ta med mig en sak ut i skogen skulle jag nog välja mitt liggunderlag. Kanske beror det på att jag börjar bli lite äldre (har ju passerat 50 med råge), men jag får annars lite ont i höfter och rygg när jag sover ute. Därför har jag unnat mig ett bekvämt uppblåsbart liggunderlag som är 10 cm tjockt. Under det brukar jag även lägga ett ”vanligt” liggunderlag. Både för att skydda det dyrare/ömtåligare uppblåsbara och för att öka isoleringen mot markkylan.

Köp utrustning som passar ditt behov

Men man behöver absolut inte köpa ett liggunderlag för flera tusen kronor när man ska sova ute första gången. Liggunderlag finns i alla prisklasser. Vill du ha högre komfort, eller ett lätt underlag med liten packvolym, behöver du dock göra en lite större investering. Fram till för bara några år sedan sov jag oftast på enkla liggunderlag (se exempel).

Jag tycker, som med all utrustning, att man ska tänka igenom vad man egentligen behöver och hur ofta man kommer att använda sina saker. Då får man en bra hint om vilken nivå som är rimlig att lägga sig på.

R-värdet indikerar hur bra det skyddar mot kyla

För dig som inte känner till vad R-värde är (något som ofta nämns när man pratar om liggunderlag) kan jag berätta att det är ett sätt att mäta hur bra ett liggunderlag skyddar mot kyla underifrån. Ju högre R-värdet är desto bättre skyddar det. Under kallare årstider (om man är frusen betyder det alla årstider utom sommaren) bör man ha minst 4 i R-värde. Mitt liggunderlag (Sea to summit Ether Light XT Extreme Mat Rectangular Large) har ett R-värde på 6,2.

En sovsäck behöver du också

En annan förutsättning för att du ska kunna sova gott är att du har en sovsäck. Den skyddar dig både mot mygg, vind och kyla. Ärligt talat är det en av de bästa stunderna jag vet; på morgonen innan man ska ta sig upp ur den sköna värmen i sovsäcken.

Sovsäck för en säsong? Eller kanske för tre?

Det finns sovsäckar för en, två, tre eller fyra säsonger. Sovsäckar för en säsong passar enbart under varma sommarnätter, men vet du att du bara ska sova ute på sommaren kan det räcka med en sådan. Om du inte är väldigt frusen. Det går också att använda en liner i sovsäcken för att öka värmen ytterligare (läs mer om liners en bit längre ner).

Personligen har jag satsat på en 3-säsongs i dun som jag använder året runt, och en lite lättare/tunnare i dun som jag använder vår, sommar och tidig höst. Men jag fryser lätt och brukar använda både liner och varmvattenflaska i sovsäcken under de kallaste nätterna. Självklart väljer jag enbart märken som är fyllda med RDS-certifierat dun som är plockat från icke levande fåglar när jag köper dunsovsäck.

Att tänka på när du väljer sovsäck

Det finns ett otroligt stort utbud av sovsäckar, och det är viktigt att först och främst tänka igenom när på året du kommer att sova ute, hur ofta du kommer att göra det, och om du har speciella tankar kring materialet/fyllningen. Tänk på att inte titta på vilken temperatur tillverkaren anger som extremtemperatur, utan på den som står som komforttemperatur. Oftast står det en temperatur för kvinnor och en för män, för vi kvinnor börjar oftast frysa tidigare än män.

Välj en sovsäck som passar din längd så du inte behöver värma upp kall luft när du lägger dig på kvällen. Titta också på packmått och vikt om det är faktorer som är viktiga för dig. Förra året fick jag till exempel hem en underbar vintersovsäck som tyvärr var så stor att den inte fick plats i min ryggsäck, så den fick åka tillbaka till butiken.

De flesta vill även ha ett tält eller en hammock

Personligen älskar jag att sova under bar himmel, men då är man förstås lite mer beroende av ”vänligt” väder. Så jag förstår att de flesta föredrar tryggheten att ha med sig ett tält eller hammock när de ska sova ute. Det finns oerhört mycket att tänka på när man ska välja till exempel ett tält, så det kommer jag att skriva om vid ett annat tillfälle.

Och några lite mindre nödvändiga saker

Om man som jag tillbringar många nätter utomhus varje år händer det att man investerar i saker som inte är helt nödvändiga. Som en kudde till exempel.

Kudde

Sedan jag började använda kudde kan jag inte sova ute utan att ha med mig den. Det finns sköna kuddar i många modeller. Själv har jag en uppblåsbar från Sea to Summit (Aeros ultralight) som knappt tar någon plats alls i packat format.

Liner

En annan sak som inte är helt nödvändig, men ändå väldigt bra att ha, är en liner, också kallat sovsäckslakan. En liner är en en ”påse” som man lägger inuti sovsäcken. Många sover i liner för att slippa få smuts och svett i själva sovsäcken.

För mig som är frusen har den ett helt annat huvudsyfte – nämligen att höja temperaturen i sovsäcken. Den jag använder på sommaren är är gjord i merinoull. Den är supertunn, men värmer härligt (ska höja sovsäckens temperatur med 11 grader) och är en av mina favoritprylar. Även linern tar liten plats när den är packad.

Jag måste erkänna att jag faktiskt har en liner till, och den är i fleece. Supergo när jag vintertältar. Varma sommarnätter fungerar den att sova i som den är, utan sovsäck. Fleece-linern tar dock större plats i packningen. Men.. under lång tid hade jag bara med mig en tunn fleecefilt från Rusta som jag la inne i sovsäcken, så man måste inte nödvändigtvis köpa dyra saker.

Så här kommer du igång

Att sova ute behöver inte vara ett så stort projekt som man kanske tänker sig. En övernattning behöver inte heller genomföras i anslutning till en längre vandring. Man kan unna sig en utenatt bara för att det är mysigt – eller kanske för att man vill testa/träna.

Om du inte har sovit ute tidigare föreslår jag att du börjar med ett mini-äventyr. För en del innebär det att övernatta i sin trädgård, och för en del att välja en närbelägen plats.

Det jag tycker är viktigast är att man har en reträttväg. Alltså ett sätt att dra sig tillbaka om man känner att det blir för ”stort”. Sover man i trädgården kan man helt enkelt gå in, och annars kan man kanske gå tillbaka till bilen (gå alltså inte för långt bort). Man ska inte se det som ett nederlag om man inte klarar av att sova hela natten första gången. Det är ett framsteg även om man bara låg i sovsäcken och vände sig fram och tillbaka en timme. Nästa försök kanske det funkar hela natten.

Visst vill du uppleva det här?

Efter att du har läst här hoppas jag att du känner dig inspirerad att gå ut i naturen – och kanske även övernatta där. Så ut och njut av frihet och naturupplevelser nu. Men jag varnar – det är beroendeframkallande att sova ute!

Bra-att-ha-länkar när man ska sova ute

Om du letar efter produkter som kan vara bra, användbara eller trevliga när du ska sova ute kan jag rekommendera att du till exempel tittar på tält och vindskydd eller sovsäckar och liggunderlag hos Widforss. De har både har stort sortiment och snabba leveranser.

Letar du mer inspiration om att vara (och sova) ute kan jag även rekommendera Friluftsfrämjandets webb.

Det kommer mera

Eftersom jag fått så många frågor kring närliggande ämnen kommer jag att skriva fler artiklar framöver. Titta gärna in här igen.

Inlägget Allt du behöver veta för att sova ute dök först upp på Hemomkringvandring.

Linda (som bor i Småland) är en av de personer som jag tycker om att vandra tillsammans med. När vi lyckades hitta några dygn då båda hade möjlighet att komma ifrån fyllde vi dem med uteupplevelser här i Bohuslän.

Måndag, Orust

På måndag eftermiddag kom Linda hem till oss och åt middag innan vi åkte till andra sidan av ön. Närmare bestämt till Hälleviksstrand här på Orust. Anledningen var att jag ville visa henne min favoritled, den korta men vackra Porsnäsleden.

Ut längs vackra Porsnäsleden

Vi gick leden medsols och kom därför snabbt upp på klipporna med utsikt mot havet. Där letade vi med gemensamma krafter efter de små rösen som markerar leden. Här får man verkligen det bästa av Bohuslän på en väldigt kort sträcka; klippor, glittrande hav, vidsträckta vyer och en fyr.

Det är inte alltid helt enkelt att gå denna led, men det gör den lite roligare tycker jag. Markeringarna duggar inte tätt, och marken är inte helt slät. Efter några kilometer kom vi fram till den planerade övernattningsplatsen.

Natt under bar himmel

Linda hittade direkt en plan yta som passade för tältet hon hade med sig. Att även jag hittade en plan yta gjorde inte saken sämre, så vi började med att göra i ordning våra sovplatser.

