När abstinensen efter att tälta slår till

Att sova ute är befriande härligt. Oftast har jag sovit i vindskydd eller övernattningsstugor, men på sistone har jag haft större möjligheter att tälta. Häromdagen kände jag mig så “ute-sugen”, trots att det inte var mycket mer än en vecka sedan vi tältade i snön i Sälen, att jag kände att jag “måste” ut igen. När jag la fram förslaget så var min vän inte sen att haka på efter att vi dubbelkollat med tonåringarna att de kunde låta oss vara borta över natten.

På väg ut i kvällningen
På väg ut i kvällningen

Den här gången hade vi inte så mycket tid till förfogande så det fanns inte utrymme för någon längre vandring. Istället packade vi bara ryggsäckarna med det vi behövde för natten och gick till en närbelägen sjö. Där slog vi upp tältet strax efter solnedgången.

Underbart att tälta - här vid en sjö i månens sken
Underbart att tälta – här vid en närbelägen sjö i månens sken

Kvällen var ljum, till skillnad från förra veckans utenatt, och vi hade ingen brådska. Vi stängde ute myggorna och låg länge i tältet och pratade lågt för att inte störa naturens tystnad. Jag hade det dessutom extra lyxigt på mitt nya liggunderlag (ett Urberg Insulated Airmat). Jag fryser så lätt så nu blev det ett med syntetfiber i som ska hålla kylan borta.

Nya liggunderlaget Urberg Insulated Airmat
Nya liggunderlaget Urberg Insulated Airmat

När vi släckte lampan i tältet efter någon timme somnade jag till det sköna ljudet av sjöfåglar och sov som en prinsessa ända till morgonen. Om det berodde på liggunderlaget eller på att temperaturen låg en bra bit över 0-strecket vet jag inte, men jag frös i alla fall inte en sekund. Halleluja 🙂

En av de bästa sakerna med att tälta - morgonvyn
En av de bästa sakerna med att tälta – morgonvyn

Att ligga i tältet och höra fåglarnas morgonkonsert, se solens strålar börja lysa upp tältduken, gotta mig i sovsäcksvärmen, och dessutom dela stunden med någon jag tycker om. Så härligt började min dag!

Ljuvlig morgon att vakna till
Ljuvlig morgon att vakna till

Just den här dagen hade vi en tid att passa, så vi kunde inte dröja oss kvar på den underbart fridfulla platsen så länge som vi annars hade gjort. Kaffe kokades till somliga och sovsäckar och annat packades. Tältet (Go Lite) tog vi ner tillsammans och det tog inte många minuter. Därefter hade vi bara den korta vandringen på knappt en km kvar innan vi var tillbaka i verkligheten igen. Men vi stannade i den nedvarvade naturbubblan och njöt av varje steg vi tog.

På väg ner från sjön
På väg ner från sjön
Vårt vattenfall hann vi också passera
Vi hann passera vårt vattenfall också

Jag måste säga att det är högst beroendeframkallande att tälta, och jag gissar att det inte kommer att dröja särskilt länge till nästa gång vi sticker ut med något av tälten.

Att tälta är definitivt beroendeframkallande
Att tälta är definitivt beroendeframkallande

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *