När man, som jag, är en person som tycker om att hela tiden utforska nya och nygamla platser, är det alltid något på gång. För många skulle det kanske kännas stressigt, men jag är ganska bra på att planera. Därför är det ytterst sällan jag upplever stress när jag är ute.

Utomhus med en likasinnad

Ensamhet är inte något som skrämmer mig, utan snarare något jag uppskattar. Men jag är ute i stort sett dagligen, och därför uppskattar jag enormt de gånger jag har sällskap. För utflykter och kortare turer har jag trevligt med de flesta, men om jag ska vara ute i flera dygn är det skönt om mitt sällskap och jag har samma tänk och dygnsrytm.

Hittills har jag haft förmånen att hitta några få sådana personer, bland annat min bästa vän Linda. Men under hösten har det ramlat in ytterligare en person som det är oerhört enkelt att vara utomhus tillsammans med, och det är Göran. Och hans hund Silver förstås – hon älskar att vara ute.

Inspiration till vardagsäventyr

När jag träffar Göran och Silver hinner vi oftast med många utflykter och stopp, men utan stress. Eftersom jag inte hinner skriva inlägg om varje kommer här ett litet axplock från några av våra utflykter hittills under 2024. Jag hoppas att de kan inspirera även dig till små vardagsäventyr.

Kvällsaktiviteter runt Hornborgarsjön

Några dagar under årets första vecka jobbade jag på distans ifrån Görans hus som har utsikt mot Hornborgasjön. Tack vare det kunde vi ge oss ut i kvällningen så fort båda jobbat klart för dagen. På grund av att solen fortfarande går ner tidigt hann vi inte se själva solnedgången, men vi njöt av de fantastiska färgerna i blå timmen.

Under dagarna fick jag hundsällskap medan jag satt och jobbade. Dessutom hann jag och Silver gå på härliga lunchpromenader tillsammans.

På fredagen kom även några av Görans familjemedlemmar och gjorde oss sällskap. Först gick vi en promenad i Hornborgasjöns naturreservat, och därefter grillade vi hamburgare vid Fågeludden. Den eftermiddagen var det minus 18 grader, så det var tur att åtminstone en av oss hade tillräckligt med känsel i fingrarna för att göra upp eld.

Jag uppskattar att umgås med människor som verkligen tar vara på de små stunderna.

Promenader i och runt Rönnäng

Eftersom Göran och Silver har tillbringat en helg här på Tjörn också har jag fått tillfälle att visa några av ”mina” ställen.

I kvällsdimma gick vi halva Trollstigen, men svängde sedan genom Rönnäng och gick Kyrkvägen hemåt. Dagen därpå gick vi till Katrinevik där vi fick njuta av årets första riktigt varma solstrålar.

Vindskyddsnatt på Dyrön

Jag har sovit i vindskyddet på Dyrön några gånger, men det gör mig inget om jag sover flera gånger på samma ställe. Vindskyddet är fräscht, rymligt och ligger bra till för en övernattningstur. Därför föreslog jag det när Göran tyckte det var dags för årets första (för honom) utenatt. Dock var han lite osäker på om Silver skulle kunna sova i vindskydd – hon har bara sovit i tält tidigare.

Vi tog med oss tält för säkerhets skull, men tänkte ändå pröva vindskyddet i första hand. Det var en riktigt mild kväll, så vi blev sittande länge på renfällen framför den sprakande brasan. När vi blev för trötta förflyttade vi oss bara in i sovsäckarna. Silver snarkade redan i godan ro, och verkade inte alls bry sig om att hon sov i ett vindskydd mitt i naturen.

På morgonen packade vi, nöjda med Silvers första vindskyddsnatt, och tog färjan tillbaka till Rönnäng.

Silverfallet i frusen skrud

För någon vecka sedan gick vi en liten tur till Silverfallet Karlsfors. Jag var här för första gången i våras och blev väldigt förtjust i naturreservatet och de små vattenfallen. Nu hade vattnet frusit till fantastiska isformationer och det var otroligt vackert.

Att strosa fram i snön längs ån kändes overkligt, nästan sagolikt. Och det enda som hördes i tystnaden var vattnet som porlade fram under isen. Karlsforsslingan är inte mer än 3,5 kilometer, men det var precis lagom en kall morgon.

Silverfallet ligger på Billingen i Skövde kommun (Västergötland) och ingår i Platåbergens Geopark.

Kamelridningen på Orust

En av våra utflykter var till Kamelridningen på Orust, en av mina före detta grannar. Det är visserligen inte någon vandring eller naturupplevelse på det sättet, men jag ville ändå visa det. För hur många kan stoltsera med att ha glada kameler, lamor, alpackor, emuer, åsnor och så vidare i sitt hemomkring? Dessutom är detta en plats där det inte handlar om löpande-band-upplevelser, utan det är verkligen helt stressfritt att vistas här.

Det blev en fin stund tillsammans med Göran (ja, ägaren till Kamelridningen heter också Göran) och alla hans djur. Vi hade inte bokat in någon kamelridning den här gången, men jag tror nästan att vi måste göra det någon gång framöver. Det skulle vara riktigt kul.

Solnedgångar på Tjörn

Trots att SMHI väldigt ofta har fel i sina prognoser har vi lyckats se vackra soluppgångar och solnedgångar här på Tjörn också. De platser vi varit på är Klädesholmen, Akvarellmuséet, hamnen i Skärhamn och Toftenäs naturreservat.

Slutligen lite länkar

Avslutningsvis vill jag skicka med lite länkar till några av de ställen vi varit på ifall du känner dig nyfiken och vill veta mer. Och kom ihåg – stressa inte!

• Kamelridning.se (Myckleby, Orust) – också en miljö helt utan stress
• Naturreservat Silverfallet Karlsfors – länk till Länsstyrelsens information
• Hornborgasjöns naturreservat – länk till Länsstyrelsens information
• Visit Hornborgasjön
• Dyröns samhällsförening – information om vandringsleder, vindskydd, butiker, sevärdheter

[instagram-feed feed=30]

Inlägget Många aktiviteter, men utan stress dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår fick jag fyra sagolika, frostiga ute-timmar vid vackra Gårdsjön. Här har jag övernattat några gånger, men äntligen blev det av att gå runt hela sjön.

Dags att gå ut och ”bara vara”

Eftersom jag och min sambo Lars insåg att det var längesedan vi gick ut och bara hade det lugnt och skönt bestämde vi oss för att ta en sådan tur igår. Båda har vi ju vandrat på många ställen runtomkring, så förslagen till plats för vår utflykt var många. Men till slut bestämde vi oss för Gårdsjön som ligger i grannkommunen Stenungsund.

Rundslingan runt Gårdsjön

Jag har övernattat vid sjön några gånger (länk till magisk hammockmorgon), och därför gått delar av vandringsleden. Den här gången blev det äntligen av att gå hela. Leden är inte särskilt lång, bara 5,5 kilometer. Men eftersom den är så kuperad tar det ändå några timmar att ta sig runt.