För egen del hade jag tänkt sova under bar himmel, så min sovplats blev klar snabbt. Underst ett ”vanligt” liggunderlag, sedan mitt underbara tjocka från Sea to summit, därefter sommarsovsäck med en tunn liner och skön kudde, också från Sea to summit. Egentligen behöver man inte ha så mycket grejer, men jag är rätt frusen av mig. Och vid havet här i Bohuslän är det rätt vanligt att det blåser.

Myggfritt – största delen av natten

Efter en massa prat och fotande av blommor och bär (bland annat sileshår och hönsbär) blev det dags att krypa ner i sovsäckarna. Himlen var vacker ut mot havet och egentligen ville vi inte sova bort en enda minut av den vackra kvällen.

Den här tiden på året kan man plågas rätt rejält av mygg även här i Bohuslän (se min artikel om en myggfri sommar om du vill ha tips/råd). Men vi hade tur den här gången. Det var i stort sett myggfritt ända tills vi la oss. Sedan mojnade vinden och jag fick sällskap av ett moln av knott.

Då tog jag fram min Thermacell och hade den påslagen i ungefär två timmar. Vid det laget hade vinden friskat i igen, och månen stod högt på himlen bortanför bergen längs leden. Sedan sov jag gott ända till klockan 05 då Linda och jag bestämt oss för att packa ihop och bege oss vidare.

Tisdag, från Orust till Styrsö (Strömstad)

Vi vaknade till en vacker morgon och gick den sista (betydligt enklare) biten av leden. Vi hade ställt bilen vid kyrkan i Hälleviksstrand och det var bara någon kilometer att gå dit.

Långtidsparkering i Strömstad

Därefter följde en bilresa på cirka 1,5 timme till Strömstad i norra Bohuslän. På långtidsparkeringarna i hamnområdet var det trångt, men vi lyckades knipa en plats. Efteråt fick vi höra att det finns långtidsparkeringar varifrån det går gratis parkeringsbuss under sommaren (se info på Strömstads webb).

Färja (Kosterbåtarna) mot Styrsö

Vår nästa anhalt var Styrsö där jag även var i våras. Då var det lågsäsong och gott om plats på färjan. Nu var det nästan klaustrofobiskt mycket folk när vi skulle åka ut. Men när färjan svängde in mot Styrsö blev jag helt varm inuti av återseendet. Jag tycker verkligen om den här ön!

Incheckning på Styrsö vandrarhem

Nu råkade vi komma ut till Styrsö för tidigt för att kunna checka in i det bokade trädtältet, men vi fick ändå lämna vår packning där. Jag föreslog att vi skulle gå ”rundan” runt ön så att Linda skulle få en uppfattning om öns storlek.

Dessutom var det läge att hitta någonstans där vi kunde slöa lite i solen – helst utan annat folk runt oss. Stigen som leder runt den mer tillgängliga delen av ön går både genom skog och över berg, så vek av från den och följde havet. Där fanns otaliga klipphällar att välja mellan.

Vädret var lite lurigt med både sol, moln och vind, så det blev inte mycket solat. Men jag satte mig och läste och Linda lyssnade på ljudbok i lugn och ro. Och så blev vi sittande i några timmar innan vi återvände till trädtältet.

Underbar tältplats – och färdiglagad middag

Den här gången hängde trädtältet på en annan plats än sist jag var här och det var den perfekta platsen. Tältet hängde i skydd av krumma tallar, med havet skymtande mellan grenarna. Dessutom låg det lite avsides, och inte precis intill själva vandrarhemmet.

Tanken var att Vittra, Lindas hund, skulle sova under tältet. Men för säkerhets skull slog vi upp ett tält åt henne ifall det skulle bli mycket mygg. Medan vi satt där fick vi besked från Helen som äger Styrsö vandrarhem att hon fixat lite hamburgare åt oss. Superlyxigt att gå ner till vandrarhemmet och sätta sig på uteserveringen och få maten serverad och klar.

Linda ramlade över orkidén knärot

Till på köpet hittade Linda en ”konstig” blomma som hon tack och lov fotade. Jag skrek nästan till av glädje när jag såg bilderna, för det var en av mina absoluta favoritblommor; orkidén knärot (Goodyera repens). Hon var snäll nog att valla mig på platsen så att jag också fick se. Totalt såg vi 5 exemplar, och det var första gången jag såg knärot i Bohuslän.

Planering för nästa dag och tidig kväll

Sedan var vi ganska trötta båda två efter en dag fullmatad av vackra intryck från den norra delen av Bohuslän. Särskilt när den följde på en utenatt. Min vana trogen hade jag läst på i förväg och hade två turförslag. Efter att vi gemensamt tittat på kartan och läst valda delar ur boken ”Nationalparker i södra Sverige” från Vildmarksbiblioteket, så beslutade vi oss för den kortare. Alltså blev det Nord-Koster även denna gång för min del.

Onsdag – Styrsö – Nordkoster – Styrsö

Nästa morgon unnade vi oss sovmorgon, och ställde inte alarmet förrän till klockan 06.00. Då kämpade solen mot molnen och det var en ganska jämn kamp. Men SMHI:s app visade att det skulle komma någon regnskur under dagen, så vi hängde på yttertältet innan vi gick.

Hissa ballong och åka färja i kuling

Före frukosten gick vi ner till bryggan och hissade ballongen som visar kaptenen på färjan att vi vill åka med. Annars kör de inte in mot Styrsö utan passerar utanför. För säkerhets skull ringde vi även och meddelade att vi önskade att färjan skulle gå in till vår brygga på turen som gick klockan 09.50.

Efter frukosten använde vi utedassen vid vandrarhemmet och gick sedan för att vänta på färjan. Det var lite skumpigt (kuling) att åka in mot Strömstad (jag höll mig krampaktigt i relingen), men Kosterbåtarna är ganska stora och stabila. I Strömstad satt vi kvar på båten medan alla andra steg av och nya resenärer klev på. Sedan fortsatte färjan ut mot Kosteröarna.

Nordkoster i alla väder

Inne i stan värmde solen huden som inte var täckt av kläder, men när vi steg av vid Vettnet på Nordkoster var himlen mörkgrå. Förra gången jag var på Nordkoster gick färjan in vid Västra Bryggan, så här vid Vettnet hade jag inte full koll på hur det såg. Men med kartans och Lindas hjälp var vi snart på rätt stigar.

En blandning av vit och orange led + oledat

Förra gången jag var på Nordkoster (se blogginlägg här) gick jag först ner till den kända stranden Björnsängen innan jag gick norrut längs orange led. Denna led är den som de flesta turister går, och den är vältrampad och lätt att gå. Den här gången gick vi bitvis längs denna led och bitvis längs vit led. Men mest gick vi utanför lederna, ute på klippor och strandängar.

Vackra blommor längs (och utanför) leden

Med tanke på den frodigheten i den här delen av Bohuslän fanns det mängder av blommor att titta på och att fotografera. Eftersom jag är uppvuxen på småländska höglandet är inte kustblommor min starkaste sida, så Linda och jag fick kolla upp flera gånger vad det var för växter vi hade framför oss.

Bland annat fick vi se martorn, marviol och småborre. Och givetvis en massa ängsblommor.

Regn, åska och kuling

När Linda och jag är ute brukar det alltid regna, och det slog inte fel den här gången heller. Nu är ingen av oss särskilt rädda för regn. Vi drar bara på oss regnjackorna och går vidare.

Men vi såg en del andra som sprang och ställde sig under de få träd som fanns för att få lite skydd under de korta regnskurar som föll under dagen. Ute över havet mullrade åskan och himlen var riktigt svart.

Och så slog vädret om till sol

Men så tittade solen fram och regnkläderna kändes plötsligt för varma och täta. Vid det laget var vi ute på klipporna och klättrade runt – en liten bit från stigen. Vi enades om att sätta oss ner och njuta av åskdramat över havet medan vi fyllde på med energi.

Trots solen blåste det kraftigt, så vi behöll ändå jackorna på efter vår fikapaus. Men när vi passerade en turkosgrön vik med människor som badade i klädda bikini kände vi att det nog var dags att ta av yttersta lagret.

Häftiga klippformationer – vad har hänt här?

Sedan fortsatte vi längs vit led innan vi återigen svängde av och följde olika stigar upp mot toppen av en av höjderna vi sett.

Ju högre upp vi kom desto mer såg vi av ön. Ett gigantiskt klapperstensfält, små tjärnar uppe på berget, tvillingfyrarna på avstånd, och det mäktiga Kosterhavet. Helt plötsligt kom vi fram till ett berg i en märklig formation.

Det såg ut som om berget tryckts upp underifrån, men det är väldigt svårt att visa på bild. Det var i alla fall en märklig känsla att vara där, mitt i det, trots att jag inte är geologiskt intresserad.

