På trettondagen fick vi årets första utenatt. Visserligen lite senare än planerat, men på grund av sjukdom fick det bli så. Men vilket superutedygn vi fick när vi väl kom ut – då fick vi nämligen uppleva tre av Risvedens naturreservat.

Naturreservatet Slereboåns dalgång

Första gången jag besökte Slereboåns dalgång var i juli 2020. Redan två veckor senare återvände vi, och denna gång med våra barn och mina svärföräldrar. Ytterligare ett besök han vi med till ”vårt” lilla vattenfall samma sommar. Men nu var det första besöket vintertid.

Egentligen var planen att vi skulle gå upp till Bergsjön och slå läger. Sedan skulle min sambo, som varit krasslig sedan vi var i Glaskogen, stanna där. Han skulle förbereda för årets första utenatt medan jag och Balder vandrade i de angränsande naturreservaten. Men Lars kände sig pigg, så vi bestämde oss för att gå till vattenfallet tillsammans.

Slereboån och vattenfallet i Gäddevadsbäcken

Trots att det inte är mer än 1,6 kilometer mellan parkeringen och vattenfallet (följ gula markeringar) fick vi fina upplevelser på denna sträcka. Mossig gammal skog omger stigen, och ner i dalgången strax nedanför forsade ån fram. Självklart var vi tvungna att göra en liten avstickare ner dit.

Redan innan vi nådde fram till vattenfallet såg vi att ån var översvämmad där bron leder över till vindskyddet precis i naturreservatets utkant. I själva vattenfallet forsade vattnet fram över stenar och istäckta grenar.
Vi tog god tid på oss att gå upp längs Gäddevadsbäcken för att se alla de små fallen. Solstrålarna som silade ner mellan träden ökade den magiska trollskogskänslan.

Bergsjöns naturreservat

Sedan gick vi tillbaka till bilen och hämtade vår packning. Därefter bar det iväg in i Bergsjöns naturreservat. Även här var jag första gången sommaren 2020. Detta är också ett ganska litet naturreservat, men här är det ändå rätt krävande vandring. Området är kuperat och vildmarkskänslan påtaglig. Vid de brantaste partierna finns dock trappor.

Stigen är markerad med blå markeringar, och tydligt märkt utom vid någon korsning där det bara sitter en pytteliten handskriven skylt. När man kommer fram till Bergsjön är utsikten slående och det finns många platser som passar för en paus. När vi hittat den absolut vackraste platsen, lämnade jag min ryggsäck och Lars där.

Medan han stannade kvar för att slå upp tältet och njuta av solen uppe på berget, gick jag och Balder vidare. Vi rundade först Bergsjön, och fick sedan gå en kort, brant sträcka, samma väg som vi gått upp till sjön innan vi kom ner till stigskiljet.

Färdsleskogens naturreservat

Sedan gick vi något hundratal meter på stigen mot Slereboån igen, innan vi svängde in mot Färdsleskogen. Detta reservat gränsar till Slereboån, och vi kom strax ner till ån. Den korsade vi sedan på en bro.

Därefter gick det uppför. Runt oss var allt grönt, men bestrött med snöpuder: Mossa, gammal skog, stenar. Stigen var inte särskilt upptrampad och här kändes det verkligen som att gå i en John Bauerskog. På håll hörde jag åns porlande vatten där jag gick.

Korsningarna var inte skyltade

Trots att jag verkligen uppskattade omgivningen störde det mig att korsningarna inte var märkta med skyltar. Två gånger fortsatte jag rakt fram på den stig jag gick för att jag missade att de blå märkningarna svängde av. Sedan gick mycket energi till att hålla koll på varje blå prick för att inte missa fler svängar. Vilket minskade en del av tjusningen.

Men den lilla vandringsslingan i reservatet, uppskattningsvis 2 km, är verkligen värd att gå. Mest på stig – lite på skogsväg.

Årets första utenatt

Eftersom det började skymma skyndade jag på stegen tillbaka mot vår lägerplats vid Bergsjön. När vi kom fram var klockan nästan 15.30 och vi hade då varit i Risveden i 6,5 timmar. Temperaturen var -10 på morgonen, men gick upp till -6 under dagen. Jag hann få några minuters sol innan den sjönk bakom trädtopparna.

Middag i vacker skymning

På grund av att jag inte ätit någon lunch var jag rätt hungrig när jag kom tillbaka. Så vi tog fram vårt Trangia, kokade upp vatten och fyllde våra påsar från Real Turmat.

Den här gången stod pulled pork på menyn, och den var lika god som övriga rätter vi smakat (se gärna smaktestet av frystorkad mat som jag gjorde i höstas). En annan bra sak är att man kan använda matpåsarna till att värma händerna medan man väntar.

Elda – bästa mörkeraktiviteten

Medan mörkret föll passade Lars på att såga upp de nedfallna grenar och kvistar vi samlat ihop under eftermiddagen. Och gick på jakt efter i pannlampans sken också i flera omgångar under kvällen. Många småpinnar blev det – och alla var lika blöta eller frusna.

Men till slut brann brasan. Även att vi fick hjälpa den på traven med jämna mellanrum genom att blåsa. Och vi la hela tiden blöta pinnar runt elden så att de skulle bli lite torrare i alla fall. Maken till rök har jag i alla fall sällan sett. Men vi kunde njuta av brasan i omgångar. Och av månen som steg på himlen, och stjärnorna som gnistrade runt oss.

Premiär för nytt tält på årets första utenatt

Till slut tyckte jag att det började bli för kallt att sita ute. Denna årets första utenatt passade vi på att inviga vårt nya tält, ett Fjällmark Tarfala Professional 3. Min första uppfattning var att det var rymligt och kändes stabilt, men det är svårt att uttala sig efter bara en natt. Jag gillar i alla fall att takhöjden är lite högre än i vårt andra tunneltält, för det gör det enklare till exempel byta om.

Efter att jag gjort just det, bytt om, gottade jag in mig i sovsäcken med min varmvattenflaska. Vattnet hade vi nyss värmt på vårt Trangia, och medan värmen spred sig kände jag ögonen bli tunga. Innan jag visste ordet av sov jag.

För ovanlighetens skull sov Balder i stort sett hela natten. Han hade sin bädd mellan våra sovplatser och väckte mig bara någon gång när han ville bli klappad. Då hörde jag snön falla mot tältduken, men somnade sedan om igen.

Nysnö, gråväder och dubbade skor

När vi vaknade på morgonen hade världen blivit lite vitare. Visserligen var det inte mycket snö som fallit, men det låg nu snö på tältet och på sjön nedanför. Efter lite frukost packade vi ihop våra saker och gick sedan på de hala stigarna ner mot parkeringen.

Återigen, och detta börjar nästan bli lite tjatigt, var jag oerhört tacksam att jag hade på mig dubbade skor från Icebug. Denna tur hade jag mina ”gamla” Torne som är riktigt stabila även i svår terräng. Adak som jag har till vardags passar mer för promenader och turer i lättare terräng. Men.. dubbade skor var hur som helst räddningen för mig denna snöiga/isiga dag.

Sammanfattning och länkar

Detta blev verkligen en fantastisk tur och helt klart värd att minnas som årets första utenatt 2022. Vädret på trettondagen var helt oslagbart vackert. Och att få gå i tre så vackra naturreservat på en dag fyllde mina sinnen så att det nästan blev överfullt. Detta blev 30 timmar total kvalitetstid!

Jag är otroligt förtjust i hela Risveden-området och har gjort ett antal utflykter, vandringar och övernattningar här. Därför har jag samlat alla i en och samma kategori för att det ska bli enklare att hitta dem: Länk till alla mina inlägg från Risveden.

Fakta om naturreservaten

Alla tre reservaten ligger i Ale kommun och du når dem från samma parkering. Så här hittar du hit: 5 km norr om Skepplanda (30 minuter norr om Göteborg). Infart finns vid Röserna utefter vägen mot Kvarnabo.