Leden runt Gårdsjön är mycket kuperad och leder dig upp- och nerför berg, i stort sett hela tiden med utsikt mot sjön. Runt stigen finns mossig barrskog blandat med små berg och vacker lövskog.

När jag gick där igår med min sambo och våra hundar möttes vi av ett magiskt vackert frostigt landskap! Det var obeskrivligt vackert.

Detta är en led som jag verkligen kan rekommendera. Kom ihåg att ta god tid på dig – det tar en stund att gå runt denna vackra sjö med alla dess vikar och uddar.

Lunchpaus på egen udde

Vi gjorde en avstickare från leden och gick ut på en vacker udde mitt i Gårdsjön. Där hängde vi upp en tarp vid en helt sagolik utsikt.

Vi la ut liggunderlag och renfällar att sitta på. Sedan tog jag fram Trangia-köket och stekte lite ägg och bacon. Sällan har så enkel mat smakat så gott! Jag brukar inte visa upp matbilder särskilt ofta, men med den här bakgrunden måste jag nästan.

Dricksvatten tog vi direkt ur sjön (jag håller ju på att samla material till min vattenreningsskola som jag skriver i samarbete med The General Prepper ).

Hundarna var lika nöjda som vi. De fick ligga på varsitt liggunderlag och gnaga på goda tuggben medan vi åt våra supergoda mackor. Övrig tid var det bara spring och bus hela tiden, så hundarna var helt slut när vi kom hem.

Jag är tacksam för en riktigt fin utedag – trots att den utlovade solen uteblev – igen. När ska jag lära mig att inte tro på SMHI? Men, jag hade inte kunnat få en mycket vackrare tur än denna.

Så här hittar du till Gårdsjön

Vandringsleden ligger i min grannkommun Stengungsund i södra Bohuslän. Här hittar du parkeringen (kartlänk) intill ledens start och en informationstavla.

Vill du se mer?

Klicka på bilden här nedanför för att komma till min reel från turen. Eller läs om en av mina övernattningar vid Gårdsjön.

Inlägget Frostigt runt Gårdsjön – 5,5 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag inte hade sovit ute sedan nyårsafton började jag nästan klättra på väggarna i veckan. Vi bestämde oss för att sova ute på fredagen, och på grund av att det skulle fortsätta regna blev det vindskydd den här gången.

Ut i regnet efter jobbet

Som vanligt slutade jag tidigt på fredagen och vårt mål var Kroksjön i Risveden. Jag och min sambo Lars hade kommit fram till att vi skulle hinna dit innan det blev mörkt. Bilfärden till Risveden tar knappt en timme (sträckan är inte lång, men vägarna små). Dessutom valde vi ett vindskydd som inte krävde någon lång vandring.

Leden går genom mysig skog, och är väl markerad med blå ”pluttar” så det är lätt att hitta. Från parkeringen är det bara 700 meter fram till sjön. Därefter är det runt 500 meter till det vindskydd vi skulle sova i, så det blev en kort vandring.

Till vedförrådet för att hämta ved

På parkeringen stod inte en enda bil, så när vi kom till vindskyddet vågade vi lämna våra ryggsäckar där. Vår plan var nämligen att fortsätta längs sjön och ut till en liten väg där det skulle finnas ett vedförråd.

Vi följde leden och passerade den lilla bron och dasset som ligger ”längst ner” vid sjön. Därifrån var det knappt 100 meter fram till vedförrådet. Till vår besvikelse, men inte förvåning, var det helt tomt. Vi fick vända tillbaka tomhänta till vindskyddet, men vi stod ändå inte helt utan ved, för Lars hade burit med sig en del hemifrån.

Middag under vindskyddstak

När vi kom tillbaka hade det börjat skymma rejält, och magarna kurrade. Den här gången skulle vi bara värma färdigmat, så vi kokade upp vatten på varsitt kök.

Utanför regnade det rejält, så jag var tacksam över att vindskyddets tak stack ut ordentligt från själva skyddet. Och att det fanns bra fotstöd när man satt på kanten. Där satt vi gott på liggunderlagen (och sedan tog vi även fram renskinnen för den goa värmens skull) och bara lyssnade på smattrandet från regnet. Men torra och varma.

Jag måste nästan nämna att förra gången vi övernattade vid Kroksjön, men då i ett annat vindskydd, så regnade det ocskå – och dessutom åskade det (se i bloggen).

Kvällsbrasa i regnet

Vinterkvällar kan bli väldigt långa när man är ute. Det finns inte så mycket att göra mer än att prata och att elda. Just i regnet var det senare inte särskilt lockande, men till slut kunde inte Lars sitta still längre. Han späntade lite av veden vi haft med oss och lyckades tända en liten brasa trots vätan.

Medan det hemtrevliga sprakandet från brasan blandades med regnets smatter åt vi lite snacks. Även hundarna. Mellan varven gick jag ut och värmde händerna framför brasan, innan jag skyndade in under taket igen. Man blir otroligt kall av fukt/väta, så jag var tacksam över renfällen som jag satt på.

Tidig kväll

Mörkret, tystnaden och regnet gjorde oss avslappnade och trötta, så vi började göra oss i ordning för natten ganska tidigt. Hundarna sover i sina egna sovsäckar och vi lyxade till det med både liggunderlag och renfällar (våra kommer från Dalum) till oss själva igen. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin kommer att vilja sova utan renskinn på vintrarna igen, för de är verkligen outstanding för att hålla värmen.

Efter 11 (elva!!!) timmar vaknade jag förvånad över att ha kunnat sova så länge. Trots busvädret hade jag sovit gott och ombonat och inte vaknat mer än någon enstaka gång när Balder stack in nosen i min sovsäck för att bli klappad lite innan han gick tillbaka till sin egen bädd. Min julklappssovsäck Rago Lady X-Tream från Helsport är verkligen fantastiskt fluffig och varm och jag är otroligt förtjust i den. Än har jag tyvärr inte haft möjlighet att testa den i riktigt låga temperaturer.

Efter regn kommer (nästan) sol

Till min glädje upptäckte jag att de hade slutat regna under natten. Visserligen droppade det fortfarande från de omgivande träden, och allting utanför vindskyddet var dyngsurt. Men vi hade det torrt och gott, och kunde njuta av en go frukost med fin utsikt.

Det fanns ingen stress utan vi tog oss god tid på morgonen. Efter en timme ungefär hörde vi röster över vattnet och jag såg några personer vid ett annat vindskydd. Förmodligen några som skulle ut och fiska.

Mot vidare äventyr

Själva hade vi packat våra saker, och var redo att ge oss av mot bilen. Promenaden var inte särskilt lång, men marken var blöt och hal, och från grenarna rann gårdagens regndroppar ner i n nacken medan vi gick.