Lunch på strandäng och tvillingfyrarna

Från den högsta punkten följde vi klippor ner mot klapperstensfältet. Tanken var att vi skulle laga mat ute på udden bortanför stenarna, men när vi närmade oss såg vi en skylt som bad oss respektera fåglarna fram till den 1 augusti. Därför bytte vi riktning och tog närmaste genväg till orange led.

I en korsning svängde vi av längs vit led för att gå mot tvillingfyrarna, men vi gjorde snart ett stopp för lunch. Vi fick en lång lugn stund medan vi värmde vatten till frystorkad mat och kaffe. Sedan gick vi den korta biten som återstod till fyrarna (mer om dem kan du läsa i mitt förra inlägg från Nordkoster).

Hemresa via Ekenäs på Sydkoster

Därefter följde vi vägen ner mot samhället och Västra Bryggan, den hamn som färjan skulle avgå ifrån. Vi åkte inte via Strömstad tillbaka till Styrsö, utan vi mellanlandade i Ekenäs på Sydkoster där vi bytte färja.

När vi kom hem till Styrsö var vi ganska trötta. Linda och Vittra gick och la sig en stund medan jag strosade runt lite på ön. Smakade lite körsbär längs stigen, pratade med Helen och så fixade jag lite grillkorv åt oss. Dem satte vi oss strax utanför trädtältet och åt till otroligt fin utsikt.

Därefter kröp vi i säng, men jag hade svårt att somna. Jag var helt eurforiskt glad efter den vackra turen vi fått under dagen. Den var bara 8-9 kilometer lång, men vi var ute i 5 timmar och allt, precis allt, var verkligen vackert. Strax efter midnatt la jag undan boken (som jag i slutet läste i pannlampans sken) och somnade som en prinsessa i trädtältet.

Torsdag – Från Styrsö till Orust

Så kom den sista morgonen på Styrsö, snabbare än önskat. Både Linda och jag ville ta vara på tiden, så vi packade våra saker redan klockan 05.

Vi hinner en upptäcktsfärd till

Därefter tog vi bara våra små ryggsäckar och gav oss ut på ännu en upptäcktsfärd på ön. Vi följde strandlinjen och tänkte sätta oss någonstans och bara vara någon timme innan vi skulle åka hemåt. Ett regnväder gjorde att vi satte oss under en tall och åt lite tidigare än planerat. Men frukosten var lika god för det.

Efter att vi ätit fortsatte vi följa klippor och stenar längs vattnet. Slånbären är snart mogna, och marrispen (som jag aldrig sett tidigare) stod i knopp.

Vi tog god tid på oss att verkligen njuta in i det sista. Och suga i oss av den lugna härliga energin som finns här. Allt runt oss signalerade att det inte finns någon anledning att stressa.

Sista timmen på Styrsö

Precis som dagen före var vi tvungna att hissa ballongen för att bli upphämtade av färjan. Sedan hade vi inte så mycket annat att göra än att vänta. Så vi la oss utanför trädtältet, använde ryggsäckarna som kuddar, och bara njöt av stunden.

Från Strömstad bilade vi tillbaka till Orust och jag bar ett oerhört skönt lugn inuti. Jag hade knappt varit borta hemifrån i tre dygn, men kände mig rik på upplevelser och full av energi som efter en lång semester.

Så här tar du dig till Styrsö och Nordkoster

Från Strömstad i norra Bohuslän tar du färja nr 899 (se tidtabell hos Västtrafik här). Den går några gånger per dag året runt, men oftare under sommaren. Turen till Nordkoster tar cirka 35 minuter och färjan till Styrsö tar 15 minuter. Båten gör flera stopp både på Nordkoster (den mindre av Kosteröarna) och på Sydkoster. Om man vill stiga av vid Styrsö måste man avisera det när man stiger ombord – annars går den inte in till bryggan där.

För dig som vill veta mer om Styrsö vandrarhem

Styrsö vandrarhem som ligger på Styrsö utanför Strömstad, erbjuder både boende i vandrarhem och i trädtält. De har också en superhärlig sandstrand, kajaker, SUP, volleyboll med mera. Du kan läsa mer på deras webbsida.

Inlägget Tre dygn utomhus i Bohuslän dök först upp på Hemomkringvandring.

Porsnäsleden är min favoritled här på Orust, trots att den inte är längre än 4,7 kilometer. Anledningen till att jag tycker så mycket om den är att den är utmanande, både vad gäller underlag och märkning. När sambon och jag nu skulle ut på vår första gemensamma övernattning på en månad valde vi tältning längs just denna led.

Lätt att slå upp tältet

Förra gången vi övernattade längs Porsnäsleden blåste det riktigt ordentligt. Igår var det i stort sett vindstilla, så då gick det betydligt lättare. Trots att vi fick använda stenar istället för tältpinnar för att få upp tältet.

Sedan hade vi gott om tid att titta på solnedgången, elda i vår Biolite, prata och bara vara. Kvällen var oerhört vacker och havet låg kav lugnt. Temperaturen sjönk fram på kvällen, och frosten täckte allt i ett glittrande täcke.

Dags för tältning

Till slut var det för kallt att sitta stilla, hur vackert och mysigt det än var. Så vi kokade upp vatten till flaskorna vi skulle ha i våra sovsäckar, och gjorde oss klara.

Att krypa ner i sovsäcken var helt ljuvligt. Och till vår glädje la sig även hundarna tillrätta på sina bäddar och kom till ro direkt. Själv tänkte jag titta på mina bilder från kvällen, men blev för kall om fingrarna. Så det var bara att lägga undan telefonen och gotta ner mig i sovsäcken.

Precis som jag i stort sett alltid gör sov jag väldigt gott hela natten. Ända tills hundarna väckte mig någon gång mellan klockan 05 och 06.

Morgonpromenad i fascinerande landskap

Tack vare att jag sovit så gott klädde jag på mig och skuttade (nästan) ur sovsäcken. Sedan tog jag med mig hundarna mot fyren längs Porsnäsleden. Allt medan morgonrodnaden spreds på himlen över havet.

Stigen är stenig och kuperad, så det gäller att se var man sätter fötterna. Och hålla koll på var nästa röse är så man vet vart man ska. Men som jag njöt av omgivningen, och var extremt tacksam att jag även den här gången hade Rover från Icebug på fötterna.

Efter att vi hade passerat fyren vek vi av från leden och strosade fritt uppe på bergen. Landskapet är helt fascinerande – det är nästan som att vara i fjällen. Däruppifrån njöt jag av dagens första solstrålar och av hur de förvandlade landskapet runt mig.

Tillbaka till tältet – och frukost

När vi hade varit ute ungefär en och en halv timme var vi tillbaka vid tältet. Lars var vaken och steg upp när vi kom. Därför åt vi frukost riktigt tidigt denna morgon. Utsikten över havet var vidunderligt vacker. Och jag konstaterade att Härmanö Huvud, där jag var med bonussonen förra helgen, var ett av de berg vi såg på öarna framför oss.

Därefter packade vi ihop våra sovsaker, och tältet, och började gå tillbaka mot kyrkan i Hälleviksstrand där vi parkerat bilen.

För dig som vill veta mer om Porsnäsleden

Först och främst kan jag tipsa dig om att läsa mitt inlägg från första turen här.

Porsnäsleden är i alla fall en led för dig som älskar havet och västkusten. Och för dig som vill ha en utflykt som ändå är lite äventyrlig. Däremot passar den inte om du har ont i fötter, ben eller höfter, eftersom leden inte är tillrättalagd. Här gäller det att hitta sitt eget sätt att ta sig upp- och nerför stora stenblock.

Porsnäsleden passar inte heller för dig som vill att leden ska vara tydligt märkt. Som till exempel Bohusleden eller Kuststigen, där man i stort sett hela tiden ser nästa markering. Här är det lite mer spännande, och den passar för personer som är vana att vara ute. Men den fungerar alltså att övernatta vid, trots att den är ganska kort. Tältning är tillåtet i området.

Mina tidigare bilder från Porsnäsleden

[instagram-feed feed=2]

Inlägget Tältning längs fina Porsnäsleden dök först upp på Hemomkringvandring.

Först och främst vill jag säga att jag inte utger mig för att vara någon expert. Det finns det så många andra som är. Men det är många som hör av sig till mig när de läst inlägg om mina/våra utenätter. En del ställer frågor om utrustning, medan andra bara vill uttrycka sin beundran eller fascination över att jag sover ute även på vintern. Därför vill jag visa att vintertältning inte är särskilt svårt. Du kan också tälta i vinter!