OBS! I Slereboåns dalgång är det inte tillåtet att övernatta eller elda. I de övriga två reservaten finns inga sådana restriktioner.

Länkar till Länsstyrelsens information om reservaten:

• Slereboåns dalgång
• Bergsjön naturreservat
• Färdsleskogen

Inlägget Årets första utenatt – Risveden x 3 dök först upp på Hemomkringvandring.

Inlägget är ett betalt samarbete med Addnature.com

För mig som har en tonåring som – precis som många andra tonåringar – inte alls vill vara i naturen, blev det en riktig nostalgitripp när en bild av oss dök upp i mitt flöde. Jag slungades tillbaka i tiden till de år jag hade lyckan att få vandra med barn varje dag. Och jag känner i varje liten cell i kroppen hur jag saknar det.

Jag saknar den där nyfikenheten

Under flera år hade jag förmånen att kunna vara ute i skog och mark med min dotter i stort sett dagligen. Eftersom jag tycker att det ska vara lustfyllt att vara ute i naturen försökte jag göra varje promenad till ett litet äventyr för henne. Så varje gång vi skulle ut lyste hennes ögon av förväntan och nyfikenhet.

Även om jag själv älskar att vara ute så smittade hennes glädje och iver av sig även på mig. Där jag ”bara” såg en skogsväg såg hon vackra stenar, ovanliga kottar, småkryp, superbra klätterträd och roliga bäckar som vi var tvungna att stanna och leka med. Visserligen blev sträckan sällan mer än några kilometer, men timmarna fylldes av oändligt många gemensamma upplevelser. Vilket är det dyrbaraste som finns enligt mig.

Fjällvandring – ovanlig födelsedagsönskan av en 5-åring?

Redan när min dotter var 4 år gick vi till Slåttdalsskrevan i Höga Kusten, cirka 9 kilometer tur och retur. I och för sig tog det nästan hela dagen, inklusive många fikapauser, men vad gör det? Dotterns humör var på topp och stoltheten över prestationen var i det närmaste gränslös.

Senare samma sommar vandrade jag (utan henne) i Härjedalen några dagar. Tydligen väckte detta min dotters nyfikenhet, för när hon fyllde 5 var hennes enda önskan att få åka och fjällvandra. Och vill mitt barn fjällvandra ska hon självklart få göra det. Det fyllde mig med sådan värme att hon helhjärtat tagit till sig mitt intresse.

Därför åkte hon och jag två somrar i rad till Tärnaby/Hemavan där vi bodde i stuga en vecka och gjorde dagsturer. Lyckan och glädjen som lyste i hennes ögon den dag hon fick ”riktiga vandringsbyxor” inför sin resa till fjällen glömmer jag aldrig. Inte heller hennes förundran över att se renar, dricka rent vatten ur bäckar, känna stänket från stora vattenfall eller kunna ”se hela världen” från en bergstopp.

De följande åren hyrde vi stuga och vandrade i Idre och Sälen, två somrar på varje ställe. Ibland var det bara hon och jag. Men när hon blev äldre fick hon ta med sig en kompis på våra resor.

Vilken utrustning behöver du för att vandra med barn?

Egentligen är det få saker du måste ha för att kunna vandra. Eftersom man använder skor/kängor och ryggsäck på varje tur tycker jag främst att detta är vad du bör investera i – om du inte redan har. Det gäller även barnen, och idag finns många tillverkare som gör vandringskläder och vandringskängor för juniorer.

Något som jag minns att min dotter verkligen uppskattade var när hon fick en termos i sin favoritfärg, och senare även en matchande kåsa och spork. Jag passade på att botanisera bland de vandringsrelaterade produkter som fanns tillgängliga på marknaden inför jul och födelsedagar. Då fick hon sådant som hon hade nytta av på våra turer, samtidigt som hon var stolt över att ha egna saker.

Givetvis beror ditt behov av utrustning på om du har tänkt göra korta utflykter, dagsturer eller turer med övernattning. Ett bra friluftskök kan förgylla minsta lilla tur (vilket barn tycker inte att det är roligt och spännande att laga mat ute?). Planerar du att ni ska övernatta behövs kanske tält, sovsäck, liggunderlag, pannlampa och så vidare. Men mitt råd är att inte köpa mer än du vet att ni behöver. Utan ta det steg för steg allt eftersom behovet uppstår.

Små tips som kan väcka barnens intresse för friluftsliv

För att kunna vandra med barn är det viktigt att de tycker att det är roligt, så steg ett är att få dem dit. I allmänhet är det ganska enkelt att väcka barns intresse för friluftsliv. Åtminstone om man själv är intresserad. Om barnen är riktigt små kan det räcka med att ge utflykten eller turen ett litet uppdrag. Till exempel att man ska se hur många myrstackar man kan hitta, eller jakttorn.

Det kan också vara spännande att leta efter spår eller spillning efter ett speciellt djur. För att inte tala om bär eller svamp. Men det är viktigt att du vet redan innan ni ger er ut att ni kommer att lyckas med ert uppdrag.

Andra sätt att skapa ett större intresse kan vara att utforska en spännande plats eller miljö (vattenfall, slottsruin, grottor, mosse, berg att klättra i, runtstenar och så vidare), att ta med sig maten ut, eller att låta barnen få föreviga det de ser med en kamera eller mobilkamera. Se fler tips längst ner i inlägget.

När barnet blir tonåring

Trots att man är tonåring så har man oftast mycket spring kvar i benen. Finns någon bättre plats än naturen att få utlopp för detta? I ett inlägg från Ekopark Omberg (våren 2020) finns exempel på vad min dotter och hennes kompis hittade på för aktiviteter utöver själva vandrandet.

Nu är det kanske inte lika enkelt att få med sig sitt barn ut när de kommer upp i tonåren. I alla fall är det så i vår familj – min dotter, som alltså tidigare älskat att vara ute, har deklarerat att hon fått nog. Och jag försöker att inte tjata på henne eller tvinga med henne ut.

Förhoppningsvis kommer de frön jag sått att gro…

Men ibland har jag ändå fortfarande turen att få vandra med mitt barn. Om målet för turen är något som lockar. Dock är min förhoppning att hon ska hitta tillbaka till glädjen att vara ute i sinom tid. För jag tror att någonstans därinne fortsätter de frön jag sått under hennes 13 första år att gro.

Avslutningsvis – länkar om att vandra med barn

• 10 råd för dig som ska vandra med barn (Addnature)
• Vad är en spännande miljö – för barn? (inlägg här i bloggen)
• Naturen – världens bästa lekplats (inlägg i bloggen)
• Upptäcktsfärd med kamera (inlägg i bloggen)
• Utefrukost (inlägg om att ta med maten ut)
• Barnkalas i vindskydd (inlägg i bloggen)
• Kasta höstlöv och annat utebus (inlägg i bloggen)
• Fler inlägg i bloggen om att vandra med barn
• Vandringskläder för barn (Addnature)

Inlägget Lätt att vandra med barn – men tonåringar? dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har sagt det många gånger och säger det igen: Det behövs så lite för att göra en vanlig dag till en minnesvärd dag. Som den där eftermiddagen förra veckan när min sambo Lars föreslog att vi skulle gå ut och grilla korv i hemmaskogen. Istället för att äta middag hemma.

Grilla korv uppe i skogen

Just den här gången blev det visserligen lite mer än bara den enklaste formen av korvgrillning. Medan jag jobbade hade Lars nämligen rekat lite och hittat en fin plats där vi kunde sätta upp en tarp. Så han byggde en ställning att hänga den på. Dessutom gjorde han i ordning en eldstad och byggde en reflektor bredvid den.

När jag hade jobbat klart gick vi tillsammans upp i höstskogen. Det var så avslappnat och härligt att bara gå iväg hemifrån, inte behöver ställa sig vid spisen och greja. Inte ens någon ryggsäck behövde jag ha med ut. Platsen som Lars valt ut låg jättefint i den typ av kuperad terräng som är så vanlig här på Orust.

Sprakandet från en brasa i tystnaden

På något konstigt sätt försvinner all stress så fort jag kommer ut i skogen. När jag satte mig på liggunderlaget under tarpen kände jag bara lugn och glädje. Brasan sprakade framför mig och spred både myskänsla och värme. Ovanför sträckte en gigantisk gammal ek ut sina grenar, och bortanför den skymtade jag flera granar och småberg.

Strax var det dags att börja grilla vår korv, och vi satt där en lång stund och bara var.

Knappt 2 timmar – och så var energinivån på topp

På grund av att vi har nio hundvalpar hemma är det för närvarande svårt för oss att vara iväg hemifrån samtidigt. Men just den här eftermiddagen unnade vi oss det. Efter mindre än två timmar var vi hemma men glada och med en massa ny och härlig energi.

På bilden har jag på mig ett av mina favoritplagg just nu – den paddade skjortan Dina från Tuxer – (även västen Tindra och byxorna Flow kommer från samma butik).

Och bäst av allt – det blev ännu en fin eftermiddag att minnas tillsammans med Lars. Om vi hade ätit maten hemma – som vanligt – så hade det bara blivit en eftermiddag i mängden. Ärligt talat tycker jag att alla bör tänka på att få så få ”dagar som är en i mängden” som möjligt! Ibland behövs det så lite för att förvandla en vanlig dag till en underbar!

Fler bilder från ”gå-ut-i-skogen-bara-för-att-äta”-tillfällen

– Korvgrillning
– Utelunch under tarp
– Frukosttur med syskonbarn
– Överraskningsmiddag under tarp
– Frukost ute

Inlägget Att bara gå ut och grilla korv dök först upp på Hemomkringvandring.

Filmbyn Småland har skapat vad de kallar ”sju sagolika utflykter” i anslutning till utställningen i Mariannelund. När jag var där i helgen tog jag med syskonbarnen (och deras mamma och mormor) på utflykt nummer 5. Den innebar uppdraget att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.

Lite fakta om utflykt nummer 5

Turen bara är 2,1 kilometer och den utgår precis som övriga utflykter från Filmbyn Smålands entré. Denna rundslinga gick mestadels på gång/cykelbana och motionsspår och var lätt att gå.

Vanligtvis föredrar jag att gå på skogsstigar, men här var vi omgivna av härlig tallskog och glittrande skogssjöar. Vilket definitivt motverkade känslan av att vara så nära civilisationen som vi faktiskt var.

Utflyktens uppdrag engagerade barnen

Dessutom hade även denna utflykt ett uppdrag åt oss. Nämligen att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.

Enligt kartan skulle vi ta prover i tre olika sjöar, vilket passade bra eftersom jag hade med exakt tre barn. Filmbyn skickade med dem varsin vattenbehållare så att de kunde ta varsitt vattenprov. Barnen ansvarade för sina provburkar med stolthet och spännning.

Tack vare att kartan och beskrivningen var så tydlig var det lätt att hitta till de olika sjöarna. Ändå var det svårt att nå ändra fram till vattnet när det var dags för prov nummer två. Men vi var kluriga och hittade en annan plats som var lättare att komma fram till.

Eftersom det fanns risk att det skulle bli tävling mellan barnen om vem som tog det ”bästa” provet var vi tydliga med att det var sjöarna som tävlade. Inte barnen. Därför kunde alla glädjas när vi konstaterade att det var sjön Skruven som hade överlägset klarast vatten. Åtminstone just den dag vi var där.

Men vi hann så mycket mer…

Även om 2,1 kilometer kan tyckas vara en kort sträcka så hinner man oerhört mycket. I alla fall om man har med sig barn. En obligatorisk fikastund hann vi med då vi fick både mackor, bullar, kakor och pannkakor i solen.

Sedan såg vi något som vi kände skulle kunna vara världens längsta snigel. För att inte tala om alla gigantiska svampar vi gick förbi (dock inte vackra!). Och alla bär vi var tvungna att stanna och smaka på – så många stopp blev det.

Kort men gott – så kan jag sammanfatta den här utflykten. Jag är helt säker på att Astrid Lindgren hade älskat den här aktiviteten som Filmbyn ordnat. Den passar så bra in i hennes tankar om hur barn ska ha det – och i mina.

Bonustips

Ett litet tips: Man kan kombinera denna tur med utflykt nummer 3, Korpberget, som går åt samma håll.

Avslutningsvis: Användbara länkar

Självklart har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Varje utflykt har en egen folder (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Mer i bloggen

– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt nr 5 – klarast vatten? dök först upp på Hemomkringvandring.

Filmbyn Småland har skapat sju sagolika utflykter i anslutning till utställningen i Mariannelund. Den första av dem heter ”världens starkaste”. Självklart tänker jag direkt på Pippi Långstrump när jag ser det. Utflykten leder till något så konstigt som Runkestenen.

Lite fakta om Runkestenen

Målet för den här rundan, som är 5 kilometer lång, är Runkestenen. Vad är då detta för konstig sten kan man fråga sig? Jo, när inlandsisen smälte för 10 000 år sedan lämnade den efter sig stora klippblock. Några av dem landade på sin spets på en plan berghäll och kallas runkestenar. Eftersom man kan få dem att gunga (det fornsvenska ordet för ”gunga” var ”runka”).

Flyttblocket vi skulle gå till ligger i Vimmerby kommun. Precis utanför Eksjös kommungräns. Detta ska vara en av världens största runkestenar. Stenblocket är cirka 5 meter högt, 4 meter brett och 10 meter långt. Vikten är.. håll i dig… 260 ton. Tyvärr hade älgjakten börjat tidigare än vanligt så det var inte så lämpligt att just hit. Istället visar jag bilder från några av mina tidigare besök här.

Sagan om jättekvinnan och Runkesten

Enligt en sägen var det jättekvinnan Kåra, som kastade en sten från ”Harekulla höjd” i Pelarne socken mot Rumskulla kyrka sedan hon blev störd av kyrkklockornas ljud. Stenen sprack och den ena halvan hamnade vid Krogstorp i Pelarne och den andra halvan, Runkesten, i Rumskulladalen. Enligt sägnen skall Kåra en gång komma tillbaka och förgöra den som välter Runkesten från sin plats.

Avslutningsvis: Användbara länkar

Givetvis har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Det finns en folder för varje utflykt (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Runkesten är sedan 1956 ett skyddat naturminne och har RAÄ-nummer Rumskulla 51:1. Du hittar mer information hos Fornsök (länk):

Mer i bloggen

– Sevedeleden (50 km) som passerar Runkestenen gick jag förra våren
– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt nr 1 går till Runkestenen dök först upp på Hemomkringvandring.

Redan tidigare har jag nämnt det, men jag gör det igen. Vill du se naturen genom nya ögon – ta med dig ett barn till världens bästa lekplats! Om detta stämmer borde jag vara som barn på nytt. Jag hade nämligen med mig tre mindre barn ut några dagar den här veckan.

Naturen är världens bästa lekplats

Efter två dygn med syskonbarnen i åldrarna 3 till 8 år kan jag konstatera att jag alltid haft rätt. Naturen är både den bästa och den största lekplatsen i hela världen. Ofta krånglar vi vuxna till det så mycket genom att ta med barnen till lekplatser, lekland, badland och så vidare. Men när barn kommer ut i naturen hittar de garanterat egna sätt att aktivera sig på.

Överallt omkring en finns naturliga hinder i form av stenar, träd, buskar, vattenpölar, små raviner. Om vi inte är där och håller handen direkt så kommer de att hitta lösningar för att ta sig fram. Till och med snabbare än vi vuxna. Det var så otroligt roligt att se syskonbarnens orädda framfart i terrängen.

