Att få med sig tonåringarna ut är inte det enklaste. Därför bokade vi snabbt biljetter till djurparken Nordens Ark när de sa att de kunde tänka sig att åka dit. Runt lunchtid i söndags parkerade vi bilen och gick glada och förväntansfulla mot entrén.
På grund av att man inte får ta med hunden in på Nordens Ark…
… fick jag helt enkelt hitta på något med hundarna. Och då blev det att gå ekoparksleden med dem, medan familjen gick in på djurparken. Sedan skulle jag ansluta till dem när hundarna låg och sov i bilen, trötta efter sin tur. I alla fall var det tanken när jag började gå längs leden.
Leden utgår från parkeringen och går en kort bit längs den otroligt vackra Åbyfjorden. Längs vägen står stolpar som berättar om platserna man passerar. Till att börja med går leden förbi en strandäng, på en skogsväg mellan gamla ekar. Därefter korsar leden vägen och går genom ett landskap fullt av underbara kullar klädda med lövskog. Jag kan tänka mig att den här leden är oerhört vacker att gå när löven spruckit ut på träden.
Utsiktspunkten Varpet
Efter knappt en kilometer valde jag att göra en liten avstickare upp till utsikten vid Varpet. Dit är det väl skyltat från ekoparksleden. Dessutom är underlaget väldigt lätt att gå på, då det är en skogsväg i bra skick. Att gå de extra 500 meter det blir enkel väg var absolut värt det. Eller vad säger du?
Förutom den vackra utsikten och de rejäla sittbänkarna fanns även en grillplats strax nedanför utsiktsplatsen.
Bäckravinen
Sedan jag (nästan) sett mig mätt på utsikten vände vi tillbaka ner till ekoparksleden. Stigen ledde oss då genom ett varierande, men kuperat landskap. Vi fick gå genom barrskog och lövskog, förbi odlingsmark, nerför backar (där det nog kommer att komma blåsippor snart). Till och med en gravdös fick vi se.
Vi passerade ett klätterberg och så var vi framme vid bäckravinen som jag läst om att stigen skulle följa. Till att börja med följer stigen kanten ovanför ravinen. Därefter går den brant neråt genom skogen. Medan man går hör man porlandet från bäcken, och jag kan tänka mig att det lilla, lilla vattenfallet varit betydligt större för bara några veckor sedan. Nu var det mest en stril.
Härifrån följer stigen bäcken några kilometer, där den slingrar sig fram genom landskapet. Tack och lov så finns det många, många broar att passera bäcken över. Just nu var marken i det här området hal och geggig. Så ska du gå här inom den närmaste tiden rekommenderar jag gummistövlar eller kängor. Jag önskar att jag hade gått här när träden var gröna och lummiga, för jag ser framför mig hur mysigt det kommer att vara då.
Tidsresan – vilken superbra grej
På många ställen längs leden såg jag skyltar med texten ”Tidsresan”. Det visade sig vara informativa, otroligt vackert målade, skyltar som visade hur det sett ut på platserna vi passerade. Till att börja med visade de platsen som den kan ha sett ut på stenåldern. Sedan följde skyltar för varje tidsepok fram till nutid. På varje skylt fanns också QR-koder till olika saker. Filmer. Information. Svar på frågan på föregående skylt och så vidare.
Det fanns också uppdrag vid varje stopp. Till exempel att räkna jätteekar, att känna på mossor och lavar, gissa vilken sten en skogsödla skulle gilla bäst att ligga och vila på och så vidare. Nu skriver jag inte fler av uppdragen för jag vill ju inte förstöra nöjet och spänningen. Men jag blev otroligt glad av den här tidsresan. Skyltarna i sig var vackra, och hade jag haft lite mindre barn hade jag varit så tacksam mot Nordens Ark för att de hjälpt till att göra vandringen roligare för dem. Och även för mig i förlängningen. Dessutom är det lärorikt även för oss vuxna att repetera kunskapen om Sveriges historia.
Grädden på moset – Åbyristningen
Bäst av allt på hela rundan var för mig den fina hällristningen som ligger strax utanför själva djurparken Nordens Ark; Åbyristningen. Man får göra en liten, liten avstickare från leden för att komma fram till den, men det handlar bara om några hundratal meter. När jag var där i söndags hade jag förmånen att få ha platsen helt för mig själv. Bara jag och hundarna var där så jag kunde verkligen ta in platsen och känna historiens vingslag. Se och njut:
Efter att jag slitit mig från hällristningen gick jag mot djurparkens parkering – samtidigt som jag fick ett telefonsamtal från Lars. Han och tonåringarna var redan klara inne på Nordens Ark. Och jag som inte ens hann dit! Visserligen gick jag miste om alla djuren, men jag fick se en fin och mysig vandringsled tillsammans med hundarna istället. Och för mig var det en stor upplevelse att få se hällristningen som jag velat stanna vid varje gång vi passerat djurparken.
För dig som vill veta mer om Nordens Ark – och ekoparksleden
Nordens Arks syfte är att bevara utrotningshotade djur och biologisk mångfald. På deras egen webbsida kan du läsa mer På deras sida kan du även läsa om vandringsleden i ekoparken. Ekoparksleden är 4,5 kilometer lång, men med avstickarna till utsiktplatsen, gravdösen och hällristningen blev den ungefär 6,5 kilometer. För mig och hundarna tog det knappt två timmar att gå runt hela slingan.
Namn: Therese Freid
Landskap: Småland, Ångermanland, Bohuslän
Dagsturer/utflykter, ibland med övernattningar (året om)
Bloggare, naturälskare och blomnörd som bor i en liten lägenhet på vackra Tjörn. Tonåringen pluggar i Småland. Mestadels vandrar jag i närområdet, men när jag är på resande fot passar jag alltid på att utforska mitt tillfälliga hemomkring. Vandringsleder, utflyktsmål och friluftsliv är saker som jag delar av mig kring här i bloggen.