Inlägget innehåller betald marknadsföring från Widforss

Första gången jag tältade i snö var 2020

För mig var det premiär att tälta i snö för ungefär två år sedan. Då var det min sambo Lars och jag som sov uppe i Sälenfjällen. Det blev en av årets höjdpunkter för mig, och jag fick blodad tand för att tälta även på vintern. Trots att jag knappt fick ner fötterna i de isiga skidpjäxorna på morgonen när vi steg upp.

Nu sover jag ute nästan varje vecka – året runt

De följande två vintrarna har jag sovit ute ungefär en gång i veckan. Oftast tillsammans med Lars, men även på egen hand. Och vid några tillfällen med kompisar. Men det blir inte enbart i tält, utan även i vindskydd (vilket jag även gjort vintertid före 2020) och hängmatta/hammock. Eller som förra helgen – under bar himmel.

Vill du också uppleva vintertältning?

Personligen tycker jag att det är underbart att tälta på vintern. Dels älskar jag ljuset som är ett helt annat än övriga tider på året. Och känslan när jag ligger i min varma sovsäck samtidigt som kylan biter i näsa och kinder så fort de sticker ut. För att inte tala om ljudet av fallande snö mot tälttaket, eller isen som råmar/sjunger på sjön. Det går inte riktigt att beskriva för någon som inte upplevt det själv.

Vad är skillnaden jämfört med att tälta sommartid?

För den som har tältat på sommaren är steget till vintertältning inte särskilt stort. Egentligen handlar det mest om att planera – och kanske att bära med sig lite mera packning.

För det första behöver man se till att man har ett tält som klarar av vintertältning. Vidare är det viktigt att se till att man kan hålla sig varm hela turen. Vilket bland annat kräver att man är rätt klädd och har en varmare sovmiljö än vanligt.

Dessutom är det extra viktigt att ta hänsyn till att oförutsedda saker kan inträffa. Saker som gör att man inte hinner tillbaka till civilisationen i förväntad tid. Är det riktigt bistert väder är det oerhört viktigt, kanske till och med livsavgörande, att man har tillgång till vatten, proviant och möjlighet att hålla sig varm och torr längre tid än man räknat med.

Vad krävs av tält som ska användas på vintern?

Som du säkert upptäckt finns det tält i alla prisklasser. Allt ifrån relativt billiga tält, till tält som kostar skjortan. Men jag bör tillägga att man oftast får det man betalar för när det handlar om tält. Oavsett säsong tycker jag dock att den viktigaste frågan att ställa innan man köper ett tält är: ”Var, när och hur ofta kommer jag att använda tältet?”.

Om tältet bara ska användas enstaka nätter, och i skog/lågland, kan man använda i stort sett vilket tält som helst. Åtminstone om väderförhållandena är goda. Däremot behövs tåligare utrustning när man vintertältar i tufft fjällväder. Många 4-säsongstält har därför stabilare konstruktion/tältbågar och kraftigare tältpinnar än de vanliga i aluminium. Dessutom brukar de ha kjolar längs marken där man kan ösa på snö. Vintertälten blir givetvis lite tyngre, men de håller värmen betydligt bättre än andra tält.

Min sambo och jag har ett flertal olika tält, en del förberedda för kamin. När vi väljer vilket tält vi ska ta med tar vi hänsyn till förväntad miljö och förväntat väder. Mitt bästa råd är att rådfråga butiken om vilket tält som passar bäst för dina behov innan du gör ditt inköp.

Saker att tänka på när du ska slå upp tältet

Jag brukar alltid rekommendera att man tränar på att slå upp tältet hemma innan man ger sig ut. Självklart är det ännu viktigare att man vet exakt hur man ska göra på vintern. Då är det kallt och kanske mörkt när du ska slå läger. Dessutom behöver du kanske ha vantar på dig medan du gör det. Så testa några gånger innan du tar med tältet på din första vintertältning.

Där jag bor har vi oftast inte så djup snö, men om man har det kan man behöva gräva bort snön innan man slår upp tältet. Tänk på att det kan vara svårare än vanligt att förankra tältet med tältpinnar/tältspik. Till din hjälp kan du använda en sten, eller baksidan av din yxa, för att banka ner pinnarna. Vanliga tältpinnar i aluminium håller oftast inte för detta, så se till att ha vintertältpinnar med dig. Man brukar också ösa/skotta upp snö längs nederkanten av tältet för att isolera det.

Planera och packa för att tälta på vintern

Ofta får jag frågan om vad jag har med mig för utrustning när jag är ute, och vad jag rekommenderar. Förmodligen finns lika många svar på frågan om lämplig utrustning som det finns vandrare. Så jag specificerar inte här exakt vilken utrustning jag har eller teknisk specifikation för dem. Men är det något du undrar över är det bara att fråga i kommentarsfältet under inlägget.

Saker man absolut inte vill glömma hemma

Lite längre ner hittar du min packlista. Men det finns några saker som jag tror att du absolut inte vill glömma hemma:

• Pannlampa – det mörknar tidigt
• Snöspade (lätt och hopvikbar)
• Vattenflaska som tål kokande vatten så att du kan lägga den i sovsäcken om du är frusen
• Värmande plagg som fleecetrjöa eller dunjacka att ta på när du stannar
• Det är helt fel årstid att glömma tändstickor/tändstål/tändare
• Handvärmare – funkar både i vantarna och att använda i sovsäcken
• Power bank och laddsladd – kylan äter upp telefonens batteri
• Ved – om du har plats och orkar bära. Kvistar du hittar i skogen på vintern är frusna eller blöta, så det kan vara svårt att få upp eld med dem. Det är betydligt enklare att tända i torr ved. Lägg det du plockar från marken runt brasan så hinner det torka till lite.

Ladda ner min packlista för utenatt vintertid

Här kan du ladda ner Min packlista för vintertältning.

Mina bästa tips för en varm tältnatt

Eftersom jag är en väldigt frusen person är en av mina största utmaningar vid vintertältning att hålla mig varm. Här kommer några saker jag brukar göra för att behålla, eller få upp, värmen.

Mer kläder när man stannar

Precis som alltid är det viktigt att ta på mer kläder när man slår läger. Trots att man känner sig varm när man kommer fram så kyls man ner snabbt när det är minusgrader. Tar man på sig en dunjacka, ulltröja eller fleecetröja under skaljackan håller man sig varm. Man kan också lägga en filt eller sovsäcken över benen eller axlarna/ryggen medan man sitter stilla, till exempel när man äter.

Dessutom är det smart att ha med sig extravantar så att man kan ta på sig ett par torra, sköna vantar när man stannar. Själv har jag nyligen köpt värmevantar som drivs med batteri. Superskönt, även att jag gärna hade sett att de var ännu lite varmare. Men det skulle jag nog tycka oavsett hur varma de var.

Tänk på att inte ta på dig dina goa kläder förrän efter att du gjort klart lägerplatsen. Det vore dumt att svettas i de rena kläderna, för då blir du snabbt kall när du stannar upp.

Tidigare har jag använt handvärmare (värmekuddar) i vantarna. De håller värmen i 6-8 timmar, och fungerar även att ha i sovsäcken om är lika frusen som jag. De har varit min räddning många kalla turer, och det enda negativa med dem är att de bara kan användas en gång.

Dubbla liggunderlag

För komfort, och för att hålla undan så mycket markkyla som möjligt, använder jag dubbla liggunderlag. I botten har jag ett vikbart Thermarest Z-rest och ovanpå det har jag ett lyxigt 10 cm tjockt uppblåsbart liggunderlag från Sea to summit med högt R-värde (över 6). R-värdet visar hur väl liggunderlaget isolerar mot markkyla (läs mer hos Widforss), och man brukar säga att R-värde över 4 passar för de kallare årstiderna.

Gammal, men varm, sovsäck från Fjällräven

Att välja rätt sovsäck är en riktig djungel. Sovsäcken som jag själv oftast använder på vintern är över 20 år gammal och kommer från Fjällräven. Komforttemperaturen i den ligger på minus 19 grader. Men man får tänka på att det avser män. Nu för tiden är det oftast angivet på sovsäckarna vilken komforttemperatur som gäller för kvinnor respektive för män. Och det finns sovsäckar tillverkade speciellt för kvinnor.

Med en liner värmer sovsäcken i lägre temperaturer

Ett enkelt sätt att få sin sovsäck att räcka ytterligare några minusgrader är att använda en liner. För mig som är så frusen har jag hittat den perfekta linern – i fleece. Det gör en enorm skillnad att ligga i sovsäcken helt omsluten av mysig fleece. Men den tar plats i packningen, och är inte direkt fjäderlätt.

Drick eller ät något varmt

Jag dricker ofta en kåsa varm choklad innan jag lägger mig. Självklart fungerar det lika bra med te, nyponsoppa eller något lite matigare – bara det är varmt. Det är mycket lättare för kroppen att hålla värmen sedan.

