Det är alltid viktigt att ha tillgång till vatten när man vandrar – viktigare och viktigare ju längre tid man ska vara ute. Eftersom jag tidigare mest har gått dagsturer har jag inte känt något behov av att rena vatten, men nu går jag även längre turer. Här delar jag med mig av mina upptäckter och erfarenheter i en liten vattenreningsskola.

Denna vattenreningsskola har jag gjort för att hjälpa andra som, precis som jag själv, är nybörjare inom området vattenrening. Inlägget innehåller marknadsföringslänkar till The General Prepper.

Varför viktigt med vatten på vandring?

Utan mat kan vi människor klara oss ganska länge, men vatten är livsnödvändigt. Dessutom i ganska stora mängder (från 2,5 liter per dag för en vuxen person). När man vandrar gör man av med mer än vanligt, så då är det extra viktigt att inte slarva. Ska man vara ute flera dagar blir det oerhört tungt om man ska bära med sig all den vätska man behöver (tro mig, jag vet – har gjort det misstaget).

Varför kan man behöva rena vatten?

Vistas man i fjällvärlden kan man i princip fylla sin kåsa med vatten från vilket vattendrag som helst, men så är det inte i hela landet – eller världen! Risken är stor att man får i sig förorenat vatten vilket kan resultera i diarré, buksmärta, kräkningar, illamående och huvudvärk (läs mer hos Folkhälsomyndigheten). Därför är det en god idé att se till att ha möjlighet att rena vatten längs turen.

Men hur gör man?

En av anledningarna till att jag inte skaffat någon typ av vattenrening tidigare har delvis berott på att jag inte har vetat hur man använder produkterna. Sedan har jag nog också varit lite lat eftersom jag tidigare varit sambo med en man som håller kurser i överlevnad, så han tog mer än gärna hand om allt praktiskt. Nu när jag även är ute på flerdagsturer på egen hand känns det viktigt att ha koll och kunna själv.

Olika slags filter

Grayl Ultrapress Purifier

Min bästa vän Linda har en Grayl Ultrapress som hon alltid har med sig på våra gemensamma turer. Eftersom hon har lovordat den både för sin enkelhet och sin funktion var jag nyfiken på att pröva på detta vattenfilter, som bara ser ut som en snygg vattenflaska.

Första försöket – i höstblöt bokskog

Första gången jag skulle använda min Grayl Ultrapress var på en dagstur då jag medvetet låtit bli att ta med mig vätska ut. Jag skulle gå i ett område som jag känner till väl, så jag visste att där fanns en bäck. Dessutom finns där ett litet vattenfall som jag tänkte ta mig fram till.

Trots att hade regnat mycket de senaste veckorna var det inte så mycket vatten i bäcken. Och vattenfallet var mer som en liten stril än ett vattenfall. Marken däremot var rejält fuktig och jag hasade mig försiktigt fram i slänten på en blöt matta av boklöv. ”Ramla inte i”, ropade Mari bakom mig.

Enkel användarmanual – men misslyckades ändå

Innan jag åkte hemifrån hade jag titta på den enkla manualen som följde med flaskan:

1. Rotate and pull apart
   Åh, det här var jättelätt. Man tar tag i handtaget med ena handen, håller om ytterflaskan med den andra, så drar man isär. Check på den.
2. Fill with dirty water
   Ännu lättare. Bara att böja sig fram och fylla ytterflaskan med vatten från bäcken (utan att själv ramla i).
3. Vent and press
   Okej.. här glömde jag momentet ”vent” när jag använde flaskan första gången. Man ska alltså vrida upp ”korken” ett halvt varv så att det kan komma in luft i filtret när man pressar ner innerflaskan i den fyllda ytterflaskan, men jag missade det. Detta fick som resultat att jag pressade som en galning (”Hur hårt och länge måste man trycka egentligen?”). Ännu en effekt av detta var att så fort jag slutade trycka så sprutade det ut vatten mellan ytter- och innerflaskan. Jag konstaterade att jag nog skulle behöva testa Graylen några gånger för att få en bättre teknik – för sådär hade det aldrig blivit när jag sett Linda använda sin flaska.
4. Drink purified water
   Absolut, jag fick dricka kristallklart och gott vatten – men jag hade fått jobba hårt för det (helt i onödan). När jag kom hem läste jag manualen direkt och insåg min miss. Därefter gick jag raka spåret ut i köket, fyllde flaskan med kranvatten och pressade en gång med korken öppen. Det blev så otroligt mycket smidigare jämfört med mitt första försök tidigare samma dag!

Fördelar och nackdelar

Den största fördelen med denna vattenrenare, förutom att den även fungerar som en vanlig vattenflaska och är lätt att använda, är att den tar bort dålig smak. Vattnet ser inte bara klart ut, utan det smakar rent och gott.

Nackdelen är kanske storleken – i alla fall den kalla årstiden då man måste skydda sitt vattenfilter för att det ska behålla sin funktion. Det är inte så lätt att bära hela den här flaskan innanför jackan till exempel.

Fakta och priser

Att köpa en Grayl Ultrapress kostar runt 1.200 kronor. Flaskan rymmer 0,5 liter. En riktigt bra grej med detta vattenfilter är att man behåller flaskan och bara byter ut filtret när det blir dags (efter 3 år eller 150 liter renat vatten). Ersättningsfiltret kostar idag 269:-. Filtret renar från 99,99% av kända virus, bakterier, protozoer, mikroplaster, kemikalier, tungmetaller och bekämpningsmedel.

Det finns även en storebror som rymmer 0,7 liter, Grayl Geopress, och den kostar cirka 1.100:-.

Sawyer Mini

När man pratar eller skriver om vattenrening är det många som rekommenderar Sawyer Mini. Och efter att ha använt den vid ett flertal tillfällen det senaste halvåret har jag full förståelse för att den är så populär.

Filtret skruvas direkt på en PET-flaska, och är väldigt litet så man kan utan problem få plats med det på vilken tur som helst. Antingen i ryggsäcken eller i fickan. Särskilt under en kyliga årstiden är detta ett extra plus eftersom vattenfilter kan frysa sönder.

Fördelar och nackdelar

Enligt mig har detta vattenfilter en mängd fördelar, bland annat:

• Storleken: Filtret är litet (ryms i fickan) och väger bara 56 gram
• Enkelt: Du skruvar på filtret direkt på en PET-flaska. Klart.
• Prisvvärt!
• Flexibelt: I förpackningen följer det även med ett sugrör som man kan använda till filtret, och dessutom kan man ansluta filtret till exempel till en Camelback eller liknande system.

Nackdelar däremot har jag bara kommit på en enda, och det är att filtret inte helt tar bort dålig smak om vattnet är riktigt ”sumpigt”.

Fakta och priser

Inköpspriset ligger på cirka 500:-. En Sawyer Mini renar vatten från bakterier, Protozoa, E. Coli, Giardia, Vibrio cholerea, Salmonella Typhi, Leptospiros, och mikroplaster. Vattenreningsfiltret rengör hela 378 000 liter dricksvatten, så skaffar man ett sådant bör det räcka livet ut.

BeFree Gravity Filter

Ytterligare ett av de filter som jag verkligen uppskattat under de månader jag testat är BeFree Gravity Filter från Katadyn. Åtminstone om man är mer än en person där man slår läger, till exempel om man är ett kompisgäng som är ute.

Jag skulle beskriva BeFree Gravity Filter som en vattenbehållare i form av en påse som man fyller med vatten och hänger upp i ett träd till exempel. När man kopplar in den medföljande slangen är det enkelt och bekvämt att fylla sin kåsa, kastrull eller vad man nu vill ha vatten i via den lilla kranen. Vattnet flödar lätt och snabbt genom detta filter, upp till 2 liter per minut.

Mitt första försök att montera filtret

Eftersom jag känner mig relativt bra på att läsa bruksanvisningar tog jag mig an även denna anvisning. Jag tog fram påsen, monterade ringen och slangen. Men när det gällde den klämma som justerar hastigheten för vattnet förstod jag inte riktigt hur den skulle monteras. Så första gången fixade min sambo det. Men nu kan även jag.

När man packar filtret tar det relativt liten plats – och det följer med en bärrem som gör det enkelt att transportera den från vattenkällan till platsen där man vill hänga upp vattenbehållaren.

Fördelar och nackdelar

Några av de största fördelarna är att det ryms mycket vatten i behållaren (6 liter, men det finns även en version som rymmer 10 liter), och att den kan användas av flera personer. Det är smidigt att bara ”vrida på kranen” för att få vatten. Jag har inte hittat något negativt alls med detta filter.

Fakta och priser

BeFree Gravity Filter 6 L kostar runt 1.500:-. Detta filter avlägsnar 99,999% av alla bakterier, 99,999% av alla parasiter, mikroplaster och reducerar kemikalier.

UV-ljus

UV: SteriPen UltraLight UV Water Purifier

Att rena vatten med UV-ljus tyckte jag lät väldigt avancerat. Men nu har jag testat SteriPen UltraLight UV Water Purifier och den är riktigt enkel att använda (förutsett att den är laddad). Man häller upp vatten i ett glas, tar av pennans lock (skyddet som sitter för själva sensorn), sticker ner pennan i vattnet och rör om. När sensorerna kommer i kontakt med vattnet tänds en röd lampa uppe på toppen. När vattnet är rent slocknar lampan och en grön indikator tänds. Då kan man sluta röra, och hela reningsprocessen tar ungefär 48 sekunder (säger manualen men det har gått snabbare när jag testat).

Fördelar och nackdelar

• UV-filtret tar liten plats, är enkelt att använda och renar vattnet snabbt.
• Däremot tycker jag personligen att det känns lite osäkert. Ett fysiskt vattenfilter är lättare för mig att förstå.
• En nackdel är att pennan behöver vara laddad för att fungera (laddas med USB), men den ska å andra sidan klara upp till 40 reningar på en laddning.
• En nackdel är att UV-filter tar inte bort smågrus t ex, så det passar bäst för kranvatten.

Men filtret kommer definitivt att få följa med mig på kommande utlandsresor.

Fakta och priser

SteriPEN Ultralight UV Water Purifier kostar runt 1.000:-. Filtret förstör 99,9% protozoer (inklusive Giardia och Cryptosporidia), bakterier och virus.

Kemisk rening

Tabletter – Biocool – Purify my drinking water

Det finns en mängd olika tabletter som man kan använda för att rena vatten. Biocool Purify my drinking water används för att bibehålla ett fräscht dricksvatten. Produkten tillsätter syre i dricksvattnet, vilket gör att det bibehåller den goda smaken. Produkten är miljövänlig och ska varken avge varken smak eller lukt.

Fördelar och nackdelar

Den här tabletten är till till för större mängder, den renar nämligen 5 liter vatten. Så den passar bättre att ha hemma i prepping-syfte än på vandring. Tabletterna är ovärderliga den dagen det händer något och man behöver se till att familjen har drickbart vatten. Hållbarheten på tabletterna är lång, men reningstiden är cirka 3 timmar, vilket är relativt lång tid jämfört med övriga metoder. Eftersom tabletterna inte filtrerar vatten passar de bäst på kranvatten eller annat förfiltrerat vatten.

Fakta och priser

En burk Biocool – Purify my drinking water som innehåller 250 tabletter kostar cirka 250:-.

Koka vattnet

Om man inte har med sig någon utrustning för att rena vatten kan man ändå minska risken för farliga bakterier genom att koka upp vattnet. Det är viktigt att se till att det verkligen kokar (inte bara blir varmt) och att sedan hålla det kokande någon minut. Många skadliga bakterier dör när vattnet värms till 100 grader.

Fördelar och nackdelar

En stor fördel är att man med den här metoden även kan ordna vatten på vintern, genom att smälta snö. Man behöver inte heller köpa någon dyr utrustning utan klarar sig med sitt kök. Enda nackdelen som jag ser det är att det tar en stund innan vatten man kokat har svalnat tillräckligt för att bli drickvänligt.

Tillverka ett eget vattenfilter

Om man hamnar i en situation där vattnet är slut och man inte har något vattenfilter med sig så kan man tillverka ett eget filter.

Det handlar om att skapa ett filter med flera lager så att vattnet blir renare och renare för varje lager det passerar. Det grövsta (till exempel löv eller larver) filtreras bort överst och så rinner vattnet vidare till nästa lager som är finare fördelat och då fastnar mindre partiklar och så vidare. Tanken är att du ska få ut klart vatten när det runnit igenom hela ditt filter. Till exempel som min sambo visar youtuber-gruppen JLC i klippet här:

Hur gör man?

Man kan använda en PET-flaska, ölburk, hink/bunke där man gör några hål i botten. Där ska vattnet komma ut när det är filtrerat. Sedan fyller man filtret med olika lager (i en flaska eller burk behöver man göra ett större hål i toppen så att man lättare kan fylla den). Bäst är om man kan lägga något tunt tyg i botten, kanske en gasbinda eller liknande, och sedan fin sand på den. Därefter pulvriserat kol (kanske är du i närheten av en lägerplats?), och ovanpå det fint grus och överst större grus/småsten. Fyll så mycket du kan, så att vattnet hinner passera tjocka lager.

Koka alltid ditt egenfiltrerade vatten

Ett egentillverkat filter filtrerar bara bort den grövsta smutsen. Eftersom det inte dödar bakterier eller virus, som ”köpta” vattenfilter behöver man alltid koka det filtrerade vattnet innan man dricker det eller använder till matlagning.