Målet var en utefrukost och en utegrillkväll

Egentligen var målet med våra turer att vi skulle ut i naturen och äta. För det första skulle vi göra en frukosttur (som urartade i en grott-hinderbana som vi sprang 7-8 varv i). Sedan var tanken att vi skulle ut på lite korvgrillning vid havet på kvällen.

Men detta med ätandet blev alltmer oviktigt för barnen. Deras fokus låg helt och hållet på det spännande och roliga att utforska naturen runt oss. Ibland på egen hand – ibland med oss vuxna.

Barnens glädje och nyfikenhet är oerhört smittande. Och jag fann mig själv hasande nerför klippor för att sedan sträcka ut armarna och fånga syskonbarnen som skulle ner. Vi upptäckte en liten ”grotta”, vi såg båtar, vi fick leta stigar i kvällsmörker. Vi hoppade jämfota över ”stup”, klättrade upp på klippor, utforskade en massa havsvikar och såg vackra blommor. Och badade i havet och smög tyst förbi tält som stod i några vikar vi passerade.

Utflyktsmålen fick bästa betygen från barnen

När vi vände hemåt efter turerna var det barn fulla av hopp och skutt som var med oss. Babbliga barn, fulla av nya intryck och upplevelser. Det allra bästa betyget man kan få fick jag av syskonbarnen:

Hit vill vi åka imorgon också!

Oavsett naturtyp så finns outtömliga möjligheter till upptäckter och lekar. Öppna ögonen och gör något roligt på nästa tur. Tänk inte bara kilometer eller tid. Skutta på tuvor. Hoppa mellan stenar. Plaska i en pöl. Det är himla kul. Och har du med barn ut kommer de att bli överlyckliga över att du vet hur man vistas i naturen – världens bästa lekplats.

Perfekt slut på perfekt dag – att tälta

Givetvis avslutade vi våra fullmatade dagar i tält som vi slagit upp i trädgården. Prat, skratt (och lite tjat) och en massa sagoboksläsning blev det innan alla kom till ro. Men sedan sov vi som stockar hela gänget.

Avslutningsvis – länkar till platserna vi besökte

Dels besökte vi Boxviks Vette på Orust (länk), och dels Björshuvudet på Tjörn (länk).

Inlägget Världens bästa lekplats – naturen dök först upp på Hemomkringvandring.

Några gånger i månaden brukar jag och Lars ta med oss lunchen ut i skogen, till havet eller någon annan vacker plats. För det första är det oerhört rogivande att ta en lite längre lunch i sådan miljö. Dessutom ger det enormt mycket energi för resten av dagen att unna sig en utelunch eller utemiddag. För att inte tala om alla gemensamma minnen vi skapar.

Improviserad utemiddag

Av arbetsskäl hade vi inte möjlighet att sova ute tillsammans i fredags som vi annars brukar göra varje vecka. Därför bestämde vi i söndags att vi skulle sticka ut och laga vår middag i skogen, och i alla fall få några timmar ute. Vi kände verkligen abstinensen efter det lugnet som utenätterna ger oss. Så efter en stund sa jag lite försynt att om vi ändå åker ut och ska vara där några timmar kan vi väl lika gärna åka hem tidigt på morgonen som sent på kvällen..? Och Lars var inte sen att haka på den tanken.

På grund av att vädret var ganska ostadigt bestämde vi oss för att åka till något av de vindskydd vi känner till. Och valet föll på Djupevatten längs Bohusleden i Lilla Edets kommun. Dit kan man köra bilen ganska nära, så vi lyxade till det och tog med vår kamin med tillhörande ugn. Ja, den väger en del. Dessutom hade vi med oss ved.

Medan jag underhöll hundarna började min personlige kock med maten. Ugnsstekt lax med kokt ris, en fräsch sallad och en kall sås stod på menyn. Och cider. En supergod utemiddag!

Regnet kom till desserten

När vi hade ätit vispade Lars ihop en kladdkaka och ställde in i ugnen. Medan den ljuvliga doften av choklad spred sig runt oss började regnet falla. Först stillsamt, men sedan alltmer intensivt. Av förklarliga skäl valde vi att sätta oss inne i vindskyddet och njuta av smattrandet mot taket. Vi såg regnet studsa mot vattenytan på sjön och hur det bildades vattenpölar utanför vindskyddet.

Sjön Djupevatten – precis innan regnet föll

Det mörknade snabbt i gråvädret och vi tände snart en lampa för att lysa upp runt oss.

Ooops.. det blev visst övernattning ändå

Från början var planen bara att äta vår utemiddag vid vindskyddet. Men eftersom abstinensen efter att sova ute var stor packade vi upp liggunderlag och sovsäckar. Och sovtäcken till hundarna. Vinden var kraftig och blåste rakt in i vindskyddet, så vi (eller mest Lars om jag ska vara ärlig) knöt upp en tarp som skydd mot regnet. Sedan hade vi världens mysigaste lilla rum.

Så fort vi hade lagt ut hundarnas liggunderlag/bäddar la de sig. Och det dröjde inte många minuter innan de första snarkningarna hördes från dem. Lars och jag låg vakna ett tag till. Kvällarna på utenätterna är så härligt ostressiga och härliga. Men till slut somnade även jag, nerkrupen i sovsäcken och sov gott ända tills alarmet ringde.

Dags att åka till jobbet

Klockan 05.15 ringde mitt alarm och sa att det var dags att börja packa våra saker. Det var nämligen en helt vanlig arbetsdag och jag var tvungen att hinna hem till klockan 07.00. När vi gläntade på tarpen och tittade ut såg vi till vår förundran att solen smekte trädtopparna. Regnvädret var som bortblåst.

Det gjorde det lätt att packa våra saker och vi var fyllda av glädje när vi åkte hemåt. Tänk så enkelt det kan vara. Att bara ta med sig maten ut. Och att stanna kvar och sova om andan faller på. Jag är oerhört tacksam för den här lilla turen. Även att den inte innehöll särskilt mycket vandring. Men vi fick en massa natur, frisk luft och viktigast av allt – tid tillsammans!

Länk till inlägg om några av mina andra utemiddagar och uteluncher

Överraskningsmiddag under tarp
Äventyr i grottor med middag och övernattning
Tacos och tältning vid Boxviks vette
Kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat

Inlägget Utemiddag på tu man hand dök först upp på Hemomkringvandring.

Helgens utenatt blev inte exakt som vi planerade den. Men vi fick en många gånger vackrare tältnatt än vi hade förväntat oss. Eftersom vi både åkte och tittade på ett ställe med mängder av vitsippor och tog en sväng förbi vår bokskog så hann det bli lite sent. Vi valde därför att åka till en av våra favoritplatser i Stigfjordens naturreservat här på Orust – bara en kvarts bilväg hemifrån – och slå upp tältet där.

Den här gången hade vi vårt lätta tipi-tält med oss, så det behövdes bara några pinnar så var tältet uppe. Och några stenar till linorna.

Efter att vi hade bäddat och gjort klart fick vi tid att njuta av solnedgången medan temperaturen sjönk ner mot 0:an. Det blev riktigt kallt även att det bara blåste lätta vindar från havet uppe på berget där vi var. Jag fick faktiskt till och med ta på mig vantar. Det var otroligt skönt att bara sitta där och titta ut över fjorden och glädjas över himlens alla färger.

När det mörknade kröp vi ner i sovsäckarna, pratade en stund och somnade sedan snabbt. Jag sov som ett barn ända tills alarmet väckte mig klockan 05.00. Vi skulle åka och fota hjortar och ville komma iväg tidigt. Lars var snabbare än jag ut ur tältet, och så fort han kommit ut ropade han att himlen brann. Själv behövde jag ytterligare några minuter på mig för att bli klar, så jag missade de starkaste färgerna i soluppgången. Men jag fick ändå se en otroligt vacker morgon utanför tältet!

Efter lite fotande packade vi ihop våra saker och gick mot bilen för att åka vidare mot hjorthägnet vi skulle besöka. Och jag var nästan hög efter både kvällens och morgonens vackra intryck!