Lägg en varmvattenflaska i sovsäcken

När jag tänker på alla tips jag fått från min sambo är det ett råd som överglänser alla andra. Nämligen tipset om att lägga en varmvattenflaska i sovsäcken. Det är helt ljuvligt att ha värme till exempel nere vid fötterna när man ska sova. Men även att ha möjlighet att flytta runt den under natten om jag känner mig kall.

Oftast kokar jag upp vatten på stormköket precis före läggdags, häller i min Nalgeneflaska som tål kokande vatten, och stoppar in den i en tröja eller liknande så jag inte ska bränna mig på den. Om man inte har med sig något kök kan man givetvis ta med varmvatten på termos om man bara är ute en natt.

Ett annat plus med att ha vattenflaskan i sovsäcken är att man har isfritt vatten till frukosten dagen efter. Vilket kan vara rena lyxen en kall morgon.

Byt till ull från topp till tå

Och jag byter alltid, alltid, alltid, till ett torrt underställ i merinoull och torra strumpor i mohair (jag har ju mitt favoritmärke som jag använder hela tiden) det sista jag gör innan jag lägger mig i sovsäcken. Det är otroligt viktigt för värmens skull att man verkligen är torr vid vintertältning.

Glöm inte mössan!

Nu låter jag säkert som din mamma – men ta på en torr mössa när du lägger dig. Med mössan på förlorar du ingen värme ut genom huvudet. Och använd inte samma mössa som du gått i under dagen. Själv brukar jag alltid dra på en buff i merinoull också, vilket jag tycker är superskönt.

Men det finns ETT moment jag ogillar med att tälta på vintern

Ärligt talat är det bara ett moment jag ogillar vid vintertältning, och det är att byta om på morgonen. När man ligger där go och varm i sovsäcken är det allt annat än lockande att lämna värmen. För att dessutom ta av sitt varma underställ och ta på sig iskalla, stelfrusna kläder.

Några knep man kan ta till då är att man lägger byxorna längst ner i sovsäcken redan på kvällen så är de inte svinkalla på morgonen. Man kan också ha på sig nattunderstället under kläderna tills man ska ge sig ut på dagens sträcka. Men ska man övernatta fler nätter måste man då ha ett torrt ställ och torra strumpor även till nästa kväll.

Mat som värmer gott på vintern

Under vår, sommar och höst är det jättemysigt att laga mat ute i naturen. Men under vintern vill jag oftast äta något som går snabbt, är varmt och ger mig näring. Förmodligen för att jag är så frusen om händerna. Så jag föredrar frystorkad mat eller soppa på burk/påse. Om jag inte ska vara ute flera dagar kan jag även ta med något gott bröd och en mjukost. Men som sagt resten av året.. då tycker jag om att äta gott även i skogen.

Sammanfattning och länkar

Sammanfattningsvis kan man säga att vintertältning i princip är detsamma som att tälta på sommaren. Bara lite kallare. Och härligare! Efter att du har läst här hoppas jag att du också ska känna dig inspirerad att ge dig ut och tälta i vinter. Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet här nedanför i så fall.

Bra-att-ha-länkar om du vill titta på vinterutrustning

Friluftsutrustning (Widforss)
Vintersovsäckar (Widforss)
Här kan du titta på olika tält (Widforss)

Länkar till blogginlägg om vinterturer med övernattning

– Vi firade in julen med en utenatt (dec 2020)
– Äventyr i grottor med middag och övernattning (jan 2021)
– Fota stjärnor och tälta på årets kallaste natt (jan 2021)
– Tältnatt i decemberrusk (dec 2020)
– Januaris sista övernattningstur (jan 2021)

Och det finns många många fler inlägg om att tälta på vintern. Se kategorin ”Sova ute”.

Vill du läsa fler av mina artiklar?

• Vattenrening – hur gör man?
• Lager på lager-principen i praktiken
• Var kan man hyra friluftsutrustning?
• Vilken är den bästa frystorkade friluftsmaten? Smaktest
• Allt för en myggfri sommar (okej, en aktuellt en annan årstid)

Inlägget Tälta på vintern? Här är mina bästa tips! dök först upp på Hemomkringvandring.

På trettondagen fick vi årets första utenatt. Visserligen lite senare än planerat, men på grund av sjukdom fick det bli så. Men vilket superutedygn vi fick när vi väl kom ut – då fick vi nämligen uppleva tre av Risvedens naturreservat.

Naturreservatet Slereboåns dalgång

Första gången jag besökte Slereboåns dalgång var i juli 2020. Redan två veckor senare återvände vi, och denna gång med våra barn och mina svärföräldrar. Ytterligare ett besök han vi med till ”vårt” lilla vattenfall samma sommar. Men nu var det första besöket vintertid.

Egentligen var planen att vi skulle gå upp till Bergsjön och slå läger. Sedan skulle min sambo, som varit krasslig sedan vi var i Glaskogen, stanna där. Han skulle förbereda för årets första utenatt medan jag och Balder vandrade i de angränsande naturreservaten. Men Lars kände sig pigg, så vi bestämde oss för att gå till vattenfallet tillsammans.

Slereboån och vattenfallet i Gäddevadsbäcken

Trots att det inte är mer än 1,6 kilometer mellan parkeringen och vattenfallet (följ gula markeringar) fick vi fina upplevelser på denna sträcka. Mossig gammal skog omger stigen, och ner i dalgången strax nedanför forsade ån fram. Självklart var vi tvungna att göra en liten avstickare ner dit.

Redan innan vi nådde fram till vattenfallet såg vi att ån var översvämmad där bron leder över till vindskyddet precis i naturreservatets utkant. I själva vattenfallet forsade vattnet fram över stenar och istäckta grenar.
Vi tog god tid på oss att gå upp längs Gäddevadsbäcken för att se alla de små fallen. Solstrålarna som silade ner mellan träden ökade den magiska trollskogskänslan.

Bergsjöns naturreservat

Sedan gick vi tillbaka till bilen och hämtade vår packning. Därefter bar det iväg in i Bergsjöns naturreservat. Även här var jag första gången sommaren 2020. Detta är också ett ganska litet naturreservat, men här är det ändå rätt krävande vandring. Området är kuperat och vildmarkskänslan påtaglig. Vid de brantaste partierna finns dock trappor.

Stigen är markerad med blå markeringar, och tydligt märkt utom vid någon korsning där det bara sitter en pytteliten handskriven skylt. När man kommer fram till Bergsjön är utsikten slående och det finns många platser som passar för en paus. När vi hittat den absolut vackraste platsen, lämnade jag min ryggsäck och Lars där.

Medan han stannade kvar för att slå upp tältet och njuta av solen uppe på berget, gick jag och Balder vidare. Vi rundade först Bergsjön, och fick sedan gå en kort, brant sträcka, samma väg som vi gått upp till sjön innan vi kom ner till stigskiljet.

Färdsleskogens naturreservat

Sedan gick vi något hundratal meter på stigen mot Slereboån igen, innan vi svängde in mot Färdsleskogen. Detta reservat gränsar till Slereboån, och vi kom strax ner till ån. Den korsade vi sedan på en bro.

Därefter gick det uppför. Runt oss var allt grönt, men bestrött med snöpuder: Mossa, gammal skog, stenar. Stigen var inte särskilt upptrampad och här kändes det verkligen som att gå i en John Bauerskog. På håll hörde jag åns porlande vatten där jag gick.

Korsningarna var inte skyltade

Trots att jag verkligen uppskattade omgivningen störde det mig att korsningarna inte var märkta med skyltar. Två gånger fortsatte jag rakt fram på den stig jag gick för att jag missade att de blå märkningarna svängde av. Sedan gick mycket energi till att hålla koll på varje blå prick för att inte missa fler svängar. Vilket minskade en del av tjusningen.

Men den lilla vandringsslingan i reservatet, uppskattningsvis 2 km, är verkligen värd att gå. Mest på stig – lite på skogsväg.

Årets första utenatt

Eftersom det började skymma skyndade jag på stegen tillbaka mot vår lägerplats vid Bergsjön. När vi kom fram var klockan nästan 15.30 och vi hade då varit i Risveden i 6,5 timmar. Temperaturen var -10 på morgonen, men gick upp till -6 under dagen. Jag hann få några minuters sol innan den sjönk bakom trädtopparna.

Middag i vacker skymning

På grund av att jag inte ätit någon lunch var jag rätt hungrig när jag kom tillbaka. Så vi tog fram vårt Trangia, kokade upp vatten och fyllde våra påsar från Real Turmat.

Den här gången stod pulled pork på menyn, och den var lika god som övriga rätter vi smakat (se gärna smaktestet av frystorkad mat som jag gjorde i höstas). En annan bra sak är att man kan använda matpåsarna till att värma händerna medan man väntar.