Till vår förvåning stod vår bil helt ensam på parkeringen även när vi kom dit vid 11-tiden på förmiddagen. Vid våra tidigare besök vid Kroksjön har det i stort sett varit fullt här. När vi lastat in hundar och packning i bilen körde vi vidare för några fler stopp i vackra Risveden innan vi skulle åka hem.

Skönt att hundarna bär packningen själva

En sista reflektion från mig är att det är oerhört skönt nu när våra hundar bär sin egen packning. Tidigare har jag och Lars fått bära deras bäddar, mat, vatten, matskålar och Wilmas sov-overall i våra ryggsäckar. Det har tagit mycket plats.

Nu är Balder så gammal att han kan bära sin egen utrustning. Både han och Wilma har fått klövjeväskor från Nonstop Dogwear. De verkar stolta över att få bära sina väskor, och jag är tacksam över allt utrymme jag får i min egen ryggsäck.

Vill du veta mer om Kroksjön?

Kroksjön är en av alla sjöar som finns i området Risveden (se alla mina inlägg från området). I Risveden finns över 10 olika naturreservat, så det är ett eldorado om man vill upptäcka vacker natur. Runt Kroksjön, som är en populär sjö bland fiskare, finns fyra olika vindskydd. Det vindskydd vi sov i denna gång ligger på en udde i sjöns södra del. OBS! Det är mycket dålig mobiltäckning i Risveden.

Vägbeskrivning

Slutligen kommer såklart en vägbeskrivning: Naturreservatet Kroksjön ligger cirka 35 km nordost om Göteborg. Sväng mot Skogstorp i Skepplanda, sedan är det skyltat ”Risveden”. Stig och parkering för Kroksjön ligger strax efter sista boningshuset. Från parkeringen är det bara 700 meter tills man når sjön.

Och så den obligatoriska faktalänken som den här gången går till till Risvedens sida om Kroksjön

Inlägget Regnigt i vindskydd, Risveden dök först upp på Hemomkringvandring.

Det jag vill ska vara tongivande i mitt liv under 2023 är natur, vandring och friluftsliv – precis som innan. Därför kändes det extra bra att vi kunde ha vårt nyårsfirande mitt i naturen, och inleda året med en tältnatt.

Inga nyårslöften

Inför det nya året har jag inte avlagt några nyårslöften. Varken om att gå ner i vikt, ha en utenatt i månaden eller något annat. Istället vill jag fortsätta göra mitt bästa för att vara i nuet, utforska det jag har omkring mig, och glädja mig även åt små detaljer.

Visst har jag förhoppningar om att kunna gå nya leder, besöka nya naturreservat och se nya växter. Min önskelista är väldigt lång, men för mig är det viktigare med kvalitet än kvantitet. Därför får det ta tid. Jag ser hellre hälften så många ställen, men hinner titta på dem ordentligt än att rusa igenom dem.

Nyårsfirande med tältnatt

Tack vare att våra tonåringar hade andra planer kunde vi planera för nyårsfirande i skogen. Eftersom både jag och min sambo är ute mycket hade vi många förslag på platser som kunde passa. Till slut landade vi i att åka till Svartedalen i grannkommunen.

Vi slog upp tältet utanför naturreservatet

Den här gången valde vi inte någon av alla de vackra platserna som finns inne i naturreservaten. Istället slog vi upp vårt tält strax utanför reservatsgränsen, intill Kroksjön. Det var en vacker plats, och extra roligt att vi paddlade förbi strax nedanför tältplatsen 2020.

Det började redan skymma när vi kom fram runt klockan 15, och regnet hängde i luften. Därför prioriterade vi att få upp tältet snabbt och även att spänta upp ved så vi kunde elda i kaminen. En säck ved hade vi med oss ut. Några regnstänk hann vi få på oss innan vi kunde göra oss hemmastadda i tältet.

Eldning, middag och lugn tid

Sedan följde några väldigt lugna och härliga timmar. Vi satt och pratade, gosade med hundarna, eldade och lagade lite middag.

För oss var det här ett perfekt nyårsfirande, och ännu bättre för hundarna, som fick lugn och ro. Här ute i skogen var det ingen som sköt några raketer eller smällare. Runt klockan 17 hörde vi fyrverkerierna från Bohus fästning, och vid tolvslaget smällde det på avstånd från flera håll. Men för övrigt var det väldigt tyst.

Vi fick sova gott

Om jag ska vara ärlig så orkade vi inte vara vakna ända till tolvslaget, men det var bara 30-40 minuter kvar när vi sa godnatt. Hundarna somnade som stockar – Balder på sin sovsäck och Wilma i sin. Precis som vanligt.

Jag invigde faktiskt en ny sovsäck själv också – min julklapp som är en riktig vintersovsäck. Hittills har jag använt en 3-säsongssäck, men jag är så frusen av mig att jag verkligen behövde en varmare på vintern. Tyvärr fotade jag den inte, men jag sov som en prinsessa i den fluffiga sovsäcken (Helsport Rago X-treme Lady). Nästa gång ska jag försöka fota.

Underbar frukostplats

På årets första dag hade vi en otroligt vacker frukostplats precis utanför tältet. Dimman låg över sjön som delvis var istäckt. Här var det lätt att bara vara och starta det nya året på rätt sätt.

Jag önskar dig ett fint 2023

Det är inte alla som vill eller kan fira nyår utomhus, men jag är oerhört tacksam. Tack för att du läser mina inlägg – det gör mig alltid glad att veta att mina tips gläder andra. Jag önskar alla läsare och följare ett riktigt fint ute-år 2023, med detta bildspel (klicka för att öppna):

Vill du veta mer om Svartedalen?

Här kan du frossa i text och bilder från alla mina turer i Svartedalen – både i och utanför naturreservaten.

Avslutningsvis kommer en länk till Länsstyrelsen där du kan läsa mer om Svartedalen och naturreservaten här.

Inlägget Nyårsfirande i tält, Svartedalen dök först upp på Hemomkringvandring.

Att gå omkring i skogar som man känner väl är något alldeles speciellt, I alla fall är det så för mig. I helgen fick jag precis en sådan vandringshelg ”hemma” i Småland, 2,5 år efter flytten därifrån.

Egentligen en social resa…

Syftet med resan var egentligen inte alls vandring, utan vi skulle fira min mamma som fyllt 70 år och även träffa min ena syster som fått en bäbis. Men såklart passade vi på att få lite utetid när vi ändå var i mitt ”riktiga” hemomkring. Så när vi lämnat min dotter hos goda vänner i Eksjö åkte jag, sambon och hundarna utanför stan för en utenatt.

Övernattning i stuga längs Höglandsleden

Stugan vi hoppades kunna sova i ligger längs Höglandsleden, etappen som går mellan Eksjö och Klinten. Stugan är inte märkt på ledkartan, men jag har både gått och sprungit förbi den många gånger. Ifall den hade varit upptagen när vi kom fram (den går inte att boka) hade vi antingen åkt vidare till en annan stuga några kilometer längre bort, eller slagit upp tältet i skogen.

