Eftersom jag har prioriterat att vara ute framför att skriva blogg har jag nu fyra övernattningar (och en solnedgång) från den senaste månaden att berätta om. Två av dem var tillsammans med min sambo och våra hundar, och två på egen hand.

Tältning i hemmaskogen

Jag hade varit lite svag efter att ha haft feber och hosta i över en vecka, men längtan ut höll på att göra mig galen. Så jag gick bara ut i hemmaskogen (2023-02-11) och slog upp tältet 1,5 km från huset. Det blev en bra kompromiss mellan mitt behov av natur/friskluft och att ta det så lugnt som kroppen säger att jag behöver.

Eftersom jag hade smittat sambon så var han inte i skick att följa med ut, men själv kände jag mig mycket piggare efter mina 16 lugna timmar i skogen.

Tältning vid Gårdsjön

En liten tur runt Gårdsjön, Stenungsund, blev det igen 2023-02-18 (se länk till inlägg om förra besöket). Den här gången stannade vi och åt mat och tältade längs leden.

Jag, Lars och våra hundar fick en fantastisk stjärnklar kväll vid brasan. När vi kom ut på eftermiddagen var det strålande solsken och 8 plusgrader. När vi vaknade på morgonen låg det is på sjön. Härligt, friskt och vackert! Och när solen steg värmde den underbart!

Jag tycker alla ska unna sig mera vardagsäventyr som det här!

Under bar himmel, Verleskogen

Häromnatten sov jag med bara den stjärnklara himlen som tak. Jag älskar att ligga och titta på månen och stjärnorna – varm och go i min sovsäck. Under natten blev det någon minusgrad, och det blåste lite lätt från sjön, men jag fick en underbar upplevelse att minnas länge. Särskilt med tanke på den magiskt maffiga solnedgång vi fick på kvällen (2023-03-03).

Min sambo Lars och hundarna sov några hundra meter bort under en tarp, men just den här gången kände jag att jag ville sova under bar himmel.

Den vackra platsen är Verleskogens naturreservat i Risveden (Västra Götalands län) och jag hade bara varit där en gång tidigare (länk till mitt inlägg från första besöket). Då regnade det när vi gick vandringsleden genom reservatet. Nu hade vi betydligt mysigare väder.

 Morgonrundan med hundarna runt hela reservatslingan (3,5 km) som jag gick före frukost blev pricken över i. Lyxigt fin start på helgen.

Tältning vid havet, Orust

Eftersom det soliga vädret vi haft sista veckan skulle fortsätta resten av helgen ville jag passa på att sova en natt i mitt eget tält. Så igår eftermiddag (2023-03-04) åkte jag ut mot Hälleviksstrand här på Orust på eftermiddagen.

På grund av starka vindar tog det en bra stund att få upp tältet (bra träning skrev min sambo i SMS), så jag höll på att missa dagens solnedgång. Nu blev den inte lika maffig som den jag fått kvällen innan, men solnedgång över havet är ändå alltid vackert. Dessutom fick jag sällskap av de två planeterna Venus och Jupiter.

Det blev snabbt kallt i vinden, så jag satt i absiden och lagade min mat. Sedan la jag mig i sovsäcken ganska tidigt, och låg där och lyssnade på vinden och på alla gäss, svanar och andra fåglar som flög över tältet.

I morse gick det smidigt att få ner tältet och jag kände mig glad och nöjd när jag gick de 40 minuterna över klipporna tillbaka till bilen.

Fakta om utrustningen

Eftersom det ofta kommer frågor om vilken utrustning jag har så skriver jag det i förväg den här gången.

Observera att man inte behöver köpa en massa dyra prylar om man bara ska vara ute då och då – man klarar sig lätt med enklare utrustning även på vintern (se tips i tidigare blogginlägg).

Inlägget Fyra övernattningar och en solnedgång dök först upp på Hemomkringvandring.

Oftast rör jag mig mindre under vintermånaderna. Trots att jag tänker varje höst att jag inte ska slappa till mig så brukar det vara svårt att hålla samma aktivitetsnivå som under sommaren. Visserligen är jag ute året runt, men nu (i ljuset) är det enklare att vara ute på både fler och längre turer igen.

2022 års stegutmaning avslutad 30/4

Årets stegutmaning är nu avslutad, men min plan är att köra en liknande i april 2023.

Vinnarna i utlottningen

Alla som deltog i år är vinnare – både genom att de rört sig mer och genom alla upplevelser de fått. Men följande blev även vinnare i utlottningen:

Vinnarna utsågs med hjälp av en slumpgenerator som drog 6 nummer. Alla godkända inlägg (mina och min sambos inlägg var bortplockade, likaså om någon hade postat flera inlägg samma dag – då fick bara ett inlägg vara kvar) hade varsitt radnummer i ett Exceldokument.

Sagt om utmaningen

#10000 har verkligen fått oss att längta till nästa tillfälle, och vi har bestämt att vi alltid skall laga maten på plats, så kul och gott.

Vi kommer verkligen att fortsätta, och du skall ha ett stort tack för att vi nu är så taggade på vandringar och uteliv

Insagramkontot christerbergh_vandring

Tack till deltagare och sponsorer

Ett stort tack riktar jag till alla som var med (575 bidrag kom det in med taggen #10000hemomkring) under april. Och givetvis även ett supertack till Icebug, The General Prepper och Five Seasons för att ni sporrade alla till att delta genom era fina priser.

Vill du vara med i min stegutmaning?

Jag misstänker att jag inte är helt ensam om att vilja komma igång. Därför bestämde jag mig för att göra en stegutmaning som är öppen för alla, så kan vi hjälpas åt. Eftersom inte alla har samma förutsättningar tänker jag att man själv sätter målet för antal steg.

Huvudsaken är att vi kommer ut, och att vi höjer ribban något jämfört där vi är idag. Annars blir det ju ingen utmaning. Försök att lägga märke till det fina du har runt dig, så det inte bara blir tävling, utan även njutning.

Tagga dina stegbilder med #10000hemomkring

När du har bestämt dig för att vara med finns det bara två saker som du måste göra.

1. Gå minst 10.000 steg (eller det antal steg du själv bestämt) under en dag
2. Lägg sedan upp bilder på Instagram. Det kan vara bilder/film från leden, stigen, vägen eller området du gått i. Glöm inte att tagga inlägget med #10000hemomkring

Varje inlägg där du visar var du gått och taggat utmaningen blir en lott i mitt vinstlotteri. Du kan göra ett inlägg per dag hela april förutsatt att du har ”tjänat in” dina steg.