Elda – bästa mörkeraktiviteten

Medan mörkret föll passade Lars på att såga upp de nedfallna grenar och kvistar vi samlat ihop under eftermiddagen. Och gick på jakt efter i pannlampans sken också i flera omgångar under kvällen. Många småpinnar blev det – och alla var lika blöta eller frusna.

Men till slut brann brasan. Även att vi fick hjälpa den på traven med jämna mellanrum genom att blåsa. Och vi la hela tiden blöta pinnar runt elden så att de skulle bli lite torrare i alla fall. Maken till rök har jag i alla fall sällan sett. Men vi kunde njuta av brasan i omgångar. Och av månen som steg på himlen, och stjärnorna som gnistrade runt oss.

Premiär för nytt tält på årets första utenatt

Till slut tyckte jag att det började bli för kallt att sita ute. Denna årets första utenatt passade vi på att inviga vårt nya tält, ett Fjällmark Tarfala Professional 3. Min första uppfattning var att det var rymligt och kändes stabilt, men det är svårt att uttala sig efter bara en natt. Jag gillar i alla fall att takhöjden är lite högre än i vårt andra tunneltält, för det gör det enklare till exempel byta om.

Efter att jag gjort just det, bytt om, gottade jag in mig i sovsäcken med min varmvattenflaska. Vattnet hade vi nyss värmt på vårt Trangia, och medan värmen spred sig kände jag ögonen bli tunga. Innan jag visste ordet av sov jag.

För ovanlighetens skull sov Balder i stort sett hela natten. Han hade sin bädd mellan våra sovplatser och väckte mig bara någon gång när han ville bli klappad. Då hörde jag snön falla mot tältduken, men somnade sedan om igen.

Nysnö, gråväder och dubbade skor

När vi vaknade på morgonen hade världen blivit lite vitare. Visserligen var det inte mycket snö som fallit, men det låg nu snö på tältet och på sjön nedanför. Efter lite frukost packade vi ihop våra saker och gick sedan på de hala stigarna ner mot parkeringen.

Återigen, och detta börjar nästan bli lite tjatigt, var jag oerhört tacksam att jag hade på mig dubbade skor från Icebug. Denna tur hade jag mina ”gamla” Torne som är riktigt stabila även i svår terräng. Adak som jag har till vardags passar mer för promenader och turer i lättare terräng. Men.. dubbade skor var hur som helst räddningen för mig denna snöiga/isiga dag.

Sammanfattning och länkar

Detta blev verkligen en fantastisk tur och helt klart värd att minnas som årets första utenatt 2022. Vädret på trettondagen var helt oslagbart vackert. Och att få gå i tre så vackra naturreservat på en dag fyllde mina sinnen så att det nästan blev överfullt. Detta blev 30 timmar total kvalitetstid!

Jag är otroligt förtjust i hela Risveden-området och har gjort ett antal utflykter, vandringar och övernattningar här. Därför har jag samlat alla i en och samma kategori för att det ska bli enklare att hitta dem: Länk till alla mina inlägg från Risveden.

Fakta om naturreservaten

Alla tre reservaten ligger i Ale kommun och du når dem från samma parkering. Så här hittar du hit: 5 km norr om Skepplanda (30 minuter norr om Göteborg). Infart finns vid Röserna utefter vägen mot Kvarnabo.

OBS! I Slereboåns dalgång är det inte tillåtet att övernatta eller elda. I de övriga två reservaten finns inga sådana restriktioner.

Länkar till Länsstyrelsens information om reservaten:

• Slereboåns dalgång
• Bergsjön naturreservat
• Färdsleskogen

Inlägget Årets första utenatt – Risveden x 3 dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag inte varit så mycket i Svartedalen tänkte jag försöka utvidga mina kunskaper om området. Under helgerna är det oftast väldigt mycket folk där, så för min helgövernattning försökte jag hitta något utanför de mest besökta delarna av naturreservatet. När jag hittade information om Stenstugan bestämde jag mig för att det fick bli målet för denna tur.

Mitt val föll på Stenstugan i Svartedalen

Att jag älskar att vara ute i naturen är ingen hemlighet för dig som följer min blogg. Ofta försöker jag utforska vackra platser i min närhet, och lära känna dem. Antingen genom att besöka dem flera gånger eller genom leta upp olika stigar och inte bara följa huvudvägen/stigen. Och nu var det alltså Svartedalen som väckte min nyfikenhet.

Efter att ha studerat min orienteringskarta (finnas att köpa via Södra Bohuslän Turism) över Svartedalen hittade jag Stenstugan. Dessutom noterade jag att det skulle bli relativt enkelt för mig att ta mig dit. Jag kom i bil och parkerade vid Översjön. Därifrån var det inte ens en kilometer att gå fram till Stenstugan.

Förbi stugan längs blå led

Stenstugan är det enda torpet i hela naturreservatet som är bevarat, fick jag veta av skylten som står vid huset. Övriga torp ligger i ruiner. Jag gjorde en liten avstickare från leden ner till sjön Hungersvatten. Sjön är ganska liten, men här finns både en eldstad och sittbänkar.

Jag gick vidare längs stigen och valde den blå leden som är 5 kilometer lång. Den går bland annat runt sjön, men även genom skog. Igår valde jag att gå den motsols, för att kunna svänga in på röd led och gå på insidan av Hungersvatten. Planen var att hitta en bra tältplats där.

En stor del av leden består av skogsväg

Innan jag gav mig ut på denna lilla tur hade jag ingen information om den förutom kartan. Men det visade sig att största delen av slingan bestod av skogsväg som var lätt att gå. Visserligen var den bitvis väldigt blöt, men det är inte så konstigt efter allt regnande. Några korta sträckor gick längs skogsstig.

Det var inte någon hisnande natur vid sidan av leden. Men skön skog vid sidorna. Om det är lugn och ro man vill ha, eller kanske en fin runda att gå och prata med en vän på, så passar det här alldeles utmärkt.

Tältplatsen jag planerat var inte optimal

I slutet av rundan svängde jag in på stigen markerad med rött som ledde mig tillbaka till sjön Hungersvatten. Det var inte mer än en halvtimme kvar till solnedgången, och med tanke på att detta var en gråmulen dag var det redan ganska mörkt. Men jag ville ändå ta mig fram till berget vid sjön Hungersvatten för att slå upp tältet.

Medan det mörknade alltmer gick jag på blöta och slippriga stigar ända fram till sjön. När jag följt leden uppför berget insåg jag att det skulle bli svårt att få upp tältet där. Däremot såg jag en liten vik, tvärsöver sjön, där skogen öppnade sig ner mot vattnet. Eftersom det växte ormbunkar där gissade jag att det inte skulle vara lika blött där som på en del andra ställen jag gått.

Jag hasade nerför berget igen, följde stigen en bit tillbaka. Sedan skuttade jag över en bäck med ryggsäcken skumpande på ryggen, och gick i halvmörkret mot sjön. Där följde jag en stig som jag knappt kunde skönja.

Viken jag sett på håll var inte alls lika optimal som tältplats som jag tänkt mig. Men på grund av att klockslaget för solnedgången redan passerat var jag tvungen att stanna för att få upp tältet. Allting lutade ner mot vattnet (skogen stod ju på ett berg). Så jag valde den planaste ytan bland alla tuvor och håligheter. Jag tänkte att eftersom jag har dubbla liggunderlag löser det sig ändå.

Middag

Trots mörkret runt mig tog det inte många minuter att slå upp tältet. Jag var otroligt tacksam att min sambo indoktrinerat mig att alltid packa saker på samma sätt hela tiden. Därför var det lätt att hitta det jag behövde i ryggsäcken utan att behöva slösa på pannlampans batteri hela tiden.

Jag tog på mig en fleecetröja under skaljackan och tog med mig stormköket (Trangia) till en stor stenhäll jag sett vid vattnet. Där satt jag på mitt liggunderlag och kokade upp vatten till min middag. Vid det här laget var det riktigt mörkt, men över sjön fick jag ett vackert skådespel trots att dagen varit grå.

Efter att jag ätit min mat var jag mätt och varm och jag satt kvar en lång stund och bara njöt av stillheten. Tyvärr nådde en del motorljud hit (något jag störs av) men på avstånd. Egentligen har jag ingen uppfattning om hur länge jag satt där – och det spelar heller ingen roll.

I området saknas mobiltäckning, men precis där, på min stenhäll, hade jag faktiskt sporadisk kontakt med omvärlden. Så jag kunde skicka min position hem till min sambo.

Bokläsning och god nattsömn

Kvällen var ung när jag kröp ner i sovsäcken, så jag fördrev tiden med att ligga och läsa en stund. Sedan låg jag bara i mörkret och lyssnade på naturens alla ljud tills jag somnade. Precis som vanligt sov jag gott. Det enda som störde sömnen var att luften gick ur mitt uppblåsbara liggunderlag (!!) under natten, så jag hade rätt ont i ryggen när jag vaknade.