Här hittar du länkar till fler utenätter / tältnätter

Länkar till fler av mina tältnätter och andra utenätter (de flesta i samband med vandring och inte som här enbart en övernattning)

Inlägget Magiskt vacker tältnatt på Orust dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter att vi hade varit vid oljekoken i Gössäter i lördags, fortsatte vi till ett av de mest kända ställena på Kinnekulle: Stenbrottet i Hällekis. Jag hade sett många bilder därifrån och fängslades av de höga bergväggarna och stenlagrens färgskiftningar. När jag dessutom läste att man kan fiska i dammen som är anlagd på täktbottnen insåg jag att detta var ett solklart utflyktsmål för vår familj.

När vi svängde in på parkeringen efter bilresan (som tog mindre än 10 minuter) häpnade jag över de mäktiga bergväggarna. Lager på lager på lager av kalksten i en massa vackra grå, bruna och röda nyanser. Allt var helt sagolikt – inte ens vädret hade kunnat vara bättre. Himlen var klarblå, och dammen i stenbrottet glittrade turkos i solljuset.

Fiske i stenbrottet

Tonåringarna slängde sig ur bilen och gick i förväg för att hitta ett bra ställe att fiska på.* Vi andra kom efter med hundarna och lite mera packning. Själv är jag inte så intresserad av att fiska, men det var ändå roligt att vara med och se dem komma igång. Dottern instruerade sin kompis som inte fiskat så mycket. Bonussonen som fiskat sedan barnsben däremot kom igång snabbt.

* Fiskekort krävs för alla över 14 år. Mer information hittar du på iFiske / Hällekis Båtklubbs webb. Där kan du också köpa ditt fiskekort.

Vandringsstig med hänförande utsikt

Efter att ha sett så att alla kom igång med fisket tog jag med mig valpen Balder för att gå stigen som följer stenbrottets kant. Till min förvåning följde även dottern och hennes kompis med oss.

Utsikten över detta mini-Grand Canyon var verkligen magnifik. Inte undra på att det blev många stopp för att titta och fota innan tonåringarna vek av från stigen ner mot dammen för att fortsätta fiska. Balder och jag fortsatte i sakta mak. Han var lite som tjuren Ferdinand….

Helt plötsligt spetsade han öronen och reste sig ivrigt. Anledningen till det visade sig några sekunder senare – min sambo och hunden Wilma kom klättrande uppför slänten mot stigen. Vi fick en lugn stund tillsammans, och vi passade på att beundra utsikten och njöt av både stenbrottet, dammen och att kunna se ut långt över Vänern.

Till slut insåg vi att tiden sprungit iväg och att det var läge att gå tillbaka till ungdomarna för lite lunch.

Lunchpaket från hotellet – vilka lyxlirare vi är

Eftersom vi är vana vid att laga vår egen mat när vi är ute kändes det extra lyxigt med lunchpaketen som hotellet skickade med oss. Vi fick varsin ryggsäck, varsin macka och två termosar – och vi fick behålla alltihop. Allt var väldigt gott, precis som övrig mat därifrån (Lundsbrunn Resort & Spa). Det blev en skön stund då vi satt ner tillsammans allihop.

Min plan att gå hela stigen runt stenbrottet gick inte i lås eftersom Balder var så långsam. På det stora hela var det mycket som jag skulle gjort annorlunda om jag varit där ensam, eller med Lars. Men att få ha med barnen ut är värt oerhört mycket, så jag anpassade mig mer än gärna denna dag. Fyra timmar spenderade vi i detta superhärliga stenbrott innan vi gick till bilen för nästa utflyktsmål; Martorpsfallet.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Stenbrottet – ett mini-Grand Canyon på Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.

Min sambo och jag är oftast ute på någon liten tur varje helg. Men vi tycker att det är roligt om även våra tonåringar är med ibland. Vi har en viss förståelse för att de inte uppskattar att sova i tält året om. Därför bokade vi istället Krokestugan, en övernattningsstuga i Herrestadsfjället, under påskhelgen.

Krokestugan – en av Friluftsfrämjandets stugor

Tidigare har vi vuxna sovit i Herrestadsfjällets naturreservat vid två tillfällen (se länkar längre ner i inlägget). Den här gången hyrde vi Krokestugan, vid sjön Stora Krokevattnet. Givetvis hade vi en plan för hur dygnet i stugan skulle bli så roligt som möjligt för tonårsdottern: Fiska, paddla kanot, tälja, spela kort, äta godsaker. Dock ställde vädret till det lite för oss. Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg.

När vi kom fram till stugan strax efter lunchtid på påskdagen var det växlande molnighet. På grund av de kraftiga vindarna kändes det betydligt kallare än de få plusgrader vi såg på termometern. Vi ställde in all packning i Krokestugan och sedan gick vi på upptäcktsfärd längs viken och ut på udden. Rätt snart började magarna kurra, så vi passade på at laga lite mat i en av de fina eldstäderna som finns i anslutning till stugan. Där finns också flera bord och bänkar. Både precis vid stugan, och inne i tallskogen ett hundratal meter bort. Dottern hade framfört önskemål på köttbullar och mos – så då fick det bli det.

Vädret var inte på vår sida

Medan vi åt friskade vinden i allt mer och himlen blev mörkare och mörkare. Dottern valde att gå in och sätta sig i stugan och spela på telefonen en stund, med benen under en filt. Vi andra passade på att ta en liten promenad längs stigen vid sjön, trots att vädret blev allt tristare. Det var inte den skönaste promenaden, men om inte annat så var det bra att hundarna fick röra på sig lite innan vi skulle in i stugan.

När vi väl kommit in kändes det som om det var dags att tända i kaminen. Eftersom Lars tycker att jag behöver bli bättre på att tända med hjälp av tändstål tänkte jag träna på just det. Under promenaden hade jag därför plockat gräs, torr ljung och näver från en nedfallen björk för att ha att tända. Segerviss tog jag fram mitt fina tändstål (för vad skulle kunna gå fel med de förutsättningarna), men hur mycket gnistor jag än fick så blev det ingen eld. Till slut blev min 13-åriga dotter så otålig att hon tog ifrån mig tändstålet, drog två drag och så brann min lilla gräshög.

Utanför tjöt vinden och Lars klocka varnade för storm. Men på oss gick ingen nöd. Brasan sprakade hemtrevligt i kaminen och snart började värmen sprida sig inne i Krokestugan. Kvällen gick snabbt med prat, pysslande med hundarna och så grillade vi korv och marshmallows direkt i kaminen. Riktig höjdarkvällsmat.

Som ordspråket säger så går tiden snabbt när man har roligt och innan vi varken hunnit sitta och tälja tillsammans, eller spela sällskapsspel, var vi så trötta att det fick bli läggdags.

Morgontur längs bohusleden, etapp 14

Jag måste erkänna att jag sov väldigt dåligt denna natt, men det var absolut inte stugans fel. Inte heller mitt sällskaps fel. Det var bara det att kaminen var så effektiv, och stugan så tät, att det blev oerhört varmt att sova i sovsäck. Men när morgonen grydde steg jag glatt upp och tog ut hundarna på lite rastning. Även att det fortfarande blåste så låg vindstyrkan på mer normala nivåer. Dessutom såg jag att solen kämpade för att jaga bort molnen.

Hundarnas mat spred jag ut på marken så att de fick leta efter den och vatten drack de direkt ur sjön. Själv lyxade jag till det och använde det fina utedasset (mulltoan) som står strax bakom stugan innan jag tog med mig den äldre hunden på en morgontur. Valpen fick stanna kvar i stugan med husse och lillmatte under tiden. Bara något hundratal meter från stugan passerar etapp 14 av bohusleden, och jag följde den fram till Hällerstugan som ligger 3,8 kilometer bort. Även denna stuga ägs av Friluftsfrämjandet.

På udden vid sjön nedanför Hällerstugan ligger en fin grillplats, och även en badbrygga. Precis utanför huset finns ett dass. Och bohusleden passerar bokstavligt talat exakt utanför husknuten. Den här stugan är inte en av de öppna stugorna, utan den går precis som Krokestugan att hyra. Eftersom vi har planerat in en liten släktaktivitet här framöver ville jag reka lite på platsen. Sedan fortsatte jag mot Ålslån. Längs vägen passerade jag resterna av en kvarn. Det var väldigt vackert med bäcken som flöt alldeles bredvid vandringsleden.

Det börjar bli frukostdags

Framme i Ålslån vände jag och gick tillbaka mot stugan för att äta lite frukost tillsammans med familjen. Leden var mestadels mycket lätt att gå, och den går genom varierande terräng. Mossig skog, förbi sjöar och myrar. Medan solen lyste upp landskapet gick det inte att göra annat än att le och må bra där jag gick.

Efter ungefär 2 timmar, och knappt en mils vandring, var jag och hunden Wilma tillbaka vid Krokestugan. Lars hade tänt en brasa i kaminen så det var välkomnande varmt. Till och med dottern som inte direkt hade varit eld och lågor dagen innan, i gråvädret, steg upp och var soligare till sinnes.

Efter att vi ätit packade vi ihop våra saker, städade ur stugan och njöt sedan av en timma tillsammans ute i solen innan vi gick den lilla biten till bilen för att åka hem. Jag är oerhört tacksam för detta dygn, även att det hade kunnat bli ännu bättre om vi kunnat fiska och paddla som planerat. Men det kommer (förhoppningsvis) fler dagar!

Krokestugan kan du hyra av Friluftsfrämjandet i Uddevalla

Vissa av stugorna i Herrestadsfjällets naturreservat kan du hyra hos Friluftsfrämjandet i Uddevalla (länk). Följande stugor går att boka/hyra:

• Kärrestugan
• Krokesugan
• Hällerstugan

Dessutom har Friluftsfrämjandet några stugor (Kölnestugan och Kåtan) i naturreservatet som står öppna dygnet runt, året runt. I dem får du samsas med andra vandrare.

Länkar till fler inlägg från Herrestadsfjället

Eftersom vi verkligen tycker om området har det redan hunnit bli några besök i Herrestadsfjället i år.
– Kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat (övernattning)
– Skridskor och grillning på familjeutflykt
– Må-bra-tid i Kärrestugan, Herrestadsfjället (övernattning)
– Till Herrestadsfjället i jakt på snö

Inlägget Påskdygn i Krokestugan, Herrestadsfjället dök först upp på Hemomkringvandring.

När helgen närmade sig växte som vanligt ute-längtan allt starkare. Längtan efter att kunna vara ute längre tid. Och helst även sova ute. Den här gången kände jag att det skulle vara roligt att testa ett helt nytt område. Därför hörde jag av mig till Naturvårdsgruppen (mer info längre ner i inlägget), som jag följt ett tag på Instagram, och bad om tips.

Vi fick ett kanonbra förslag från Naturvårdsgruppen

I stort sett omgående fick jag ett tips från killen som har hand om Naturvårdsgruppens konto. Platsen han tipsade om var Stora Hassungaredssjön, Bunketorp. Men vi nappade inte på en gång. För det första gör vi vanligtvis våra turer i vårt närområde – och Naturvårdsgruppen befinner sig i Mölndal 8-9 mil härifrån. Dessutom försöker vi minimera tiden vi är borta från våra tonåringar. Efter lite dividerande med sambon kom vi fram till att om vi utgick från min arbetsplats i centrala Göteborg på fredagen så skulle det bara ta 27 minuter med bil. Och så var det bestämt – och ryggsäckarna packades i en hast på torsdagen.

Alltså blev jag upphämtat av mina sambo Lars efter jobbet och vi knappade in punkten vi fått på Google Maps. Det var lätt att hitta och gick smidigt att köra. Eftersom det bara var drygt en kilometer att gå från bilen så passade det väldigt bra att gå med valp. Stigen/skogsvägen var bred och vältrampad, och naturen runt oss vacker. Solen lyste och det var någon plusgrad i luften.

På plats – och dags för utemiddag

Vi hittade direkt till ”vår egen udde” som vi blivit tipsade om. Den låg otroligt vackert – och inte bara det. I själva verket var den helt perfekt, för där fanns en platt yta som var tillräckligt stor för att rymma vårt stora familjetält. Självklart ville vi både få upp tältet och få igång en brasa innan det mörknade. Därför delade vi på oss så att Lars reste tältet medan jag och Balder gick till grillplatsen på udden bredvid för att göra upp eld. Inte nog med att Naturvårdsgruppen hade tipsat oss om platsen – de hade dessutom sett till att det fanns ved på platsen. Lyxigt så det förslår!

När tältet var uppe gjorde Lars oss sällskap. Eftersom han är det bättre kocken av oss överlät jag matlagningen åt honom. Även att jag assisterade genom att plocka fram allt som behövde. Och fotade lite mellan varven. Viltskav stod på vår meny.

Maten blev supergod. Och att sitta i skymningen på denna vackra plats – med min sambo vid min sida – gjorde inte saken sämre. Vår valp Balder lekte omkring oss tills han var så trött att han helt sonika la sig ner och vilade han också. Vi satt och småpratade med låga röster medan det mörknade omkring oss. De enda ljud vi hörde var knastret från brasan och isen som sjöng medan temperaturen sjönk.

Dags för tältnatt vid Stora Hassungaredssjön

Till slut lät vi brasan brinna ut och letade oss tillbaka till vår egen udde i pannlampans sken. Eftersom det var en klar natt gnistrade hela himlen av stjärnor. Efter att vi hade lämnat av våra saker inne i tältet och gjort klart sovplatserna gick vi ut för att fota i kvällningen. Balder var så trött att han stannade kvar och sov istället. Fantastiskt skönt att han kände sig så trygg redan första gången han skulle sova i tält.

Det blev snabbt allt kallare. Snart bytte vi om till ullunderställ och kröp ner i sovsäckarna. Balder sov redan djupt och det dröjde inte länge förrän även jag föll i sömn till det fantastiska ljudet av sjungande is. Några gånger under natten vaknade jag och tyckte att det var lite kallt. En av gångerna vaknade jag av att jag blev påhoppad av gose-sugen hundvalp. Men utöver det sov jag hur gott som helst. Redan innan solen gått upp vaknade jag, men jag tvingade mig att ligga kvar tills klockan i alla fall var nästan 07 innan jag började stöka runt för att få på mig mina kläder.

Morgontur i Bunketorp-området

SMHI hade utlovat solsken, men när jag och Balder steg ut ur tältet var det helgrått och himlen var täckt av tjocka moln. Eftersom min plan var att ta en lite längre morgonpromenad kunde jag inte ta med Balder. Han är ännu för liten för att gå långa promenader. Därför gick jag först en minirunda med honom innan han fick lägga sig och mysa hos husse. Sedan gav jag mig iväg på en liten egen-tur. Jag hade fått tips från Naturvårdsgruppen om att gå den svart-vit-markerade rundan (8,5 km) som vi följt en bit innan vi svängde av mot sjön dagen innan.

Till att börja med följde jag leden som slingrade sig fram genom vacker tallskog förbi små sjöar. Efter en stund stannade jag till och tittade på kartan. Därefter bestämde jag mig för att gå tillbaka mot Stora Hassungaredssjön. Att utgå från stigen/skogsvägen och därifrån göra små egna fotoutflykter i den vackra omgivningen. Stigar fanns det gott om, och jag följde både små och stora – och gick egna vägar.

Det blev snabbt varmare när solen ”blåste bort” alla moln. Fåglarna kvittrade lyckligt och isen började återigen sjunga. Högt, ljudligt och mycket. Verkligen en helt magisk morgon.