Vinster lottas ut bland alla som deltar

Alla steginlägg (förutom mina egna och min sambos) som använder taggen #10000hemomkring kommer att vara med i utlottning av priser skänkta av Icebug och The General Prepper.

På prisbordet finns bland annat ett par valfria skor från svenska Icebug. De gör skor med fantastiskt grepp (det vet du kanske redan sedan innan att jag tycker) för vårens alla äventyr. I deras sortiment hittar du sköna och stabila skor för vandring, alltid tillverkade med bra materialval. Välj din favorit-modell här.

Dessutom har The General Prepper bidragit med en fin stormlykta (mossgrön Feuerhand), en ryggsäck (Army 05), en batteridriven lampa (Outwell Jewel) och en praktisk såg (Silky pocketboy 705158) som även de kommer att lottas ut bland alla som deltar.

Uppdatering 2022-04-06: Five Seasons meddelade idag att de bidrar med ett presentkort värt 1.000:- till deras e-butik.

Varje instagraminlägg blir en lott

Varje instagraminlägg med hashtagg blir en lott, så du väljer alltså själv om du vill delta i min stegutmaning alla 30 dagarna. För en del är det bara möjligt att vara med på helgerna till exempel, och det är okej. Gör det till en utmaning – men efter dina egna förutsättningar.

Vill du skänka något till prisbordet?

Om ditt företag eller förening vill skänka något till prisbordet blir jag superglad. Skicka ett mejl till mig i så fall så lägger jag till er i listan över sponsorer.

Några av bilderna som taggats i utmaningen

Här ser du bilder som taggats med #10000hemomkring på Instagram. Det behöver inte vara 10.000 steg per runda, utan du kan lägga ihop dagens alla promenader, utflykter eller vandringsturer. Varje instagraminlägg med tagg motsvarar en lott i utlottningen av vinsterna.

Gå gärna in och peppa dem som deltar genom att gilla eller kommentera! Och… ut och njut!

[instagram-feed feed=12]

Om du vill kan du även registrera dina steg

Om du vill göra en ännu mer seriös satsning och sporra dig själv lite extra registrerar du dina steg och kommer med i den statistik jag visar på den här sidan. Det är helt frivilligt att registrera stegen, och det gör du i det här formuläret i så fall.

Inlägget Stegutmaning #10000hemomkring dök först upp på Hemomkringvandring.

Det är nästan så att jag börjar känna mig smått schizofren. Ena stunden är det barmark, och i nästa är det snö. Just nu har jag snö i mitt hemomkring. I alla fall för ett dygn. Och då tänker jag njuta av den – fullt ut!

Jag kunde knappt bärga mig tills familjen vaknade

När jag tittade ut genom fönstret i morse var hela världen vit. Visserligen tycktes himlen vara grå, och temperaturen låg precis runt 0. Så jag insåg att det bara var en tidsfråga innan snön skulle börja smälta igen.

Men så fort det ljusnade såg jag att det började spricka upp, och jag kunde knappt bärga mig tills min sambo och min dotter vaknade. Självklart hoppades jag att de också skulle vilja följa med ut. Men det slutade med att jag fick gå ut själv. Eller helt ensam var jag inte – hunden Balder följde med.

Lycklig polarhund i snön

Vi följde grusvägen som passerar vårt hus. Efter några hundra meter övergår den i skogsväg. Och efter ytterligare några hundra meter till svängde jag och Balder av på en liten stig. Jag såg hur solen lyste på trädtopparna uppe på höjderna, och visste ett perfekt ställe vi kunde gå till.

Balder var verkligen överlycklig, och han kändes mer vild än tam. Trots att han är van att springa i vårt hemomkring regelbundet så är det något särskilt med snö. Han grävde, rullade sig, jagade snö som jag kastade och sprang runt runt.

Jag njöt av mitt hemomkring i fulla drag

Egentligen finns det inte så mycket att säga. Sol, snöklädda barrträd och snö som knarrar under fötterna. Vad mer kan man önska? Det var verkligen precis sådär som jag tänker mig en vacker vinterdag.

Önska dig inte till andra tider eller platser

Precis som rubriken säger brukar jag uppmana till att försöka att inte önska sig till andra platser eller tider. För om man gör det är risken stor att man missar det som händer här och nu. Istället försöker jag att alltid glädjas åt det som jag har runt mig där jag är just nu.

Det är så otroligt mycket roligare att nyfiket utforska något oväntat – än att lägga energi på att klaga på det. Nu fick jag snö inatt – vilket inte alls var vad jag hade planerat. Men jag gjorde om mina planer och fick en superfin upplevelse. Jag tänker att genom att försöka uppskatta även det oplanerade så får man oftast många saker att glädjas åt.

Andra snöiga dagar i mitt hemomkring

Här kan du läsa om en lunchutflykt som jag och sambon gjorde i vårt hemomkring för någon vecka sedan. Den gången var vi också ute efter att passa på att njuta av kortvarig snö.

Inlägget Snö i mitt hemomkring dök först upp på Hemomkringvandring.

Förmodligen har du läst det tidigare (om du inte är ny här): Jag tycker om att ta med maten ut. Det blir så mycket mer kvalitetstid, och minnesvärd tid, än om man äter hemma. Så fick vi det nu i mellandagarna. Då kom min sambo Lars nämligen hem med ett nytt mackjärn med fint viltmotiv.

Till havet för att inviga vårt mackjärn

Eftersom vi inte hade några tider att passa på hela veckan bestämde vi oss för att åka iväg redan samma eftermiddag för att göra varma mackor ute. Vi valde en av våra favoritplatser här på Orust – en plats vid havet. Det blåste rejält och marken var täckt av ett tunt lager is när vi kom dit. Tack vare att jag går i dubbade skor vintertid behöver jag inte oroa mig så mycket för halkan längre, men vinden var inte så mysig.

Därför hade jag helst stannat så snart som möjligt, men man kan inte elda direkt på klipporna. Alltså fick vi (till hundarnas stora glädje) leta oss neråt. Till slut hade vi tagit oss ner till en skyddad vik där vi la ifrån oss ryggsäck och vedsäck. Innan jag visste ordet av hade Lars hunnit göra upp en brasa på stranden. Medan jag själv ägnat mig åt at njuta av det vackra skymningsljuset.