Morgonen var fin när jag steg upp. När jag packat ihop mina saker valde jag att fortsätta på ”fel” sida av sjön istället för att gå leden tillbaka till Stenstugan. Jag styrde mina steg mot parkeringen för att lägga av mig ryggsäcken och packningen innan jag gick på ytterligare en liten upptäcktsfärd i området.

Slutligen några länkar för dig som vill veta mer om Stenstugan

Stenstugan ligger i naturreservatet Svartedalen. I den här delen av reservatet är det tillåtet att tälta, men inte att elda förutom i de färdiga eldstäder som finns på många håll. Observera att mobiltäckningen på många håll i Svartedalen är i princip obefintlig. Från parkeringen vid Översjön, där jag parkerade, är det bara några hundra meter att gå fram till Stenstugan. Från parkeringen utgår fyra olika leder i längd 2-5 kilometer vardera. De går alldeles utmärkt att kombinera för att få ihop en längre runda. Koordinater till parkeringen vid Översjön hittar du här

Den ideella föreningen Rädda Svartedalens Vildmark har gjort en fantastisk sammanställning över Stenstugans (och dess ägares) historia. Om du är intresserad av historia – grotta ner dig i denna pdf-fil som är 15 sidor lång!

Inlägget Stenstugan och Hungersvatten, Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag älskar min familj, och att spendera tid med dem. Men i hektiska perioder har jag ett ganska stort behov av egentid. Igår sa jag till Lars att jag gärna ville sova ute och göra något på egen hand. Då erbjöd han sig direkt att ta hand om hundarna och vara hemma med tonåringarna.

Dags för lite egentid – och tältuppslagning i mörker

Sagt och gjort så packade jag min ryggsäck. Vilket i och för sig gick ganska snabbt, eftersom det mesta redan låg på plats där. Efter att vi hade ätit middag hade det redan börjat skymma när jag rullade jag iväg. Eftersom det var helt mörkt när jag parkerade var det bara att tända pannlampan när jag gav mig in i skogen. Även om jag bara skulle gå drygt en kilometer så var jag glad att det var välkända stigar jag gick på som jag trampat många gånger. Det är otroligt mycket svårare att hitta i mörkret. För att inte tala om att slå upp ett tält i mörkret.

Bara-vara-tid med stjärnklar himmel

Visserligen tog det lite längre tid att få upp tältet när det var mörkt, men det gick bra. Sedan satt jag på liggunderlaget i tältöppningen och verkligen njöt av min egentid.

Jag såg ut över sjön i mörkret – och la märke till att himmelen var alldeles stjärnklar. Och jag njöt av sjöfåglarnas ljud och vattnets porlande där det vann ut i en bäck. Eftersom kvällen var helt vindstilla (och myggfri) var det skönt på alla sätt och vis att bara sitta där.

Tidig morgonaktivitet – leta kantareller

Under natten sov jag oförskämt bra och vaknade kvart i sju till en fin, dimmig morgon.

För mig var inte syftet att bara gå ut och övernatta, utan jag ville fylla min egentid med något mer. Eftersom jag vet att det brukar finnas kantareller i området hade jag tagit med mig svampkorgen. Så fort jag stigit upp och packat ihop mina sovsaker tog jag med mig korgen för en liten runda. Det dröjde inte länge innan jag hittade den första kantarellen. Och så fortsatte det – kantareller vart jag såg!

Det fanns faktiskt så mycket svamp att jag inte kunde plocka och ta med mig allt – korgen blev full på runt 45 minuter. Och då hade jag ändå inte varit på alla ”mina” ställen i närheten.

Dags att avrunda helgens egentid

Tack vare att det fanns så gott om svamp, och gick snabbt att fylla korgen, behövde jag inte stressa. Jag hade gott om tid på mig att hinna hem i utlovad tid. Men jag tog ändå ner tältet och började gå mot bilen. Och jag unnade mig att gå en liten omväg bara för att få se ”vårt” vattenfall. Visserligen var det lite knöligt att gå i de hala backarna längs bäcken med en stor ryggsäck och en korg full med svamp.

Efter att ha suttit och njutit av vattenfallet en stund fortsatte jag mot bilen. Tänk att man kan få så mycket energi av att vara iväg själv i 12-14 timmar. Jag kände mig glad och lätt om hjärtat. Och längtade hem till de mina!

Avslutningsvis.. några ord om platsen

Denna gång gick jag inte längs någon vandringsled. Istället valde jag att åka till det område utenför Nödinge i (Ale kommun) där vi bodde innan vi flyttade till Orust. Vägen som går fram till skogen med stigarna till Långesjön och det lilla vattenfallet är privat och stängd med bom. Men man kan självklart gå genom skogen för att nå dessa platser.

Länkar till andra inlägg från området

Att utforska ett nytt hemomkring (2020-03-31)
När abstinensen efter att tälta slår till (2020-06-02)
Vattenfallsdusch – på hemmaplan (2020-06-27)

Inlägget Egentid med tältnatt och kantareller dök först upp på Hemomkringvandring.

När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.

Nya planer på grund av vädret

Trots att det blåste såg det ut att bli en riktig fin dag. Väderleksprognosen hade utlovat grått väder för hela vår Norge-vecka, så vi var otroligt tacksamma över solen. Efter vad vi förstod borde det vara runt 18 kilometer till Skogadalsbøen. Med tanke på att vi lätt borde hinna det på en dag kände vi ingen stress.

Så efter frukosten gick vi bara några hundra meter innan vi tog av ryggsäckarna. Sedan gick vi upp på närmaste topp för att se på utsikten. Landskapet var lika kargt som dagen innan, men så otroligt storslaget. Vi såg glaciären och Uranostindens två ryggar tydligt rakt framför oss.

Solen steg och jag fick till och med njuta av en liten stjärnbräcka innan vi gick ner för att trampa vidare i stenskravlet. Först längs sjön Kvitevatnet. Sedan uppför en bergssida – där stenen till slut täcktes av snö. Lars och Balder tog sig upp hyfsat enkelt, så Lars stod på kanten och skrattade åt mina lite mer misslyckade försök. Till slut kom jag upp i alla fall. Och det var värt varje svettdroppe.

Vilken himmelsk plats!

Uppe på höjden där vi hamnat, 1.459 meter över havet, låg en liten tjärn. Bakom oss glittrade Kvitevattnet blågrönt omgärdad av berg. Och framför oss reste sig flera fjälltoppar med snö – med molnen svävande som slöjor i dalgångarna.

Här stannade vi en lång stund. Vi passade på att fylla våra vattenflaskor, byta strumpor, låta solen värma ansiktet, fylla på med lite energi (återigen Wild Chips – superbra eftersom det inte smälter i fickan som choklad som jag vanligtvis vill ha med mig) och att bara vara. Det var verkligen en helt himmelsk plats.

Till och med 2021-09-30 får du 33 % rabatt på vandringsstrumpor från Happy Hiking Dk om du anger rabattkoden ”hemomkringvandring”.

Lättare att följa leden när solen lyser från rätt sida

Därifrån följde vi leden ner från berget och mot en bro. Det turkosa vattnet från sjön Kvitevatnet forsade fram under bron. Balder vågade inte gå över, men kunde tack och lov korsa vattnet en bit upp närmare sjön. Medan mitt hjärta satt som en stor klump i halsen på mig.

Även om vi fortfarande gick i stenig terräng kändes den något lättare att gå i än där vi gått kvällen före.

Efter en stund kom vi fram högt över sjön Uradalsvatnet. Stigen sligrade sig därifrån brant ner mot vattnet. För att kunna fortsätta fick vi gå på stenar över en forsande passage. Lars gav mig en gren som någon lämnat kvar som jag använde som vandringsstav.

När vi kom upp på en höjd på andra sidan sjön konstaterade vi att det var lika stenigt runt hela Uradalsvatnet. Även att vi nu gått 3 timmar, alltså totalt 8 timmar från bilen, så hade vi bara kommit till platsen där vi hade tänkt sova första naten.

Lunch – och dagens andra omplanering

Vi lagade mat med grym utsikt åt alla håll, och åt en riktigt smakrik kebabgryta från Real Turmat. Sedan började vi diskutera vår planerade rutt. Om underlaget skulle fortsätta vara lika besvärligt skulle vi inte komma tillbaka till bilen förrän efter en vecka – inte 3 dagar. För från Skogadalsbøen (dit vi nu hade 15 km) är det minst ytterligare 30 km ner till Fondsbu.

Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.

Då tog vi helt sonika fram papperskartan. Om vi istället gick tillbaka en kort bit och svängde av mot Koldedalsvatnet så borde vi hinna. Oavsett om underlaget skulle fortsätta vara lika stenigt. Sagt och gjort så vände vi tillbaka några hundra meter (till dagens första korsning) och svängde in på den kortare vägen tillbaka mot Fondsbu.

