Under den här mörka årstiden tycker jag att det är lite svårare att hitta saker som motiverar mig att vara ute än resten av året. Inga färgglada växter eller fjärilar lyser upp min väg och får mitt ansikte att helt omedvetet spricka upp i ett brett leende. Det är ytterst få fåglar som sjunger och ingen sol värmer mitt ansikte. Det är inte ens särskilt lätt (eller inspirerande) att fota de gånger man hittar ett motiv, eftersom det mesta är rätt grått och mörkt.
Den här veckan har jag varit i den lite håglösa stämningen – kanske för att jag inte har haft möjlighet att vara ute i dagsljus. Men när jag satt i bilen och svängde hemåt från jobbet idag möttes jag av den mest fantastiska solnedgång. Hela mitt väsen skrek till mig att stanna bilen, slänga upp bildörren och springa mot träden vars mäktiga silhuetter tydligt avtecknade sig mot den starkt lysande rosa-lila himlen. Tyvärr fick jag betvinga mina instinkter, för situationen var sådan att jag inte hade möjlighet, men något hände i mig. Något stort. Världens största leende bredde ut sig i mitt ansikte. Jag kände glädjen komma bubblande upp ifrån magtrakten. Och jag längtade ut.
Min hjärna registrerade exakt vad klockan var, solens position och började planera var jag skulle kunna vara imorgon vid exakt den tiden för att kunna fota fina motiv mot solnedgången. Nu känner jag mig som mig själv igen. Energin flödar i kroppen. Glädjen. Förväntan. Allt på grund av en enda solnedgång! <3
Solnedgång i Eksjö, oktober 2018
Mer i bloggen
Bilder på soluppgång / solnedgång
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.