För två veckor sedan kom min yngsta syster på besök från Småland. Hon hade med sig delar av familjen, och de hade önskemål om korvgrillning och utflykter vid havet. Det blev en intensiv barnhelg, som vi till största delen tillbringade på grannön Tjörn.

Dag 1 – Korvgrillning vid havet

Barnen kom ihåg att vi hade varit vid havet och grillat korv mitt i vintern, så de ville åka till samma ställe. Därför bad jag min syster Tina att åka direkt dit på fredagskvällen så möttes vi på utflyktsplatsen. Dessutom fick jag med mig både min dotter och min bonusson ut.

Vi kom ut ganska sent, så det började snart skymma. Därför gjorde jag upp eld direkt. Tack vare att vi varit där och grillat en gång tidigare visste jag att det fanns en plats det där det inte var klippor, så man kunde elda. Alla grillade och åt sedan glatt både korvar och marshmallows.

Förutom att alla hade ofantligt mycket att prata om ägnade vi oss åt att kasta macka i havet, gå på upptäcktsfärd, och att hitta den perfekta platta stenen att lägga på ett av de stentorn som var byggda en bit bort.

Dag 2 – Utflykt med bad

En annan sak som mina syskonbarn alltid tycker ska ingå när man hälsar på mig är att få sova i tält. Den här gången sov de med sin mamma och sin bonuspappa i vårt stora tipi-tält ute i trädgården. När vi hade ätit frukost och packat lite fika i ryggsäcken åkte vi mot Tjörn och ett av mina favoritställen där; Björshuvudet.

Alla utom min dotter och syrrans sambo hade varit där förut, så barnen sprang glatt i förväg. Över klippor och spänger, strandängar och små berg. Det låg några båtar förtöjda intill ena viken, men vi tog sikte på sandstranden. Där packade vi upp våra liggunderlag och strandmadrasser i skuggan.

Och lite bergsbestigning

Vi fikade, badade och gick på en liten upptäcktsfärd. Sedan föreslog jag för barnen att vi skulle försöka ”bestiga” berget Björshuvudet som ligger i nästa vik. De blev eld och lågor, och även David, min systers sambo, ville följa med.

Det blev en spännande utflykt där vi tillsammans letade efter den bästa vägen upp till toppen och den fina utsikten. Barnen vinkade till sin mamma som låg kvar i skuggan och vilade, men det är oklart om hon såg de små figurerna uppe på toppen.

Sedan följde även min dotter med sina kusiner på en liten upptäcktsfärd längs stränder och små havsvikar.

Efter några härliga timmar denna supervarma augustidag packade vi ihop våra saker för att gå tillbaka mot bilarna. Alla var nöjda med utflykten och magarna ropade att de behövde pizza, så det var hög tid.

Dag 2 – Pilane Skulpturpark

När vi hade mellanlandat i Kållekärr och fyllt magarna med pizza åkte vi till Pilane Skulpturpark. Vi hade passerat avtagsvägen tidigare under dagen, men nu var vi tillbaka. Alla såg fram emot att få gå på konstutställning ute i naturen.

Konstverk och vila

Därefter följde vi efter min dotter och hennes yngsta kusin som guidade oss vidare mellan konstverken. Mina syskonbarn tyckte det var spännande att jämföra bilderna i informationsfoldern med verkligheten, och att försöka hitta nästa konstverk.

Stigen i parken är nog bara 1,5 kilometer, men man hinner se en massa – både skulpturer och fin natur. Självklart passade vi också på att fika lite när vi hamnade i skugga. Och min dotter tog med sin kusin på trädklättring.

Dag 3 – Frukosttur till Sundsby, Tjörn

Frukost på Solklinten och grottäventyr

En annan tradition när Tina och hennes familj hälsar på hos mig är att vi äter frukosten ute. Den här gången hade jag planerat att vi skulle äta frukosten vid den fina utsikten på Solklinten vid Sundsby Säteri. Tyvärr blev det lite för ansträngande för min syster i hennes tillstånd, men hon tog sig dit i alla fall.

Se eget inlägg från dag 3

Se eget inlägg om frukosten med underbar utsikt och spännande grottäventyr.

Länkar till andra träffar med syrran

• Sju sagolika utflykter i Mariannelund (oktober 2021)
• Naturen är världens bästa lekplats (augusti 2021)
• Kamelridning i Myckleby, Orust (augusti 2021)
• Liten ute-släktträff i covid-tider (februari 2021)
• Familjeutflykt till Marstrand (juli 2020)
• Stadsnära grillning (augusti 2019)
• Trollskogen, Hundfjället (juni 2019)
• Lill-Nipen (Idre) med 5 barn (juni 2019)
• Hassafallsleden (april 2019)
• Upptäcktsfärd med kamera (april 2019)

Inlägget Intensiv barnhelg på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

På den här rundan går man upp mot Solklinten med utsikt över landskapet och vidare till grottorna i Sundsby. En kort men varierad tur där stigen bjuder på både klippor, skog och upptäckarlust. Särskilt med barn i sällskapet, som den här gången.

Frukost på Solklinten

En annan tradition när Tina och hennes familj hälsar på hos mig är att vi äter frukosten ute. Den här gången hade jag planerat att vi skulle äta frukosten vid den fina utsikten på Solklinten vid Sundsby Säteri. Tyvärr blev det lite för ansträngande för min syster i hennes tillstånd, men hon tog sig dit i alla fall.

Vägen upp dit är inte så lång, runt en kilometer från parkeringen. Men den är riktigt kuperad, vilket är jobbigt när man är gravid (jag minns själv). Leden är i alla fall bra markerad och bjuder på både vackra lövskogar, krumma tallar, berg och havsutsikt. Och oräkneliga pyttesmå grodor som skuttade över stigen.

Mot grottorna

När vi hade ätit frukost till den vackraste av utsikter lämnade vi min syster med en bok, sittande på ett liggunderlag i skuggan på toppen. Vi övriga skulle nu ut på en spännande tur för att utforska grottorna i Sundsby.

Vägen från Solklinten och ner mot grottorna är inte den lättaste att gå. Det är stora höjdskillnader på stigen på så sätt att man måste upp över och under klippblock. Det finns dock andra vägar till grottorna, till exempel om man går Rådjursstigen. Men självklart tog vi den mest spännande vägen när jag skulle visa syskonbarnen.

Grottor, blåbär och utsikt

Vi kom alla helskinnade, och med gott humör, igenom alla passager och fram till grottan. Den är ganska mäktig den med – men är man här med barn bör man se till att de är nära. Här finns nämligen djupa passager som det är svårt att komma upp ur utan rep och klätterutrustning.

Till min stora förvåning verkade barnen tycka att det var minst lika spännande att få stanna och plocka blåbär runt stigen, som att gå in i grottan.

Från grottan följde vi Rådjursstigen (åt vänster från grottan sett) och vek sedan av mot Solklinten vid skylt.

Tillbaka till min syster på toppen

Den sista lilla biten upp mot Solklinten, där min syster satt och läste, är brant, men fin att gå. Barnen hade superroligt hela rundan, och faktiskt vi vuxna med. När barnen träffade sin mamma hade de en massa att berätta.

Bland annat sa ett av barnen: ”Det var tur att du inte var med mamma, för din mage hade fastnat”. Som avslutning, innan vi gick nerför berget, tog vi ytterligare en fikapaus uppe på Solklinten.

Därefter gick vi tillsammans ner till parkeringen där vi sa hejdå för den här gången. Jag åkte hem till Orust, och min syster åkte med sin familj hem till Småland. Det här var avslutningen på en fin helg, och vi hann göra en massa roligt tillsammans som jag tror att vi alla kommer att minnas länge!

