Kuststigen etapp 7 – Göksäter-Hoga

Förra helgen gick jag etapp 8 av Kuststigen mellan Malö strömmar och Göksäter. Nu i helgen var det dags igen, och min sambo var snäll och och körde mig till punkten i Göksäter där han hämtade mig och hunden Wilma efter förra delsträckan. Den här gången skulle vi gå från Göksäter till Hoga, en sträcka av 11 kilometer.

På den här etappen ser man inte havet, men jag måste säga att jag blev allt annat än besviken även att jag älskar havet. Sträckan går genom vidsträckta odlingslandskap och typisk ”kustskog”. Det var underbart tyst och relativt enkelt att gå (i alla fall sommartid skulle jag tro) där leden följer skogsvägar, stigar och några kortare sträckor längs grusväg. Där jag startade i Göksäter låg det bara ett tunt lager pudersnö på marken. Ju längre vi gick, desto mera snö blev det. På grund av att hela Orust ligger på berggrund var det fläckvis ganska isigt och halt, men tack vare mina Icebug-kängor kunde jag ändå gå i stort sett obehindrat.

Jag vet inte om det var dimman som svepte in allt i ett magiskt ljus och dämpade alla ljud, eller om det alltid är så vackert här. Hur som helst blev jag väldigt förtjust i den här delen av leden. När himlen sprack upp och blev sådär riktigt blå som den bara blir på vintern när det är några minusgrader ute tyckte jag till och med att de tre vindkraftverken/snurrorna var vackra på sitt sätt.

Som vanligt är leden markerad med blå markeringar med täta mellanrum. I alla korsningar var det också tydligt märkt åt vilket håll leden gick. Dock var det vid något tillfälle där jag följde en grusväg där det inte fanns några markeringar förrän man skulle svänga av på en stig. Där hann jag börja fundera på om jag hade gått för långt. Något annat jag tycker mycket om längs denna delsträcka (som går längs leden Orust Tvärs) är alla informationstavlor som inte bara upplyser om att ”här låg ett torp under den eller den tidsperioden”. Nej, här är det ingående personskildringar som gör att man verkligen känner med dem som kämpade i den karga miljön här på ön. Den mest makabra platsen man passerar är avrättningsplatsen där den sista halshuggningen på Orust ägde rum 1857. Många spännande (och otäcka) detaljer om detta och mycket annat kan man läsa om längs leden om man är intresserad.

Jag njöt av hela turen och alldeles för snabbt hade jag och hunden Wilma tagit oss de 11 kilometerna vi skulle gå fram till Hoga. Där passade jag på att stanna och titta på Orust enda runsten. Hogastenen är registrerad av Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och har nummer: Stala 2:1. Tyvärr syns inristningarna inte så tydligt. Jag är bortskämd efter alla vackra runstenar jag såg i Småland förra året.

Eftersom det inte hade tagit oss mycket mer än 2 timmar att gå från Göksäter bestämde jag mig för att fortsätta hemåt mot Svanesund och alltså även gå etapp 6, ytterligare 11 kilometer. Men den etappen får ett eget inlägg.

För dig som vandrar med hund

Stättorna (5-6 stycken längs denna etapp) man ska ta sig över när man ska in i och ut ur hagar är tyvärr inte så hundvänliga. De är lite branta och pinnarna är vända åt ”fel” håll, så det finns inget för hundarna att sätta tassarna på. När jag gick där i helgen var det ingen el påslagen i stängslen, så då kunde Wilma ändå passera, men på sommaren får man nog lyfta sin hund i dessa passager. Detta är rapporterat till Orust kommun.

Mer om Kuststigen – Göksäter-Hoga / Orust Tvärs

Etappen är 11 kilometer och relativt lätt att gå. Man passerar främst odlingslandskap och västkustskog. Ingen kust i sikte på denna etapp. Länk till Kuststigens egen sida om etapp 7. Och här kan du läsa mer om leden Orust Tvärs.

Fler inlägg från Kuststigen här i bloggen

Här hittar du inlägg från de delar av Kuststigen som jag har gått

Här kan du läsa om Hoga-stenen

Länk till Orust kommun och deras information om Hoga-stenen