vandring | friluftsliv | utflyktsmål | natur
Första gången jag var här var 1985 då jag var nyinflyttad Ö-viksbo kunde man gå från entré nord till Slåttdalsskrevan tur och retur utan att möta någon – eller bara någon enstaka vandrare – till skillnad från nu då det är ett av de populäraste vandringsstråken i Sverige.
Ett av mina paradis: ”Rotsidan är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka, med vackert slipade och plana diabashällar. Här befinner du dig bland vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. Området är lättillgängligt.” säger Länsstyrelsen.
Jag är inte så mycket för att gå de leder som det skrivs och pratas om mest. Jag vill bara uppleva naturen och njuta av den i all stillhet. Men nu råkade jag hamna på ett ställe som faktiskt finns med på en topplista – listan över helt tysta platser i Sverige!
Jag är höjdrädd. Jag får i alla fall svindel av höjder och ett sugande obehag i magen, så jag misstänker att det är höjdrädd jag är. Detta vet min vän om mer än väl, men trots det hade han planerat in en utflykt till ett ställe där jag verkligen fick sätta mig själv på prov.
Trolltjärn. Redan namnet på naturreservatet skapar förväntningar av magi och mystik, och de förväntningar jag hade på området uppfylldes med råge när jag hade chansen att få besöka det på väg till ett mer känt reservat, Stockholmsgata.
Hur många favoritplatser kan man ha på jorden? Efter att jag fick övernatta och gå rundslingan som finns i Kålhuvudets naturreservat, Västernorrland, blev jag helt såld på det vackra området där känslan av orörd natur är maximal.
På sidan ”Platser att utforska” finns nu en ny länk som går till Vandringsguidens sammanställning över Sveriges vandringsleder. Lederna är grupperade per landskap, är listade med kort beskrivning och ofta även med en länk. Mästerligt!
I helgen har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut – jag har deltagit i en arrangerad vandring. Egentligen är jag typen som föredrar att vara ensam i naturen, men när jag såg att Göta Äventyr skulle anordna en vandring kombinerad med friluftsutbildning slog jag till.
Idag påminde Facebook mig om vad jag gjorde för exakt ett år sedan och det fick mig att längta tillbaka: ”Nu är det godnatt-dags efter en kul och mysig kväll med upptäcktsfärd, hundbus och fiaspel på en äng!” stod det i inlägget
Kan man starta dagen på ett härligare sätt än att ge sig ut i solen tidigt, tidigt på morgonen och gå en lång barfotapromenad längs en milslång sandstrand? Enligt mig kan man nog inte det.
En av veckans morgonturer gick i Trollskogens naturreservat. Slingan, Trollskogestigen, skulle vara 4,5 km. Förmodligen tog jag och hundarna många extrasvängar, för det blev enligt min stegräknare 6,86 km för oss.
Gårdagens tur bjöd på otroligt varierad natur. Jag tror nästan att vi fick uppleva alla Ölands naturtyper inom loppet av några timmars vandring; Hagmarker, lövskogar, enbevuxna alvarmarker och torrängar, lövängar och klintkust.
Så fantastiskt vacker – och unik – natur. En massa glittrande hav, skummande vågor, fantastiska klipphällar, fossil, fina blommor, turkost vatten vid vidsträckta sandstränder. Läs om den kustnära vandringen.
Igår kväll gick jag en av de vackraste rundslingor jag gått i hela mitt liv. Gårdagens kvällstur gick från Fagerrör genom både tallskog och lövskog på lättgådda stigar längs havet.
Sista morgonen i Sälen ville jag gå på något ställe som skulle ge mig minnen att bära med mig hem, och stod i valet och kvalet mellan tre-fyra olika alternativ. Jag bestämde mig för att testa Syndalsturen eftersom det ligger i ett område som jag inte har gått i alls.