Sammanfattning – det är inte svårt!

Eftersom jag inte alls var insatt i hur vattenfilter egentligen fungerar eller vilket utbud som fanns blev det en ögonöppnare för mig att testa och skriva om vattenrening. Det är inte svårt eller krångligt att rena vatten under vandring. Man behöver inte heller vara särskilt teknisk kunnig som jag trodde. Jag inser att jag kan klara detta själv – och det är en underbar känsla av frihet. Ryggsäcken behöver inte längre bli för tung på grund av många liter vatten – nu kan jag använda det vatten jag passerar i diken, åar och sjöar. Och kan jag så kan du!

Några avslutande tips

Avslutningsvis vill jag ge ytterligare några tips om vatten: Först och främst är det bra att kolla upp vattentillgången innan man ger sig ut så att man vet vilka platser man kommer att passera där det går att fylla på vatten. Och när du väl är ute: Vänta inte med att dricka vatten tills du känner dig törstig. Drick hellre lite och ofta än mycket och sällan. Detta blir lättare om du har vattenflaskan tillgänglig utan att behöva stanna och ta av ryggsäcken varje gång du ska dricka. Tänk på att inte ta stillastående vatten när du ska dricka, utan alltid rörligt vatten.

Resorb och General Prepper

Skulle du trots bra förberedelser känna att du druckit för lite – se till att ha Resorb eller annan vätskeersättning i första förbandslådan och fyll på nivåerna snarast. Vill du titta på produkter för vattenrening (både dem jag testat och andra) kan du kika in hos General Prepper som har ett stort utbud. Ut och njut nu!

Inlägget Vattenrening på vandring – hur gör man? dök först upp på Hemomkringvandring.

Första gången jag snubblade över bilder av en packraft (och reflekterade över det) var för ungefär 3 år sedan. Då visade Johan Gärtner (Robinson-Johan 2023) en Youtube-film från när han vandrade vid Pärlälven. Och även tog sig fram längs älven med hjälp av packraft.

Detta inlägg innehåller reklamlänkar till Packraft Sverige.

Jag blev nyfiken på packraft

Då insåg jag att jag också skulle kunna få ytterligare en dimension på mitt vandrande. Min dåvarande sambo kände likadant och vi pratade om att testa. Men min rädsla för vatten har varit ett stort hinder som jag har försökt att jobba med, och i år har jag gjort stora framsteg. Särskilt resan till Finland i augusti hjälpte mig att inse att jag kan och vågar mycket mer än jag tror (och det gör faktiskt de flesta). Min vän Linda har varit ett fantastiskt stöd när det gäller min rädsla för vatten.

Eftersom Johan är ambassadör för Packraft Sverige kändes det naturligt för mig att kontakta samma företag. Och tack vare deras goda råd har jag nu en packraft som passar just de önskemål som var viktigast för mig. En MRS Minnow. Den är både lätt (så att jag orkar bära den) och stabil (så jag slipper vara rädd). Men den saknar kapell.

Test i vardagsrummet

Precis som när jag ska testa ett nytt tält bestämde jag mig för att testa att blåsa upp packraften hemma i vardagsrummet. Anledningen är att jag vill känna att jag har full koll när jag väl kommer ut i naturen. Hemma behöver jag inte ta hänsyn till om det blåser, om det snart blir mörkt eller om det är svinkallt (så jag skulle frusit om händerna).

Givetvis blåste jag även upp flytvästen. Med den var största utmaningen att komma på hur man skulle få ut luften efteråt. Men jag kom på det med – tack och lov för manualer/instruktioner.

Nybörjare i packraft, Funäsfjällen

Under en resa till Funäsfjällen i september, bara några dagar efter att min packraft kom hem, testade jag den 2 gånger. Jag paddlade bara korta sträckor för att känna på hur den kändes och uppförde sig.

Första försöket – motströms i å

För det första testet åkte jag och Linda till en å utanför Funäsdalen. Vi försökte hitta ett område där det inte var så strömt och där paddlade jag lite fram och tillbaka. Packraften verkade väldigt stabil men den var svår att styra. Förmodligen mitt eget fel eftersom jag tagit bort styrfenan för att inte skada den. Dessutom fyllde jag för lite luft första försöket.

Andra försöket – på vågig sjö

Bara några dagar senare gjorde jag ett nytt försök på Anderssjöarna i Tänndalen. Vädret var inte optimalt, för det blåste ganska rejält och sjön är stor. Men skam den som ger sig. Trots att jag inte alltid kom exakt dit jag tänkt mig på grund av att vågorna och vindarna var starka så försökte jag flera gånger. Och det var otroligt roligt!

Visst var det frustrerande att inte ha 100 % koll på var jag skulle komma iland. Och min paddlingteknik lämnar en väldig massa i övrigt att önska. Men nu var jag inte ute för att paddla långt, eller snyggt, utan bara för att pröva. Den här gången fyllde jag ordentligt med luft, väntade 10 minuter, och fyllde lite till. Det gjorde stor skillnad på hur packraften kändes i vattnet.

Packraft på Tivedens kanotled

Bara några veckor senare var det dags för en packraft- och vandringshelg i Tiveden med Elin. Vi började med en superhärlig och rolig dag på Tivedens kanotled (och sedan till fots på Ridleder Tiveden). Kanotleden är 15 kilometer, men vi nöjde oss med en lite kortare etapp. Naturen här är helt otroligt fin, och vi njöt verkligen av hela turen.

Den här gången hade jag fenan på packraften och det gick betydligt lättare att styra än uppe i fjällen. Trots att det gick vågor på en del sjöar kändes det stabilt och tryggt. Jag kan knappt fatta att jag sitter ute på vatten och ler, men det gör jag. Frihetskänslan i detta går inte att beskriva. Den lärdom jag tar med mig till nästa gång är att jag behöver köpa handskar och strumpor i neopren – för nu börjar det bli kallt ute.

Solen glittrade i vattnet där vi gled fram mellan bergväggar, mäktiga tallar och mysiga öar. Både frukost och middag åt vi längs leden, och det var superbra att pröva på att gå med packraften i packningen. Elin blev lika förtjust i packrafting som jag – till och med så mycket att hon började fundera på att köpa en hon med.

Uthyrning av packraft – och logi

Under helgen i Tiveden bodde vi hos Packraft Sverige, och Elin hyrde även sin utrustning av dem. Jag lägger till en länk här ifall du också är intresserad av logi eller hyr-packraft om du ska besöka Tiveden. Det tog 15-20 minuter att köra bil till nationalparkens huvudentré (vi var i nationalparken andra dagen) – entré Vitsand ligger närmare. Till kanotleden var det gångavstånd.

Jag ser en helt ny värld framför mig

Framöver kommer jag att ta alla chanser jag kan att använda min packraft för att nästa år känna mig tillräckligt trygg för att kunna ge mig ut på något lite längre äventyr. Inuti bara bubblar det av tankar och iver, för jag slås gång på gång av att jag kommer att kunna nå helt nya platser när jag bär med mig min egen ”båt”.

Fakta om min MRS Minnow

Min packraft är en MRS Minnow som väger 1.938 gram (inklusive ryggstöd, sits och fena). Paddeln är en Vikingraft Stinger (840 gram) och flytvästen – inte att förglömma – en uppblåsbar Anfibio Buoy Boy som väger 340 gram. Alltså totalt 3,1 kg, vilket i min värld är helt acceptabelt. Notera att denna modell inte har något kapell.

[instagram-feed feed=21]

Inlägget En helt ny värld – med packraft dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra helgen flyttade jag från vårt hus på Orust till en lägenhet på Tjörn. Efter bara en natt där kände jag att jag längtade ut. Inte för att jag vantrivdes, utan helt enkelt för att ”fira in” mitt nya liv.

Egentid efter flytten

Trots att det blåste i måndags kände jag att det var dags för en utenatt. I mitt nya ”konstiga” liv där det bara är jag. Sagt och gjort tog jag färjan ut till Dyrön. Det är nästan så jag inte fattar att jag faktiskt bor här i Rönnäng, alltså samhället som färjan utgår ifrån.

När jag kom ut till Dyrön efter 20 minuters båtfärd gick jag bara runt lite, och myste i allmänhet. Ända tills jag hittade platsen där jag ville spendera natten; Uppe på berget, på en liten platå, med havet som bredde ut sig framför mig.

Blåsig natt i bivacksäcken

Tala om att det blev en fin kväll med lugn, vackra färger och en otrolig frihetskänsla! Det var bara jag, och det fanns ingen som jag behövde ta hänsyn till på något sätt.

Jag bredde ut min bivacksäck på avsatsen jag fastnat för uppe på berget. På grund av blåsten fick jag förankra den väl med mina tent blocks. Trots att det blåste hårda vindar, och tältduken fladdrade i blåsten, låg jag helt skyddad och kunde se ut på månen och stjärnorna under natten.

Det var otroligt skönt att ha min bivybag när det blåste så mycket. Det var bara andra natten i den, men den fick verkligen bekänna färg (här kan du läsa om första natten).

Borde tagit med mig pannlampan

När klockan ringde 04.40 och jag tittade ut var det beckmörkt. Färjan skulle gå 05.57, och jag hade ringt och beställt in den kvällen innan (vilket man måste göra på de tidigare turerna). Leden ner till färjan går i stenig, oländig terräng, så jag ångrade bittert att jag lämnat pannlampan hemma. Jag hade helt glömt att det går så snabbt mot mörkare tider.

Men när jag packat min utrustning (vilket går hyfsat även i mörker) kom jag på att jag kunde hänga tältlampan på ryggsäckens bröstrem. På så sätt fick jag åtminstone ett liten halvcirkel med ljus precis runt fötterna.

Mot jobbet

Tack och lov gick det bra nerför berget, och jag hann till och med använda toaletterna i hamnen innan färjan kom. Under färjeturen var det bara jag, däcksman och kaptenen ombord, och jag fick nästan dåligt samvete för att de körde turen enbart för min skull.

När jag steg iland tog jag min packning och klev på bussen mot jobbet. Bara sådär. Det blev ett litet vardagsäventyr helt enkelt. Och precis så här hoppas jag att mitt nya liv ska fortsätta.

Vill du läsa mer om mina tidigare besök på Dyrön kan du göra det i de här inläggen.

Produktinformation

Jag får väldigt ofta frågor om min utrustning så jag ska försöka skriva vad man ser i bild, så att det går att klicka sig vidare direkt om man är intresserad:

• Min bivacksäck/bivybag heter Stratospere och är av märket Snugpak
• Regnjackan är från Haglöfs L.I.M.-serie
• Både underställströja och t-shirt som syns är i merino och från Super.Natural
• Och ryggsäcken är en Gregory Pack, Deva 70

[instagram-feed feed=20]

Inlägget Första utenatten efter flytten dök först upp på Hemomkringvandring.

Om du har följt min blogg kommer det inte som någon överraskning att jag tycker om att sova under bar himmel. Många gånger har jag ändå valt att tälta eftersom det ofta blåst kraftigt, eller varit risk för regn. Kunde lösningen på problemet vara att köpa en bivacksäck?

Mina tankar – bivacksäck eller inte?

Egentligen har jag aldrig sett någon, till exempel på Instagram, som sover i bivacksäck, utan tanken väcktes när jag lånade sambons militära puppa vid en övernattning. Han förstod inte alls min fascination, men jag började googla för att ta reda på mer. Och redan efter en enda övernattning i min nya bivacksäck känner jag att det var rätt beslut att införskaffa en sådan.

Så här kom jag fram till mitt beslut.

Fördelarna

Till att börja med undrar du kanske, precis som Lars, varför jag ens vill sova i en bivacksäck. För det första tycker jag att det bevarar det mesta av känslan man får när man sover under bar himmel. Jag vill kunna se månen och stjärnorna på natten, och verkligen vara mitt i naturen. Och här kommer man ännu närmare än i ett tält. Ytterligare en fördel är att man inte behöver större yta än liggunderlagets storlek för sin lägerplats, vilket gör det betydligt enklare att hitta en plan yta.

Eftersom jag bor på Västkusten är det ganska vanligt att det blåser mycket, och då tycker jag att det blir kallt inne i sovsäcken. Men med en bivybag är man helt skyddad för vind – och förhoppningsvis mot regn också. Packstorlek och vikt är också positiva jämfört med (de flesta) tält.

Anledningen att jag valde just Stratosphere från Snugpak är bågarna uppe vid huvudet. De skapar ett litet utrymme så att det inte bara blir en klaustrofobisk säck

Nackdelarna

Nu finns det en del nackdelar också jämfört med att sova i tält. Först och främst är det utrymmet. I bivacksäcken finns inget utrymme för packning, för att byta om eller för att laga mat eller bara sitta om vädret är dåligt. Den är heller inte särskilt rolig att slå upp och krypa in i om det regnar (gissar jag – har inte testat själv).

Just den modell jag har valt är inte superlätt, utan det finns nog riktigt lätta 1-manstält som väger mindre.

Första övernattningen

När jag skulle beställa min bivacksäck var den slut i lager hos alla leverantörer jag hittade. Till slut la jag upp en bevakning hos The General Prepper, där jag brukar köpa en hel del av min utrustning. Till min glädje kom den in i lager för någon vecka sedan (tack gode gud för påminn-mig-när-varan-finns-i-lager-funktionen som finns i många e-butiker), så då gjorde jag slag i saken.

Testade först i vardagsrummet

För några dagar sedan kom paketet och jag i det närmaste slet upp kartongen. Sedan slog jag upp min Snugpak i vardagsrummet. De övriga här hemma tyckte inte att det behövdes, det var ju bara två små bågar som skulle in i huvudänden. Men för mig var det viktigt (och skönt) att veta vilka kanaler de skulle in i, vilken som skulle fästas bakåt och vilken som skulle fästas framåt. Superenkelt – men jag gillar att ha koll.

Ut och testa trots arbetsdag

Sedan bestämde jag mig för att gå ut i skogen här hemma bara och testa redan samma kväll. Trots att det var arbetsdag kommande dag. Redan när jag kom utanför ytterdörren kände jag att det kom ett lätt duggregn, men jag valde att lita på SMHI. Det skulle inte regna!

Trots det kom det en skur precis när jag kom fram till tjärnen jag hade tänkt övernatta intill. Så då ”kastade” jag upp bivacksäcken där bland allt blåbärsris, och la in sovsäck och kudde så de skulle hålla sig torra.

Bytte plats på grund av solnedgången

Det dröjde dock inte länge förrän skuren var över, och då noterade jag att övre delen av träden lyste som guld. När jag tittade över bergskanten vid tjärnen såg jag att himlen var helt orange. Jag skyndade så gott jag kunde med mitt onda knä runt tjärnen och upp på berget. Solen höll på att sjunka, men det var en av de vackraste solnedgångar jag sett på länge. Så jag skyndade mig ner igen och hämtade hela ”paketet” och bar upp det.

Ifall det skulle komma fler regnskurar valde jag en plats under ett träd. En tall visserligen, så den hade kanske inte skyddat helt och hållet – men bättre än inget alls. Sedan njöt jag av utsikten och kvällshimlen innan jag en timme senare kröp in för att sova.

Underbar nattsömn i min Snugpak

Detta var alltså första gången jag skulle sova i min bivacksäck, så jag försökte att titta noga på alla detaljer. Förutom en rejäl dragkedja som kan stänga igen även vid ”huvudets del” så fanns en mindre dragkedja ifall man bara vill ha myggnät där, och inte den tjockare väven. Dessutom fanns fästen så att man kunde rulla upp myggnätet och ha helt öppet vid ansiktet. Det gillar jag – eftersom jag vill se himlen (även att den syns genom myggnät också). I taket fanns en liten ficka med dragkedja där jag la in en liten tältlampa. Och bakom huvudet finns ventilation.

Tack vare bågarna hade jag ett ordentligt utrymme vid huvudet och axlarna, så det var enkelt att använda telefonen. En bok hade också fungerat. Bivacksäcken är betydligt bredare i den här delen än vid benen. Hur som helst så somnade jag ganska snabbt, och vaknade inte förrän alarmet berättade att det var dags att kliva upp och göra sig klar för jobbet.

Reflektion och sammanfattning

Redan efter den här första natten i min Snugpak Stratosphere kände jag att jag kommer att använda den mycket. Kanske främst på turer med bara en övernattning och när det inte ska tokregna, för det känns som om det kan bli lite blött på grund av att sovsäcken och bivybagens tyg ligger emot varandra. Fast jag har som sagt var inte testat att sova i den i regn ännu, så jag vet inte säkert. Jag kände mig väldigt nära naturen med rådjur som skällde runt mig, och jag upplevde en enorm frihet där jag låg.

OBS! Breda liggunderlag får inte plats

En sak som kan vara värt att notera är att jag upptäckte redan hemma att inget av mina uppblåsbara liggunderlag fick plats inuti bivacksäcken. På grund av att jag ofta vänder mig på natten, och sover på sidan, så köper jag alltid rektangulära liggunderlag – och gärna extra breda för komforten. Därför fick de inte plats – man behöver ett liggunderlag av mummy-modell, eller ett rakt som är runt 52 cm brett hela vägen. Mina är 65. Fast detta löste jag genom att sova på ett hopvikbart liggunderlag.

Snart dags för fler utenätter..

… då jag kan sova i min bivybag. Mysfaktorn är hög, liksom frihetskänslan och enkelhelheten. Jag uppskattar också att man får plats med sovplatsen i stort sett var som helst (där det är tillåtet). Det är så skönt att känna att jag gjorde rätt val – trots att jag inte direkt fick några hejarop från omgivningen när jag införskaffade min Snugpak.

[instagram-feed feed=20]

Inlägget Frihet i en bivacksäck dök först upp på Hemomkringvandring.

Äntligen, äntligen, äntligen har jag fått sova i mitt tält! Efter att ha dreglat över en massa tältsidor på webben hela förra året är jag nu ägare till ett alldeles eget Reinsfjell Superlight 2 från Helsport.

För tidigt att skriva en recension

Givetvis kan man inte göra någon seriös recension efter bara en natts användning. Så här kommer jag bara att berätta några saker som jag reagerat på spontant efter första natten.

Till havet direkt efter jobbet

Efter jobbet igår åkte jag bara kilometer från arbetsplatsen och parkerade bilen vid havet. Därifrån gick jag en kortare sträcka (runt 2 km) för att komma till viken där jag tänkt slå upp mitt tält. Det var redan tidig skymning, och jag ville hinna få upp tältet innan det blev mörkt.

Att vilja slå upp tältet i dagsljus hör till vanligheterna, men det blir än viktigare när man har ett nytt tält. Visserligen hade jag tränat en gång, hemma i vardagsrummet (se Instagraminlägg), men ändå.

Det tog en stund att få upp tältet

Trots att strandängarna var väldigt våta hittade jag en bra plats som låg lite högre och därför var torr. Det gick riktigt smidigt att få i 2 av de 3 bågarna i tältet. Kanalerna går på insidan av yttertältet och är generösa i bredd. På vissa tält som jag har prövat tidigare har smala kanaler dessvärre varit ett problem.

Den 3:e bågen ska liksom korsa de andra två, och det var lite knöligt att komma på hur jag skulle göra detta på bästa sätt. Det var lite trängre att få igenom denna båge – men skam den som ger sig. Och nästa gång kommer det att gå lättare och snabbare eftersom jag nu har bättre koll på läget.

Jag gillar även att man bara behöver trilskas med koppar som bågen ska ploppas in i på den ena sidan. På andra sidan är det en hållare inne i själva kanalen, så det är bara att trycka i den. Superbra!

Samla ved, såga och elda

När mitt Reinsfjell var uppe var det nästan mörkt och jag fokuserade då på att samla ved. Redan på väg ut hade jag passat jag på att bära med mig lite brännbart material som låg på marken längs stigen. Men att kalla det för ved vore nog att överdriva.

Nu gick jag tillbaka upp i skogen och samlade mer. Sedan ställde jag mig vid eldstaden som finns på plats och sågade upp grenarna i lämpliga längder (jag fattar inte hur jag kunde tycka att en hopfällbar såg var en killgrej! Det är helt klart en tjej-grej! Min kommer från The General Prepper och heter Silky Pocketboy.

Även tid att njuta såklart

När jag hade en stor vedhög och en massa småkvistar lagade jag lite mat på mitt kök innan jag tände brasan. Det var inte helt lätt med de blöta grenarna, men det gick!! Sedan låg jag på liggunderlag och renfäll och njöt av lugnet, eldens sprakande (hehe och vedens fräsande) och någon enstaka sjöfågels ljud.

Dags att inviga tältet

Min prinsessan-på-ärten-säng

I mörkret finns inte mycket att göra, så redan 20.30 gick jag och la mig i min ”prinsessan-på-ärten-säng”. Liggunderlag, uppblåsbart rektangulärt liggunderlag 10 cm (Sea to Summit Etherlight), renfäll, fluffig sovsäck (Helsport Rago Lady Xtreme) och en skön kudde (också den från Sea to Summit). Ärligt talat känns det omöjligt att frysa – eller ligga obekvämt – på denna bädd.

Några saker som jag gillar med Reinsfjell

När det kommer till själva tältet så gillade jag det stora utrymmet (hehe, det är ju ett 2-mannatält men jag var ensam) och framför allt takhöjden. Jag kunde sitta rak i mitten och ändå ha en decimeter kvar upp till taket. Kanske bör jag tillägga att jag är 168 cm lång så du får en uppfattning om utrymmet.

Tältet är bra ventilerat och det fanns inte en ens tillstymmelse till någon kondens på insidan av tältet i morse – trots att jag sov intill havet på strandäng som var väldigt blöt.

Morgonpromenad och sol-jakt

När jag vaknade i morse gick jag en liten tur på cirka 1,5 kilometer längs havet för att vänta på soluppgången. Men det blev ingen soluppgång – bara mera grått.

Lätt att ta ner tältet

Sedan tog jag ner mitt Reinsfjell Superlight 2 och det gick på ett kick. Jag gillar att det fanns så gott om plats i packpåsarna. Superbra för mig som har kalla händer. Det är nämligen svårt att packa ner saker i trånga påsar när man fryser.

Det enda som var svårt var att vika ihop tältet footprint i vinden. Till slut struntade jag i att följa vikmärkena och vek på mitten, på mitten igen osv tills det var en liten rektangel. Och tro det eller ej – men den gick ner i sin lilla förpackning.

Riktigt nöjd med första natten

Jag är så nöjd med min första natt i mitt alldeles egna tält! Och med lugnet, glädjen och friheten jag fick under min egentid ute.

Mer info om tältet Reinsfjell Superlight 2

Reinsfjell Superlight 2 är ett självstående kupoltält som kommer från norska Helsport. Vikten är 2,2 kg och måtten 120x230x105 cm. Mer fakta om tältet hittar du hos Helsport

Inlägget Invigning av tält – Helsport Reinsfjell dök först upp på Hemomkringvandring.

Ända sedan jag var liten har jag hört att man ska klä sig lager på lager, och det låter ju lätt. Men det är först sedan jag har börjat vandra som jag börjat förstå vad lager på lager-principen betyder i praktiken.

OBS! Artikeln innehåller reklamlänkar till Widforss.

Varför lager på lager-principen vid vandring?

För att kunna klä sig rätt enligt lager på lager-principen måste man först förstå varför det är viktigt. Och även känna till vilka följder det kan få om man inte klätt sig på rätt sätt.

Hur fungerar det med lager på lager?

Vad är då lager på lager? Huvudsakligen kan man säga att lager på lager-principen används för att hålla sig varm och torr när man är ute. Detta är oerhört viktigt, för kall (eller blöt!) vill man absolut inte bli när man är på tur.

Hemligheten ligger i att se till att hålla kroppstemperaturen på en så jämn nivå som möjligt så att ingen fukt uppstår. Svårast är det när man växlar mellan fysisk aktivitet och vila, och givetvis när vädrets makter spelar en små spratt genom tvära kast.

Principen bygger på att man klär sig i flera lager, som vart och ett har olika funktioner. När man är rätt klädd kan man enkelt justera klädseln under turen och på så sätt reglera kroppstemperaturen. Därmed slipper man fukt som kyler ner.

Vilka lager bör man ha?

Baslager – transporterar bort fukt

Det första lagret kallas för baslager (base layer) och är det som du har på dig närmast kroppen. Det kan till exempel bestå av underkläder, strumpor, underställ och vantar (om man är frusen som jag). Den viktigaste funktionen hos plaggen i det här lagret är att hålla dig torr och att transportera bort fukt. Överskottsvärme ska släppas vidare till nästa lager om du blir för varm.

Merinoull – lämpligt material för baslagret

De flesta rekommenderar att plaggen man har på sig närmast kroppen är tillverkade i merinoull. Och jag instämmer i det. Merinoull är oerhört mjukt och skönt och värmer ofattbart trots att plaggen ofta är tunna. Sedan har ull flera andra fördelar, som till exempel att den värmer även när den är blöt, och inte luktar illa trots flera dagars användning.

Vad jag själv använder närmast kroppen

Till att börja med vill jag, som alltid, uppmana till att tänka till vad du egentligen har för behov. Ska du gå en lugn promenad en gång per månad behöver du kanske inte köpa en massa produkter. Men om du är ute ofta, och under alla (eller de flesta) årstider, finns det vissa saker jag skulle rekommendera.

Underställ i merinoull

Minst ett underställ i merinoull (produktlänk) behöver man ha. Det håller kroppen varm och är oerhört skönt att ha på sig när man vandrar under kalla eller blåsiga dagar. Ska man dessutom övernatta under turen bör man alltid ha ett torrt att byta till precis innan man kryper ner i sovsäcken så att man inte lägger sig i ett ställ som är fuktigt. Jag har några olika ställ, men favoriten över alla är ett från Aclima (produktlänk). Det skulle jag kunna ha på mig dygnet runt.

Underkläder

Underkläder i merinoull tycker jag själv är väldigt lyxigt. Min ekonomi tillåter mig inte att köpa så många ombyten som jag skulle vilja ha, men är man ute länge kan man tvätta kläderna längs vandringen. Först var jag lite skeptisk till att det skulle göra någon skillnad att ha trosor och BH i merinoull (produktlänk). Men en dag när jag uträttade mina behov råkade jag upptäcka att min rumpa var varm. Den brukar alltid vara kall!!! Otroligt skönt med ett så tunt, men ändå värmande, plagg närmast kroppen.

Strumpor är bland det viktigaste

Utöver det är strumporna så viktiga att de nästan behöver ett kapitel för sig. Även här är det vanligaste att man har på sig flera lager. En tunnare ullstrumpa närmast foten och en tjockare utanpå. Men sedan jag började använda mina favoritstrumpor för snart två år sedan har jag bara en tjock strumpa på mig. Ha aldrig något annat än ull på fötterna när du vandrar. Och byt strumpor ofta om du går långt, åtminstone en gång per mil, så att fötterna alltid är torra.

Mellanskiktet absorberar fukt och värmer

Utanpå baslagret har man ett mellanlager. Lager två har som uppgift att värma, så det här lagret får inte sitta för tajt mot kroppen/baslagret. Värmen kommer nämligen från den luft som plagget absorberar. Jag tycker att det bästa mellanlagret är ett fluffigt ullplagg eftersom det både transporterar bort fukten från baslagret och samtidigt värmer. Men du kan givetvis använda mellanlager i andra material.

Hur tjockt ska mellanlagret vara?

Temperaturen avgör hur tjockt mellanskikt du behöver använda, så det får du anpassa utifrån säsong och väder. Själv brukar jag ta på mig så lite som möjligt under själva vandringen. Alltså så att jag nästan fryser när jag börjar, för jag vet av erfarenhet att jag annars får stanna efter några hundra meter och plocka av ett lager när jag börjat bli varm i kroppen.

Ytterskiktet skyddar mot vind och regn

Ytterskiktet är det lager som ska skydda dig mot regn och vind. Med andra ord bör detta lager vara vind- och vattentätt. Problemet är att det samtidigt ska ha bra andningsförmåga för att transportera bort svett och överskottsvärme från bas- och mellanlagret, och jag tycker det är svårt att hitta ett plagg/material som ger allt detta.

För mig är det alltid viktigt att inte frysa, så jag har prioriterat plagg som är vindtäta. Dessutom har jag valt jackor som skyddar halsen med höga kragar, har rejäla huvor, och minst lika viktigt – ventilationsdragkedjor så att jag kan reglera värmen om jag blir för varm. Däremot är inte mina ytterplagg vattentäta, så jag har även en separat regnjacka. Den är vattentät, men andas inte lika bra. Man brukar rekommendera plagg i Goretex för skaljackan.

Det är såklart viktigt att även ha lager på lager på lager på benen, och ett par goretex-byxor är en bra investering om du ska vara ute mycket. Tänk på att ytterskiktet behöver vara lite större så att du får plats med baslager och mellanlager under.

Förstärkningslagret ska hålla dig varm

Jag tycker att förstärkningsskiktet är det roligaste, för här kan man plocka fram riktigt ”gottiga” plagg (jag är ju rätt frusen). Dunkjol, dunshorts, tjocka dunjackor, go-mössan, buffen i merinoull, de goaste vantarna, den fluffiga dunvästen och så vidare. Gemensamt för plaggen är att de ska ha bra isoleringsförmåga och stänga inne värmen.

Förstärkningsplaggen tar du på dig när du rastar. Alltid. Vänta inte tills du fryser, utan ta på förstärkningsplagg direkt när du stannar. Du behöver också de här värmande plaggen när du har slagit läger för dagen (om du ska övernatta).

Vid mer lågintensiva aktiviteter, t ex om du står still och tittar på dina barn när de åker skridskor, kan du ha på dig förstärkningsplagget hela tiden.

Även mina händer vill ha lager på lager

Ett område där jag själv har missat tidigare att klä mig lager på lager är om händerna, vilket är konstigt eftersom jag ofta fryser. Det är lätt hänt att man köper en tjock vante och hoppas på att den ska hålla en varm. Men även här värmer det bättre med fler lager enligt samma princip som för resten av kroppen. Jag har till exempel ett par liner-vantar i merinuoll som jag kan ha under andra vantar – regnvantar eller vintervantar. Och en lite tjockare ullvante att ha under en skalvante.

Ta hand om dina ullplagg

Avslutningsvis skickar jag med ett litet tips: Tvätta dina ullplagg med ulltvättmedel. Det gör stor skillnad för klädernas livslängd. Ullschampo återställer ullens naturliga egenskaper och slitaget mindre.

Till och med 2023-02-28 får man en flaska ullshampo på köpet när man köper ett Aclimaplagg hos Widforss. Självklart fungerar tvättmedlet även på ullplagg från andra märken än Aclima.

Reklam från Widforss.se

Länkar och tips

Det finns en massa fina, praktiska och härliga plagg att välja mellan när man ska klä sig lager på lager. Här kan du hitta en massa inspiration hos Widforss. Men som alltid – tänk igenom dina behov och köp inte mer än du behöver.

Vill du läsa fler av mina artiklar?

• Hyra friluftsutrustning? Javisst!
• Vilken är den bästa frystorkade friluftsmaten? Smaktest
• Tälta på vintern? Allt du behöver veta.
• Allt för en myggfri sommar

Inlägget Lager på lager-principen i praktiken dök först upp på Hemomkringvandring.

Du ser dem överallt, de idylliska bilderna av fantastiska sommarkvällar där glada vandrare njuter utanför tältet i solnedgången. Tyvärr måste jag göra dig besviken genom att säga att det i princip är omöjligt att uppleva en sådan sommarkväll i Sverige. Åtminstone utan myggmedel i någon form.

Alla illustrationer i denna artikel är gjorda av entomologen Dipteradisa, Disa Eklöf och är använda med tillstånd av illustratören.

På önskelistan: Myggfri sommarvandring?

Trots att alla vandrare längtar till semestern och den där speciella turen vi kanske planerat för en längre tid, så konstaterar man ofta att det är skönare att vandra vår och höst. Främst på grund av att luften – och man själv – inte är lika full av myggor då.

En del drar sig till och med för att vandra under den mest myggrika perioden, särskilt i fjällvärlden. Men det finns faktiskt en hel del hjälpmedel och knep man kan ta till för att ändå få en hyfsat myggfri tur (se tips längre ner på sidan).

Överkänslig mot myggbett sedan barnsben

Till att börja med vill jag berätta om min egen relation till myggor. Ända sedan jag var liten har jag varit överkänslig och reagerat kraftigt när jag blivit myggbiten.

Jag minns när jag kom hem från mitt första scoutläger som 8-åring. Vi hade haft vår ”tältby” vid en sjö och jag fick en massa myggbett. När jag såg mig i spegeln vid hemkomsten började jag gråta, för jag var så uppsvälld i ansiktet att jag inte ens såg själv att det var jag. Jag minns att jag undrade hur mina kompisar hade kunnat vara med mig när jag såg så hemsk ut.

Sedan dess har det fortsatt på samma sätt. Är vi flera personer ute brukar myggorna välja att sticka just mig, och så får jag stora kliande ”bölder” att kämpa med i flera dagar. Även om jag stoppar in byxorna i strumporna t ex så hittar myggen om det så bara är en liiiiiten bit där det är enbart strumpa och inte även byxa och känga – så det har hänt många gånger att jag har fått ett svullet band runt vristerna.

Jag har försökt hitta någon bild där jag har myggbett i ansiktet för att visa här, men tydligen har jag censurerat bort alla sådana bilder.

Men vad vet vi om myggor egentligen?

Trots att jag får relativt stora besvär av myggbett är jag varken rädd för myggor, eller för att bli biten av dem. Men visst är det skönare att slippa, det får jag erkänna. I min iver att leta upp olika sätt att undvika bett väcktes också ett intresse för att ta reda på mer om myggorna. Jag kan ju vara lite nördig på det sättet.

Visste du till exempel att det finns 51 olika arter av stickmyggor här i Sverige? Jag visste i alla fall inte om det förrän jag köpte boken ”Stickmyggor i Nordeuropa” som är skriven av Anders Lindström och Disa Eklöf (entomologen som gjort illustrationerna i det här inlägget – och som jag har följt på Instagram i några år).

Myggornas livscykel

Stickmyggornas första stadie är ägget, och jag har läst mig till att olika myggarter väljer olika slags platser att lägga sina ägg på. Helt fantastiskt att läsa alla detaljer om hur varierande det fungerar, varje mygga efter sin arts förutsättningar. Men den fas jag tänkte berätta lite om är larvstadiet. Myggorna går igenom fyra larvstadier, och arterna tar sig igenom dem på helt skilda sätt.

En del arter betar på botten (nedfallna löv och liknande) när de är i larvstadierna, en art kan vrida huvudet 180 grader och äta från undersidan av vattenytan. Ytterligare en annan art kan skära hål i vattenväxter och ta upp syre ur växternas vävnad. Det är helt fascinerande att dessa små irriterande varelser kan ha så här avancerade och uppfinningsrika system.

Varför är myggorna så hatade?

Jag har en tendens att bli väldigt engagerad i saker jag ser eller upptäcker, och i min fascination glömde jag för en stund varför i stort sett alla har en negativ bild av myggor. De sticks. Det kliar. De är enerverande när man får in dem i näsa och mun när man vandrar. Eller försöker njuta av en solnedgång, eller kanske somna i tältet eller hammocken.

Sjukdomar som myggor kan överföra

Men en allvarligare anledning att ogilla dem är att ett stort antal sjukdomar kan överföras via stick av myggor (se information från Folkhälsomyndigheten). Till oss kommer virusen oftast med återvändande flyttfåglar. Lokala myggor infekteras när de biter en smittad fågel. Infekterade myggor sticker sedan lokala fåglar, som i sin tur infekterar fler myggor när de blir bitna. Virusen kan också överföras till myggans ägg. Och i ett senare skede till djur och människor.

Globalt är sjukdomar som överförs av myggor ett stort problem. Malariamyggor till exempel har nog de flesta hört talas om. Även denguefeber, zika och gula febern skördar många liv varje år och sprids via myggor. Här i Sverige är det dock bara harpest och Ockelbosjuka som myggorna för med sig.

Olika typer av myggskydd

Efterfrågan på myggmedel verkar vara stor med tanke på det stora utbud som erbjuds på marknaden. Det finns mängder av olika produktgrupper som kan hjälpa oss att få en myggfri sommar. Eller åtminstone en myggfri tur. Jag känner att jag har helgarderat mig, för jag har lite av varje. Här ser du några av de myggprodukter som jag har hemma:

Här nedanför fokuserar jag på sådant som jag själv använder, och som jag tänker kan vara aktuella vid vandring.

Myggsprej

Myggsprej är enkelt att använda – spreja när det behövs och myggen försvinner ifrån dig direkt. De är ofta effektiva och fungerar länge. Däremot är inte alla sprejer särskilt behagliga när man just sprejat med dem i luften, men de som finns på bilden här ovanför tycker jag fungerar bra. Myggsprejen NIM DR1 fungerar dessutom även på häst, så den använder vi också på hundarna.

Men det är en riktig djungel att välja mellan alla sprejer, och inte så lätt att hitta det som är bäst för alla – både en själv, myggen och resten av naturen, så man får läsa på innan man handlar.

Myggservetter, gel och roll-on

Under många år har jag och min dotter använt enskilt förpackade US myggservetter. De är mycket enkla att använda, bara att torka av den hud som inte är täckt av kläder, t ex händer (OBS! inte inne i handflatorna utan bara på utsidan) och ansikte. Och undvika ögon och läppar. Men jag misstänker att de har slutat tillverkas, för jag har inte sett dem på något år. Kanske innehöll de något skadligt ämne?

Klassisk roll-on och gel fungerar också bra. Personligen har jag svårt för produkter som kladdar, så jag blir superglad när jag hittar sådana som inte gör det.

Årets favorit heter Bushman och är väldigt effektiv mot mygg, men den verkar inte ha lika stor inverkan på knott. Det jag gillar med den här gelen är dels att den inte kladdar, men framför allt att den inte luktar myggmedel. Visst luktar den, men det är mer en svag, närmast behaglig doft..

Thermacell – min favorit

En sak som jag kan säga garanterat fungerar är Thermacell – en apparat som används för att skapa en myggfri zon. Den har vi ofta med oss ut sommartid och använder framåt kvällen när mygg och knott börjar dyka upp, och då får vi alltid sitta i fred. Dessutom brukar vi ta med den in i tältet när vi ska lägga oss, och ha den på en stund till så att de mygg som fanns där sticker.. inte oss alltså, utan iväg.

Hur fungerar Thermacell

Thermacell innehåller pyretroider i form av en tablett. När den värms upp utsöndras en form av ånga som sprids i den närmaste omgivningen. Den har en nervpåverkan och irriterar myggorna som då inte vill komma i närheten.  På detta sätt skapar man en myggfri zon runt platsen man befinner sig på. Det betyder att flera personer kan ha nytta av en Thermacell, och man behöver inte applicera något på huden.

Det är viktigt att följa instruktionerna:

• Använd bara i ventilerande miljöer – inte i inglasade
• Undvik att ställa upp flera stycken samtidigt
• Var noga med att sortera myggmedelsplattor som Farligt avfall efter användande, och lämna på återvinningsstation

Begränsning av användandet i Finland

En viss begränsning i användandet av den myggbekämpande apparaten Thermacell infördes i Finland sommaren 2021. Två återförsäljare drog då tillbaka försäljningen av produkten som en försiktighetsåtgärd kring den potentiella miljöpåverkan. I Finland har bekämpningsmedlet godkänts för användning utanför byggnader, men inte i naturen. 

Enligt SVT meddelade Kemikalieinspektionen 2021-07-21 att det inte är aktuellt med någon begränsning i Sverige.

Preparerade kläder med avskräckande verkan

Något som jag inte känt till så länge är att det finns kläder som är behandlade med myggavvisande medel. Jag läste om det hos en jägare jag följer på Instagram för ett tag sedan och började googla. Det visade sig finnas flera märken som tillverkar kläder som ska skydda mot mygg- och fästingbett. Själv fastnade jag för en funktionsskjorta från Swedteam (jag passade på för att den var nedsatt i pris).

Tekniken som Swedteam utvecklat kallar de Antibite. Substansen IR3535 är baserad på en naturlig aminosyra och är avvisande och inte bekämpande. Den ska inte orsaka någon hudirritation, absorberas inte av kroppen, är luktfri och ger inga bieffekter. Medlet sägs också vara helt miljövänligt, vilket betyder att skyddet inte sker på bekostnad av natur eller däggdjur och det känns viktigt.

För lite mygg för att kunna ge ett utlåtande än

Om skjortan fungerar som det sägs att den ska göra (upp till 80 tvättar) återstår att se. Än har myggsäsongen bara börjat här, men i juni ska den få visa vad den går för när jag ska upp till Härjedalen. Uppdatering kommer här efter resan.

Mygghatt

En klassisk mygghatt är aldrig fel (se bilden med skjortan här ovanför). Man slipper garanterat mygg i ansikte, öron hals och nacke. Superskönt. Dessutom är detta en relativt billig produkt som håller i många, många år.

Klistermärken

Förra året ramlade jag över reklam för klistermärken som skulle hålla myggen borta, så till slut testade jag en förpackning. Märkena skulle man sätta på kläderna, eller i fönsterkarmen osv. För mig fungerade de fint. Dessutom tyckte jag om den svaga citrusdoften. Men man behövde ha på sig flera klistermärken samtidigt för de skyddade bara en liten yta. Min sambo däremot ansåg inte att de hjälpte alls.

Mina bästa tips för att slippa myggbett

• Blotta så lite bar hud som möjligt i myggrika miljöer
  (bär långärmat, stoppa in byxorna i strumporna, använd tröjor med resår i ärmarna, ha mygghatt eller keps på – ooops, nu låter jag som min egen mamma gjorde när jag var barn)
• Använd myggmedel/myggskydd (välj det du gillar bäst) vid behov
• Välj inte att ta paus i myggrik miljö (till exempel björkskog strax nedanför trädgränsen om du är i fjällen, eller i lövskog/lövsly intill vattendrag) utan välj hellre öppna och soligare ytor
• Om du är känslig för myggbett kan du äta vanlig allergimedicin i förebyggande syfte när du vet att det finns risk att bli biten. Klådan blir då inte lika stor.
• Om du ändå har fått myggbett – försök att inte klia så går det över snabbare

Jag hoppas att du har fått några bra tips av att läsa den här artikeln, eller kanske lärt dig något nytt. Ut och njut nu – av en myggfri tur!

Bra-att-ha-länkar

Om du letar produkter som kan göra din sommar(vandring) lite mera myggfri kan du till exempel ta en titt hos Hylte Jakt eller Apoteket– där finns flera av de produkter jag skrivit om.

Dessutom kan jag rekommendera boken ”Stickmyggor i Nordeuropa – en fälthandbok” om du känner att du, precis som jag, vill lära dig mer om våra myggor. I den finns även alla illustrationer av Disa Eklöf som finns i denna artikel – och många fler. Boken kostar 65:- plus frakt.

Vill du läsa fler av mina artiklar?

• Hur fungerar vattenrening?
• Lager på lager-principen i praktiken
• Hyra friluftsutrustning? Javisst!
• Vilken är den bästa frystorkade friluftsmaten? Smaktest
• Tälta på vintern? Allt du behöver veta.

Inlägget Allt för en myggfri sommar dök först upp på Hemomkringvandring.

Beräknad läsningstid: 6 minuter

Som du säkert vet älskar jag att vara ute – året om. Men jag får erkänna att jag tycker det enklare på sommaren än på vintern. Många tycker att det är jobbigt att vara ute när det är kallt, men för min del är det faktiskt inte kylan som varit det största problemet. Utan det är halkan som har begränsat mig.

I betalt samarbete med Icebug

Kyla kan man gardera sig mot, men halka?

Visserligen är jag en frusen person, men oftast kan man gardera sig mot kylan. I alla fall så länge man ska vara i rörelse. Man kommer långt genom att klä sig lager-på-lager och ha rätt material närmast kroppen. Men denna halka – som dessutom har en förmåga att återkomma många gånger under vinterhalvåret. Den tycker jag är jobbigare.

Eftersom jag har hund behöver jag komma ut varje dag året runt, oavsett väder. Även om jag har (och har haft) snälla hundar, så kan de bli ivriga och dra. De har ju ”fyrhjulsdrift” och bryr sig inte alls lika mycket om halkan som jag gör.

När jag var gravid ville jag ha bättre grepp

Tidigare accepterade jag i stort sett att det var halt ibland och att jag fick gå försiktigt. Men när jag väntade min dotter blev jag lite nojig. Jag var otroligt rädd för att ramla och att skada barnet därinne i magen.

Broddar är bara för pensionärer, tänkte jag, men i smyg köpte jag och testade. Jag prövade både modeller som var som en halvsula man stack in foten i och såna som man fäst med remmar. Men de var väldigt svåra att gå med så fort man vek av från vägarna.

Därför Googlade jag efter andra lösningar. Detta var 2006, och utbudet går inte att jämföra med det som finns idag. MEN… jag hittade Icebug! Rejäla, varma vinterkängor med höga skaft – och inbyggda dubbar.

Icebug blev räddningen

Självklart beställde jag ett par, och sedan den dagen bodde jag i dem vintertid. Känslan att kunna gå tryggt, trots halka och hund i kopplet, var som en uppenbarelse. Att skorna dessutom var så varma var ett extra plus under de norrländska vintrarna.

I många år gick jag i mina dubbade Icebug varje vinterpromenad. Ända tills jag hade slitit ut fodret inuti – men utsidan, inklusive dubbar, var som nya. Då beställde jag ytterligare ett par, av motsvarande modell. Nu, 16 år senare, är jag inne på mitt tredje par, och det är tack vare dem jag kan gå många av mina turer vintertid. Särskilt de som är kustnära.

Bra grepp även med odubbade skor

Sedan hösten 2021 är jag ambassadör för Icebug. Tack vare det har jag lärt mig mycket om skor som ger bra grepp i halka. Det var en uppenbarelse för mig att inse att även skor utan dubb kan ge bra grepp. Icebug har ett särskilt gummi i sina sulor som gör att man till exempel kan gå på hala klippor utan att halka. Vilket jag ofta har nytta av på mina turer.

Min absoluta favorit är outdoorskon Rover med BOA-snörning. Den är superlätt, men ändå stabil. Hittills har den hållit mig torr även när jag gått i blöt terräng, och när jag går på hala stenar känns det nästan som om jag har sugproppar under fötterna. Jag har den odubbade varianten, men den finns även med dubb.

Låt inte halka begränsa dig

Med tanke på utbudet av skor (med bra grepp) finns inte längre någon anledning att stanna inne på vintern. Vill du vara ute och promenera eller vandra på vintern – gör det. Och vill du fortsätta springa trots vinterväglag – gör det. Låt inte halka begränsa dig. På med bra skor och ut och njut istället!

Avslutningsvis några länkar

Inspiration om vinterlöpning

Inspiration om vinterlöpning (Icebug) – och glöm inte rabattkoden HEMOMKRING15NEW om du ska köpa Newrun den 27-30 januari.

Se Icebugs utbud av skor som är bra vid halka

Några blogginlägg om när jag behövt bra grepp

– Pilgrimsled Orust: Långelanda-Myckleby 12,6 km
– Anneröd-Bovallstrand, Kuststigen etapp 19
– Blå led, Korsvatten i Svartedalen – 6 km
– Kuststigen etapp 7 – Göksäter-Hoga
– Kolhättan-Ljungskile 16 km – Kuststigen etapp 5

Inlägget Låt inte halka begränsa dig dök först upp på Hemomkringvandring.

Först och främst vill jag säga att jag inte utger mig för att vara någon expert. Det finns det så många andra som är. Men det är många som hör av sig till mig när de läst inlägg om mina/våra utenätter. En del ställer frågor om utrustning, medan andra bara vill uttrycka sin beundran eller fascination över att jag sover ute även på vintern. Därför vill jag visa att vintertältning inte är särskilt svårt. Du kan också tälta i vinter!

Inlägget innehåller betald marknadsföring från Widforss

Första gången jag tältade i snö var 2020

För mig var det premiär att tälta i snö för ungefär två år sedan. Då var det min sambo Lars och jag som sov uppe i Sälenfjällen. Det blev en av årets höjdpunkter för mig, och jag fick blodad tand för att tälta även på vintern. Trots att jag knappt fick ner fötterna i de isiga skidpjäxorna på morgonen när vi steg upp.

Nu sover jag ute nästan varje vecka – året runt

De följande två vintrarna har jag sovit ute ungefär en gång i veckan. Oftast tillsammans med Lars, men även på egen hand. Och vid några tillfällen med kompisar. Men det blir inte enbart i tält, utan även i vindskydd (vilket jag även gjort vintertid före 2020) och hängmatta/hammock. Eller som förra helgen – under bar himmel.

Vill du också uppleva vintertältning?

Personligen tycker jag att det är underbart att tälta på vintern. Dels älskar jag ljuset som är ett helt annat än övriga tider på året. Och känslan när jag ligger i min varma sovsäck samtidigt som kylan biter i näsa och kinder så fort de sticker ut. För att inte tala om ljudet av fallande snö mot tälttaket, eller isen som råmar/sjunger på sjön. Det går inte riktigt att beskriva för någon som inte upplevt det själv.

Vad är skillnaden jämfört med att tälta sommartid?

För den som har tältat på sommaren är steget till vintertältning inte särskilt stort. Egentligen handlar det mest om att planera – och kanske att bära med sig lite mera packning.

För det första behöver man se till att man har ett tält som klarar av vintertältning. Vidare är det viktigt att se till att man kan hålla sig varm hela turen. Vilket bland annat kräver att man är rätt klädd och har en varmare sovmiljö än vanligt.

Dessutom är det extra viktigt att ta hänsyn till att oförutsedda saker kan inträffa. Saker som gör att man inte hinner tillbaka till civilisationen i förväntad tid. Är det riktigt bistert väder är det oerhört viktigt, kanske till och med livsavgörande, att man har tillgång till vatten, proviant och möjlighet att hålla sig varm och torr längre tid än man räknat med.

Vad krävs av tält som ska användas på vintern?

Som du säkert upptäckt finns det tält i alla prisklasser. Allt ifrån relativt billiga tält, till tält som kostar skjortan. Men jag bör tillägga att man oftast får det man betalar för när det handlar om tält. Oavsett säsong tycker jag dock att den viktigaste frågan att ställa innan man köper ett tält är: ”Var, när och hur ofta kommer jag att använda tältet?”.

Om tältet bara ska användas enstaka nätter, och i skog/lågland, kan man använda i stort sett vilket tält som helst. Åtminstone om väderförhållandena är goda. Däremot behövs tåligare utrustning när man vintertältar i tufft fjällväder. Många 4-säsongstält har därför stabilare konstruktion/tältbågar och kraftigare tältpinnar än de vanliga i aluminium. Dessutom brukar de ha kjolar längs marken där man kan ösa på snö. Vintertälten blir givetvis lite tyngre, men de håller värmen betydligt bättre än andra tält.

Min sambo och jag har ett flertal olika tält, en del förberedda för kamin. När vi väljer vilket tält vi ska ta med tar vi hänsyn till förväntad miljö och förväntat väder. Mitt bästa råd är att rådfråga butiken om vilket tält som passar bäst för dina behov innan du gör ditt inköp.

Saker att tänka på när du ska slå upp tältet

Jag brukar alltid rekommendera att man tränar på att slå upp tältet hemma innan man ger sig ut. Självklart är det ännu viktigare att man vet exakt hur man ska göra på vintern. Då är det kallt och kanske mörkt när du ska slå läger. Dessutom behöver du kanske ha vantar på dig medan du gör det. Så testa några gånger innan du tar med tältet på din första vintertältning.

Där jag bor har vi oftast inte så djup snö, men om man har det kan man behöva gräva bort snön innan man slår upp tältet. Tänk på att det kan vara svårare än vanligt att förankra tältet med tältpinnar/tältspik. Till din hjälp kan du använda en sten, eller baksidan av din yxa, för att banka ner pinnarna. Vanliga tältpinnar i aluminium håller oftast inte för detta, så se till att ha vintertältpinnar med dig. Man brukar också ösa/skotta upp snö längs nederkanten av tältet för att isolera det.

Planera och packa för att tälta på vintern

Ofta får jag frågan om vad jag har med mig för utrustning när jag är ute, och vad jag rekommenderar. Förmodligen finns lika många svar på frågan om lämplig utrustning som det finns vandrare. Så jag specificerar inte här exakt vilken utrustning jag har eller teknisk specifikation för dem. Men är det något du undrar över är det bara att fråga i kommentarsfältet under inlägget.

Saker man absolut inte vill glömma hemma

Lite längre ner hittar du min packlista. Men det finns några saker som jag tror att du absolut inte vill glömma hemma:

• Pannlampa – det mörknar tidigt
• Snöspade (lätt och hopvikbar)
• Vattenflaska som tål kokande vatten så att du kan lägga den i sovsäcken om du är frusen
• Värmande plagg som fleecetrjöa eller dunjacka att ta på när du stannar
• Det är helt fel årstid att glömma tändstickor/tändstål/tändare
• Handvärmare – funkar både i vantarna och att använda i sovsäcken
• Power bank och laddsladd – kylan äter upp telefonens batteri
• Ved – om du har plats och orkar bära. Kvistar du hittar i skogen på vintern är frusna eller blöta, så det kan vara svårt att få upp eld med dem. Det är betydligt enklare att tända i torr ved. Lägg det du plockar från marken runt brasan så hinner det torka till lite.

Ladda ner min packlista för utenatt vintertid

Här kan du ladda ner Min packlista för vintertältning.

Mina bästa tips för en varm tältnatt

Eftersom jag är en väldigt frusen person är en av mina största utmaningar vid vintertältning att hålla mig varm. Här kommer några saker jag brukar göra för att behålla, eller få upp, värmen.

Mer kläder när man stannar

Precis som alltid är det viktigt att ta på mer kläder när man slår läger. Trots att man känner sig varm när man kommer fram så kyls man ner snabbt när det är minusgrader. Tar man på sig en dunjacka, ulltröja eller fleecetröja under skaljackan håller man sig varm. Man kan också lägga en filt eller sovsäcken över benen eller axlarna/ryggen medan man sitter stilla, till exempel när man äter.

Dessutom är det smart att ha med sig extravantar så att man kan ta på sig ett par torra, sköna vantar när man stannar. Själv har jag nyligen köpt värmevantar som drivs med batteri. Superskönt, även att jag gärna hade sett att de var ännu lite varmare. Men det skulle jag nog tycka oavsett hur varma de var.

Tänk på att inte ta på dig dina goa kläder förrän efter att du gjort klart lägerplatsen. Det vore dumt att svettas i de rena kläderna, för då blir du snabbt kall när du stannar upp.

Tidigare har jag använt handvärmare (värmekuddar) i vantarna. De håller värmen i 6-8 timmar, och fungerar även att ha i sovsäcken om är lika frusen som jag. De har varit min räddning många kalla turer, och det enda negativa med dem är att de bara kan användas en gång.

Dubbla liggunderlag

För komfort, och för att hålla undan så mycket markkyla som möjligt, använder jag dubbla liggunderlag. I botten har jag ett vikbart Thermarest Z-rest och ovanpå det har jag ett lyxigt 10 cm tjockt uppblåsbart liggunderlag från Sea to summit med högt R-värde (över 6). R-värdet visar hur väl liggunderlaget isolerar mot markkyla (läs mer hos Widforss), och man brukar säga att R-värde över 4 passar för de kallare årstiderna.

Gammal, men varm, sovsäck från Fjällräven

Att välja rätt sovsäck är en riktig djungel. Sovsäcken som jag själv oftast använder på vintern är över 20 år gammal och kommer från Fjällräven. Komforttemperaturen i den ligger på minus 19 grader. Men man får tänka på att det avser män. Nu för tiden är det oftast angivet på sovsäckarna vilken komforttemperatur som gäller för kvinnor respektive för män. Och det finns sovsäckar tillverkade speciellt för kvinnor.

Med en liner värmer sovsäcken i lägre temperaturer

Ett enkelt sätt att få sin sovsäck att räcka ytterligare några minusgrader är att använda en liner. För mig som är så frusen har jag hittat den perfekta linern – i fleece. Det gör en enorm skillnad att ligga i sovsäcken helt omsluten av mysig fleece. Men den tar plats i packningen, och är inte direkt fjäderlätt.

Drick eller ät något varmt

Jag dricker ofta en kåsa varm choklad innan jag lägger mig. Självklart fungerar det lika bra med te, nyponsoppa eller något lite matigare – bara det är varmt. Det är mycket lättare för kroppen att hålla värmen sedan.

Lägg en varmvattenflaska i sovsäcken

När jag tänker på alla tips jag fått från min sambo är det ett råd som överglänser alla andra. Nämligen tipset om att lägga en varmvattenflaska i sovsäcken. Det är helt ljuvligt att ha värme till exempel nere vid fötterna när man ska sova. Men även att ha möjlighet att flytta runt den under natten om jag känner mig kall.

Oftast kokar jag upp vatten på stormköket precis före läggdags, häller i min Nalgeneflaska som tål kokande vatten, och stoppar in den i en tröja eller liknande så jag inte ska bränna mig på den. Om man inte har med sig något kök kan man givetvis ta med varmvatten på termos om man bara är ute en natt.

Ett annat plus med att ha vattenflaskan i sovsäcken är att man har isfritt vatten till frukosten dagen efter. Vilket kan vara rena lyxen en kall morgon.

Byt till ull från topp till tå

Och jag byter alltid, alltid, alltid, till ett torrt underställ i merinoull och torra strumpor i mohair (jag har ju mitt favoritmärke som jag använder hela tiden) det sista jag gör innan jag lägger mig i sovsäcken. Det är otroligt viktigt för värmens skull att man verkligen är torr vid vintertältning.

Glöm inte mössan!

Nu låter jag säkert som din mamma – men ta på en torr mössa när du lägger dig. Med mössan på förlorar du ingen värme ut genom huvudet. Och använd inte samma mössa som du gått i under dagen. Själv brukar jag alltid dra på en buff i merinoull också, vilket jag tycker är superskönt.

Men det finns ETT moment jag ogillar med att tälta på vintern

Ärligt talat är det bara ett moment jag ogillar vid vintertältning, och det är att byta om på morgonen. När man ligger där go och varm i sovsäcken är det allt annat än lockande att lämna värmen. För att dessutom ta av sitt varma underställ och ta på sig iskalla, stelfrusna kläder.

Några knep man kan ta till då är att man lägger byxorna längst ner i sovsäcken redan på kvällen så är de inte svinkalla på morgonen. Man kan också ha på sig nattunderstället under kläderna tills man ska ge sig ut på dagens sträcka. Men ska man övernatta fler nätter måste man då ha ett torrt ställ och torra strumpor även till nästa kväll.

Mat som värmer gott på vintern

Under vår, sommar och höst är det jättemysigt att laga mat ute i naturen. Men under vintern vill jag oftast äta något som går snabbt, är varmt och ger mig näring. Förmodligen för att jag är så frusen om händerna. Så jag föredrar frystorkad mat eller soppa på burk/påse. Om jag inte ska vara ute flera dagar kan jag även ta med något gott bröd och en mjukost. Men som sagt resten av året.. då tycker jag om att äta gott även i skogen.

Sammanfattning och länkar

Sammanfattningsvis kan man säga att vintertältning i princip är detsamma som att tälta på sommaren. Bara lite kallare. Och härligare! Efter att du har läst här hoppas jag att du också ska känna dig inspirerad att ge dig ut och tälta i vinter. Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet här nedanför i så fall.

Bra-att-ha-länkar om du vill titta på vinterutrustning

Friluftsutrustning (Widforss)
Vintersovsäckar (Widforss)
Här kan du titta på olika tält (Widforss)

Länkar till blogginlägg om vinterturer med övernattning

– Vi firade in julen med en utenatt (dec 2020)
– Äventyr i grottor med middag och övernattning (jan 2021)
– Fota stjärnor och tälta på årets kallaste natt (jan 2021)
– Tältnatt i decemberrusk (dec 2020)
– Januaris sista övernattningstur (jan 2021)

Och det finns många många fler inlägg om att tälta på vintern. Se kategorin ”Sova ute”.

Vill du läsa fler av mina artiklar?

• Vattenrening – hur gör man?
• Lager på lager-principen i praktiken
• Var kan man hyra friluftsutrustning?
• Vilken är den bästa frystorkade friluftsmaten? Smaktest
• Allt för en myggfri sommar (okej, en aktuellt en annan årstid)

Inlägget Tälta på vintern? Här är mina bästa tips! dök först upp på Hemomkringvandring.

Inlägget är ett betalt samarbete med Addnature.com

För mig som har en tonåring som – precis som många andra tonåringar – inte alls vill vara i naturen, blev det en riktig nostalgitripp när en bild av oss dök upp i mitt flöde. Jag slungades tillbaka i tiden till de år jag hade lyckan att få vandra med barn varje dag. Och jag känner i varje liten cell i kroppen hur jag saknar det.

Jag saknar den där nyfikenheten

Under flera år hade jag förmånen att kunna vara ute i skog och mark med min dotter i stort sett dagligen. Eftersom jag tycker att det ska vara lustfyllt att vara ute i naturen försökte jag göra varje promenad till ett litet äventyr för henne. Så varje gång vi skulle ut lyste hennes ögon av förväntan och nyfikenhet.

Även om jag själv älskar att vara ute så smittade hennes glädje och iver av sig även på mig. Där jag ”bara” såg en skogsväg såg hon vackra stenar, ovanliga kottar, småkryp, superbra klätterträd och roliga bäckar som vi var tvungna att stanna och leka med. Visserligen blev sträckan sällan mer än några kilometer, men timmarna fylldes av oändligt många gemensamma upplevelser. Vilket är det dyrbaraste som finns enligt mig.

Fjällvandring – ovanlig födelsedagsönskan av en 5-åring?

Redan när min dotter var 4 år gick vi till Slåttdalsskrevan i Höga Kusten, cirka 9 kilometer tur och retur. I och för sig tog det nästan hela dagen, inklusive många fikapauser, men vad gör det? Dotterns humör var på topp och stoltheten över prestationen var i det närmaste gränslös.

Senare samma sommar vandrade jag (utan henne) i Härjedalen några dagar. Tydligen väckte detta min dotters nyfikenhet, för när hon fyllde 5 var hennes enda önskan att få åka och fjällvandra. Och vill mitt barn fjällvandra ska hon självklart få göra det. Det fyllde mig med sådan värme att hon helhjärtat tagit till sig mitt intresse.

Därför åkte hon och jag två somrar i rad till Tärnaby/Hemavan där vi bodde i stuga en vecka och gjorde dagsturer. Lyckan och glädjen som lyste i hennes ögon den dag hon fick ”riktiga vandringsbyxor” inför sin resa till fjällen glömmer jag aldrig. Inte heller hennes förundran över att se renar, dricka rent vatten ur bäckar, känna stänket från stora vattenfall eller kunna ”se hela världen” från en bergstopp.

De följande åren hyrde vi stuga och vandrade i Idre och Sälen, två somrar på varje ställe. Ibland var det bara hon och jag. Men när hon blev äldre fick hon ta med sig en kompis på våra resor.

Vilken utrustning behöver du för att vandra med barn?

Egentligen är det få saker du måste ha för att kunna vandra. Eftersom man använder skor/kängor och ryggsäck på varje tur tycker jag främst att detta är vad du bör investera i – om du inte redan har. Det gäller även barnen, och idag finns många tillverkare som gör vandringskläder och vandringskängor för juniorer.

Något som jag minns att min dotter verkligen uppskattade var när hon fick en termos i sin favoritfärg, och senare även en matchande kåsa och spork. Jag passade på att botanisera bland de vandringsrelaterade produkter som fanns tillgängliga på marknaden inför jul och födelsedagar. Då fick hon sådant som hon hade nytta av på våra turer, samtidigt som hon var stolt över att ha egna saker.

Givetvis beror ditt behov av utrustning på om du har tänkt göra korta utflykter, dagsturer eller turer med övernattning. Ett bra friluftskök kan förgylla minsta lilla tur (vilket barn tycker inte att det är roligt och spännande att laga mat ute?). Planerar du att ni ska övernatta behövs kanske tält, sovsäck, liggunderlag, pannlampa och så vidare. Men mitt råd är att inte köpa mer än du vet att ni behöver. Utan ta det steg för steg allt eftersom behovet uppstår.

Små tips som kan väcka barnens intresse för friluftsliv

För att kunna vandra med barn är det viktigt att de tycker att det är roligt, så steg ett är att få dem dit. I allmänhet är det ganska enkelt att väcka barns intresse för friluftsliv. Åtminstone om man själv är intresserad. Om barnen är riktigt små kan det räcka med att ge utflykten eller turen ett litet uppdrag. Till exempel att man ska se hur många myrstackar man kan hitta, eller jakttorn.

Det kan också vara spännande att leta efter spår eller spillning efter ett speciellt djur. För att inte tala om bär eller svamp. Men det är viktigt att du vet redan innan ni ger er ut att ni kommer att lyckas med ert uppdrag.

Andra sätt att skapa ett större intresse kan vara att utforska en spännande plats eller miljö (vattenfall, slottsruin, grottor, mosse, berg att klättra i, runtstenar och så vidare), att ta med sig maten ut, eller att låta barnen få föreviga det de ser med en kamera eller mobilkamera. Se fler tips längst ner i inlägget.

När barnet blir tonåring

Trots att man är tonåring så har man oftast mycket spring kvar i benen. Finns någon bättre plats än naturen att få utlopp för detta? I ett inlägg från Ekopark Omberg (våren 2020) finns exempel på vad min dotter och hennes kompis hittade på för aktiviteter utöver själva vandrandet.

Nu är det kanske inte lika enkelt att få med sig sitt barn ut när de kommer upp i tonåren. I alla fall är det så i vår familj – min dotter, som alltså tidigare älskat att vara ute, har deklarerat att hon fått nog. Och jag försöker att inte tjata på henne eller tvinga med henne ut.

Förhoppningsvis kommer de frön jag sått att gro…

Men ibland har jag ändå fortfarande turen att få vandra med mitt barn. Om målet för turen är något som lockar. Dock är min förhoppning att hon ska hitta tillbaka till glädjen att vara ute i sinom tid. För jag tror att någonstans därinne fortsätter de frön jag sått under hennes 13 första år att gro.

Avslutningsvis – länkar om att vandra med barn

• 10 råd för dig som ska vandra med barn (Addnature)
• Vad är en spännande miljö – för barn? (inlägg här i bloggen)
• Naturen – världens bästa lekplats (inlägg i bloggen)
• Upptäcktsfärd med kamera (inlägg i bloggen)
• Utefrukost (inlägg om att ta med maten ut)
• Barnkalas i vindskydd (inlägg i bloggen)
• Kasta höstlöv och annat utebus (inlägg i bloggen)
• Fler inlägg i bloggen om att vandra med barn
• Vandringskläder för barn (Addnature)

Inlägget Lätt att vandra med barn – men tonåringar? dök först upp på Hemomkringvandring.

När jag googlade inför ett köp av frystorkad friluftsmat hittade jag flera smaktester. Döm om min förvåning när det framkom längst ner i flera av dem att de faktiskt inte ens smakat maten själva! Utan baserade hela testet på betyg som andra personer givit maten i recensioner på webben. Jag blev rätt irriterad på detta, och bestämde jag mig för att göra ett RIKTIGT smaktest.

OBS! Artikeln innehåller produktlänkar till The General Prepper.

Hur kan folk publicera smaktest utan att ens smaka maten?

När vi skulle iväg på vår Norgeresa insåg vi att frystorkad mat skulle vara det smartaste alternativet för våra måltider. Främst för att det väger lite och tar lite plats i packningen. Men när vi började googla för att ta reda på vilket utbud som finns, och vad som verkar uppskattas av andra, insåg vi att det inte var det enklaste.

Visserligen hittade jag flera smaktester när jag googlade. Men det visade sig att de flesta inte ens hade smakat den frystorkade maten. Utan bara sammanställt betyg de hittat på webben. Då bestämde jag mig för att göra ett eget test och genomföra det under resan. Lars lovade att ställa upp och testa frystorkad mat han med för att jag skulle få in fler testresultat.

Var skulle vi köpa vår frystorkade mat?

Men innan vi kunde testa produkter var vi ju tvungna att köpa in den, så… Först av allt behövde jag undersöka vilka butiker som fanns, och vilket utbud de hade. Givetvis ville jag köpa allt på ett och samma ställe, även att jag ville testa mat från olika tillverkare. Och helst till så bra pris som möjligt, eftersom vår plånbok inte är den fetaste.

Antal produkter i kategorin ”Frystorkad mat”

Till att börja med kollade jag i de friluftsbutiker jag brukar handla i, och sedan googlade jag. Det visade sig att The General Prepper (i alla fall vid mät-tillfället) hade överlägset störst antal produkter inom kategorin frystorkad mat.

Vilka tillverkare finns i sortimentet

Därefter fortsatte jag med att kartlägga vilka tillverkare/märken som fanns i respektive butiks sortiment. Även här drog The General Prepper det längsta strået. I deras sortiment fanns nämligen 8 av de totalt 10 märkena som jag hittade i de webbshoppar jag besökte. Men här var de tätt följda av Outnorth som hade 7 av 10 tillverkare i sitt sortiment.

Valet föll på The General Prepper

Efter denna lilla undersökning kändes det som ett lätt val. Tack vare att de hade bredast utbud i kategorin frystorkad mat blev det naturligt att handla från The General Prepper (länk). Dessutom noterade jag att deras priser hela tiden låg i underkant jämfört med de övriga – och det gillas ju alltid.

Av erfarenhet från tidigare beställningar från denna webbshop (ordentliga munskydd till hela familjen vid några tillfällen under pandemins högtryck) visste jag att de även har snabba leveranser. Vilket är ännu ett plus.

Så här har testet gått till

Vi beställde frystorkad mat för 4 dagar (totalt 28 påsar). Och vi kunde hämta ut dem på utlämningsstället redan följande dag (en stor guldstjärna för den snabba leveransen). I kartongen fanns 8 frukostar, 8 luncher, 8 middagar och 4 desserter – vilket skulle fördelas på två personer.

Under resan gjorde jag och min dåvarande sambo noteringar efter varje måltid. Bland annat bedömde vi smak, konsistens, utseende, doft, mättnadskänsla, tillagningstid och förpackningen. Detta gjordes på skalan 1 till 5, där 5 är bäst. Särskilda noteringar och synpunkter skrev vi också ner. Du hittar allt detta under respektive märke i testet här nedanför.

Resultat av smaktest – frystorkad mat

Adventure Food, pris 59-69:- Följande rätter testade vi (betyg inom parentes): Chili con carne (1/5) Bolognese pasta (1/5) Carbonara pasta (3/5) Pasta pesto salmon (5/5) Vanilla dessert (3/5)

Adventure Food var nog det svåraste märket att sätta betyg på. Anledningen till det var helt enkelt att vi inte var överens.

Redan första dagen åt Lars Pasta pesto salmon och lovordade rätten. Därför blev jag grymt besviken när jag följande dag skulle äta pasta bolognese. Trots att jag väntat mer än 10 minuter var inte all mat mjuk. Inte heller hade allt blandat sig, även att jag både rört om och sedan ”masserat” påsen från botten och upp vid flera tillfällen. Förutom knaster mellan tänderna så saknade jag köttfärsen. Istället verkade halva förpackningen bestå av gröna ärtor – första gången i mitt liv som jag faktiskt över huvud taget fått gröna ärtor i köttfärssås.

Lika illa var det när Lars, som vanligtvis äter allt, smakade deras Chili con carne. Han kallade den vita såsen med bönor och skinkbitar för oätbar. Medan deras carbonara var okej, men inte så smakrik. Vanilla Dessert åt vi båda två. Trots att vi rörde om länge blev det klumpar i. Vi kan rekommendera att ta mindre vatten än vad som är angivet eftersom konsistensen blev väldigt lös. På grund av att mät-strecken sitter på utsidan av påsen är det svårt att veta om man häller i exakt rätt mängd vatten. Smaken var.. okej, men inte mer. Så för oss hamnade Adventure Food tyvärr i botten.

Så här presenteras Adventure Food i butiken: ”För dig som ställer höga krav både vad gäller en mer näringsrik och välsmakande kost. Utvecklad av professionella alpinister och används under expeditioner bl a till både K2 och Mount Everest.”

BlåBand, pris runt 59:- för frukosten Följande rätter testade vi (betyg inom parentes): Crunchy granola apple & cinnamon (5/5) Oat porridge mango & coconut (4/5)

Jag är ingen grötätare, så när det gällde frukostarna från Blå Band var det Lars som stod för testandet. Han åt båda frukostarna med god aptit och upplevde att han höll sig mätt på dem länge. Smakmässigt var tydligen ”Crunchy granola apple & cinnamon” en fullträff, medan kokosnöt inte var hans favorit i havregrynsgröten. Men summan av kardemumman: God gröt (för dem som gillar gröt) som levererar det man förväntar sig, och är en perfekt start på en vandringsdag.

Så här presenteras Blå Band i butiken: ”Blå band´s Outdoor Meal är primärt framtagna för militären och deras behov ute i fält. På grund av Outdoor Meals höga näringsvärden och goda smak tilltalar dessa produkter även den aktiva friluftsmänniskan och äventyraren.”

Fuel your preparation, pris runt 75:- Följande rätter testade vi: Rice pudding strawberry (2/5) Sweet & sour chicken (3/5)

Eftersom jag inte är grötätare (havregryn) så var det lite svårt för mig att hitta frukostar till vår vandring. Till slut bestämde jag mig för att satsa allt på ett kort. Jag hade tidigare smakat rispudding med jordgubbssylt av ett annat märke och tyckt den var helt okej. Så jag tänkte köra samma frukost varje dag. Den första morgonen värmde vi vatten och jag tog den första tuggan. Okeeeej, tänkte jag.. inte lika god som den jag smakat tidigare. Andra tuggan växte i munnen på mig, och vid tredje tuggan kände jag att det inte skulle gå. Så jag tog några små tuggor till – sedan fick Balder-vovven äta upp resten – vilket han gladeligen gjorde.

Måltiden Sweat and sour chicken smakade ”sweat and sour” de första tuggorna. Därefter kom någon bismak som känns konstgjord. Dessutom är konsistensen väldigt tråkig – man ser inte ens att det är ris. Men den går att äta, och man blir i alla fall mätt. Eftersom vi inte testade fler måltider kanske detta är ett oförtjänt dåligt betyg, men baserat på bara dessa två rätter blir det en svag 3:a av 5 möjliga.

Så här presenteras Fuel your preparation i butiken: ”Portionsförpackningarna från Fuel your preparation håller hög kvalitet och har extremt lång hållbarhetstid. Maten finns även i bulkförpackning”

LyoFood, pris runt 95:- Följande rätter testade vi (betyg inom parentes): Five spice chicken (4/5) Mexican dish (5/5) Penne bolognese (5/5) Pork in dill (5/5)

Gemensamt för de maträtter som vi testade från LyoFood var att de smakade väldigt gott. Nära nog hemlagat i smaken måste jag säga. Så det var verkligen något att se fram emot efter en lång vandringsdag. Men portionerna var i minsta laget. För mig var de alldeles lagom, men Lars blev inte mätt av dem. Visserligen såg vi på påsen att det stod ”Small serving” på, så jag antar att det finns större förpackningar också. Vad gäller konsistens så blandades allt bra med vattnet, så man slapp tuggor som bjöd på knastrande överraskningar. LyoFood blev min personliga favorit – särskilt ”Mexican Dish”!

Så här presenteras LyoFood i butiken: ”LyoFood är välkända för sina välsmakande och prisbelönade rätter bestående av 100% naturliga ingredienser, en del av dom från egen plantering.”

Real Turmat & Real Field Meal, pris runt 89:-/119:- Real Turmat och Real Field Meal är samma mat, men portionerna i Real Field Meal är betydligt större (därav det högre priset). Följande rätter testade vi (betyg inom parentes): Chicken curry (5/5) Pulled pork (5/5) Kebab stew (5/5)

Real Turmat är en riktig klassiker, och jag hade höga förväntningar på denna mat. Till min stora glädje var maten precis lika god som jag hade hoppats på. Den första rätten var kebabgryta och den var ofantligt god. Rejäla köttbitar, bra kryddat. Gott helt enkelt. Och eftersom detta var Real Field Meal (som jag inte kände till sedan innan) var portionen.. gigantisk! Jag fick i mig ungefär halva påsen, men Lars tyckte den var helt perfekt.

De övriga rätterna, pulled pork och chicken curry var precis lika goda och vällagade. Förutom att de smakar mycket så uppskattar vi att det är ordentliga köttbitar så att man känner vad det är man äter. Med Real får man verkligen ett rejält, och ganska mastigt, mål mat som man håller sig mätt på länge. Visst är den här maten lite dyrare än en del andra märken, men man får valuta för pengarna.

Så här presenteras Real Turmat i butiken: ”I Norra Norge är vi bortskämda med näringsrik kost med massor av energi. För att vi ska kunna erbjuda dig de bästa smakerna använder vi bara de bästa råvarorna.”

Trek’n Eat, pris 95:- (middag) Följande rätter testade vi (betyg inom parentes): Biff stroganoff (3/5) Chokladmousse (5/5)

Lars hade dålig erfarenhet av märket Trek’n Eat så han avstod från att beställa lunch eller middag från dem. Däremot kunde han sträcka sig till att testa en dessert. Så vi slog till på varsin chokladmousse. Själv var jag lite modigare, så jag beställde en biff stroganoff också. När maten var klar och jag öppnade förpackningen såg jag bara en enda sörja. Några köttbitar ska vi inte tala om – allt var i stort sett finfördelat. Men smaken var okej och jag blev mätt på maten. Dock lite för mycket salt för min smak. En stabil 3:a på skalan 1-5 för den.

Tack och lov att vi hade chokladmoussen också. Den var perfekt att gotta sig med framför brasan på kvällen. God krämig choklad med fyllig smak. Och med små chokladbitar. En alldeles för stor portion för mig, men hellre för mycket än för lite. Desserten får 5 poäng, men vi kan inte ge Trek’n Eat detta höga betyg totalt.

Så här presenteras Trek’n Eat i butiken: ”Alla rätter är ”All Natural”, vilket innebär att de är helt utan tillsatta konserveringsmedel, färg- och smakämnen.”

Sammanfattning

Under testet fick vi äta en massa god (och en del inte lika god) frystorkad mat. Våra favoritmärken blev Real Field Meal och LyoFood. Det verkar som om man helt enkelt får vad man betalar för. Men kom ihåg att smaken är som baken. Du kanske inte alls tycker likadant som jag eller Lars när det gäller smak, doft, konsistens och så vidare. Men du kan i alla fall få en fingervisning genom att ta del av våra upplevelser.

Personligen är jag otroligt glad över att vi genomförde testet eftersom jag hittade ett favoritmärke (LyoFood) som jag kommer att fortsätta ta med mig ut framöver.

Och det var roligt att hitta en butik som har ett så brett utbud av frystorkad friluftsmat. För det är roligt att ha en massa att välja på. Nu får nog The General Prepper stå ut med att ha mig som kund framöver.

Ut och njut!

Avslutningsvis säger jag bara: Ut och (ät och) njut! Och dela gärna länken till testet med dina vandringsvänner. <3

Inlägget Vilken är den bästa frystorkade friluftsmaten? dök först upp på Hemomkringvandring.

När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.

Nya planer på grund av vädret

Trots att det blåste såg det ut att bli en riktig fin dag. Väderleksprognosen hade utlovat grått väder för hela vår Norge-vecka, så vi var otroligt tacksamma över solen. Efter vad vi förstod borde det vara runt 18 kilometer till Skogadalsbøen. Med tanke på att vi lätt borde hinna det på en dag kände vi ingen stress.

Så efter frukosten gick vi bara några hundra meter innan vi tog av ryggsäckarna. Sedan gick vi upp på närmaste topp för att se på utsikten. Landskapet var lika kargt som dagen innan, men så otroligt storslaget. Vi såg glaciären och Uranostindens två ryggar tydligt rakt framför oss.

Solen steg och jag fick till och med njuta av en liten stjärnbräcka innan vi gick ner för att trampa vidare i stenskravlet. Först längs sjön Kvitevatnet. Sedan uppför en bergssida – där stenen till slut täcktes av snö. Lars och Balder tog sig upp hyfsat enkelt, så Lars stod på kanten och skrattade åt mina lite mer misslyckade försök. Till slut kom jag upp i alla fall. Och det var värt varje svettdroppe.

Vilken himmelsk plats!

Uppe på höjden där vi hamnat, 1.459 meter över havet, låg en liten tjärn. Bakom oss glittrade Kvitevattnet blågrönt omgärdad av berg. Och framför oss reste sig flera fjälltoppar med snö – med molnen svävande som slöjor i dalgångarna.

Här stannade vi en lång stund. Vi passade på att fylla våra vattenflaskor, byta strumpor, låta solen värma ansiktet, fylla på med lite energi (återigen Wild Chips – superbra eftersom det inte smälter i fickan som choklad som jag vanligtvis vill ha med mig) och att bara vara. Det var verkligen en helt himmelsk plats.

Till och med 2021-09-30 får du 33 % rabatt på vandringsstrumpor från Happy Hiking Dk om du anger rabattkoden ”hemomkringvandring”.

Lättare att följa leden när solen lyser från rätt sida

Därifrån följde vi leden ner från berget och mot en bro. Det turkosa vattnet från sjön Kvitevatnet forsade fram under bron. Balder vågade inte gå över, men kunde tack och lov korsa vattnet en bit upp närmare sjön. Medan mitt hjärta satt som en stor klump i halsen på mig.

Även om vi fortfarande gick i stenig terräng kändes den något lättare att gå i än där vi gått kvällen före.

Efter en stund kom vi fram högt över sjön Uradalsvatnet. Stigen sligrade sig därifrån brant ner mot vattnet. För att kunna fortsätta fick vi gå på stenar över en forsande passage. Lars gav mig en gren som någon lämnat kvar som jag använde som vandringsstav.

När vi kom upp på en höjd på andra sidan sjön konstaterade vi att det var lika stenigt runt hela Uradalsvatnet. Även att vi nu gått 3 timmar, alltså totalt 8 timmar från bilen, så hade vi bara kommit till platsen där vi hade tänkt sova första naten.

Lunch – och dagens andra omplanering

Vi lagade mat med grym utsikt åt alla håll, och åt en riktigt smakrik kebabgryta från Real Turmat. Sedan började vi diskutera vår planerade rutt. Om underlaget skulle fortsätta vara lika besvärligt skulle vi inte komma tillbaka till bilen förrän efter en vecka – inte 3 dagar. För från Skogadalsbøen (dit vi nu hade 15 km) är det minst ytterligare 30 km ner till Fondsbu.

Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.

Då tog vi helt sonika fram papperskartan. Om vi istället gick tillbaka en kort bit och svängde av mot Koldedalsvatnet så borde vi hinna. Oavsett om underlaget skulle fortsätta vara lika stenigt. Sagt och gjort så vände vi tillbaka några hundra meter (till dagens första korsning) och svängde in på den kortare vägen tillbaka mot Fondsbu.

Vilken himmelsk plats – igen – x 2

Till vår stora lycka fick vi nu gå på stig och vi var tacksamma varje steg vi gick. Vandringen blev precis som vi föreställt oss innan väldigt njutbar. Strax öppnade sig nya vyer framför oss med nya fjäll och en smaragdgrön sjö långt bort. När vi tittade bakom oss såg vi de fjäll vi rundat – ständigt ur nya perspektiv.

Stigen ledde oss nu nedåt, mot sjön Koldedalsvatnet. Eftersom det var så oerhört vackert sa Lars att han ville stanna för natten, men jag tyckte det var för tidigt. Det hade inte ens gått 45 minuter sedan vi åt vår lunch. I efterhand ångrade jag faktiskt att jag var så gnidig. Hade jag vetat då vad jag visste en timme senare hade vi stannat.

Men innan dess kom vi till en forsande älv där vi tog en längre paus. Vi drack vatten, brände oss i solen, och låg och vilade med vattenbruset i öronen. Ärligt talat tror jag att vi sov en stund alla tre.

Men.. stigen blev grusväg

Runt oss lyste landskapet allt mer i rött och orange. Långt framme såg vi stigen slingra sig längs Koldedalsvatnet – men så insåg vi att det var en väg. Ingen stig. Här ifrån var det knappt en mil på grusväg ner till Fondsbu (enligt våra beräkningar), så vi bestämde oss för att stanna till någonstans längs den vackra sjön till dagen efter.

Andra tältnatten i Norge, längs Koldedalsvatnet

Det slutade med att vi hittade en plan – och förvånansvärt torr – plats en bit nedströms i Koldedøla. Vi fick många timmar att bara vila, vara, laga mat, äta, se på solnedgången.. och lägga oss tidigt. När vi kröp till sängs låg det frost över hela området, och våra saker. Och det blåste lika mycket som föregående kväll. Men även denna dag hade vi fått njuta av solen från morgon till kväll.

Och så en bra länk

Ska man vandra i Norge är webbsidan UT.no den absolut bästa att använda sig av när man planerar. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).

Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området (vi sov denna natt i Koldedøla).

Fler inlägg från Norge-resan

• Sammanfattning – och själva resan (kommer snart)
• Fondsbu-Kvitevatnet – Jotunheimen dag 1
• Koldedøla-Fondsbu – Jotunheimen dag 3
• Utladalen och Vettisfossen
• Övernattning vid Trysilelva (kommer snart)

Inlägget Kvitevatnet-Koldedalsvatnet – Jotunheimen dag 2 dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag är en ganska opraktisk person. Även att jag är en superbra fixare när det gäller att planera och ta reda på saker. Så när bonussonen kom till mig för ungefär en månad sedan och visade att löparen hade gått sönder på hans jacka var första tanken att göra precis som han föreslog; Att köpa en ny jacka. Men det tog verkligen emot att bara kassera den ”gamla”. Dels för att jackan var ganska ny, och dels för att den var helfräsch i övrigt. Alltså satte jag mig och googlade på dragkedjor istället – och ramlade över ZlideOns webbisda.

Jag bestämde mig för att beställa och testa

Där stod det: ”Laga din dragkedja med ZlideOn och förläng livslängden på din friluftsutrustning. Den passar till jackor, sovsäckar, tält, väskor med mera. Fixa din dragkedja idag!”. I mina öron lät det nästan för bra för att vara sant, men det var värt ett försök. Särskilt med tanke på den låga kostnaden (79:-) i jämförelse med en helt ny jacka.

Löparna från ZlideOn finns i svart och silver. Eftersom de finns i flera olika storlekar försökte jag mäta och läsa mig till vilken bredd som skulle passa till jackan. Men jag var lite osäker så jag tog två olika. Vilket visade sig vara smart när jag fick mina ”repair zippers” några dagar senare.

Jag är ju så opraktisk…

Jag är verkligen dålig på det mesta som är praktiskt (förutom telefoner och datorer). Eller osäker är kanske ett bättre ord. Först tänkte jag be Lars byta löparen i blixtlåset, men sedan kom jag på att det var bättre att pröva själv först. Och det är jag glad för. För detta var verkligen enklare en enkelt! Man öppnar den nya löparen genom att trycka bak flärpen man håller i, sätter den där man vill ha den på dragkedjan, och trycker ihop den tills det säger ”klick”. Sedan är det klart!

Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle vara så lätt. När jag väl hade kollat vilken av mina ZlideOn som passade till dragkedjan (den första var för stor) tog det inte ens en minut att laga den. Titta här får du se. Och kan en så opraktisk person som jag fixa detta kan nog vem som helst göra det.

Nu hade jag i och för sig ett bra utgångsläge eftersom den gamla löparen hade gått i två delar så den var enkel att plocka bort. Sitter den kvar behöver man nypa bort den med en tång. Jag brukar inte skriva så mycket om prylar, men den här är så himla smart. Och jag önskar att någon hade berättat för mig för några år sedan att man kunde laga dragkedjor så här enkelt. Då hade jag fortfarande haft kvar min favorit-fluff-vinterjacka. Men den gamla sovsäcken från Fjällräven har i alla fall också fått nytt liv nu, med en alldeles egen ZlideOn.

Vill du beställa ZlideOn?

Enklast beställer du dina ZlideOn direkt i deras egen webbshopp (länk). Den finns även hos butiker som Naturkompaniet, Outhnorth och Smartasaker.

Inlägget ZlideOn – längre liv för friluftsutrustningen dök först upp på Hemomkringvandring.

Så här på årets mörkaste dag, vintersolståndet, vill jag passa på att hylla en av mina mest använda uteprylar: Pannlampan! Utan den hade jag gått miste om många fina upplevelser som jag fått vara med om i år.

Förutom att jag har glädje av pannlampan varje dag när jag går mina tidiga hundrundor så har den fått hänga med på alla mina utenätter, och det har det blivit en hel del av i år. Dessutom en paddeltur i mörker, en upptäcktsfärd längs höglandsleden som tog längre tid än beräknat, fotat håris en kall kväll och några andra upplevelser som jag helt hade missat utan pannlampan.

Ta vara på årets mörkaste dag – och lys upp den med din egen pannlampa medan du gör en hemomkringvandring.

Information om pannlampan som jag själv använder

OBS! Jag är inte sponsrad på något sätt. Detta är bara en beskrivning av just den pannlampa jag råkar äga. Jag är oerhört nöjd med pannlampan jag har, en Sunmatic Lava 1000 lumen. Det finns de som är mer avancerade, men det finns också många, många lampor som lyser betydligt sämre än min. Det jag gillar bäst är att den har kraftigt ljus, klarar sig länge på en laddning och sitter bekvämt på huvudet. Pannlampan är en av de bästa julklappar jag fått – och förmodligen den utepryl jag använder mest.

Inlägget En hyllning till pannlampan på årets mörkaste dag dök först upp på Hemomkringvandring.

När det kommer till uteprylar finns det ett i stort sett outtömligt utbud på marknaden. Många saker är verkligen bra att ha, men det finns även en hel del som man överlever utan. Enligt mig. Min sambo däremot, som faktiskt klarar sig en längre tid i skogen med enbart en kniv, är väldigt förtjust i tekniska uteprylar för de turer då han inte behöver överleva på minsta möjliga.

Pump för att blåsa upp liggunderlaget – från Thermarest

På helgens tur testade vi den senaste i raden av uteprylar – en ”Neoair micro pump” från Thermarest som vi fick i förskottsjulklapp från min svärmor (och svärfar). I vanliga fall är det jag som gör i ordning sovplatserna när vi slagit läger – och alltså bland annat blåser upp våra liggunderlag. Den här gången hade jag ingenting att göra. Det var bara att trycka på knappen så skötte pumpen jobbet. Supersmidigt. Jag hade klarat mig utan den batteridrivna pumpen, men jag får erkänna att det var bekvämt. Och nu är den så liten och nätt (och lätt) att den går ner i liggunderlagspåsen, så det var inget besvär att ta med den. Nu behöver jag bara ha koll på att batterierna (2 x AAA) inte tar slut när vi ska ut.

Kök från Biolite – med USB-uttag

En annan sak vi hade med oss som jag inte hade sett innan var ett kök från Biolite som Lars haft i några år. Numera finns rätt många friluftskök som kan eldas med pinnar och kottar, men jag har inte sett något annat som ger ström så att man kan ladda mobilen, en pannlampa eller liknande via ett USB-uttag. Helt totalt onödigt tänkte jag att detta var – men lite kul, och definitivt användbart i en nödsituation.

När jag retades lite med sambon för att han är så nördig på teknikprylar, särskilt uteprylar, så visade det sig att han fått även köket från sin 66-åriga mamma. Utan att ens ha önskat det. Så där fick jag för mina fördomar – det var en pensionerad dam och inte min superman som egentligen var tekniknörden i familjen!

För dig som vill veta mer om produkterna

Jag vill börja med att betona att jag inte är sponsrad. Jag skriver bara om några av de saker vi hade med i packningen i helgen.

• Neoair micro pump, Thermarest – ett bekvämt men inte nödvändigt tillbehör för att blåsa upp sitt liggunderlag. Supersmidigt även att mitt liggunderlag inte hade den typ av ventil som pumpen var gjord för.
• Biolite campstove – supersmart friluftskök som både ger värme och energi via USB. Enda nackdelen är att köket väger lite mer än vra övriga kök.

Inlägget Uteprylar – och mina fördomar om tekniknördar dök först upp på Hemomkringvandring.