Vilken himmelsk plats – igen – x 2

Till vår stora lycka fick vi nu gå på stig och vi var tacksamma varje steg vi gick. Vandringen blev precis som vi föreställt oss innan väldigt njutbar. Strax öppnade sig nya vyer framför oss med nya fjäll och en smaragdgrön sjö långt bort. När vi tittade bakom oss såg vi de fjäll vi rundat – ständigt ur nya perspektiv.

Stigen ledde oss nu nedåt, mot sjön Koldedalsvatnet. Eftersom det var så oerhört vackert sa Lars att han ville stanna för natten, men jag tyckte det var för tidigt. Det hade inte ens gått 45 minuter sedan vi åt vår lunch. I efterhand ångrade jag faktiskt att jag var så gnidig. Hade jag vetat då vad jag visste en timme senare hade vi stannat.

Men innan dess kom vi till en forsande älv där vi tog en längre paus. Vi drack vatten, brände oss i solen, och låg och vilade med vattenbruset i öronen. Ärligt talat tror jag att vi sov en stund alla tre.

Men.. stigen blev grusväg

Runt oss lyste landskapet allt mer i rött och orange. Långt framme såg vi stigen slingra sig längs Koldedalsvatnet – men så insåg vi att det var en väg. Ingen stig. Här ifrån var det knappt en mil på grusväg ner till Fondsbu (enligt våra beräkningar), så vi bestämde oss för att stanna till någonstans längs den vackra sjön till dagen efter.

Andra tältnatten i Norge, längs Koldedalsvatnet

Det slutade med att vi hittade en plan – och förvånansvärt torr – plats en bit nedströms i Koldedøla. Vi fick många timmar att bara vila, vara, laga mat, äta, se på solnedgången.. och lägga oss tidigt. När vi kröp till sängs låg det frost över hela området, och våra saker. Och det blåste lika mycket som föregående kväll. Men även denna dag hade vi fått njuta av solen från morgon till kväll.

Och så en bra länk

Ska man vandra i Norge är webbsidan UT.no den absolut bästa att använda sig av när man planerar. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).

Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området (vi sov denna natt i Koldedøla).

Fler inlägg från Norge-resan

• Sammanfattning – och själva resan (kommer snart)
• Fondsbu-Kvitevatnet – Jotunheimen dag 1
• Koldedøla-Fondsbu – Jotunheimen dag 3
• Utladalen och Vettisfossen
• Övernattning vid Trysilelva (kommer snart)

Inlägget Kvitevatnet-Koldedalsvatnet – Jotunheimen dag 2 dök först upp på Hemomkringvandring.

Planen för vår första vandringsdag var att gå från Fondsbu mot Skogadalsbøen via Sløtafjellet – en sträcka på runt 23 kilometer. Vad vi inte visste då, eftersom vi bara tittat på kartan, var att denna tur är markerad som ”ekstra krevende” hos Ut.no. Däremot hade vi sett att turen skulle ta runt 8 timmar att gå. Eftersom vi inte parkerat bilen vid Fondsbu förrän strax efter klockan 15 planerade vi en övernattning vid Uradalsvatnet.

Ivriga att komma iväg från Fondsbu

Efter vår biltur på runt 7 timmar var vi lyckliga när vi rullade nerför backen och såg den vackra sjön Bygdin och turisthytten i Fondsbu. Där parkerade vi bilen. Och för att vara på säkra sidan betalade vi för tre dygn. Trots att vi beräknade att vara tillbaka efter två. Sedan lånade vi toaletten inne på DNT-stugan innan vi var redo för avmarsch.

Till att börja med följde vi vägen tillbaka mot Tyinholmen. Men efter bara några hundra meter svängde leden av mellan fjällstugorna rakt upp på fjället. Leden följer Sløtabekken och ljudet av forsande vatten följde oss när vi kämpade oss uppåt.

På grund av de sagolikt vackra omgivningarna vände mig och tittade ner mot Bygdin och Fondsbu gång på gång.

Men oj vilket stenskravel!

När vi kommit uppför branten, och lämnat Fondsbu bakom oss, trodde vi att vi skulle få fin vandring på fjället. Vi hade sett framför oss att vi skulle gå längs en stig och bara njuta av de fantastiska vyerna runt oss. Men nu var det inte riktigt så leden såg ut. Istället kom vi till ett gigantiskt fält med stenar som vi skulle navigera över. Redan här försvann all mobiltäckning, och den återkom bara sporadiskt under resten av vandringen. Dock inte denna dag.

På grund av att vi hade solen i ögonen, och den dessutom stod lågt, var det svårt att se ledmarkeringarna. Vilket ledde till att vi ödslade en del tid på att irra runt i onödan. Men jag måste säga att de var väldigt vackra markeringar. Röda T:n målade på stenarna – det måste väl stå för T som i Therése?

Vilket otroligt landskap

Stenhavet framför oss tog inte slut när vi kom upp på nästa höjd. Tvärtom bredde det ut sig åt alla håll runt oss när vi stannade för at ta in omgivningen. Fjälltoppar, sjöar och dessa stenar så långt ögat kunde nå.

Att gå här tog betydligt längre tid än vi hade tänkt oss. Dels fanns ingen stig att följa (svårt att se stigar på sten). Och dels är det svårt att gå i ett jämnt tempo när man måste balansera av avväga varje steg.

Men landskapet var nästan obeskrivligt vackert, och vi fick ha det för oss själva. Denna första dag såg vi bara två personer på hela turen.

Dags att börja leta tältplats

Enligt min plan skulle det vara lagom att sova vid Uradalsvatnet, precis nedanför Uranostinden som Lars hade tänkt bestiga följande dag. Men det dröjde inte länge innan vi insåg att vi inte skulle komma så långt innan mörkret föll.

Tips: Fantastiskt att ha med sig snabb energi ut som tar så lite plats – och knappt väger något alls. WildChips räddade några av mina vandringseftermiddagar när det blev lite för långt mellan lunch och middag.

Så när vi började närma oss Rusteggvatnet mindre än en timme före solnedgången började vi se oss omkring. Vi hade då tagit oss 5 kilometer på ungefär fyra timmar. Sten, sten, sten – vart vi än såg. Slutligen hittade Lars ändå en plats som var någorlunda stenfri, och tillräckligt stor för vårt tält. Då var jag glad att vi hade med vårt tipitält som inte har något golv. Tunneltältet hade nog inte mått så bra av att stå på det underlaget.

En sen middag i skymningen

När vi fått upp tältet i den ogästvänliga terrängen satte vi oss i tältöppningen. I skydd för vinden invigde vi sedan vårt nya Trangia-kök och kokade upp vatten till dagens middag. Vi hade med oss frystorkad mat av flera olika märken, så det gällde att läsa på påsarna så det blev rätt. Det var lite olika mängd vatten som skulle till, och även olika lång tid man skulle vänta innan maten var klar.

Själv var jag stelfrusen om händerna och njöt av att värma dem på den varma matpåsen. När den sedan visade sig vara lika god som hemlagad mat (dillkött och potatis från Lyo Food) kändes det som om livet inte kunde bli bättre. Utanför tältet färgades himlen rosa.

Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.

Första tältnatten i Norge

Medan det skymde passade vi på att fota runt vår tältplats. Man känner verkligen sin litenhet i dessa omgivningar. Vi såg att paret som passerat oss tidigare slagit upp sitt tält vid nästa sjö, alldeles intill ett snötäckt område. Annars varken syntes eller hördes några spår av liv (förutom några småfåglar som passerade).

Eftersom vi var trötta efter all bilkörning/åkning och trixig vandring kröp vi ner i sovsäckarna tidigt. Jag la en flaska varmvatten i sovsäcken eftersom vindarna var kalla, och det gjorde att jag somnade både gott och snabbt. Men snabbast somnade nog hunden Balder.

Och så några bra länkar

Först ut kommer länken till DNT-hytten Fondsbu som har 100 sängplatser, restaurang, stor parkering och även hundrum.

Sedan kommer länken som beskriver vår planerade rutt för första dagen, och förmiddagen andra dagen – Fra Fondsbu til Skogadalsbøen via Sløtafjellet. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).

Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området.

Fler inlägg från Norge-resan

• Sammanfattning – och själva resan (kommer snart)
• Kvitevatnet – Koldedalsvatnet – Jotunheimen dag 2
• Koldedøla-Fondsbu – Jotunheimen dag 3
• Utladalen och Vettisfossen
• Övernattning vid Trysilelva (kommer snart)

Inlägget Fondsbu-Kvitevatnet – Jotunheimen dag 1 dök först upp på Hemomkringvandring.