Men vi hade en otrolig tur, för stugan stod redo och väntade på oss. Den är inte isolerad och har ingen el eller vatten. Där finns heller inget dass, men den ligger i skogen, strax intill leden, och vid en fin äng.

Myskväll med brasa

Lars upptäckte att det stod en ”ny” kamin i stugan. Att kunna elda blev en riktig bonus för det hade vi inte räknat med. Men vi hade med oss en säck ved i bilen (som bara stod några hundra meter bort), så jag gick och hämtade några famnar.

Utanför föll ett stilla snöfall och temperaturen sjönk. Inne i stugan var det i stort sett samma temperatur som ute, men efter att Lars (eldmästaren av oss två) eldat en stund behövde jag inte längre sitta med tre lager kläder på mig.

Hundarna invigde sina sovsäckar

Vi fick en supermysig kväll i ett superlugnt tempo. Wilma och Balder fick premiärsova i sina hundsovsäckar (från Nonstop Dogwear). Jag är så glad att vi äntligen har hittat några, för vi har letat länge. Wilma tyckte först att det var lite konstigt, men sedan låg hon och gottade sig i sovsäcken hela natten. Och när hon steg upp på morgonen var hon varm på kroppen! Hon brukar frysa när vi sover ute.

Balder däremot, som är en alaskan malamute, tyckte att det var för varmt i sovsäcken, så han la sig ovanpå. Och det funkade det med. Botten i sovsäcken är nämligen som en fleecebädd, så han låg gott ändå. På morgonen gick vi några kilometer före frukost, men sedan var vi redo för en tur längs en av mina favoritsträckor av Höglandsleden.

Vandring Ingatorp – Vada Skure ravin t.o.r.

När vi hade packat in våra saker i bilen åkte vi till Ingatorp som ligger knappt 20 minuter bort. Därifrån följde vi Höglandsleden söderut mot Vetlanda-hållet, på etappen mot Bjälkerum.

Underbara mossar och lugna stiga

Vi fick fyra fantastiska timmar i natur som jag har saknat så oerhört sedan flytten till Orust. Jag har beskrivit etappen i tidigare blogginlägg*, så jag skriver inte så detaljerat idag, utan låter mer bilderna tala för sig själva. Men skvattramen måste jag nämna ändå – min favoritdoft och den fick jag en massa av längs den här turen.

Tidigare blogginlägg från etappen

• Höglandsleden Ingatorp till Vada Skure ravin t.o.r.
• Höglandsleden Bjälkerum-Ingatorp, 23 km

Ravinen kan man hoppa över

Jag bör även nämna att ravinen som vi vände vid inte alls är märkvärdig. Knappt så att man tänker att det är en ravin. Så om du går den här etappen, gå det som kallas för ”Alternativ väg”, inte ”Svårforcerad väg”. Förutom denna lilla sträcka var det en helt underbar tur.

Ännu en övernattning i stugan

Efter dagens tur åkte vi in till Eksjö för att äta middag hos min mamma. Min dotter och våra vänner som hon bor hos i helgen, kom också dit några timmar. Därefter bestämde jag och Lars att vi skulle chansa på att sova i stugan ytterligare en natt istället för att tälta. Anledningen var att det var väldigt smidigt att kunna stänga en dörr om hundarna på kvällen.

Vi fick ännu en mysig kväll i stugan. Efter att vi ätit lussekatter till adventsfrukost packade vi våra saker och städade ur stugan. Jag brukar ofta påminna om det i mina inlägg, och gör det även idag: Lämna din lägerplats finare än den var när du kom dit! Det blir roligare och trevligare för alla om man gör så.

Vandring några timmar i ”pappas skog”

Det var rätt bistert ute denna morgon. Visserligen bara några minusgrader, men vinden gjorde att det kändes extremt mycket kallare. Vi valde att åka till min pappas skog, eller rättare sagt före detta hans skog. Där har jag gått fler gånger än jag kan räkna.

Mycket hade ändrats på tre år

Trots att jag mycket väl visste hur vi skulle gå (både på och utanför stigar och skogsvägar) så vimsade jag bort mig ganska snabbt. Men vi hittade ändå en fin plats att laga lite mat på.

Glömde hundkopplen…

Mätta i magen gick vi vidare lite off-road tills vi kommit till den stig jag först hade tänkt att vi skulle gå på. Men det dröjde inte länge förrän Lars insåg att han glömt kvar kopplen i ett träd intill vår matplats.

Det innebar att vi fick ta en lite kortare runda än planerat, för att hinna gå tillbaka och hämta kopplen. Men vi var ändå ute i ungefär tre timmar och hundarna var lika lyckliga som jag över att gå i de här skogarna.

Efter turen åkte vi till Eksjö och hämtade min dotter, för att kunna åka till min ena syster i Jönköping. Där träffade vi även en annan av mina systrar – och min pyttepyttelilla systerdotter. Världens sötaste bäbis. Det blev en fin avslutning på vår mysiga vandringshelg i Småland.

För dig som vill veta mer

Höglandsleden är 44 mil lång och går genom fler kommuner på småländska höglandet. Vi gick en liten del av leden i Eksjö kommun. Längs etappen mellan Eksjö och Klinten ligger stugan som vi övernattade i.

Inlägget Mysig vandringshelg i Småland dök först upp på Hemomkringvandring.

Idag gick vi en tur i Kalvöns naturreservat som ligger i grannkommunen Uddevalla. För mig var det tredje besöket i reservatet, men för sambon var det premiär.

Flera stigar att välja mellan

Vi gick till scoutängen, Skänklinge uddar, Säleskär, Djupvik, Storebukt och sedan tillbaka mot fastlandet via spången. Rundan blev ungefär 9 kilometer, men man kan gå både längre och kortare – det finns många stigar att utforska här.

Kalvöns naturreservat bjuder på varierad natur

På Kalvön får man hav och klippor, krumma tallar och bokskog, hästar som betar fritt på ön och en massa växter. Idag såg jag till exempel rödmire, sylnarv, björkpyrola, frossört, bohusmarrisp, nysört, åkermynta, kustarun och rundsileshår.

Gammelskog och mossa

I ett område med gammelskog stannade vi och tog en lång rast. Om man tycker om gammal skog, mark täckt av mossa och harsyra och dessutom är svag för kustnära vandring så är det här naturreservatet absolut värt ett besök.

Kustmiljö – där övernattning är tillåten

Vid scoutängen finns både vindskydd med eldplats, dass, vedförråd, brygga och en liten strand. Det är en underbar plats som verkligen inbjuder till ett längre stopp.

Enligt skylt i anslutning till scoutängen får man inte tälta här, men på Länsstyrelsens webbplats finns inte övernattning med i föreskrifterna. Efter att ha mejlat dem har jag fått bekräftat från Västkuststiftelsen att Länsstyrelsens information är korrekt, och att man får övernatta i Kalvöns naturreservat.