Utefrukost och dags att säga hejdå till vacker plats

När jag kom tillbaka till tältet efter ungefär två timmars underbar morgonpromenad hade Lars redan tänt en brasa och höll på att koka morgonkaffe. Vi satte oss på liggunderlagen på en klippa och gottade oss i solen långt efter att frukosten var uppäten. Balder var lite rastlös till en början. Men till slut kom även han till ro och la sig och njöt av vårsolen. Efter någon timme packade vi ihop våra sovsaker och tältet. Vi gick ett varv runt området för att se så att vi inte glömt något. Sedan började vi den korta vandringen tillbaka till bilen.

Tack Naturvårdsgruppen!

Ett superstort tack från oss alla tre till Naturvårdsgruppen för tipset om plats. Det kan inte ha varit lätt för jag ställde några ”krav”: Det skulle finnas både skog och sjö, det fick inte vara mer än max 2 kilometers promenad till platsen. Ändå fick det inte vara ett ställe som är välbesökt. Och ha plats för ett tält. Förutom det ville jag att det skulle finnas möjlighet för mig att gå en lite längre sväng på morgonen. Och som du ser av inlägget här: Naturvårdsgruppen prickade in alla punkterna med sitt tips – trots att jag var så kräsen!

PS. Det enda som jag hade kunnat anmärka på var att det på natten hördes en del trafikljud på avstånd, men jag får skylla mig själv – för jag hade glömt nämna att jag är lite känslig för det. DS.

För dig som vill veta mer

• Följ Naturvårdsgruppen (som tipsade mig om platsen) på Instagram. Deras konto är så inspirerande. Gruppen arbetar med att hålla alla leder i Mölndals kommun fina. De kör ut ved. Bygger spänger. Röjer leder. Sätter upp skyltar. Lagar och fixar. Varje dag. Jag har följt deras konto en tid och det gör mig glad varenda dag. Önskar att alla kommuner skulle göra liknande satsningar. Men som sagt, följ kontot du med!
• Så här hittar du hit:
  Här hittar du en länk till raststugan vid Stora Hassungaredssjön. Vi tältade på en udde vid samma sjö. Det går en fin vandringsstig runt hela sjön, och det går även bra att gå ”off-road” lite närmare vattnet. Det finns flera grillplatser i området, och en motionsslinga på 8,5 km (svart-vita markeringar) passerar strax bakom stugan. Stugan ligger på en liten avstickare från Bohusleden.

Inlägget Tips från Naturvårdsgruppen ledde till tältnatt dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår fick vi med hela familjen, inklusive vår lilla malamute-valp som flyttade hem till oss i helgen, på en alla hjärtans dag-utflykt. Det är alltid roligt när familjen gör saker tillsammans. Och extra roligt när vädrets makter dessutom står på vår sida.

När vi kom fram till Ängholmen sken solen obeskrivligt klart på himlen. Det var ett sådant sällsynt ljus som man bara får under kalla vinterdagar. Vi upptäckte till vår förvåning att isen låg tjock på Stigfjorden. I nästa sekund insåg vi att vi skulle kunna gå på isen längs stenpiren ut till ön Lyngnholmen och bestämde oss för att passa på att göra det. Möjligheten att gå på fruset hav dyker inte upp särskilt ofta på våra breddgrader.

Väl ute på ön rundade vi några klippor och satte oss i lä för vinden på solsidan. Där fikade vi, värmde oss i solen, gick ut på isen mot fler små öar och tränade inkallning med vår valp Balder som flyttade hem till oss under helgen.

Tiden bara flög iväg, men efter två timmar tyckte vi att det var tillräckligt länge för valpen Balders första tur. Vi packade därför ihop och vände tillbaka mot bilen. Mellan stenpiren och parkeringen är det bara några hundra meter, så det var en alldeles perfekt sträcka för en liten valp. Dessutom var det lättgått (sprunget) den del vi gick på is.

För dig som vill veta mer

Och för dig som är nyfiken på denna vackra plats: Ängholmen ligger i Stigfjordens naturreservat på Orust. Här hittar du några andra inlägg jag gjort om besök på denna plats:
Ängholmen på Orust i gryningen
Fota stjärnor och tälta på årets kallaste natt

Inlägget Alla Hjärtans dag-utflykt med valp dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag tycker det är härligt när hela familjen gör saker tillsammans. Förutsatt att alla tycker att aktiviteten vi utför är rolig förstås. Det är inte alltid lätt att behaga tonåringarna, men den här veckan fick jag god hjälp av den otroliga vintern vi fått här på västkusten. Den gav oss nämligen möjligheten att åka skridskor i sagolikt vinterlandskap.

På sjön Vrångevattnet i Herrestadsfjällets naturreservat, grannkommunen Uddevallla, finns en långfärdsskridskobana på 5 km. Killarna hittade inte sina skridskor efter flytten, men vår lokalavdelning av Friluftsfrämjandet (Uddevalla) blev återigen räddningen. Hos dem hyrde vi skridskor, och fick på ”köpet” med både isdubbar och räddningslina.

Efter att ha flexat ut lite tidigare från jobbet i torsdags åkte vi till Herrestadsfjället och parkerade vid den generöst tilltagna parkeringen vid Vrångevattnet. Vi var långt ifrån ensamma där denna soliga dag, men det var heller ingen trängsel. Min dotter, min sambo och min bonusson snörade på sig sina skridskor och var ivriga att komma iväg. Planen var att de skulle åka längs banan runt sjön medan jag och hunden Wilma skulle gå leden till ett vindskydd ute på en udde. Där skulle vi ses för lite korvgrillning och samvaro.

Nu åkte familjen lite snabbare än jag tänkt mig (det är bara min sambo som är van åkare) så jag kom fram till vindskyddet bara några få minuter före de andra. På ryggen bar jag ryggsäck med ved, liggunderlag, korv och lite extrakläder.

Planen var att jag skulle ha brasan varm när de dök upp, så att väntetiden på maten inte skulle bli så lång. Men nu gick det bra ändå. Det fanns mycket att göra i väntan på glöd. Värma fötter vid brasan. Fota de vackra omgivningarna. Leka med istappar. Kasta snö. Och innan man visste ordet av var det dags att grilla.

Eftersom min dotter frös om fötterna bestämde vi att hon skulle gå tillbaka till parkeringen med mig och vovven, medan killarna fortsatte runt hela sjön. Vi fick oss många skratt under vår ”egentur”. Turligt nog kom vi fram till bilen i stort sett samtidigt som killarna gled in och tog av sina skridskor.

Solen hade precis gått ner över skogskanten så tajmingen var helt perfekt. Med rosiga kinder, bubblande av saker att berätta för varandra och nya gemensamma minnen, åkte vi hemåt.

Inlägget Skridskor och grillning på familjeutflykt dök först upp på Hemomkringvandring.

I ungefär ett år har jag sagt till min sambo att jag skulle vilja sova i grottor på nyår. Vi hade några ganska närliggande grottor i åtanke, men ändrade oss när vi upptäckte de häftiga grottorna på Hunneberg på webben.

Jag hade som vanligt läst på och hade tagit reda på att grottorna skulle ligga mitt emot Västra Tunhems kyrka. På vägen dit passerade vi Byklevsfallet (vilket vi sedan upptäckte var en omväg). Men det var fint där, och betydligt mer vatten än vid vårt besök i november.

Vi parkerade vid kyrkan och bytte om till gummistövlar. På bilder och filmer hade vi sett att det brukar vara vatten i grottorna. Min sambo Lars hade knähöga stövlar medan jag själv hade lite lägre skaft vilket skulle visa sig innebära en viss nackdel för mig.

Inne i grottan var det nämligen rejält med vatten. Jag chansade ändå på att regnbyxorna skulle hålla tätt mot stövlarna, vilket var dumt gjort. Jag blev blöt och iskall om fötterna rätt snabbt. Dessutom visade det sig att det inte fanns någon torr plats i grottan där vi kunde sova, så vi gick tillbaka till bilen där jag drog av stövlarna och bytte till torra strumpor och vandringskängor. På kartan såg vi att det verkade finnas grottor en bit längre fram också så vi rullade sakta iväg genom det lilla samhället. Längs vägen kom ett äldre par gående, så vi stannade till och fick utförliga tips från dem. Bilen parkerade vi därefter en kilometer fram vid Nygårdspark.

Vi följde ”Kyrkstigen” som utgår från parkeringen. Stigen följer dalen nedanför Hunnebergs rasbranter och är mycket vacker. Bokskog, gamla mossiga stenar och stammar, och bergets dramatiska silhuett är ständigt närvarande. Vi vek av stigen och hittade snart en spännande grotta att utforska. Vatten droppade på många ställen, men Lars hittade en relativt plan yta, relativt nära en ingång, där det dessutom var torrt, och vi bestämde oss för att detta fick bli vår sovplats.

Efter att ha gjort oss hemmastadda genom att placera ut lite marschaller runt oss (som vi givetvis tog med oss hem efteråt), och lagt ut liggunderlagen för att ha att sitta på, var det dags för middag. Vi hade med oss tjälknöl tillagad av älg, och till det kokade Lars vatten till pulvermos som vi kryddade till. Det blev en supergod middag. Och det kändes mäktigt att äta den i en sådan speciell miljö – en grotta i ett berg.

Vi gick på en liten upptäcktsfärd och insåg att vi hamnat i en stor grotta. Lars filmade den när han gick igenom (jag fastnade längs vägen eftersom jag kände behovet att stanna och fota vackra detaljer) och det tog nästan 6 minuter att gå igenom den. Och då gick han ändå bara huvudtunneln.

Utan pannlampor hade det inte varit möjligt att gå in i vår grotta. Vi hade varsin pannlampa på huvudet, hade med en extra lampa och dessutom power bank så att vi kunde ladda, vilket det blev behov av frampå kvällen. Dessutom blev det dags att göra i ordning vår sovplats.

Det var en lite märklig känsla att krypa ner i sovsäcken inne i grottan. Allt var knäpptyst förutom droppandet från taket. Mörkret var verkligen kompakt så fort man kom utanför marschallernas räckvidd. Tanken var att vi skulle ligga och prata en stund, men jag somnade som en stock. Totalt avslappnad i miljön. Jag tyckte att det var lite kylslaget, men Lars (som svettades så att han fick ta av understället mitt i natten) hävdade att det var otroligt varmt i grottan. Med tanke på att inget dagsljus nådde in till oss var det lite svårt att avgöra om det var natt eller morgon när jag vaknade, men efter en titt på klockan såg jag att det var okej att smyga sig upp. Klockan var 08.

Vi åt lite frukost och packade ihop våra saker. Tittade efter så att vi inte lämnat kvar några spår efter oss. Sedan tackade vi grottan och sa hejdå. Efter att ha lämnat våra ryggsäckar i bilen valde vi att gå tillbaka och utforska några fler av de grottor som finns i området.

Det fanns grunda grottor som bara bestod av ett rum, det fanns flera grottor/gruvgångar som gick längsmed berget och hade flera ingångar och en massa pelare så att de nästan såg ut som klosterruiner, det fanns grottor som delade sig i flera gångar. En del var fina och i en del såg man att det rasat inuti.

Vi avslutade vårt äventyr med att köra till Skäktefallet/Brudslöjan (se blogginlägg från vårt förra besök där) – en bilfärd på drygt 10 minuter.

Och det var sååå värt det! Liksom att förverkliga drömmen om att sova i grottor. Vilka härliga intryck och minnen vi fick med oss från detta äventyr!

För dig som vill veta mer

Viktigt om du ska besöka grottor

Tänk på att alltid vara försiktig med tanke på rasrisken. Det är också viktigt att du har med dig minst en extra pannlampa eller ficklampa. Ha ordentliga skor på fötterna – det kan vara blött. Och.. meddela alltid någon vart du ska ta vägen och när du förväntas vara tillbaka – om du skulle råka ut för något.

Så här hittar du hit

• Länk till karta där du även kan få vägbeskrivning

Parkeringsplatser finns både i korsningen vid Nygårdspark och en liten bit in längs vägen, på vänster sida. Följ sedan Kyrkvägen. Berget har du då till höger om dig, i bokskogen, och en bit fram kan du skymta grottorna vid bergets fot. Vid några ställen går stigar upp och vi rekommenderar stigen som efter runt 300-400 meter går upp vid några fikabord. Grottorna där fanns det inga ras i, och de passar för familjer. Den första delen av Kyrkvägen är tillgänglighetsanpassad, men det går inte att ta sig upp till själva grottorna med till exempel barnvagn.

Inlägget Äventyr i grottor med middag och övernattning dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår var vi bara tvungna att sticka ut på en tältnatt, även att vädret skulle vara lika grått som det verkar bli resten av 10-dygnsprognosen. Att sova ute är något som kropp och sinne verkligen saknar när det blir för långt mellan gångerna.

För tillfället måste vi på grund av hälsoskäl hålla oss till äventyr som är lättillgängliga och kräver max någon kilometers vandring, så det är en utmaning för oss som är vana vid att gå långt. Men igår hade vi ett bestämt mål – bokskogen i Uggletofta/Huseby.

Eftersom vi redan är i december, hur svårt det än är att förstå, var det redan kolsvart när vi parkerade bilen på parkeringen och började vår lilla tur upp mot bokskogen som ligger så vackert på berget. I pannlampornas sken var det enkelt att hitta både vandringsleden (Husebyleden) och den plats vi sett ut för tältet redan för några veckor sedan när vi var här.

Marken, som var täckt av ett tjockt lager boklöv, var som väntat väldigt våt. Tältet vi hade med den här gången var ett av våra mindre tipitält av märket Go-Lite. Tältet saknar golv, så vi fick tänka till ordentligt hur vi hanterade ryggsäckarna för att hålla packningen torr (ha, man har väl regnskydd??) medan vi slog upp tältet och gjorde i ordning våra sovplatser.

När allt var på plats gjorde vi upp en härlig brasa utanför tältet och passade på att fota lite innan vi unnade oss en lugn, mysig stund på den fridfulla platsen. De enda ljuden vi hörde var vattnets forsande och (enligt Lars) en ugglas hoande medan lågorna lekte och gjorde olika formationer framför oss.

Temperaturen föll snabbt och runt 21.30 började snöblandat regn falla över oss. Då kröp vi ner i sovsäckarna, pratade en stund innan jag somnade som en stock. Hunden Wilma väckte mig dock några gånger. Hon tyckte det var supertrist att bara ligga och vila hela natten.

Till slut kände jag att jag måste vara en snäll matte, så jag följde med henne ut på en liten upptäcktsfärd. Vi gick genom den lilla bokskogen och halkade upp och nerför berget bredvid. Otroligt vackert var det, men halt.

När vi kom tillbaka till tältet väckte vi min sambo så att vi kunde äta lite frukost tillsammans. Vi fick en otroligt mysig stund medan kaffet kokade upp. Det blev en sån stund som man kommer att minnas länge. Tillsammans-stunder.

Att packa ihop våra saker gick smidigt och det var med lätta steg och glada sinnen vi gick nerför berget tillbaka mot bilen (så fort vi tagit oss nerför de första brantare partierna där det var så halt att jag åkte på rumpan vid ett tillfälle).

Jag är så glad och tacksam för vårt lilla äventyr (det behöver inte vara svårare än så här att göra en vanlig dag till en minnesvärd dag), och avslutar med en bild på hur det ser ut i vårt vardagsrum just nu. All utrustning var helt blöt av kondens. Vattnet rann i stort sett på insidan av tältduken när vi vaknade i morse. Nu hänger allt på tork – så att vi snart kan använda det igen!

Inlägget Tältnatt i decemberrusk dök först upp på Hemomkringvandring.