Fler turer på Sundsby

Rådjursstigen, 3,5 km (min favorit)
Ivers Skogspromenad, 1,8 km (extra rolig för barn)
Karpstigen, 1 km tillgänglighetsanpassad led (inte rundslinga)
Sundsbyleden, 5 km

Inlägget Utsikt Solklinten och grottor vid Sundsby dök först upp på Hemomkringvandring.

Inlägget är ett betalt samarbete med Addnature.com

För mig som har en tonåring som – precis som många andra tonåringar – inte alls vill vara i naturen, blev det en riktig nostalgitripp när en bild av oss dök upp i mitt flöde. Jag slungades tillbaka i tiden till de år jag hade lyckan att få vandra med barn varje dag. Och jag känner i varje liten cell i kroppen hur jag saknar det.

Jag saknar den där nyfikenheten

Under flera år hade jag förmånen att kunna vara ute i skog och mark med min dotter i stort sett dagligen. Eftersom jag tycker att det ska vara lustfyllt att vara ute i naturen försökte jag göra varje promenad till ett litet äventyr för henne. Så varje gång vi skulle ut lyste hennes ögon av förväntan och nyfikenhet.

Även om jag själv älskar att vara ute så smittade hennes glädje och iver av sig även på mig. Där jag ”bara” såg en skogsväg såg hon vackra stenar, ovanliga kottar, småkryp, superbra klätterträd och roliga bäckar som vi var tvungna att stanna och leka med. Visserligen blev sträckan sällan mer än några kilometer, men timmarna fylldes av oändligt många gemensamma upplevelser. Vilket är det dyrbaraste som finns enligt mig.

Fjällvandring – ovanlig födelsedagsönskan av en 5-åring?

Redan när min dotter var 4 år gick vi till Slåttdalsskrevan i Höga Kusten, cirka 9 kilometer tur och retur. I och för sig tog det nästan hela dagen, inklusive många fikapauser, men vad gör det? Dotterns humör var på topp och stoltheten över prestationen var i det närmaste gränslös.

Senare samma sommar vandrade jag (utan henne) i Härjedalen några dagar. Tydligen väckte detta min dotters nyfikenhet, för när hon fyllde 5 var hennes enda önskan att få åka och fjällvandra. Och vill mitt barn fjällvandra ska hon självklart få göra det. Det fyllde mig med sådan värme att hon helhjärtat tagit till sig mitt intresse.

Därför åkte hon och jag två somrar i rad till Tärnaby/Hemavan där vi bodde i stuga en vecka och gjorde dagsturer. Lyckan och glädjen som lyste i hennes ögon den dag hon fick ”riktiga vandringsbyxor” inför sin resa till fjällen glömmer jag aldrig. Inte heller hennes förundran över att se renar, dricka rent vatten ur bäckar, känna stänket från stora vattenfall eller kunna ”se hela världen” från en bergstopp.

De följande åren hyrde vi stuga och vandrade i Idre och Sälen, två somrar på varje ställe. Ibland var det bara hon och jag. Men när hon blev äldre fick hon ta med sig en kompis på våra resor.

Vilken utrustning behöver du för att vandra med barn?

Egentligen är det få saker du måste ha för att kunna vandra. Eftersom man använder skor/kängor och ryggsäck på varje tur tycker jag främst att detta är vad du bör investera i – om du inte redan har. Det gäller även barnen, och idag finns många tillverkare som gör vandringskläder och vandringskängor för juniorer.

Något som jag minns att min dotter verkligen uppskattade var när hon fick en termos i sin favoritfärg, och senare även en matchande kåsa och spork. Jag passade på att botanisera bland de vandringsrelaterade produkter som fanns tillgängliga på marknaden inför jul och födelsedagar. Då fick hon sådant som hon hade nytta av på våra turer, samtidigt som hon var stolt över att ha egna saker.

Givetvis beror ditt behov av utrustning på om du har tänkt göra korta utflykter, dagsturer eller turer med övernattning. Ett bra friluftskök kan förgylla minsta lilla tur (vilket barn tycker inte att det är roligt och spännande att laga mat ute?). Planerar du att ni ska övernatta behövs kanske tält, sovsäck, liggunderlag, pannlampa och så vidare. Men mitt råd är att inte köpa mer än du vet att ni behöver. Utan ta det steg för steg allt eftersom behovet uppstår.

Små tips som kan väcka barnens intresse för friluftsliv

För att kunna vandra med barn är det viktigt att de tycker att det är roligt, så steg ett är att få dem dit. I allmänhet är det ganska enkelt att väcka barns intresse för friluftsliv. Åtminstone om man själv är intresserad. Om barnen är riktigt små kan det räcka med att ge utflykten eller turen ett litet uppdrag. Till exempel att man ska se hur många myrstackar man kan hitta, eller jakttorn.

Det kan också vara spännande att leta efter spår eller spillning efter ett speciellt djur. För att inte tala om bär eller svamp. Men det är viktigt att du vet redan innan ni ger er ut att ni kommer att lyckas med ert uppdrag.

Andra sätt att skapa ett större intresse kan vara att utforska en spännande plats eller miljö (vattenfall, slottsruin, grottor, mosse, berg att klättra i, runtstenar och så vidare), att ta med sig maten ut, eller att låta barnen få föreviga det de ser med en kamera eller mobilkamera. Se fler tips längst ner i inlägget.

När barnet blir tonåring

Trots att man är tonåring så har man oftast mycket spring kvar i benen. Finns någon bättre plats än naturen att få utlopp för detta? I ett inlägg från Ekopark Omberg (våren 2020) finns exempel på vad min dotter och hennes kompis hittade på för aktiviteter utöver själva vandrandet.

Nu är det kanske inte lika enkelt att få med sig sitt barn ut när de kommer upp i tonåren. I alla fall är det så i vår familj – min dotter, som alltså tidigare älskat att vara ute, har deklarerat att hon fått nog. Och jag försöker att inte tjata på henne eller tvinga med henne ut.

Förhoppningsvis kommer de frön jag sått att gro…

Men ibland har jag ändå fortfarande turen att få vandra med mitt barn. Om målet för turen är något som lockar. Dock är min förhoppning att hon ska hitta tillbaka till glädjen att vara ute i sinom tid. För jag tror att någonstans därinne fortsätter de frön jag sått under hennes 13 första år att gro.

Avslutningsvis – länkar om att vandra med barn

• 10 råd för dig som ska vandra med barn (Addnature)
• Vad är en spännande miljö – för barn? (inlägg här i bloggen)
• Naturen – världens bästa lekplats (inlägg i bloggen)
• Upptäcktsfärd med kamera (inlägg i bloggen)
• Utefrukost (inlägg om att ta med maten ut)
• Barnkalas i vindskydd (inlägg i bloggen)
• Kasta höstlöv och annat utebus (inlägg i bloggen)
• Fler inlägg i bloggen om att vandra med barn
• Vandringskläder för barn (Addnature)

Inlägget Lätt att vandra med barn – men tonåringar? dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag är före detta Eksjöbo känner jag till Filmbyn Småland i Mariannelund. Men det förvånar mig att det är så många andra som inte gör det. Detta museum över Astrid Lindgrens filmer ligger inte särskilt långt från det mer kända Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby.

Det var inte mitt första besök på Filmbyn

För några år sedan besökte jag Filmbyn tillsammans med min dotter och en av hennes klasskompisar. De (och även jag!) hade otroligt roligt där och de pratade länge om det efteråt. I helgen var jag där igen, och jag delade upplevelsen med min ena syster, hennes barn och vår mamma.

Inspelningsmiljöer från Astrid Lindgren-filmer

Utställningen består av flera ”rum” som är uppbyggda kring några av Astrid Lindgrens filmer och karaktärer. Du får uppleva inspelningsmiljöer från kända barnfilmer som Emil i Lönneberga, Saltkråkan och Pippi Långstrump. Där finns även filmaffischer, interaktiva guider där man kan lyssna på olika personer som deltog i filminspelningarna, saker som var vanliga under den tidsepok filmen spelades in, originalkostym från filminspelningarna med mera.

Medan man går igenom Filmbyn får man lära sig mycket om hur en filminspelning gick till innan så mycket blev digitalt, och man blir verkligen imponerad. Riktigt spännande. I alla fall för de vuxna.

Till exempel fick vi lära oss att man ofta använde försättsmodeller i skala 1:10 innan de digitala specialeffekterna tog över. Den placerades några meter framför kameran så att den passade in i bilden. Detta sparade både pengar och var tidseffektivt jämfört med att bygga upp stora kulisser.

Filmbyns otroligt fina uställning

Barnen vill hellre provrida på Lilla Gubben, stoppa huvudet i Emils soppskål och så vidare. Vilket man faktiskt får. Filmbyn uppmuntrar sina besökare att använda kulisserna och spela ni egna filmer. Här kommer några bilder på de fantastiska miljöerna. För mig som växte upp på 70-talet är detta verkligen en nostalgitripp.

Digitala avdelningen var roligast enligt barnen

När man känner sig färdig med själv utställningen kan man gå en trappa upp till den digitala avdelningen. Om man frågar barnen tyckte de nog att detta var det roligaste. Karaoke (jippi!)

Där fanns interaktiva quiz med en massa frågor om filmerna baserade på Astrid Lindgrens böcker. Superbra att man kunde välja nivå lätt eller svår. Förutom att quizen fanns på flera språk.

Roligast av allt tyckte barnen att det med inspelningsbåsen. Där kan man skapa små filmer där man själv är med – och få dem skickade till sin mejl. Man kan till exempel hoppa över Helvetesgapet. Eller bli upphissad i flaggstången precis som Ida blev.

Sammanfattning av våra timmar hos Filmbyn

Filmbyn Småland är ett otroligt fint ställe som är värt ett besök. Dock önskar jag att jag skulle ha möjlighet att ta mig dit utan barn någon gång, för här finns så mycket att se och lyssna på. Sådant som barn inte har ro att göra, eller vänta in.

Den digitala avdelningen är ett superbra komplement till utställningen. Det gick knappt att få med sig barnen därifrån, så vi fick locka med gott fika och en spännande utflykt på en av Filmbyns sju sagolika utflykter. På grund av att det går ganska snabbt att gå igenom utställningen tycker jag absolut att du ska planera in att göra någon av utflykterna när du ändå är där. Naturen runt Filmbyn är sagolik och trolsk med djupa skogar, stora stenblock och mängder av sjöar.

Avslutningsvis: Användbara länkar

Filmbyn ligger i Mariannelund (Eksjö kommun, Småland) strax intill riksväg 40. Förutom utställning finns en butik med till exempel Pippi-saker, ett café och en upplevelseskog precis utanför dörren. För öppettider och entrépriser, se Filmbyns webbsida.
– Länk till Filmbyn Smålands webbplats
– Länk till Filmbyns 7 sagolika utflykter. Kartor finns att köpa i receptionen.

Vandringsleder precis utanför Filmbyn

– Sevedeleden, 50 km (länk till min och Lindas 2-dagarstur maj 2020)
– Höglandsleden, 440 km (länken går till inlägg från alla mina turer längs leden)
– Emilleden, 40 km (länk till Eksjö kommuns information)
– Länk till min egen sammanställning (och mina bilder) över 7 sagolika utflykter. 2-7,5 km vardera

Inlägget Utflyktstips – Filmbyn Småland i Mariannelund dök först upp på Hemomkringvandring.

Nu är det några år sedan jag var på Filmbyn Småland senast. Mycket var sig likt när jag var där häromdagen med syster, syskonbarn och mamma. Men en supertrevlig nyhet som kommit sedan jag flyttade från Eksjö är sju sagolika utflykter. Dessa börjar och slutar precis utanför Filmbyn i Mariannelund.

Sju sagolika utflykter

För ett tag sedan fick jag frågan om jag ville provgå dessa utflykter. Visserligen var jag förtjust i området redan innan (se länkar längre ner från tidigare turer). Men självklart ville jag göra dessa utflykter igen – med Filmbyns vinkling. Skogarna runt Mariannelund är som tagna ur Astrid Lindgrens filmer. Och jag har verkligen saknat dem sedan flytten från mitt gamla hemomkring i Eksjö kommun.

Tanken med lederna är att göra det enkelt för Filmbyns besökare att hitta unika och intressanta platser i närheten. Längden på utflykterna är mellan 2 och 7 kilometer. Men får nog räkna med en halv dag per tur om man går som familj. Eftersom jag inte har några egna små barn längre lånade jag med mig några på en del av turerna. Fast det går givetvis lika bra att gå utan sällskap också.

Kort beskrivning av de charmiga vandringslederna

1. Världens starkaste?

När jag utgår från den här rubriken tänker jag på Pippi Långstrump. Målet för den här 5 kilometer långa utflykten är en av världens största runkestenar. Det är namnet på block från inlandsisen – som man ska kunna få att gunga. Utmaning: Att få det stora stenblocket i gungning.

På grund av att älgjakten började tidigare än vanligt var det olämpligt att gå denna tur, men jag har varit här tidigare (länk).

2. Hit med lite farligheter

Ja så heter den andra sagolika utflykten. Och farligheter gillar ju flera av Astrid Lindgrens karaktärer. Till exempel Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter. På denna tur passerar man en spännande sjö och kommer fram till en utsiktsplats vid ett stup. Uppdrag: Att hitta det mest udda trädet OCH att göra det bästa vårskriket (eller höstskriket) från utsiktsplatsen.

På grund av att älgjakten började tidigare än vanligt var det olämpligt att gå denna tur. Men när jag gick Höglandsleden, etappen mellan Ingatorp och Mariannelund förra vintern, så sammanfaller utflykten med de sista kilometrarna av etappen som du kan läsa om här.

3. Vi ska på utflykt tra la la

Kanske hade den här turen passat för barnen i Bullerbyn? Utflykten till Korpberget är totalt 4 kilometer och passar bra för en picnic. Längs vägen ska man leta fågelholkar och lyssna efter fågelläten. Och från berget ska man ropa sitt namn och se om ekot svarar. Dessutom kan man kombinera denna tur med utflykt nummer 5 eftersom den till stora delar går längs samma stigar.

4. Se ända till Mariannelund

Så långt kunde ju Ida se när Emil hade hissat upp henne i flaggstången. Men frågan är om vi kommer att göra det. Uppdraget på denna tur är att hela tiden hålla utkik efter det vita kyrktornet. Och att notera från hur många platser vi ser det. Rundan för oss till byn Norrlida längs Sevedeleden, och är 7 kilometer lång.

På grund av älgjakten blev jag avrådd från att gå denna tur. Dessvärre har jag inte gått mer än en liten bit av den tidigare – den som sammanfaller med starten av Sevedeleden (här kan du se hur det såg ut när jag gick den förra våren).

5. Vilken är den klaraste sjön i Mariannelund

Eftersom jag hade med mina syskonbarn på den här turen blev det väldigt livat. Trots att turen bara är 2,1 kilometer. Tack vare ett spännande uppdrag – att ta vattenprover i 3 olika sjöar – var engagemanget stort. Till på köpet kan man kombinera denna med utflykt nummer 3 som går åt samma håll. Läs om den fina utflykten (länk) jag fick med syster, syskonbarn och mamma.

6. Picknick i Herrgårdsparken

På grund av att Madickens familj blev jagade av tjurar fick fly upp i träd när de var på picknick. Även om man roar sig med klädklättring på denna utflykt behöver man inte oroa sig för kor. Turen är 4,5 kilometer. Och just det ja – det finns en utmaning också: Att sprida glädje genom att sjunga en sång från scenen! Vill du veta mer – kolla in här hur det såg ut när vi var där i helgen.

7. Finns det troll och rövare i skogen?

Sist, men inte minst, brukar man säga. Det gäller även Filmbyns sagolika utflykter. Den sista är nämligen spännande med historier om rövare och tjuvar. Dessutom bjuder den på en enorm naturlig klättervägg. Hela turen är 7,5 kilometer och går delvis i kuperad terräng. Slutligen kan jag rekommendera att du kombinerar denna tur med nummer 1 och nummer 2 om du vill gå en lite längre tur. Dessa utflyktsmål ligger ganska nära slingan för utflykt 7.

På grund av att älgjakten började tidigare än vanligt var det olämpligt att gå även denna tur. Men när jag gick Sevedeleden med min kompis Linda (titta gärna) passerade vi här, och utflykten följer leden ner mot Mariannelund.

Länk till Filmbyns information om utflykterna

Givetvis har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Det finns en folder för varje utflykt (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Inlägget Sju sagolika utflykter, Mariannelund dök först upp på Hemomkringvandring.

Vilken vacker oas den är – Herrgårdsparken i Mariannelund. Trots att den ligger mitt i skogen så är den i stort sett belägen inne i samhället. Detta är en fantastisk plats som jag väldigt gärna ville visa för min syster och hennes barn när vi sågs i helgen.

Lite fakta om utflykt nummer 6

När Madickens familj var på utflykt fick de fly upp i träd på grund av att de blev jagade av tjurar. Att klättra i träd passar väldigt bra i Herrgårdsparken, men några tjurar behöver man inte oroa sig för.

Eftersom min syster hade en tid att passa bestämde vi oss för att ta bilen från Filmbyn till Herrgårdsparken istället för att gå. Men jag och hunden Balder hade gått själva promenaden redan på morgonen. Den första biten, följer man olika gång- och cykelbanor. Däremot är det till stor del stig tillbaka till Filmbyn.

Även den här utflykten har ett uppdrag man ska utföra. Den här gången skulle någon av oss sjunga en sång från scenen som finns mitt i Herrgårdsparken för att sprida lite glädje. Nu råkade lotten falla på mig. Trots att jag sjöng Smålandsvisan med mitt bästa vibrato och stora yviga gester finns inget bevis. Anledningen är att min lille systerson som skulle filma spektaklet tyckte att en traktor i närheten var mer spännande än jag. Så det enda man hör av min sång på filmen är några av de högsta tonerna som skär igenom traktorns ljudmatta.

Fritt fram för lek och spring

Oavsett om vi har filmbevis på mitt sjungande eller inte så blev besöket i Herrgårdsparken uppskattat. Det är en plats som gjord för spring och bus. Eftersom vi kom dit mitt under bästa höstperioden var marken täckt av löv, så vi inledde med lövkrig.

Inne i parken finns flera dammar och en å. Över dem alla går en massa broar som knyter ihop alla öarna med parkområdet. Givetvis tyckte barnen att det var väldigt roligt att springa runt längs strövstigen och varva oss där vi gick i lite ”vuxnare” tempo. Den mest kända bron i Herrgårdsparken är Tempelbron som ursprungligen byggdes i början av 1800-talet. Kopian som finns där nu byggdes 1980.

Det känns nästan overkligt att hela den här parken anlades av en generallöjtnant till sin hustrus ära. Hon hette Mariana och parker kallades för Marianalund. Vilken fantastisk kärleksgåva att ge en så vacker plats till någon! Sedan fick hela samhället ärva namnet 1913 och blev då Mariannelund.

Avslutningsvis: Användbara länkar om Herrgårdsparken

Självklart har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Varje utflykt har en egen folder (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Se vad Eksjö kommun skriver om Herrgårdsparken och dess historia (länk)

Mer i bloggen

– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt 6 – Herrgårdsparken dök först upp på Hemomkringvandring.

Filmbyn Småland har skapat vad de kallar ”sju sagolika utflykter” i anslutning till utställningen i Mariannelund. När jag var där i helgen tog jag med syskonbarnen (och deras mamma och mormor) på utflykt nummer 5. Den innebar uppdraget att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.

Lite fakta om utflykt nummer 5

Turen bara är 2,1 kilometer och den utgår precis som övriga utflykter från Filmbyn Smålands entré. Denna rundslinga gick mestadels på gång/cykelbana och motionsspår och var lätt att gå.

Vanligtvis föredrar jag att gå på skogsstigar, men här var vi omgivna av härlig tallskog och glittrande skogssjöar. Vilket definitivt motverkade känslan av att vara så nära civilisationen som vi faktiskt var.

Utflyktens uppdrag engagerade barnen

Dessutom hade även denna utflykt ett uppdrag åt oss. Nämligen att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.

Enligt kartan skulle vi ta prover i tre olika sjöar, vilket passade bra eftersom jag hade med exakt tre barn. Filmbyn skickade med dem varsin vattenbehållare så att de kunde ta varsitt vattenprov. Barnen ansvarade för sina provburkar med stolthet och spännning.

Tack vare att kartan och beskrivningen var så tydlig var det lätt att hitta till de olika sjöarna. Ändå var det svårt att nå ändra fram till vattnet när det var dags för prov nummer två. Men vi var kluriga och hittade en annan plats som var lättare att komma fram till.

Eftersom det fanns risk att det skulle bli tävling mellan barnen om vem som tog det ”bästa” provet var vi tydliga med att det var sjöarna som tävlade. Inte barnen. Därför kunde alla glädjas när vi konstaterade att det var sjön Skruven som hade överlägset klarast vatten. Åtminstone just den dag vi var där.

Men vi hann så mycket mer…

Även om 2,1 kilometer kan tyckas vara en kort sträcka så hinner man oerhört mycket. I alla fall om man har med sig barn. En obligatorisk fikastund hann vi med då vi fick både mackor, bullar, kakor och pannkakor i solen.

Sedan såg vi något som vi kände skulle kunna vara världens längsta snigel. För att inte tala om alla gigantiska svampar vi gick förbi (dock inte vackra!). Och alla bär vi var tvungna att stanna och smaka på – så många stopp blev det.

Kort men gott – så kan jag sammanfatta den här utflykten. Jag är helt säker på att Astrid Lindgren hade älskat den här aktiviteten som Filmbyn ordnat. Den passar så bra in i hennes tankar om hur barn ska ha det – och i mina.

Bonustips

Ett litet tips: Man kan kombinera denna tur med utflykt nummer 3, Korpberget, som går åt samma håll.

Avslutningsvis: Användbara länkar

Självklart har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Varje utflykt har en egen folder (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Mer i bloggen

– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt nr 5 – klarast vatten? dök först upp på Hemomkringvandring.

Filmbyn Småland har skapat sju sagolika utflykter i anslutning till utställningen i Mariannelund. Den första av dem heter ”världens starkaste”. Självklart tänker jag direkt på Pippi Långstrump när jag ser det. Utflykten leder till något så konstigt som Runkestenen.

Lite fakta om Runkestenen

Målet för den här rundan, som är 5 kilometer lång, är Runkestenen. Vad är då detta för konstig sten kan man fråga sig? Jo, när inlandsisen smälte för 10 000 år sedan lämnade den efter sig stora klippblock. Några av dem landade på sin spets på en plan berghäll och kallas runkestenar. Eftersom man kan få dem att gunga (det fornsvenska ordet för ”gunga” var ”runka”).

Flyttblocket vi skulle gå till ligger i Vimmerby kommun. Precis utanför Eksjös kommungräns. Detta ska vara en av världens största runkestenar. Stenblocket är cirka 5 meter högt, 4 meter brett och 10 meter långt. Vikten är.. håll i dig… 260 ton. Tyvärr hade älgjakten börjat tidigare än vanligt så det var inte så lämpligt att just hit. Istället visar jag bilder från några av mina tidigare besök här.

Sagan om jättekvinnan och Runkesten

Enligt en sägen var det jättekvinnan Kåra, som kastade en sten från ”Harekulla höjd” i Pelarne socken mot Rumskulla kyrka sedan hon blev störd av kyrkklockornas ljud. Stenen sprack och den ena halvan hamnade vid Krogstorp i Pelarne och den andra halvan, Runkesten, i Rumskulladalen. Enligt sägnen skall Kåra en gång komma tillbaka och förgöra den som välter Runkesten från sin plats.

Avslutningsvis: Användbara länkar

Givetvis har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Det finns en folder för varje utflykt (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Runkesten är sedan 1956 ett skyddat naturminne och har RAÄ-nummer Rumskulla 51:1. Du hittar mer information hos Fornsök (länk):

Mer i bloggen

– Sevedeleden (50 km) som passerar Runkestenen gick jag förra våren
– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt nr 1 går till Runkestenen dök först upp på Hemomkringvandring.

Redan tidigare har jag nämnt det, men jag gör det igen. Vill du se naturen genom nya ögon – ta med dig ett barn till världens bästa lekplats! Om detta stämmer borde jag vara som barn på nytt. Jag hade nämligen med mig tre mindre barn ut några dagar den här veckan.

Naturen är världens bästa lekplats

Efter två dygn med syskonbarnen i åldrarna 3 till 8 år kan jag konstatera att jag alltid haft rätt. Naturen är både den bästa och den största lekplatsen i hela världen. Ofta krånglar vi vuxna till det så mycket genom att ta med barnen till lekplatser, lekland, badland och så vidare. Men när barn kommer ut i naturen hittar de garanterat egna sätt att aktivera sig på.

Överallt omkring en finns naturliga hinder i form av stenar, träd, buskar, vattenpölar, små raviner. Om vi inte är där och håller handen direkt så kommer de att hitta lösningar för att ta sig fram. Till och med snabbare än vi vuxna. Det var så otroligt roligt att se syskonbarnens orädda framfart i terrängen.

Målet var en utefrukost och en utegrillkväll

Egentligen var målet med våra turer att vi skulle ut i naturen och äta. För det första skulle vi göra en frukosttur (som urartade i en grott-hinderbana som vi sprang 7-8 varv i). Sedan var tanken att vi skulle ut på lite korvgrillning vid havet på kvällen.

Men detta med ätandet blev alltmer oviktigt för barnen. Deras fokus låg helt och hållet på det spännande och roliga att utforska naturen runt oss. Ibland på egen hand – ibland med oss vuxna.

Barnens glädje och nyfikenhet är oerhört smittande. Och jag fann mig själv hasande nerför klippor för att sedan sträcka ut armarna och fånga syskonbarnen som skulle ner. Vi upptäckte en liten ”grotta”, vi såg båtar, vi fick leta stigar i kvällsmörker. Vi hoppade jämfota över ”stup”, klättrade upp på klippor, utforskade en massa havsvikar och såg vackra blommor. Och badade i havet och smög tyst förbi tält som stod i några vikar vi passerade.

Utflyktsmålen fick bästa betygen från barnen

När vi vände hemåt efter turerna var det barn fulla av hopp och skutt som var med oss. Babbliga barn, fulla av nya intryck och upplevelser. Det allra bästa betyget man kan få fick jag av syskonbarnen:

Hit vill vi åka imorgon också!

Oavsett naturtyp så finns outtömliga möjligheter till upptäckter och lekar. Öppna ögonen och gör något roligt på nästa tur. Tänk inte bara kilometer eller tid. Skutta på tuvor. Hoppa mellan stenar. Plaska i en pöl. Det är himla kul. Och har du med barn ut kommer de att bli överlyckliga över att du vet hur man vistas i naturen – världens bästa lekplats.

Perfekt slut på perfekt dag – att tälta

Givetvis avslutade vi våra fullmatade dagar i tält som vi slagit upp i trädgården. Prat, skratt (och lite tjat) och en massa sagoboksläsning blev det innan alla kom till ro. Men sedan sov vi som stockar hela gänget.

Avslutningsvis – länkar till platserna vi besökte

Dels besökte vi Boxviks Vette på Orust (länk), och dels Björshuvudet på Tjörn (länk).

Inlägget Världens bästa lekplats – naturen dök först upp på Hemomkringvandring.

Under några dagar har min syster och hennes tre barn hälsat på oss här på Orust. Jag kände att det skulle vara roligt att hitta på något som de inte gjort innan. Och precis då tipsade Slussens Pensionat på sitt instagramkonto om kamelridning.se. Visserligen har jag kört förbi kamel-skylten i Myckleby (cirka en mil ifrån oss) vid några tillfällen. Men jag har inte kommit till skott med att kontakta dem – förrän nu.

Åh, här var det ingen löpande-band-känsla

När vi svängde in på gården i Myckleby på utsatt tid stod två män och pratade vid en traktor. En av dem vinkade fram oss till parkeringen och kom sedan och mötte oss när vi steg ur bilarna. Det visade sig vara Göran, en av ägarna till kamelridning.se. Han guidade oss in på gården och småpratade med oss en stund om djuren. Inga kameler var inom synhåll, så först tänkte jag att han kanske hade glömt bort vår bokning.

När min dotter var liten bokade vi ponnyridning några gånger, och även turer med häst och släde. Vid dessa tillfällen har det känts som om man får skynda sig med aktiviteten. Och sedan har arrangören nästan glömt bort en så fort det är klart, för då har nya kunder dykt upp. Även om man kanske hade frågor, eller hade velat spendera lite mer tid med djuren. Så var det inte här. Och det visade sig snart att det inte bara vara kamelridning som ingick i vår bokning.

Mysigt att få mata alla djuren

Till att börja med fick vi följa med Göran och mata alla djuren. Först fick getterna, och den lilla indiska kalven, mat. Därefter skulle emuerna, som gärna hackar med sina näbbar, få lite i sig. Och minigrisen. Alla barnen, både de små och tonåringarna, engagerade sig i matningen.

Därefter fick vi träffa några av mina favoriter – alpackorna. Jag vet att det är barnsligt, men jag tycker de är så otroligt söta. Och vi fick komma så nära att vi både kunde mata och klappa dem. Länge. Göran lät oss stå där och jollra med dem med våra babyröster. Ingen stress i världen kändes det som att det fanns.

Till slut lyckades vi i alla fall slita oss och titta in i kamelhagen. Bortanför ängen, i skogsbrynet, såg vi några kamelsvansar vifta runt. När Göran ropade på dem kom de springande. Och herregud vilken fart de fick upp. Sju kameler som kom dundrande. Dessutom sprang de rakt mot oss och tvärbromsade precis vid grinden vi stod vi.

Välmående och glada kameler

När de ändå var där fick de också lite att knapra på, innan Göran ropade på kamelerna Kalle och Shamondo. Medan dessa två halvsprang mot en annan grind vände övriga kameler fantastiskt nog tillbaka till skogen. De två som skulle bära oss under vår kamelridning sprang glatt, utan grimma eller liknande raka spåret mot ridhallen. Att se dessa majestätiska djur, helt fria, välja att vara med under aktiviteten var riktigt härligt att se.

Sedan selade och sadlade Göran kamelerna. Han berättade att han har kontakt med en sadelmakare på Orust (som faktiskt var på plats idag) som specialtillverkar dessa åt honom. Själva fick vi gå in i ridhallen från andra sidan. Där fanns ett rejält staket – och en trappa upp till en avsats som gjorde det bekvämt att kliva av och på kamelerna.

Vilken kamelridning

När Göran frågade vem som ville rida först blev det tyst. Till att börja med ville inget av barnen längre prova på kamelridning. Djuren var nog lite större än de tänkt sig när de kom så nära. Men Göran visste på råd. Han frågade om någon vågade komma in och leda en av kamelerna. Och jag anmälde mig genast.

Då vågade, precis som Göran räknat med, en av mina systersöner hoppa upp på kamelen och låta mig leden den några varv runt manegen. Det var den mysige Shamondo jag fick leda. Och han gillade både att bli klappad och kramad och följde mig lydigt. Snart fick min dotter stifta bekantskap med kamelen Kalle. Sedan vågade alla utom minstingen på 3 år rida.

Visserligen var det med lite skräckblandad förtjusning för vissa. Men alla var superglada och nöjda efteråt. För att ge den minsta chans att våga sig fram till kamelen (man får absolut inte tvinga barnen sa Göran – väldigt klokt tycker jag), lät han Kalle lägga sig ner. När han var lite lägre blev han mindre skräckinjagande. Så då gick det bättre att klappa.

Avslappnat och ostressat bemötande

Avslutningsvis fick min dotter rida ut ur ridhallen, och hennes kompis fick leda kamelen. Något han kanske inte såg ut att vara helt bekväm med. Kamelen passade på att smaska i sig lite löv från ett träd de passerade. När Göran sedan hade selat av kamelerna lät han dem ströva fritt omkring på gården. De var så lydiga och snälla där de strosade omkring. Efter nästan en och en halv timme vinkade vi hejdå och körde iväg från gården i Myckleby.

Kamelerna och Göran fick besök av ett sällskap som just körde in på gården för att se sig omkring. Men egentligen hade de inget inbokat förrän på eftermiddagen – då de skulle förgylla ett födelsedagskalas.

Och så länken

Till sist kommer givetvis länken till Kamelridning.se – eller om du hellre vill titta på deras Instagram-konto. Har du vägarna förbi Orust, eller någon plats i närheten, boka in ett besök hos Göran, hans kameler och alla andra djur. Telefon: 070-649 33 06. Det är en otroligt fin upplevelse – för både små och stora.

Inlägget Kamelridning i Myckleby, Orust dök först upp på Hemomkringvandring.

Andersborgturen, Funäsfjällen, är en 6 km lättgådd led på fjällhed, med utsikt över grönskande fjäll åt alla håll. Lägger du till 2 km får du även en topptur upp på Lill-Skarven, 1224 möh. Dessutom, som grädden på moset, passerar du Andersborgs våffelstuga längs vägen.

Mot Andersborgs våffelstuga

Eftersom våra tonåringar är inne i en period då de knappt vill vara ute krävs en del planering. När jag fick tips om Andersborgs Våffelstuga kändes det som en klockren tur för oss att gå. I och med att man utgår från fjällparkeringen är man ovanför trädgränsen redan när man startare. När jag upptäckte att det även fanns möjlighet att gå vidare upp på fjället därifrån bestämde jag mig direkt. Och det var ingen i familjen som invände mot att gå och äta våfflor.

Vägen upp till fjällparkeringen utanför Tänndalen är betalväg (betala med Swish enligt instruktion och sätt lapp i rutan). När vi kom fram var parkeringen fullpackad. Men Lars, som är en bättre bilförare än jag, lyckades klämma in bilen i en lucka. Sedan gav vi oss ut på den korta turen mot våffelstugan. Vandringen är bara 1,6 kilometer, och går till stor del på spång. Utsikten längs den vältrampade stigen är storslagen.

När vi kom fram till Andersborgs våffelstuga (länk) slog vi oss ner vid ett bord i utkanten av ”uteserveringen” så att vi kunde binda fast hundarna i några buskar bredvid oss. Med tanke på alla människor vi mötte var jag rädd att vi skulle få vänta evighetslänge på våra våfflor, men det gick väldigt snabbt att få dem.

Alla var mätta och belåtna efter varsin rejäl våffla. Det var våfflor med grädde och sylt, våfflor utan grädde, våffla med grädde och hjortron.. Och så min då – våffla med västerbottensost och hjortron. Ljuvliga smaker, men så mycket fyllning att jag knappt orkade en våffla!

Jag fortsatte längs Andersborgturen

Eftersom ingen annan kände sig sugen på att fortsätta leden vände de andra tillbaka till bilen när vi ätit. Det var bara hunden Wilma som följde med mig när jag gick för att leta efter växter. Och jag behövde inte gå långt. I stort sett på baksidan av våffelstugan såg jag årets första vitpyrola.

Ett lugn infann sig snabbt hos mig när jag gick vidare längs Andersborgturen. Tack vare de vidsträckta vyerna kände jag hur mitt leende blev bredare och bredare. Trots att jag mötte en hel del människor längs leden kändes det inte överbefolkat. Dessutom var leden i mycket fint skick – vilket jag tyckte att alla leder i Funäsdalen var. Inte söndercyklade eller söndertrampade. Längs vägen såg jag många blommor som jag sett tidigare i fjällen, men gullbräckan, som växte i överflöd runt bäckarna, var en vacker nyhet.

På några ställen satt glada familjer och fikade tillsammans. Molntäcket sprack upp och solen tittade fram genom fluffigt vita moln. På håll såg jag vandrare gående uppe på bergskammen. Och innan jag visste ordet av var jag framme vid vägskälet där jag var tvungen att göra mitt val. Skulle jag fortsätta följa Andersborgturen (6 km) eller göra en avstickare upp på Lill-Skarven (8 km totalt)?

Upp på Lill-Skarven

Självklart kunde jag inte motstå att gå upp på den vackra Lill-Skarven när jag ändå redan stod vid dess fot. Och det är ett beslut jag är väldigt tacksam över. Så fort jag vek av från leden såg jag knappt till en människa. Berget Lill-Skarven är grönt och vackert med mjukt rundade former.

När jag valde att gå en bit ut på fjällheden fick jag se en massa underbara blommor: Fjällvedel, ormrot, tvåblad, fjällnejlika, kung Karls spira (igen), rosenbinka, tätört, slåtterblomma, dvärgvide med mera.

På Lill-Skarven finns flera platåer, så det var lätt att sicksacka uppåt och flandera fram medan jag njöt av utsikten. Och kravlade runt och såg på alla blommor.

Och så ner genom fjällbjörkskogen

Uppe på toppen av Lill-Skarven blåste det än värre än det gjort tidigare under dagen. Där fanns ett röse, men också ett par som höll på att fotografera. Så jag vände strax innan jag kom fram – nöjd med att ändå ha nått kalfjället och ha 360-graders utsikt. Sedan började nedstigningen som, precis som vanligt, gick mycket snabbare.

När vi kom ner på Andersborgturen igen gick det ännu raskare framåt. Fin spång och stig över fjällheden. Där den övergick i fjällbjörkskog vidgades vägen till en vacker skogsväg i grönskande miljö. De sista kilometerna ner mot parkeringen gick raskt och lätt – även nu med grönskande fjäll i blickfånget.

Forfarande blommade många orkidéer i våtmarkerna på nervägen. Och utsikten var bedövande vacker. Leden är, liksom övriga turer som presenteras av Funäsjällen, mycket tydligt markerad. Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det var en underbart avkopplande vandring med mycket fjällkänsla!

Länkar för dig som vill veta mer om Andersborgturen

Andersborgturen i Tänndalen, Funäsfjällen, är en 6 km härlig vandring. Mestadels på fjällhed, men en liten del även i fjällbjörkskog. Om man lägger till ytterligare två kilometer får man en fin topptur upp till Lill-Skarven också. Leden startar från parkeringen vid Tänndalens Arena – alternativt från Fjällparkeringen.

– Läs om Andersborgturen, tur 552, hos Funäsfjällen
– Länk till Andersborgs våffelstugas instagramkonto

Vill du läsa fler inlägg från Härjedalen?

Här hittar du alla mina blogginlägg från Härjedalen

Inlägget Andersborgturen, våffelstuga och Lill-Skarven dök först upp på Hemomkringvandring.

Skulptur i Pilane (Tjörn) är nog den ultimata utflyktsplatsen för familjer i alla åldrar. För här finns allt! Vacker natur, kultur i form av spännande skulpturer, vidsträckta ytor med gott om plats för picnic. För att inte tala om blommor i mängd och stigar som är lätta att gå. Även att det också finns möjlighet att utforska området utanför stigarna.

När min dotter, som älskar att teckna, önskade i 14-årspresent att få besöka ”Skulpturer i Pilane” på grannön Tjörn åkte vi såklart dit. Eftersom jag inte är så insatt i ämnet konst kommer jag inte att fokusera på skulpturerna, utan mer på upplevelsen.

Storslagen natur med väl tilltagna ytor

Visserligen hade jag googlat i förväg och läst på. Men jag hade ändå inte riktigt förstått hur stora ytor som utställningen sträcker sig över. Grönskade ängar, bergen som är så typiska för det bohuslänska landskapet, och gravfält från bronsåldern bredde ut sig runt oss. Vi gav oss ivrigt iväg för att leta efter nutida skulpturer i det forntida landskapet.

Tack vare informationsblad som vi fick i entrén kunde vi lätt följa med i vilka skulpturer vi passerade. Det finns tydliga stigar och gångvägar att följa genom hela området. Totalt är stigen knappt 2 kilometer, men det tar ändå sin tid om man vill titta på allt.

Några av skulpturerna i Pilane 2021

För närvarande finns 19 skulpturer i parken i Pilane – här ser du några av dem:

När vi pratade om detta i bilen efteråt var vi alla överens om att det inte var konstverken i sig som var det häftigaste. Det var miljön. Att kunna gå runt bland dem på det här sättet.

Passa på att fika eller äta lunch i det gröna

Eftersom miljön är både vacker och rogivande passar det alldeles utmärkt att ta med fika. Och bara sätta dig på en plats som tilltalar dig. På grund av att vi hade med hundarna fick vi välja en plats i skugga.

När man har med sig lite yngre personer är det uppfriskande att de hittar saker att göra längs vägen. Som min dotters trädklättrande vid fikapausen. Eller när tonåringarna helt plötsligt startade maskroskrig. Det påminner mig om vad som är viktigt – att vara i nuet och att se detaljerna!

Absolut värt ett besök

Visserligen är det inte någon lång vandring hos Skulptur i Pilane. Men om du ändå har vägarna förbi Tjörn tycker jag absolut att du bör unna dig ett stopp på några timmar här. Hade det inte varit för att våra två hundar (som jag hade kopplade i bälte runt midjan) dragit så hade vi stannat mycket längre. Sammanfattningsvis kan jag bara säga: Fantastiskt vacker, lugn och intressant plats att strosa runt på. Dessutom finns flera andra fina områden för kortare vandringar i närheten. Om du vill fylla en hel dag med härliga Tjörn-upplevelser.

För dig som vill veta mer om Pilane

På Tjörn i Bohuslän hittar du denna annorlunda konstutställning. ”Pilane är naturens egen konsthall, ett åtta hektar stort kulturlandskap där du rör dig fritt under bar himmel. Du går själv eller i mindre sällskap tillsammans med familj och vänner. Med storslagen utsikt över den bohuslänska arkipelagen kan du känna närheten till konsten, havet, naturen och det som anas bortom horisonten.” Så står det på Skulptur i Pilanes egen webbsida (länk). Där hittar du även information om priser, öppettider, och parkering. Och självklart om konstverken och de konstnärer som skapat dem.

Inlägget Pilane – konstvandring bland skulpturer dök först upp på Hemomkringvandring.

För mig blev det ett kärt återseende när jag fick chansen att besöka naturreservatet Kuröds skalbankar i Uddevalla igen. Visserligen hade det bara gått en vecka sedan jag var där första gången, men jag föll pladask för denna plats. Att vandra på skalrester från djur som levde här för drygt 10 000 år sedan är en mäktig upplevelse. Och just i Kuröd finns alltså världens största skalbankar. Detta är verkligen ett utflyktsmål jag kan rekommendera.

Åter i Kuröds skalbankar efter bara en vecka

När jag och Sofia hade gått Snäckskalstriangeln förra helgen sa jag att jag ville ta med familjen till skalbankarna. Så därför föreslag jag det för min sambo Lars och han nappade direkt. Barnen visade inget större intresse, så vi tog bara med hundarna den här gången.

Skalgrusslingan

Precis som förra veckan startade vi vid Skalbanksmuséet och tog trapporna upp på skalbankarna. Men skillnaden var att vi skulle gå skalgrusslingan inne i hela naturreservatet, och inte Bohusleden eller Snäckskalstriangeln som bara passerar igenom.

Stigen ledde oss genom ett landskap fullt av böljande kullar. Alltså skalbankar som var täckta av gräs, blommor och lövträd som alla började skifta lite i vårgrönt. Vart jag än såg var det så vackert att det tog andan ur mig.

Fikadags bland vitsipporna

Vitsippor och svalört täckte marken i hagarna vid sidan av stigen och slånbuskarna blommade. Fjärilar fladdrade omkring oss. Efter att vi hade passerat Kurödsgrytan och gått upp på en skalbank kom vi in på en vitsippelund. Det var otroligt vackert och vi började se oss om efter en fin plats att stanna och fika på.

Precis som vanligt hittade Lars en perfekt plats en bit från stigen innan jag ens hunnit resa mig upp från mitt blom-fotande. Där fanns möjlighet till skugga för hundarna. Kaffe och kladdkaka njöt vi av medan solen värmde oss. Där vi satt syntes vi inte från skalgrusslingan – och vi såg inte den. Allt vi såg nere i vår lilla svacka var vitsipporna runt oss.

Vill man inte vika av från stigen behöver man absolut inte göra det. Detta beror på att Skalbanksmuséet har sett till att det finns bord och bänkar strategiskt utplacerade på många platser i naturreservatet.

Borttappade bilnycklar kunde ställt till det…

Efter en lång skön paus bestämde vi oss för att börja dra oss mot bilen. När stigen anslöt till Bohusleden igen mötte vi ett par. De frågade om vi tappat vår bilnyckel. Men det hade vi givetvis inte – tänkte jag – den låg ju i jackfickan. Däremot hade jag tryckt ner den i ryggsäcken eftersom det blev så varmt. Jo, det VAR vår bilnyckel. Hur stor är egentligen sannolikheten att vi skulle ha sådan tajming att våra vägar korsades? Och att de frågade om det var vår nyckel? Ibland ska man ha tur. Detta räddade verkligen vår dag och jag var oerhört tacksam. Men om jag får ta hand om vår bilnyckel fler gånger – det återstår att se.

För dig som vill veta mer om Kuröds skalbankar, Uddevalla

Jag kan verkligen rekommendera detta utflyktsmål! Så här skriver Skalbanksmuséet själva: ”Som en egen oas mitt inne i staden ligger världens största skalbankar. Detta unika område med kullar av skalgrus är ett paradis för blommor, fjärilar och småkryp. Det är ett perfekt utflyktsmål för både barnfamiljen och för dig som söker rekreation och återhämtning. Bästa sättet att uppleva allt detta gör du genom att gå den 2 km långa Skalgrusslingan. Skalbankarna är också en självklar hållplats för dig som vill vandra på Bohusleden som löper parallellt med Skalbanksslingan från museet.”

Här kommer några användbara länkar om du är intresserad av att besöka naturreservatet.

• Blogginlägg från förra veckans besök
• Skalbanksmuséet i Uddevalla
• Länsstyrelsens information om naturreservatet Kuröds skalbankar

Inlägget Kuröds skalbankar i Uddevalla dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter att vi hade varit vid oljekoken i Gössäter i lördags, fortsatte vi till ett av de mest kända ställena på Kinnekulle: Stenbrottet i Hällekis. Jag hade sett många bilder därifrån och fängslades av de höga bergväggarna och stenlagrens färgskiftningar. När jag dessutom läste att man kan fiska i dammen som är anlagd på täktbottnen insåg jag att detta var ett solklart utflyktsmål för vår familj.

När vi svängde in på parkeringen efter bilresan (som tog mindre än 10 minuter) häpnade jag över de mäktiga bergväggarna. Lager på lager på lager av kalksten i en massa vackra grå, bruna och röda nyanser. Allt var helt sagolikt – inte ens vädret hade kunnat vara bättre. Himlen var klarblå, och dammen i stenbrottet glittrade turkos i solljuset.

Fiske i stenbrottet

Tonåringarna slängde sig ur bilen och gick i förväg för att hitta ett bra ställe att fiska på.* Vi andra kom efter med hundarna och lite mera packning. Själv är jag inte så intresserad av att fiska, men det var ändå roligt att vara med och se dem komma igång. Dottern instruerade sin kompis som inte fiskat så mycket. Bonussonen som fiskat sedan barnsben däremot kom igång snabbt.

* Fiskekort krävs för alla över 14 år. Mer information hittar du på iFiske / Hällekis Båtklubbs webb. Där kan du också köpa ditt fiskekort.

Vandringsstig med hänförande utsikt

Efter att ha sett så att alla kom igång med fisket tog jag med mig valpen Balder för att gå stigen som följer stenbrottets kant. Till min förvåning följde även dottern och hennes kompis med oss.

Utsikten över detta mini-Grand Canyon var verkligen magnifik. Inte undra på att det blev många stopp för att titta och fota innan tonåringarna vek av från stigen ner mot dammen för att fortsätta fiska. Balder och jag fortsatte i sakta mak. Han var lite som tjuren Ferdinand….

Helt plötsligt spetsade han öronen och reste sig ivrigt. Anledningen till det visade sig några sekunder senare – min sambo och hunden Wilma kom klättrande uppför slänten mot stigen. Vi fick en lugn stund tillsammans, och vi passade på att beundra utsikten och njöt av både stenbrottet, dammen och att kunna se ut långt över Vänern.

Till slut insåg vi att tiden sprungit iväg och att det var läge att gå tillbaka till ungdomarna för lite lunch.

Lunchpaket från hotellet – vilka lyxlirare vi är

Eftersom vi är vana vid att laga vår egen mat när vi är ute kändes det extra lyxigt med lunchpaketen som hotellet skickade med oss. Vi fick varsin ryggsäck, varsin macka och två termosar – och vi fick behålla alltihop. Allt var väldigt gott, precis som övrig mat därifrån (Lundsbrunn Resort & Spa). Det blev en skön stund då vi satt ner tillsammans allihop.

Min plan att gå hela stigen runt stenbrottet gick inte i lås eftersom Balder var så långsam. På det stora hela var det mycket som jag skulle gjort annorlunda om jag varit där ensam, eller med Lars. Men att få ha med barnen ut är värt oerhört mycket, så jag anpassade mig mer än gärna denna dag. Fyra timmar spenderade vi i detta superhärliga stenbrott innan vi gick till bilen för nästa utflyktsmål; Martorpsfallet.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Stenbrottet – ett mini-Grand Canyon på Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.

I helgen nosade vi lite på vad Kinnekulle har att erbjuda. Egentligen skulle jag kunnat tillbringa en hel helg krypande runt med kameran i högsta hugg på jakt efter blommor men… Eftersom tonåringarna var med fick jag försöka göra det hela lite mer spännande. Först ut blev då oljekoken i Gössäter.

Hotellfrukost före dagens upptäcktsfärd

Innan vi lämnade Lundsbrunn Resort & Spa för dagens upptäcktsfärd åt vi en väl tilltagen hotellfrukost i restaurangen. Dessutom fick vi med oss varsin ryggsäck laddad med kaffe/choklad-termos och en landgång med köttbullar och rödbetssallad. Supersmidigt att ha bo med vandringspaket när sådant ingår. Lite skillnad från våra tältnätter (som vi också älskar förstås).

Oljekoken – lite utanför ”turiststråket”

Personligen tycker jag att det är roligt att hitta besöksmål man inte kommer till via de mest upptrampade stigarna. De där ställena som inte ”alla andra” har varit vid. Dagens första stopp skulle bli vid precis ett sådant ställe. Nämligen oljekoken i Gössäter. Det tog bara runt 20 minuter med bilen på vägar genom ett charmigt Kinnekulle-landskap. Vi körde förbi vackra gårdar, åar, och lövskogsklädda kullar. Trots att oljekoken ligger på en ytterst smal grusväg var det lätt att dit med hjälp av Google Maps.

Både de tre tonåringarna och vi vuxna var förväntansfulla och tyckte att det skulle bli spännande att få se de gamla husresterna. Lite orolig var jag dock att vi inte skulle hitta dem när vi kom fram. Jag visste nämligen inte riktigt hur långt det skulle vara att gå. Men det skulle visa sig att det inte fanns något skäl till oro. Redan när vi parkerade bilen längs den lilla grusvägen skymtade vi betongblock mellan träden.

Som en stor lekpark – för vissa

Att gå den lilla stigen ner mot den vattenfyllda ruinen tog oss inte mer än en minut. Eftersom jag är väldigt förtjust i gamla platser (här försökte man utvinna olja ur alunskiffer i slutet av 1800-talet) började jag vördnadsfullt gå runt byggnaden och försiktigt kika in genom alla portar och prång. Men luften fylldes snart av skratt och rop. Till min förskräckelse såg jag att både tonåringar och sambo var uppe och balanserade på murarna. När jag påminde om att det enda som fanns nedanför de höga väggarna var ett tunt lager vatten och sten så klättrade faktiskt alla ner. Innan jag hann fota dem. Utom det stora ”barnet” som poserade villigt och glatt i resterna av oljekoken.

Trots att inte löven slagit ut ännu var platsen mycket vacker och omgavs av en känsla av mystik. Jag tycker att det är oerhört sorgligt att den man som ägde den stora gården och stenhuggeriet, trots alla sina efterforskningar gick i konkurs och blev utblottad av sin satsning. Han hade rätt i att man kunde utvinna mycket olja ur alunskiffret, men man kom inte på något bra sätt att rena den på.

Oavsett anledning till att dessa ruiner står kvar där mitt i skogen så var det ett lyckat utflyktsmål för oss. Vi åkte sedan vidare mot Stenbrottet i Kinnekulle. En biltur på knappt 10 minuter.

Länkar till alla våra utflykter på denna weekendresa

• Falbygdens Osteria
• Trandansen Hornborgasjön
• Lundsbrunn Resort & Spa – min port till Kinnekulle
• Sörboleden, Lundsbrunn
• Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle
• Stenbrottet, Kinnekulle
• Munkängarna naturreservat, Kinnekulle
• Martorpsfallet, Västerplana naturreservat, Kinnekulle

Den här helgen valde vi att unna hela familjen (inklusive hundarna) påsklovslyx. Därför sov vi varken i tält eller vindskydd. Istället bodde vi på Lundsbrunn Resort & Spa, där vi hade bokat spa och vandringspaket. Smidigt att få med mackor och kaffe i ryggsäcken till vandrings/utflyktslunchen. Och framför allt lyxigt god mat vid kvällarnas 3-rätters. Se mer i respektive blogginlägg.

Inlägget Oljekoken i Gössäter, Kinnekulle dök först upp på Hemomkringvandring.