Info för dig som vandrar med hund

Det finns några övriga punkter som jag skulle vilja lyfta fram, särskilt för dig som vandrar med hund.

Lösgående hästar i Kalvöns naturreservat

I Kalvöns naturreservat går det hästar sommartid. De är inte inhägnade, men de verkar väldigt lugna och vana vid både människor och hundar.

Brant trappa

Alldeles intill Storebukt finns en brant trappa till hjälp för att ta sig upp och ut på klipporna längs havet om man vill gå vidare mot Djupvik eller Scoutängen just den här vägen. Trappan är byggd i trä och är stabil. En del hundar, dock inte våra, kan ha problem med trappan.

Avslutning på min semester

Vi fick en jättefin tur i perfekt vandringsväder – en värdig avslutning på mina tre semesterveckor. Sträckan blev ungefär 9 kilometer och det tog oss 3 timmar och 15 minuter i behagligt ”se-oss-omkring-tempo”.

Uppdatering 2022-07-28: Om blommor

Några dagar efter mitt och sambons besök åkte jag tillbaka till Kalvön tidigt på morgonen – jag var där redan runt 05. Anledningen var att jag fått höra från Nalle Aspdalen att hon såg ryl därute dagen innan, och även knärot. Detta ville jag självklart inte missa.

Redan 350 meter från parkeringen fick jag se den första rylen. Precis där det kommer en en skogsväg från vänster sida växer rylen på höger sida om stigen. Bladen påminner om lingon, lika blanka, men har lite flikiga blad.

Det fanns också mängder av ryl till höger om stigen strax innan man kommer fram till spången. Till min stora glädje hittade även jag orkidén knärot, men inte på samma ställe som Nalle. Det är ju en av mina sommarfavoriter som jag alltid blir glad över att se.

Efter nästan två timmars strosande och fotograferande återvände jag till bilen – redo för en arbetsdag.

För dig som vill veta mer om Kalvöns naturreservat

Kalvön ligger i Uddevalla kommun. Lederna i reservatet är väl markerade och skyltade. Reservatskarta finns att hämta i små lådor både på parkeringen och vid scoutängen.

Så här hittar du till Kalvön

Längs väg 160 mellan Uddevalla och Henån (På Orust) svänger du mot Eriksberg och följer vägen tills du ser skyltning mot Kalvöns naturreservat. Följ skyltningen och parkera på den stora grusytan före bommen ner mot vattnet. Koordinater till parkeringen: 58°16.254’N 11°38.396’E

Här kan du läsa mer

– Mitt inlägg från favoritleden på Kalvön (gul) inklusive tältnatt
– Mitt blogginlägg från första besöket i Kalvöns naturreservat

I boken ”Bohuslän vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket var det tur 36 (Kalvön runt, norra slingan, röd markering) och tur 37 (Kalvön runt, södra slingan, blå markering) som vi gick den här gången.

– Länk till Uddevalla kommuns fina beskrivning av Kalvön och vad du kan uppleva där
– Mer information om naturreservatet hittar du på Länsstyrelsens webb

Och här är ett Instagraminlägg från mitt förra besök, som jag ännu inte hunnit skriva om i bloggen.

Inlägget Kalvöns naturreservat, Uddevalla dök först upp på Hemomkringvandring.

I morse bestämde jag mig för att ta en liten tur i närområdet medan familjen sov. Tännäsberget låg nära till hands så jag satte hundarna i bilen och körde ner till Fiskecentrum utanför Tännäs.

Charmigt och lättgått genom byn

Från Fiskecentrum passerar stigen mot Tännäsberget först bron över Tännån. Därefter svänger man in på en lummig ”gata” mellan hagar och hus genom byn.

Doften från blommande hägg fyllde luften, och det dröjde inte länge förrän vi kom fram till Härjebrygg där leden korsar vägen.

Upp mot Tännäsberget

Härifrån och upp till Bergsvägen som man går på upp mot Tännäsberget var stigen inte särskilt trampad. Jag fascinerades av mängden daggkåpor som stod i blom. Efter nattens regn var de extra vackra.

Bergsvägen var lätt att gå, men sedan övergick den i stig som gick stadigt uppåt. Just nu var den ganska blöt, men det var inga problem att gå den med vanliga kängor.

Flera utsiktsplatser

Från leden är intressanta platser märkta med skyltar, till exempel en fångstgrop, och utsiktsplatser. Jag såg en massa hjortonblommor, gammal skog klädd i lavar och vyer som skymtade mellan träden hela tiden jag gick uppe på Tännäsberget.

När vi kom fram till den stora utsiktplatsen, som dessutom är försedd med skyddsstaket, stannade vi en stund. Rakt under mig såg jag kyrkan nere i Tännäs, och terrassodlingarna runt samhället bredde ut sig. Dessutom såg jag även ner till Fjällbyn där familjen fortfarande låg och sov i stugan.

Tillbakavägen till Fiskecenter

Ner från utsiktsplatsen gick det snabbt via stigen som kommer ut på en grusväg. Den följer man något hundratal meter innan man svänger av på Bergsvägen. När man kommer till stigen som leder ner mot Härjebrygg går man sedan samma väg tillbaka till Fiskecentret som man gick på utvägen.

Vi var tillbaka på parkeringen efter ungefär en och en halv timme, och jag var full av nya vackra intryck. Extra glad blev jag över den lilla kattfoten jag hittade strax före bron.

För dig som vill veta mer om Tännäsberget

Rundturen ”Tännäsberget” är Funäsdalens tur nummer 450. Den är 5 km och startar och slutar vid Fiskecentrum, strax utanför Tännäs. Enligt informationen ska den vara medelsvår, men jag bedömde den som lätt.

I boken ”Funäsfjällen, Helags och Ljungdalsfjällen – vandringsturer och utflykter” kallas turen för ”Byturen”.

Länkar till mina andra turer i Härjedalen

Här hittar du det jag skrivit om mina andra turer i Härjedalen.

Mina Instagrambilder från Funäsfjällen

[instagram-feed feed=13]

Inlägget Tännäsberget på morgonturen dök först upp på Hemomkringvandring.

Beräknad läsningstid: 12 minuter

I lördags kände jag att det var alldeles för längesedan jag gick någon längre sträcka här på Orust. Så jag frågade min sambo Lars om han kunde skjutsa mig till Nösund. Planen för dagen var att gå del två av Pilgrimsled Orust. Etappen är 19 kilometer och går mellan Nösunds kapell och Morlanda kyrka, eller vice versa.

Vandring på kända stigar i Nösund

Eftersom jag har vandrat en del runt Nösund hade jag gått en del av etappen tidigare. Men det gjorde mig ingenting, för stigarna runt Nösund är riktigt mysiga och fina att gå. Efter några hundra meter längs den lilla asfaltsvägen svängde jag in på stigen som leder förbi både Trappbergen och Kvarnberget. Vill du se fler bilder härifrån kan du kolla mitt inlägg från när Lars och jag gick Stora Rösleden förra våren.

Sedan gick Balder och jag vidare på tydligt markerad skogsstig tills vi kom till husen högst upp i samhället. När jag gått nerför en asfalterad backe förbi några hus svängde leden mot havet, och följde sedan strandpromenaden mot Nösund.

Genom Nösund och mot Boxviks Vette

När vi passerade Nösund kikade jag in mot Nösundsgården, men såg inte mina vänner Lisbeth och Stickan. Här kan jag annars rekommendera att man gör ett stopp. De har både vandrarhem, hotell och tidvis även café.

Avstickare till Arekullen

Strax efter Nösundsgården svänger pilgrimsleden in mellan husen. Här har jag gått ganska många gånger, både när jag gick Hjortsbackenleden och när jag gått till Boxviks Vette. Om du har tid tycker jag att du ska göra en avstickare direkt efter samhället upp till Arekullen (se Hjortsbackenleden). Avstickaren är bara några hundra meter tur och retur, men brant och vacker.

Ytterligare en avstickare – till Boxviks Vette

Pilgrimsleden mot Morlanda går genom ett typiskt ”bohuslänskt” landskap med lövskog mellan små västkustberg. Den är tydligt markerad och lätt att gå det här avsnittet. Till största delen går man på skogsväg där det kommer att lysa blått av blåsippor om bara några veckor. Men än så länge såg jag bara blad.

Om du vill titta på en ravin kan du svänga av mot Vargklyftan (se i slutet av detta blogginlägg) och sedan gå tillbaka till leden.

Dessutom kan du göra en riktigt fin avstickare på cirka 700 meter enkel väg för utsikt mot havet och skärgården från Boxviks Vette (se inlägg med bilder).

Först lite asfalt – sedan fika i en glänta

Även efter att jag passerat skylten mot Box Vette gick leden på skogsväg ända tills jag skymtade havet igen, ovanför Röd. Där får man dock gå på asfalt i en lång nerförsbacke innan man svänger av in mot skogen igen.

Helt plötsligt tittade solen fram, precis när vi passerade en underbar glänta i skogen. Därför bestämde jag mig för att det var dags för en liten fikapaus. Både Balder och jag slog oss ner och njöt av sol och fruktsallad (även att han hoppade över apelsinbitarna).

Skyltarna pekade visserligen mot Morlanda.. men…

När vi lämnat vår glänta fortsatte vi på skogsvägen. Omgivningarna var lika rogivande och vackra som de varit i stort sett hela vägen.

Men helt plötsligt kom jag till en korsning där skyltarna sa att jag skulle vända och gå tillbaka för att komma till Morlanda.

Skyltarna pekade fel

Till att börja med tänkte jag att jag kanske blivit snurrig vid fikat och gått åt fel håll. Men i så fall borde jag ha passerat här tidigare, och jag kände inte alls igen mig. Jag bestämde mig dock för att inte följa skyltarnas råd efter att jag tittat på kartan. Och jag hade rätt – om man följde skylten som pekade mot Nösund gick man mot Morlanda. Och tvärtom.

Sedan var vi nästan framme vid väg 178

Snart var vi framme vid väg 178 som går mellan Varekil och Ellös här på Orust. Till min stora glädje slapp vi korsa den trafikerade vägen. Istället gick vi under den genom en tunnel, vilket var mycket bra ordnat av Pilgrimsled Orust.

Detta var i höjd med återvinningscentralen, strax ovanför backen där Husebyledens parkering ligger. Så nu gick jag återigen på välkända stigar där jag gått många gånger.

Gå genom bokskogen Himlabacken istället

Jag skulle rekommendera att du svänger vänster, istället för höger, när du gått in på stigen bredvid återvinningscentralen. Då följer du Husebyleden förbi fornborgen, nerför backen och håller sedan höger nedanför berget. Därefter går du uppför Himlabacken, vår vackra bokskog.

Om du följer stigen genom bokskogen kommer du efter en knapp kilometer fram till Pilgrimsleden och svänger då vänster om du ska fortsätta mot Morlanda.

Innan jag visste ordet av var jag i Morlanda

Jag hade väntat mig en lång och slingrande tur inne i Morlanda naturreservat. Kanske till och med förbi Svens Altare. Men jag insåg sedan att det är etappen mellan Röra och Morlanda som passerar där. Och även leden Orust Tvärs som jag gått några gånger.

Så helt plötsligt hade vi bara en nerförsbacke kvar innan vi skulle gå den korta biten på grusväg fram till Morlanda kyrka. Den allra sista biten på kanske 400 meter går längs asfaltsväg. Balder och jag kom i mål vid kyrkan efter 4 timmar och 38 minuter. Sträckan blev 19,44 km och vi hade även haft en längre fikapaus längs vägen. Och jag var väldigt nöjd efter dagens avkopplande och fina tur.

Sammanfattning och länkar

Vad kan jag säga för att sammanfatta de här 19 kilometerna? Naturskönt i varierade naturtyper , och underlaget består till största delen av skogsväg och stigar. 

Pilgrimsledens olika etapper (och länkar till mina inlägg om dem)

• Långelanda kyrka – Stala kyrka, 10,7 kilometer
• Stala kyrka – Tegneby kyrka, 6,5 kilometer
• Tegneby kyrka – Nösunds kapell, Brattebräcka, 11,2 kilometer (januari 2022)
• Nösunds kapell – Morlanda kyrka, 19 kilometer (mars 2022)
• Morlanda kyrka – Röra kyrka, Göksäter, 13 kilometer
• Röra kyrka – Stala kyrka, 10 kilometer
• Röra kyrka – Torps kyrka, 12,8 kilometer (november 2021)
• Torps kyrka – Myckleby kyrka, 9,0 kilometer (november 2021)
• Myckleby kyrka – Långelanda kyrka, 12,6 kilometer (oktober 2021)

Länk till ledens webbsida

Självklart delar jag även med mig av länken till Svenska Kyrkans beskrivning av Pilgrimsled Orust.

Har du också gått etappen, eller är intresserad av att göra det, skriv gärna en kommentar här nedanför.

Inlägget Pilgrimsled Orust: Nösund – Morlanda, 19 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Innan jag flyttade till Orust hade jag en del fördomar om pilgrimsleder. Till exempel trodde jag att de enbart går längs vägar, och att det inte är någon naturupplevelse att gå dem. Tack vare att jag stött på delar av Pilgrimsleden Orust under mitt år här har jag insett att jag hade fel. Pilgrimsleder kan gå längs skogsstigar och i krävande terräng. De kan också bjuda på stora naturupplevelser. Men tyvärr gjorde inte etappen mellan Torp kyrka och Röra kyrka det.

Etappen Torp-Röra bestod mest av väg

Måhända har jag blivit bortskämd efter de fina etapper jag gått den senaste veckan (Långelanda-Myckleby-Torp) för jag blev besviken igår. Då gick jag mellan Torp kyrka och Röra kyrka, och hade förväntat mig fler charmiga, lantliga vägar och stigar. Istället gick jag kilometer efter kilometer längs väg. Först var det grusväg, och jag väntade hela tiden på att den skulle övergå i skogsväg. Men det hände aldrig.

Istället mynnade den ut på en mindre asfalterad väg som passerade några gårdar. Därefter kom vi ut på en ännu större asfaltsväg in mot Henån, och till slut fick vi gå upp emot en kilometer längs Orusts mest trafikerade väg. Nummer 160 som går till fastlandet i Uddevalla, och över grannön Tjörn mot fastlandet (Stenungsund).

Hastighetsbegränsningen säger att man får köra 80 km/h och vägrenen är inte särskilt bred. Även om Balder är en stor och stark hund, så tyckte han det var otäckt med all trafiken. När vi till sist svängde av fortsatte vägen förbi hus och gårdar – på asfalt.

Söker vackra vyer bredvid vägen

Vanligtvis är jag positiv och ser alltid det vackra omkring mig. Men för en gångs skulle tyckte jag att det var svårt. Jag såg inte så mycket som jag upplevde som vackert (och jag ber de boende längs vägen om ursäkt om jag sårar er). Visst är det vackert med odlingslandskap, och med böljande kullar med lövträd, hagar med hästar och får.

Men när vägen går parallellt med den stora vägen och jag hör bilar hela tiden så har jag lite svårt att få den rätta känslan. Med tanke på hur mycket trafik det gick där nu, en vardagseftermiddag i november, så kan jag tänka mig hur det är i semestertider. Vill man ha stillhet och ro är inte den här sträckan optimal.

Inte heller är den snäll mot fötter och knän, om man har problem med lederna. Jag är oerhört tacksam att jag inte gick i vandringskängor på detta hårda underlag.

Äntligen övergick asfalten i grusväg

Till slut svängde vi in på en grusväg som vi skulle följa ändra fram till Röra kyrka. Jag kände förväntan, men tyvärr hände det inte något särskilt spännande de kilometer vi hade kvar. Vi gick och gick, och det kändes mest som en transportsträcka. Men om jag hade hade haft med mig en kompis som jag inte träffat på länge hade jag kanske inte tänkt så. Då hade jag bara pratat och gått, och knappt lagt märke till var vi gick.

Eftersom vi gick på väg hela tiden gick den här etappen ganska snabbt. Ungefär två timmar tog det mig och hunden Balder att gå de 12,8 kilometrarna mellan Torps kyrka och Röra kyrka. När vi kom runt sista kröken och såg kyrkan var det nästan så att jag ropade ”Halleluja”! Äntligen var vi i mål.

Tyvärr tror jag inte att jag kommer att gå denna etapp igen, om det inte blir så att jag ska gå hela Pilgrimsleden Orust i ett svep någon gång framöver.

För dig som vill vet mer om Pilgrimsleden Orust

Pilgrimsleden Orust ska enligt uppgift vara 90 kilometer lång, men när jag lägger ihop delsträckorna får jag det till 105 km. Svårighetsgraden bedöms variera mellan medel och svår. Leden går mellan åtta vackra kyrkor på Orust. Via stigar, kuperad terräng och småvägar får man uppleva hav, berg och inland.

Alla delsträckor börjar och slutar vid en kyrka – där man även har möjlighet att fylla på sin vattenflaska och använda toalett. Dessutom ska det finnas en brevlåda med kartor/pilgrimspass och en stämpel vid varje kyrka.

Pilgrimsledens olika etapper (och länkar till mina inlägg om dem)

• Långelanda kyrka – Stala kyrka, 10,7 kilometer
• Stala kyrka – Tegneby kyrka, 6,5 kilometer
• Tegneby kyrka – Nösunds kapell, Brattebräcka, 11,2 kilometer (januari 2022)
• Nösunds kapell – Morlanda kyrka, 19 kilometer
• Morlanda kyrka – Röra kyrka, Göksäter, 13 kilometer
• Röra kyrka – Stala kyrka, 10 kilometer
• Röra kyrka – Torps kyrka, 12,8 kilometer (november 2021)
• Torps kyrka – Myckleby kyrka, 9,0 kilometer (november 2021)
• Myckleby kyrka – Långelanda kyrka, 12,6 kilometer (oktober 2021)

Avslutningsvis: Användbara länkar

– Västsveriges beskrivning av Pilgrimsleden Orust
– Så här beskriver Svenska Kyrkan leden
– Följande information finns hos Orust kommun

Inlägget Pilgrimsled Orust: Torp – Röra, 12,8 km dök först upp på Hemomkringvandring.

På grund av hälsoskäl ställde jag och Lars in vårt sova-ute-fredagsmys den här veckan. Men på lördagen kände i alla fall jag mig pigg nog att ta mig ut. Först och främst så längtade jag efter att få sova ute igen (trots utenatt tidigare i veckan). Men jag ville även vandra – så jag letade efter en lämplig rundslinga och valde Skarsjöleden i Ljungskile.

Har sneglat på Skarsjöleden i över ett år

Förra sommaren gick vi en liten del av Skarsjöleden första dagen av RESUL Four Day March. Och jag har sneglat på den sedan dess. Visserligen är den inte mer än 8,5 kilometer, men jag hade läst att den är kuperad och förväntas ta 3-4 timmar att gå. Så jag tyckte den kändes som ett ”lagom” val nu när jag är lite seg av borrelian och antibiotikan.

Till Stora Skarsjön utanför Ljungskile är det bara 16 kilometer från mig på Orust, så det tog inte lång tid att köra dit. Jag parkerade vid vattenverket och gick upp mot sjön och det första vindskyddet. Där svängde jag höger in på Skarsjöleden (följ röda markeringar) och gick alltså leden motsols.

Härlig natur längs hela Skarsjöleden

Den här leden är fantastiskt härlig att gå. Precis som jag läst är den kuperad, vilket gör att man ständigt går uppför eller nerför. Man får se upp var man sätter fötterna, för det är fullt av rötter och stenar längs stigen. Bredvid växer granskog. Eller lövskog. Beroende på var längs leden du är.

Dessutom finns trappor och spänger på flera platser. Och mossig skog, bergväggar och bäckar. Vill man ta god tid på sig och stanna och äta eller laga mat finns två vindskydd med ordentliga eldstäder längs sjön. På många uddar och utsiktsplatser finns även mer provisoriska eldstäder.

Medan jag gick runt sjön njöt jag i fulla drag. Ömsom gick man vid strandlinjen och ömsom högt ovanför längs någon bergskant. Slutligen måste jag säga att man verkligen har lycktas med dragningen av Skarsjöleden. Den går exakt hela vägen bredvid vattnet och det är så härligt att konstant få skymtar av sjön.