Premiär för ute-varma-mackor

Redan därhemma hade vi brett, och lagt ihop, mackorna. Så nu var det bara att lägga i dem och börja ”grilla”. Eftersom det är ett dubbelsmörgåsjärn kunde vi göra varsin macka åt gången, vilket kändes ganska lyxigt.

Vi hade ingen aning om hur länge mackorna skulle ligga i järnet, men Lars var noga med att vända på dem ofta. Vid något tillfälle tjuvkikade vi också på mackorna – och de var så fina med märkena av ett älghuvud och en björntass. Eller vargtass, eller hundtass.

Enkel, njutbar måltid

Sällan har något smakat så gott som dessa ljuvliga varma mackor där vid havet. Det var absolut värt att trotsa kylan och vinden för att få den här upplevelsen tillsammans.

Vad är väl lite frusenhet någon timme mot att få dela magisk tid tillsammans med sin sambo – och dessutom äta gott (om än lite onyttigt)? Trots sin enkelhet kommer kvällen att bli ett minne för livet för oss!

Den här turen hade jag inte kunnat göra utan mina dubbade skor Adak från Icebug (länk till butik). Vi gick längs branta stigar på istäckta bohusklippor, men jag behövde inte oroa mig eftersom skorna har så bra grepp.

Sammanfattning

När vi tagit oss tillbaka uppför klipporna och gick tillsammans mot bilen kände jag bara en total tacksamhet över att vi tog oss tiden för denna lilla utflykt. En sak är säker – detta mackjärn har inte använts för sista gången! För en gångs skull skällde jag inte på min sambo för att han är lite prylgalen

Inlägget Invigning av mackjärn vid havet dök först upp på Hemomkringvandring.

Inlägget är ett betalt samarbete med Addnature.com

För mig som har en tonåring som – precis som många andra tonåringar – inte alls vill vara i naturen, blev det en riktig nostalgitripp när en bild av oss dök upp i mitt flöde. Jag slungades tillbaka i tiden till de år jag hade lyckan att få vandra med barn varje dag. Och jag känner i varje liten cell i kroppen hur jag saknar det.

Jag saknar den där nyfikenheten

Under flera år hade jag förmånen att kunna vara ute i skog och mark med min dotter i stort sett dagligen. Eftersom jag tycker att det ska vara lustfyllt att vara ute i naturen försökte jag göra varje promenad till ett litet äventyr för henne. Så varje gång vi skulle ut lyste hennes ögon av förväntan och nyfikenhet.

Även om jag själv älskar att vara ute så smittade hennes glädje och iver av sig även på mig. Där jag ”bara” såg en skogsväg såg hon vackra stenar, ovanliga kottar, småkryp, superbra klätterträd och roliga bäckar som vi var tvungna att stanna och leka med. Visserligen blev sträckan sällan mer än några kilometer, men timmarna fylldes av oändligt många gemensamma upplevelser. Vilket är det dyrbaraste som finns enligt mig.

Fjällvandring – ovanlig födelsedagsönskan av en 5-åring?

Redan när min dotter var 4 år gick vi till Slåttdalsskrevan i Höga Kusten, cirka 9 kilometer tur och retur. I och för sig tog det nästan hela dagen, inklusive många fikapauser, men vad gör det? Dotterns humör var på topp och stoltheten över prestationen var i det närmaste gränslös.

Senare samma sommar vandrade jag (utan henne) i Härjedalen några dagar. Tydligen väckte detta min dotters nyfikenhet, för när hon fyllde 5 var hennes enda önskan att få åka och fjällvandra. Och vill mitt barn fjällvandra ska hon självklart få göra det. Det fyllde mig med sådan värme att hon helhjärtat tagit till sig mitt intresse.

Därför åkte hon och jag två somrar i rad till Tärnaby/Hemavan där vi bodde i stuga en vecka och gjorde dagsturer. Lyckan och glädjen som lyste i hennes ögon den dag hon fick ”riktiga vandringsbyxor” inför sin resa till fjällen glömmer jag aldrig. Inte heller hennes förundran över att se renar, dricka rent vatten ur bäckar, känna stänket från stora vattenfall eller kunna ”se hela världen” från en bergstopp.

De följande åren hyrde vi stuga och vandrade i Idre och Sälen, två somrar på varje ställe. Ibland var det bara hon och jag. Men när hon blev äldre fick hon ta med sig en kompis på våra resor.

Vilken utrustning behöver du för att vandra med barn?

Egentligen är det få saker du måste ha för att kunna vandra. Eftersom man använder skor/kängor och ryggsäck på varje tur tycker jag främst att detta är vad du bör investera i – om du inte redan har. Det gäller även barnen, och idag finns många tillverkare som gör vandringskläder och vandringskängor för juniorer.

Något som jag minns att min dotter verkligen uppskattade var när hon fick en termos i sin favoritfärg, och senare även en matchande kåsa och spork. Jag passade på att botanisera bland de vandringsrelaterade produkter som fanns tillgängliga på marknaden inför jul och födelsedagar. Då fick hon sådant som hon hade nytta av på våra turer, samtidigt som hon var stolt över att ha egna saker.

Givetvis beror ditt behov av utrustning på om du har tänkt göra korta utflykter, dagsturer eller turer med övernattning. Ett bra friluftskök kan förgylla minsta lilla tur (vilket barn tycker inte att det är roligt och spännande att laga mat ute?). Planerar du att ni ska övernatta behövs kanske tält, sovsäck, liggunderlag, pannlampa och så vidare. Men mitt råd är att inte köpa mer än du vet att ni behöver. Utan ta det steg för steg allt eftersom behovet uppstår.

Små tips som kan väcka barnens intresse för friluftsliv

För att kunna vandra med barn är det viktigt att de tycker att det är roligt, så steg ett är att få dem dit. I allmänhet är det ganska enkelt att väcka barns intresse för friluftsliv. Åtminstone om man själv är intresserad. Om barnen är riktigt små kan det räcka med att ge utflykten eller turen ett litet uppdrag. Till exempel att man ska se hur många myrstackar man kan hitta, eller jakttorn.

Det kan också vara spännande att leta efter spår eller spillning efter ett speciellt djur. För att inte tala om bär eller svamp. Men det är viktigt att du vet redan innan ni ger er ut att ni kommer att lyckas med ert uppdrag.

