Höglandsleden: Ingatorp-Mariannelund

Igår gick jag sträckan Ingatorp-Mariannelund längs höglandsleden. Det betyder att jag nu har gått de delar av leden som går mellan Nässjö och Mariannelund (82 km – bara 320 km kvar 🙂 ) . Många av sträckorna har jag gått eller sprungit otaliga gånger, men för just denna del, 19 km, var det premiär.

Väderleksprognosen var inte god

Väderleksprognosen bådade inte gott. Det skulle både regna och blåsa relativt hårt hela dagen. De 1-2 plusgraderna skulle enligt SMHI kännas som -5 till -6 grader i blåsten. Skulle jag verkligen dra med mig Mari och alla fyra hundarna ut på en tur i det vädret? Att ställa in är inte riktigt min grej så jag tänkte att om vi startar i Ingatorp istället för tvärtom som vi planerat så skulle vi i alla fall slippa motvind hela vägen.

Sagt och gjort. Vi träffades på parkeringen i Spilhammar, strax öster om Mariannelund, där vi lämnade min bil. Därifrån åkte vi i Maris bil till Valbacken, Ingatorp och började vår tur längs skogsvägar och stigar i den kuperade terrängen. (Det går att åka buss både till Mariannelund och Ingatorp – se info längst ner i inlägget).

Det är ganska brant från början där man går i gammal skog, passerar över lite småberg och sedan upp rejält brant i tallskog. Är man inte rejält vältränad får man ordentlig puls här, men det är värt vartenda steg man tar. Omgivningen är så vacker att man fylls av ny energi för varje steg.

Väg, väg, väg

Och tur är väl att man kan lagra vackra minnen, för efter några kilometer passerar leden en gård och kommer sedan ut på grusväg som man sedan följer i ett antal kilometer. Visserligen var det ganska trevlig skog vid sidan om vägen, och leden passerar några gårdar, men det är ändå inte så särskilt upplyftande att gå på grusväg eller bred skogsväg långa sträckor tycker jag.

Silveråns naturreservat – så vackert

Till slut övergår vägarna till stig och vi är då framme vid Silveråns naturreservat. Det är ett av de smalaste reservaten jag har sett i hela mitt liv. En stor del av det avlånga området innefattar verkligen bara ån. Till och med höglandsleden som går en liten, liten bit från ån ligger till största delen utanför Silveråns naturreservat som ingår i Emåns vattensystem. Silverån utgör också en naturlig gräns mellan Jönköpings och Östergötlands län.

Här ska man kunna se både mård och spillkråka, men jag gissar att vi pratade och skrattade för mycket för att ha chansen till sådant. En älg såg vi dock korsa skogsvägen framför oss och våra hundar blev nog helt chockade för de tittade bara på det stora djurets framfart.

En av de mest kuperade stigarna jag gått

Stigen man följer i och strax utanför reservatet är oerhört mysig, men alldeles för snabbt leder stigen oss upp till skogsvägen igen och vi får följa den strax utanför reservatet där ån skymtar mellan träden. Helt plötsligt visar skyltar att vi ska svänga av på en stig som enligt oss går åt helt fel håll – vi vill ju fortsätta följa ån, men det är bara att göra som skyltarna säger. Här kom den mest krävande delen av gårdagens tur. Det går uppåt, och uppåt, och uppåt. Nästan 100 meters stigning på relativt kort sträcka. Vi svettades och till och med hundarna hängde med tungorna av ansträngning. Det kändes som om backarna aldrig skulle ta slut.

Men det var värt det! Efter en stund kom vi upp till Stubbaberg där vi hade vacker utsikt över Åsjön, Mariannelund. Detta hade vi inte väntat oss, så det blev en riktig bonus. Uppe på högsta toppen fanns en bänk att sitta och ta in platsen och stunden på, och någon hade även byggt en eldstad strax bakom.

Mot vindskydd vid Åsjön

En bit fortsätter leden uppe på berget innan den går ner mot Åsjön. När man korsat en väg är man framme vid sjön och vindskyddet som ligger en bit från vattnet, men ändå med utsikt ner mot sjön, mitt i en sänka med tallar runt omkring.

Tyvärr finns viss skadegörelse på vindskyddet och jag rekommenderar inte till övernattning här eftersom det är väldigt lätt att nå vindskyddet om man kommer med bil (vilket det se ut som om många gör med tanke på skräpet, klottret och övrig skadegörelse). Det finns också en större grillplats med utsikt mot sjön med bänkar runt om. Det fanns en förvaring för ved, men den innehöll tyvärr ingen ved.

Från vindskyddet tog det nog inte mer än 10 minuter för oss att gå längs leden, som går genom fin natur med sjön vid sidan av, till parkeringen i Spilhammar där min bil stod. Vi var ute i 4 timmar och 30 minuter och sträckan var cirka 19 kilometer. Trots att det var en längre sträcka mitt under etappen som gick på grusväg, så fick jag mycket behållning av övriga intryck!

För dig som vill veta mer

Kommunikationer

Det går bra att åka buss för att ta sig till och från denna etapp. Parkeringen i Spilhammar ligger alldeles intill riksväg 40. Från Valbacken i Mariannelund är det cirka 1 km ner till Ingatorp och busshållplatsen. Det är buss mot Vimmerby eller Västervik man åker här om man kommer från Eksjö. Mer info kan du hitta hos Jönköpings Länstrafik (www.jlt.se) eller i deras app.

Karta

Länk till karta över etapp 4 – Ingatorp-Mariannelund, Eksjö, Höglandsleden

Tillgänglighet

Av etappens 19 kilometer är en stor del väldigt kuperad och ganska krävande. I mitten av sträckan går leden längs mindre grusväg och större skogsväg i kanske 5-6 kilometer, och den sträckan fungerar det bra att gå med barnvagn. Den sträckan kan förlängas ytterligare någon kilometer om du väljer att inte svänga ner i Silveråns naturreservat och följa stigarna utan istället fortsätta längs skogbilsvägen.