Andra sätt att skapa ett större intresse kan vara att utforska en spännande plats eller miljö (vattenfall, slottsruin, grottor, mosse, berg att klättra i, runtstenar och så vidare), att ta med sig maten ut, eller att låta barnen få föreviga det de ser med en kamera eller mobilkamera. Se fler tips längst ner i inlägget.

När barnet blir tonåring

Trots att man är tonåring så har man oftast mycket spring kvar i benen. Finns någon bättre plats än naturen att få utlopp för detta? I ett inlägg från Ekopark Omberg (våren 2020) finns exempel på vad min dotter och hennes kompis hittade på för aktiviteter utöver själva vandrandet.

Nu är det kanske inte lika enkelt att få med sig sitt barn ut när de kommer upp i tonåren. I alla fall är det så i vår familj – min dotter, som alltså tidigare älskat att vara ute, har deklarerat att hon fått nog. Och jag försöker att inte tjata på henne eller tvinga med henne ut.

Förhoppningsvis kommer de frön jag sått att gro…

Men ibland har jag ändå fortfarande turen att få vandra med mitt barn. Om målet för turen är något som lockar. Dock är min förhoppning att hon ska hitta tillbaka till glädjen att vara ute i sinom tid. För jag tror att någonstans därinne fortsätter de frön jag sått under hennes 13 första år att gro.

Avslutningsvis – länkar om att vandra med barn

• 10 råd för dig som ska vandra med barn (Addnature)
• Vad är en spännande miljö – för barn? (inlägg här i bloggen)
• Naturen – världens bästa lekplats (inlägg i bloggen)
• Upptäcktsfärd med kamera (inlägg i bloggen)
• Utefrukost (inlägg om att ta med maten ut)
• Barnkalas i vindskydd (inlägg i bloggen)
• Kasta höstlöv och annat utebus (inlägg i bloggen)
• Fler inlägg i bloggen om att vandra med barn
• Vandringskläder för barn (Addnature)

Inlägget Lätt att vandra med barn – men tonåringar? dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag älskar min familj, och att spendera tid med dem. Men i hektiska perioder har jag ett ganska stort behov av egentid. Igår sa jag till Lars att jag gärna ville sova ute och göra något på egen hand. Då erbjöd han sig direkt att ta hand om hundarna och vara hemma med tonåringarna.

Dags för lite egentid – och tältuppslagning i mörker

Sagt och gjort så packade jag min ryggsäck. Vilket i och för sig gick ganska snabbt, eftersom det mesta redan låg på plats där. Efter att vi hade ätit middag hade det redan börjat skymma när jag rullade jag iväg. Eftersom det var helt mörkt när jag parkerade var det bara att tända pannlampan när jag gav mig in i skogen. Även om jag bara skulle gå drygt en kilometer så var jag glad att det var välkända stigar jag gick på som jag trampat många gånger. Det är otroligt mycket svårare att hitta i mörkret. För att inte tala om att slå upp ett tält i mörkret.

Bara-vara-tid med stjärnklar himmel

Visserligen tog det lite längre tid att få upp tältet när det var mörkt, men det gick bra. Sedan satt jag på liggunderlaget i tältöppningen och verkligen njöt av min egentid.

Jag såg ut över sjön i mörkret – och la märke till att himmelen var alldeles stjärnklar. Och jag njöt av sjöfåglarnas ljud och vattnets porlande där det vann ut i en bäck. Eftersom kvällen var helt vindstilla (och myggfri) var det skönt på alla sätt och vis att bara sitta där.

Tidig morgonaktivitet – leta kantareller

Under natten sov jag oförskämt bra och vaknade kvart i sju till en fin, dimmig morgon.

För mig var inte syftet att bara gå ut och övernatta, utan jag ville fylla min egentid med något mer. Eftersom jag vet att det brukar finnas kantareller i området hade jag tagit med mig svampkorgen. Så fort jag stigit upp och packat ihop mina sovsaker tog jag med mig korgen för en liten runda. Det dröjde inte länge innan jag hittade den första kantarellen. Och så fortsatte det – kantareller vart jag såg!

Det fanns faktiskt så mycket svamp att jag inte kunde plocka och ta med mig allt – korgen blev full på runt 45 minuter. Och då hade jag ändå inte varit på alla ”mina” ställen i närheten.

Dags att avrunda helgens egentid

Tack vare att det fanns så gott om svamp, och gick snabbt att fylla korgen, behövde jag inte stressa. Jag hade gott om tid på mig att hinna hem i utlovad tid. Men jag tog ändå ner tältet och började gå mot bilen. Och jag unnade mig att gå en liten omväg bara för att få se ”vårt” vattenfall. Visserligen var det lite knöligt att gå i de hala backarna längs bäcken med en stor ryggsäck och en korg full med svamp.

Efter att ha suttit och njutit av vattenfallet en stund fortsatte jag mot bilen. Tänk att man kan få så mycket energi av att vara iväg själv i 12-14 timmar. Jag kände mig glad och lätt om hjärtat. Och längtade hem till de mina!

Avslutningsvis.. några ord om platsen

Denna gång gick jag inte längs någon vandringsled. Istället valde jag att åka till det område utenför Nödinge i (Ale kommun) där vi bodde innan vi flyttade till Orust. Vägen som går fram till skogen med stigarna till Långesjön och det lilla vattenfallet är privat och stängd med bom. Men man kan självklart gå genom skogen för att nå dessa platser.

Länkar till andra inlägg från området

Att utforska ett nytt hemomkring (2020-03-31)
När abstinensen efter att tälta slår till (2020-06-02)
Vattenfallsdusch – på hemmaplan (2020-06-27)

Inlägget Egentid med tältnatt och kantareller dök först upp på Hemomkringvandring.

Mors dag är något vi har firat här i Sverige sedan 1919. Från början var det inte någon kommersiell högtid. Utan helt enkelt en dag då man uppmärksammade sin mamma på olika sätt. Till exempel med kaffe på sängen, blommor eller kort – men framför allt genom att låta henne slippa hushållsarbete en dag om året. För egen del uppskattade jag den fullmatade utomhus-morsdagen som jag fick igår – sista söndagen i maj.

Perfekt avslutning – tältnatt vid havet

För det första fick jag en hundpromenad i vacker miljö på morgonen (Boxviks vette här på Orust). Sedan följde rundvandring i en visningsträdgård med både dotter, bonusson och svärföräldrar mitt på dagen. Och så fick jag avsluta min mors dag med världens solnedgång och en tältnatt på klipporna vid havet med Lars och hundarna.

Efter noga kartläsande valde vi att åka till Mollösund (också på Orust) där vi slog upp tältet direkt på klipporna. Sedan fick vi flera timmar att bara njuta av utsikten och av sällskapet.

Ingen sovmorgon den här gången

Idag var det arbetsdag, så vi fick stiga upp tidigt och packa våra saker. Trots att vi började gå mot bilen redan klockan 06 var vi glada och kände oss utsövda efter årets varmaste utenatt. Det här var nog min finaste mors dag någonsin och jag längtar redan efter nästa tur.

Vill du frossa i sova ute-bilder?

Länk till inlägg om några av mina andra utenätter

Inlägget Min mors dag fick en grand finale dök först upp på Hemomkringvandring.

Etapp 19 av kuststigen som går mellan Anneröd och Bovallstrand är en av de kortaste med sina 6 kilometer. Men med tanke på hur mycket man får på denna sträcka måste jag säga att det ändå är en av de ”större”. Omgivningen var vacker, men kuperad. Och i motsats till den senaste etappen vi prövade, som i stort sett enbart gick längs väg, gick vi nu nästan uteslutande på skogsstigar.

Anneröd-Hogsäm natturreservat och bokskog

Efter en natt i ministugan vid Store Bollemyren gick Wilma och jag iväg strax före soluppgången. Drygt en kilometer senare kom vi fram till punkten där Kuststigen ansluter till Soteleden. Stigen ledde oss in i Anneröd Hogsäm naturreservat som till stor del består av bokskog. När jag vände mig om såg jag att solen just börjat stiga. Det var ren njutning att gå i det kuperade landskapet.

Efter att vi gått igenom Anneröd-Hogsäm följde vi en skogsväg som delvis var snöig, delvis isig och delvis bar. Jag upplevde att jag gick långsamt, för jag skulle passera ett vindskydd (Stenbrottskojan) men det dök aldrig upp. Döm om min förvåning när jag kollade i Kuststigen-appen och upptäckte att jag passerat vindskyddet för länge sedan. Jag hade varken sett vindskyddet eller någon skylt som hänvisade till det. Nu var jag inte i behov av något vindskydd just då, men jag hade tänkt fota vindskyddet eftersom det inte fanns någon beskrivning av det i Kuststigen-appen.

Sedan bar det av uppåt

När jag följt skogsvägen en stund passerade jag ett par hus och sedan korsade vi en väg. Där stod några informationstavlor om de olika lederna som knöts ihop i korsningen. Granitrundan på 19 kilometer till exempel lät spännande tycker jag. Men jag fortsatte såklart på den planerade rutten. Leden förde mig in i granskogen där stigen snart steg brant uppåt. Det är svårt att få med på bild, men på några ställen gick stigen i zick-zack för att man över huvud taget skulle kunna ta sig upp. Det var längesedan jag gick en så kuperad led – även att detta bara var en kortare sträcka.

Pustande, stånkande och med svetten skvättande åt alla håll tog jag mig upp. Tack och lov hade jag på mig mina Icebug-kängor, annars hade det varit betydligt besvärligare. Vissa passager var väldigt isiga och hala. Väl uppe gjorde stigen en liten kringgående rörelse in i skogen. Där låg omkullfallna träd till höger och vänster, så det var lite trixigt att ta sig igenom när man hade en stor ryggsäck på ryggen. Men det var värt varje steg. Framför mig hade jag helt plötslig massiva berg och en liten passage jag skulle igenom. På andra sidan skymtade jag fler berg.. och havet.

Häftig passage längs leden

Jag kan se havet!!

Härifrån går stigen ut över ljungklädda berg, och utsikten mot havet är ofantligt vacker. Jag kände hur jag gick med ett stort leende i ansiktet hela vägen.

Nu var det ju inte så att etappslutet låg mitt uppe på berget, utan lite mer lättillgängligt till nere i Bovallstrand, så till slut ledde stigen neråt. En passage var väldigt isig, så jag rekommenderar att du väntar någon vecka innan du går den här etappen.

Den sista halvkilometern delade vi stig med några motionsslingor, och det är väldigt lätt att gå ner till etappslutet. Jag gick nästan som på små moln efter allt jag fått se längs etapp 19 av Kuststigen. Otroligt vackert. Det enda jag saknade var skyltning till de 2 vindskydden och övernattningsstugan längs leden. Det fanns skylt till en stuga, men det stod dock inte vilken stuga det var, eller hur långt det var dit.

Lite familjelyx efter vandringen

I Bovallstrand blev jag och Wilma upphämtade av min sambo Lars och valpen Balder. Därifrån tog vi bilen ner till marinan. Kuststigen passerar även där. Lite frukost blev det på bryggan innan vi åkte hemåt.

Tanken var att vi skulle ha åkt till Ramsvikslandet och tagit en kortare gemensam tur där, men Lars skada från gårdagskvällen gjorde att vi istället fick åka hemåt och uppsöka vård. Ett kort fotostopp unnade vi oss trots det i vackra Bärfendal, längs väg 174 mellan Bovallstrand och E6.

För dig som vill veta mer om etappen Anneröd-Bovallstrand

På den här etappen får du vacker och omväxlande natur. Leden går uppför berg, nerför berg. Genom bokskog och genom barrskog. Genom trånga bergspassager. Trots att den bara är 6 km lång är det en etapp som bjuder på minnesvärda upplevelser.

Här kan du läsa mer om etapp 19 på Kuststigens webb

Inlägget Anneröd-Bovallstrand, Kuststigen etapp 19 dök först upp på Hemomkringvandring.

Så här på årets mörkaste dag, vintersolståndet, vill jag passa på att hylla en av mina mest använda uteprylar: Pannlampan! Utan den hade jag gått miste om många fina upplevelser som jag fått vara med om i år.

Förutom att jag har glädje av pannlampan varje dag när jag går mina tidiga hundrundor så har den fått hänga med på alla mina utenätter, och det har det blivit en hel del av i år. Dessutom en paddeltur i mörker, en upptäcktsfärd längs höglandsleden som tog längre tid än beräknat, fotat håris en kall kväll och några andra upplevelser som jag helt hade missat utan pannlampan.

Ta vara på årets mörkaste dag – och lys upp den med din egen pannlampa medan du gör en hemomkringvandring.

Information om pannlampan som jag själv använder

OBS! Jag är inte sponsrad på något sätt. Detta är bara en beskrivning av just den pannlampa jag råkar äga. Jag är oerhört nöjd med pannlampan jag har, en Sunmatic Lava 1000 lumen. Det finns de som är mer avancerade, men det finns också många, många lampor som lyser betydligt sämre än min. Det jag gillar bäst är att den har kraftigt ljus, klarar sig länge på en laddning och sitter bekvämt på huvudet. Pannlampan är en av de bästa julklappar jag fått – och förmodligen den utepryl jag använder mest.

Inlägget En hyllning till pannlampan på årets mörkaste dag dök först upp på Hemomkringvandring.

Just nu gör flera omständigheter att inte jag och min sambo har möjlighet att vara ute så ofta, länge eller på de sätt vi skulle önska. Därför uppskattade jag hans överraskning till mig idag extra mycket – en middag under tarp.

En av våra utmaningar för närvarande är att hitta riktigt lättillgängliga platser – något som vi aldrig behövt ta hänsyn till tidigare när vi varit ute. Nu hade Lars kommit på att vi kunde köra nästan ända fram till ett vindskydd vid Djupevatten längs Bohusleden och laga lite middag där. Ute var det grått och vindarna starka, men vi packade det vi behövde och åkte iväg.

Redan på väg längs den smala skogsvägen misstänkte vi att vindarna kunde blåsa från fel håll för att det skulle vara bekvämt i vindskyddet, och misstankarna bekräftades när vi kom fram. Stormvindarna blåste rakt in i skyddet, så vi sökte oss några hundra meter in i skogen. Tack och lov hade vi med oss en tarp som vi spände upp på en plats där vi dels fick lite skydd av träden och dels lä av en liten bergknalle.

Lyxigt nog hade Lars även tagit med vår kamin – och ved. Efter att han hade tänt i kaminen började han steka rådjurskött och ställde in en rotfruktsgratäng i ugnen. Snart spred sig en hel ljuvlig doft. Själv behövde jag inte göra något alls, utan satt bara på liggunderlagen i lä under tarpen.

Maten blev oerhört god och under tiden Lars lagade den hade vi mycket tid att prata. Och skratta. Det är så befriande härligt att vara utomhus – tillsammans!

När vi packade ihop våra saker, strax efter att solen gått ner, kände jag mig totalt avslappnad och full av glädje och energi. Tänk att det kan göra så stor skillnad att komma ut några timmar. Man behöver inte alltid gå långa sträckor, eller prestera. Man kan bara ”vara”.

Inlägget Överraskningsmiddag under tarp dök först upp på Hemomkringvandring.

Ibland behöver man bara komma ut för att få andas lite. Bara vara. Ladda batterierna. I lördags var just en sådan dag så jag och min sambo kom (efter att ha stämt av med tonåringarna) överens om att åka till Svartedalen och ge oss själva en lyxigt lugn utekväll och utenatt.

Vindskyddet vi valde att sova i ligger vid Stora Äggdalssjön och dit är det inte mer än några hundra meter att gå från parkeringen. Tack vare det korta avståndet kunde vi bära med oss lite extra vikt, som till exempel några säckar ved.

Eftersom det skymmer tidigt på senhösten var vi på plats redan vid 15-tiden. Vi började med att småprata lite med två par från Bulgarien som bjöd på kaffe innan de begav sig hemåt, glada över alla trattkantareller de plockat. Sedan började Lars tända brasan och jag blåste upp liggunderlag och fixade i ordning bäddarna inne i det gedigna vindskyddet (inga stereotypa könsroller här inte )

Vädret var grått, men vi hade uppehåll hela eftermiddagen och långt efter att det mörknat. Vi satt vid brasan och njöt av värmen, det härliga sprakandet, de förtrollande lågorna och stillheten runt oss. Och sällskapet såklart. Maten som bestod av wokad kyckling med en massa gott, och dessutom chokladpudding till efterrätt, smakade fantastiskt.

Att bara sitta i lugn och ro. I tystnad. I samtal. I skön gemenskap. Så stärkande det är. Efter några timmar började det duggregna och vi gjorde oss redo för att krypa ner i sovsäckarna. Vindskyddet var till vår glädje tätt, både i väggar och tak. Dessutom var det försett med en ”dörr” man kunde rulla ner, så vi sov gott trots att vinden ven och regnet piskade därutanför.

Som den gentleman han är steg Lars upp och gjorde upp eld trots regnet. hmmm… eller var det bara för att han ville ha morgonkaffe kanske?

Givetvis fick han sitt kaffe, och vi njöt av en god frukost sittande under vindskyddets tak. Tacksamma över de lugna timmarna vi fick ute tillsammans gick vi sedan mot bilen lite gladare och piggare än vi kommit dit dagen innan – med nya gemensamma minnen att ta med oss in i framtiden.

För dig som vill veta mer om Svartedalen

Länk till inlägg om en paddlingstur vi gjorde i Svartedalen i somras
Länk till Länsstyrelsens information om Svartedalen och naturreservaten där

Inlägget Höstig utenatt i Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

Hulegata – en okänd ravin i Bruzaholm utanför Eksjö. Det finns inga skyltar som visar var ravinen finns. Det finns heller inga stigar som leder igenom den. Men jag hade turen att få upptäcka Hulegata igår med guiden som känner till den bäst – självaste markägaren.

För några dagar frågade Carina om jag ville se ravinen som finns i hennes skog. Självklart kunde jag inte motstå chansen att få utforska en ny plats i min hemkommun. Förväntansfullt väntade jag sedan mer eller mindre tålmodigt till igår då vi båda hade möjlighet att ge oss ut i skogen.

Vi sågs hemma hos Carina som bor i Bruzaholm, knappt 2 mil öster om Eksjö. Från hennes gårdsplan följde vi olika motionsspår åt Lövsjöhållet (vid Lövsjön passerar höglandsleden, och där finns även vindskydd), men vek av strax innan vi kom fram. Eftersom jag hade med mig guide blev jag lite lat och och la inte exakt märke till hur vi gick. Men jag har gått ganska mycket i området och har trots allt rätt bra koll. Snart pekade Carina ut över ett mindre hygge och sa: ”Dit ska vi”.

Skyltar markerade att området är biotopskyddat och det var med stor spänning jag följde efter Carina när hon steg ner i bäcken och började gå.

Själv hade jag kängor på fötterna – inte gummistövlar som hon – så jag försökte hitta under hela turen hitta alternativa vägar. Bäcken rinner in mellan två bergväggar och försvinner sedan nedåt i en ravin. Hela Hulegata är täckt av olika slags mossor. De stora stenarna som finns överallt i ravinen, de gamla träden, bergväggarna. Allt är inklätt i härlig mossa. Eftersom det inte finns någon stig får man själv hitta sig en väg att ta sig fram på. Ibland kunde man gå bredvid bäcken. Ibland fick man gå i bäcken. Ibland fick man hitta små omvägar runt och över små klippblock. Allt medan man koncentrerade sig på var man satte fötterna.

Det var lätt att halka om man inte såg sig för eftersom det är så blött i markerna. Dessutom fanns risk att man trampade ner i något hål som inte syntes eftersom det var övervuxet med mossa. Men vi tog det varligt och kom helskinnade igenom hela ravinen. I ärlighetens namn var det nog jag som sinkade oss mest eftersom jag såg så mycket vackert att fota.

Tyvärr glömde jag bort att slå igång min klocka som jag vanligtvis använder för att mäta och få statistik från mina turer. Alltså vet jag inte hur lång sträckan är, men det tog oss 1,5 timme att gå från Carinas gård, till Hulegata och sedan igenom den. Från slutet av Hulegata och ner till riksväg 40 (precis i slutet av Bruzaholm) är det sedan cirka 200 meter.

Jag är oerhört tacksam att Carina bjöd in mig och guidade mig så att jag fick uppleva den här härliga platsen. Det är verkligen inte alla som har en egen ravin i sin skog!

För dig som vill veta mer

Jag har inte lyckats hitta någon information om Hulegata på webben. Är du intresserad av att gå i denna ravin kan du kontakta mig för vägbeskrivning (Carina är med på detta). OBS! Det går inte att gå med barnvagn eller liknande i denna ravin.

Inlägget Hulegata, Bruzaholm, Eksjö kommun dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag blir så himla lycklig – bloggen inspirerar verkligen andra att ge sig ut! När jag startade vandringsbloggen i januari 2019 hade jag två huvudsyften med den. Det första var att själv kunna se tillbaka på mina turer, stora som små, och minnas dem om och om igen. Det andra syftet var att inspirera. Till min obeskrivligt stora glädje har det blivit tydligt på sista tiden att bloggen verkligen gör just det – alltså får människor att själva ge sig ut och uppleva naturen. Många hör av sig om vandringar och utflykter de gjort där de följt i bloggens fotspår.

Att bloggen även skulle locka ut andra hade jag inte riktigt vågat tro – bara hoppats. Men på sista tiden har det blivit tydligt att min blogg faktiskt inspirerar människor att gå ut. Både att pröva någon av de turer som jag eller någon av de andra skribenterna delat med oss av, och att upptäcka platser i sin egen närhet. Detta är något som gör mig oerhört glad, men även ödmjukt tacksam.

Madelene och hennes barn följde Höglandsleden från Ädelfors efter att ha läst ett av mina blogginlägg

Bloggen inspirerar – några exempel

Att få respons på det jag skriver är en enorm glädjekick. Helt ofattbart härligt känns det när jag får den här typen av kommentarer och feedback från dig och andra som läser bloggen. Här kommer kommentarer från några som valt att ”gå i mina fotspår”:

Tack för tipset, var där igår. Det är absolut värt ett besök. / Karl-Gustaf Karlsson

Hejsan! I går gick vi samma sträcka från Ingatorp o tillbaka. Vi blev lite nyfikna på sträckan o letade på nätet. Såg då din berättelse och fick veta lite mer. Tack för den upplevelsen! / Gunvor Gentschein

Gick inte att gå dit ut nu. Översvämmat. Vi gjorde ett försök men vi hade inga badbyxor med! / Roger Carlsson (kommentar en månad efter mitt besök vid Säby Kile)

Hej! Jag är imponerad av alla fina bilder du lägger ut och härliga tips om vandring runt Eksjö. Idag i det underbara vädret tar jag med mig Whippet och sambo och går sträckan Ägersryd-Assjön. / Jennie Frid

Jag blev så inspirerad av din runstensrunda att jag och en vän ska åka den (kanske inte hela) på fredag. Vi bor i Linköping så vi har lite extra resväg. Tack för inspirationen. / Leif Dahlberg

Inspirerande! Gick del av leden du tipsade om nyligen (Ädelfors- Ingatorp) med två av barnen igår. Ljuvligt! Vill också gärna se pestskråp (?! Vilket namn!), hur gick du? Bor i Eksjö. / Madelene Hultgren Neese

Har du fått något tips här i bloggen?

Fortsätt gärna berätta om du tycker att bloggen har varit till nytta eller glädje för dig. Det är så roligt att höra och läsa om att det man gör faktiskt inspirerar någon annan. Har du följt något av våra tips får du gärna skicka in några bilder och någon mening om hur du upplevde sträckan eller platsen. Skicka till e-post therese@hemomkringvandring.se Ingen blir gladare än jag om bloggen inspirerar dig!

Här kommer ytterligare några bilder från Jennie Frid och hennes tur längs Anebyleden för några veckor sedan.

Följ på instagram så missar du inga uppdateringar

Instagramkontot uppdateras oftare än bloggen så där kan du få extra inspiration i bildform. Följ gärna! Där aviserar jag också alla blogginlägg – så följer du kontot missar du inga uppdateringar
[instagram-feed]

Inlägget Bloggen inspirerar – läsarna vandrar i våra fotspår dök först upp på Hemomkringvandring.

Att utforska ett nytt hemomkring är alltid lika spännande. När jag kommer till en ny plats som jag vet att jag kommer att vistas på en tid, eller återkomma till, blir jag som ett barn på julafton. Jag vill helst öppna ”alla paketen” (upptäcka allt med platsen) direkt!

Tänk att mötas av detta när man utforskar ett nytt hemomkring

I helgen var jag lycklig eftersom jag fick återbesöka en plats jag varit på en gång tidigare. En plats som jag vet att jag kommer att återvända till många, många gånger. Självklart hade jag tittat på kartan redan i förväg och letat upp möjliga rundor med min väns hus som utgångspunkt.

Lördagens utforskande av ett nytt hemomkring

På lördagsmorgonen var det grått, trots att det tidigare utlovats solsken. Eftersom naturen är vacker i alla väder lät jag inte detta störa mina planer. Vilket jag skulle komma att vara glad och tacksam över resten av dagen! Redan några hundra meter från huset kom jag nämligen fram till den första sjön, Björsjön. I den finns flera fågelhus utplacerade. Sjön omges av härlig mossig skog, berg och stora stenblock. När jag fortsatt stigen ytterligare några hundra meter kom jag till vattenfallet jag blev guidad till förra gången jag var där.

Hundarna och jag balanserade och hoppade över den porlande bäcken nedanför vattenfallet flera gånger. Jag för att hitta bästa fotovinkel – hundarna för att det var kul gissar jag. Sedan fortsatte vi uppåt längs en brant stig.

Ett nytt hemomkring med många sjöar

När vi tagit oss upp kunde vi följa bäcken ovanför vattenfallet. Efter bara ett hundratal meter kom vi fram till nästa sjö. Vid mitt förra besök fanns planer på gå att runt sjön, men efter en blick på kartan konstaterade vi att det skulle ta för lång tid. I jämförelse med hur den såg ut så var det en relativt stor sjö. I lördags däremot var inte planen att gå runt hela sjön. Istället ville jag utforska alla vikar och uddar längs min väg. Jag var nämligen på jakt efter framtida utflykts- fika- och badplatser.

Jag föll pladask för de kala klipphälllarna, tallarna och myrmarken runt sjön. Hundarna och jag tog vår uppgift på allvar. Vi vek av de små stigarna vi hittade och följde för att utforska varje vik och varje udde. Inget får missas när man försöker få en uppfattning om ett nytt hemomkring.

Ooops.. ett kalhygge

Under vår långsamma vandring passerade vi gränsen mellan Västergötland och Bohuslän. Enligt min planering skulle jag svänga av från Långesjön vid en viss vik, korsa några hundra meter skog och sedan ta en skogsväg tillbaka för att få ihop en rundslinga. Jag kom ut precis där jag tänkt mig på skogsvägen. Dessvärre visste jag inte att det just nu var ett stort hygge där skogen låg (enligt min karta). Skogsvägen var ordentligt sönderkörd och blöt, så det var inte riktigt lika mysigt som jag tänkt mig. Däremot passerade vi ytterligare 3 sjöar (Osjön, Risbysjön och Stensjön) och en gethage innan vi var tillbaka. Rundan var inte mer än kanske 8 kilometer, men den tog mig och hundarna 2 timmar ungefär.

Söndagens utforskande av nytt hemomkring

På söndagsmorgonen såg jag solen lysa upp grantopparna utanför sovrumsfönstret och kunde inte komma ut snabbt nog. Även denna morgon passerade jag vattenfallet där jag såg några blåsippor i den annars blomfattiga miljön. När jag kom upp till Långesjön svängde jag till vänster istället för att som dagen innan följa sjöns högra sida. Där var det en helt annan naturtyp. Våtmark varvat med barrskog och ris av blåbär och lingon. Efter 20 minuter vände jag och valde att återigen följa sjön åt andra hållet. Naturen där tilltalade mig mycket mer.

Den här gången gick jag en bit ifrån vattnet längs en stig som hundarna hittade. När vi rundat kortsidan av sjön så att vi fick solens strålar rakt på oss slog jag mig ner på en härlig klipphäll. Där blev jag sittande i 15-20 minuter och bara njöt av att känna solen värma mitt ansikte. Och av hundarna glädje över att få bada och springa runt mig på den öppna ytan. Fulla av energi vände vi därefter tillbaka till huset.

Min plan för mitt nästa besök är att gå runt hela Långesjön, vilket förmodligen kommer att ta ett antal timmar. Med tanke på hur vacker denna sjö är ser jag mycket fram emot det.

För dig som vill veta mer

Området jag beskriver här ligger i Ale kommun ”bakom” ett område med hus/stugor där obehörig motortrafik är förbjuden. Jag vill alltså inte rekommendera dig att åka just hit – utan mer inspirera dig att utforska de områden du själv hamnar i. All natur är vacker – på sitt sätt! <3

Inlägget Att utforska ett nytt hemomkring dök först upp på Hemomkringvandring.

Sista fredagen i mars bestämde jag mig för att det var dags för en utgång efter jobbet. För det kan man ju göra enklare nu när det är ljusare längre om kvällarna.

Koka kaffe

När jag kom hem vid halv fem satte jag igång kaffebryggaren. Jag packade ner matsäcken som jag köpt på vägen hem. Sen la jag såklart ner kameran i väskan också. Jag bytte även om till friluftskläder. Kaffet blev klart och jag hällde ner det i termosen och begav mig iväg.

In i skogen

Helgen innan hade jag upptäckt en sjö som ligger väldigt nära där jag bor. Efter fem minuter var jag i skogen. Gick på skogsvägar och skogsstigar där solen fortfarande kämpade sig in mellan stammar och grenar.

Middag vid sjön

Jag kom fram till sjön efter en kvarts promenad i skogen. Där slog jag mig ner på en klippa och blickade ut över det stilla vattnet. Små hypnotiska krusningar. Där åt jag min middag. Kanske ingen lyxmiddag utan bara lite snabbt köpt på vägen hem. Men platsen gjorde det till en lyxmiddag.

Kaffepausen

Efter att jag ätit matsäcken gick jag vidare en liten bit på en smal skogsstig längs med sjön och hittade en annan klippa. Vid den nya klippan slog jag mig ner för att dricka kaffet och äta en bulle som jag också köpt med mig.

Hemåt igen

Efter två timmar ute i naturen kom jag hem igen. Väldigt nöjd. Det är verkligen ett perfekt sätt att varva ner på efter en veckas lärarjobb, speciellt i dessa tider. I naturen är allting precis som vanligt. Glömma omvärlden för en liten stund. Njuta av nuet. Tryggt och rofyllt. Sitta och bara vara.

Dagen efter gick jag till samma ställe för att äta frukost. Mer om det kommer upp på min blogg lite längre fram.

Inlägget Utgång en fredag – fredagslyx dök först upp på Hemomkringvandring.