Övernattning nästan under bar himmel

Jag hade lovat att ta med mig vovven Balder så att han skulle få göra av med lite energi. Det var faktiskt första gången som jag skulle övernatta själv med honom, men det gick jättebra. Eftersom vårt grannland i väst igår hade sin #nattinaturen som anordnas av Norsk Friluftsliv tänkte jag att vi kunde hänga på härifrån Sverige.

Längs Skarsjöleden finns många uddar att utforska och en av dem valde jag och Balder ut till sovplats. Det var en udde där leden inte svängde ut. Så vi fick ett eget litet universum där vi kunde tillbringa några timmar i lugn och ro innan det blev sovdags i mörkret.

Själv sov jag i vindsäck på marken, vilket jag tycker är helt underbart. Dock bara lånad, tyvärr. Balder sov på sin hoprullbara bädd intill mig, och med långlina fäst i ett träd. Han var superduktig och sov hela natten. Förutom 3 gånger när han väckte mig för att få lite gos. Vilket han fick innan jag drog in armen igen för att undvika alla mygg.

När vi steg upp klockan 05.30 var jag helt utvilad och pigg på att fortsätta utforska Skarsjöleden. Vi gick bara 1,5 kilometer på kvällen, så vi hade det mesta kvar. Till att börja med fick jag ha pannlampan på för att inte snubbla i mörkret. Men ganska snart var morgonljuset denna grå morgon tillräckligt för att navigera i.

Sammanfattning av Skarsjöleden

För mig och Balder tog det 3 timmar att gå själva Skarsjöleden. Men då hade vi inga fikapauser eller liknande. Detta är en led som jag verkligen kan rekommendera, för den var vacker hela vägen. Men den verkar vara populär, och det brukar alltid generera minuspoäng från min sida om det är mycket folk. När vi kom ut igår kväll satt en familj och grillade vid det första vindskyddet, i en vik fanns både ett tält och en hängmatta och vid det andra vindskyddet var det också folk.

Men som vanligt gäller att det finns tider på dygnet då det är mer, respektive mindre, folk. Så man kan ju själv välja lite när man går ut. På den sträcka vi gick i morse såg vi inte en enda människa. Och den enda vi hörde var någon som låg och sov i vindskyddet och snarkade högljutt.

Slutligen lite länkar

Som vanligt avslutar jag med lite användbara länkar. Först ut är en beskrivning av Skarsjöleden i Ljungskile (Uddevalla kommuns webb). Där finns även en bra karta över leden och information om parkeringsplatser. Här parkerade jag (vid vattenverket).

Mina instagraminlägg från Skarsjöleden

[instagram-feed feed=5]

Inlägget Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile dök först upp på Hemomkringvandring.

Detta inlägg är en del av ett betalt samarbete med Destination Läckö-Kinnekulle

För någon månad sedan blev jag kontaktad av Destination Läckö-Kinnekulle. Anledningen var att de ville undersöka om jag kunde provgå en del av Bisofärleden, och sedan skriva om den i bloggen. Biosfärleden är 138 kilometer lång, och uppdelad i 9 etapper genom Lidköping, Götene och Mariestads kommuner. Jag läste på lite om vad ett biosfärområde är och tackade sedan ja.

Att bli tillfrågad om att skriva om en led som går i ett område som utsetts av Unesco som ett av världens modellområden för ekologisk, social och ekonomisk hållbar utveckling känns som en ära. Så här såg programmet ut (klicka på länkarna för mer information):

Dag 1

Vandring etapp 7 Äskekärr-Lugnås, 17 km
– Övernattning Lugnåsberget Ekohotell
– Guidad tur i Qvarnstensgruvarn i Lugnås

Dag 2

Vandring etapp 8 Lugnås Kyrka-Karleby, 12 km
Vandring etapp 9 Karleby-Mariestad, 14,5 km
– Qvarnstensgruvan i Lugnås
– Lisas trädgård
– Lunch på Mariestads Golfklubb
– Middag på Restaurang Sand, Mariestad
– Övernattning på Hotell Aqva, Mariestad

Dag 3

– Frukost på Hotell Aqva, Mariestad
– Hjelmsäter naturreservat (egen utflykt på hemvägen)

Inlägget Biosfärleden – vilken ära att få provgå dök först upp på Hemomkringvandring.

För ett tag sedan snubblade jag över ett tips om en vandringsled i Uddevalla. Snäckskalstriangeln skulle den heta. Eftersom jag inte hade hört talas om leden googlade jag på den, men hittade i stort sett ingen information alls. Förutom några tidningsartiklar från hösten 2020 där det stod om en planerad vandringsled. Efter en kontakt med den ansvariga hos Uddevalla kommun fick jag veta att leden ännu inte var klar. Men jag blev ombedd att lämna feedback om jag gick den.

Kuröds skalbankar – dagens första naturreservat

Snäckskalstriangeln kommer att starta och sluta vid Skalbanksmuséet i Uddevalla. På de kalkrika markerna i reservatet växer det minst 400 kärlväxter som i sin tur lockar till sig en rik fjärilsfauna. På grund av den låga temperaturen fick vi dock inte se mycket av det just idag när vi gick där. Kuröds skalbankar är världens största kända skalgrusbank, och landskapet är otroligt häftigt där det böljar fram.

Jag förälskade mig i detta lilla naturreservat och ska försöka få med mig familjen hit inom en snar framtid. Men idag gick Sofia, jag och hundarna vidare ut i skogen efter att vi följt Bohusleden och Snäckskalstriangeln (som följs åt) genom Kuröds skalbankar.

Längs Bohusleden, etapp 13

Stigen var lätt att följa genom skogen. För det första var den välskyltad och för det andra var den alldeles lagom vältrampad. Visserligen är detta en ganska stadsnära led, så bitvis anade man att man passerade industrier och längs många pariter hör man trafikbrus. När vi kom till Stora och Lilla Köperödssjön efter några kilometer valde vi att sätta oss i solen och se ut över det glittrande vattnet medan vi åt frukost.

Efter vår rast gjorde vi en liten avstickare till vindskyddet som Sofia sett på kartan. På grund av att det gick ytterligare en stig från vindskyddet behövde vi inte gå fram och tillbaka samma sträcka, utan kunde följa en stig som sedan anslöt till Snäckskalstriangeln.

Nedre Bäveån – dagens andra naturreservat

Innan vi visste ordet av var vi framme vid Nedre Bäveåns naturreservat. Det är till största delen betesmarker, med ett mycket rikt fågelliv. Vandringsleden följer kanten av reservatet, men för den som är intresserad av fåglar fanns ett stort fågeltorn mitt inne i reservatet.

Ån som flöt genom reservatet var oerhört vacker. Särskilt idag när solen strålade och löven började spricka ut på träden. Fastän solen sken och värmde så var vindarna isande kalla, och det kändes stundtals som om det var minusgrader.

Transportsträcka när lederna gick åt varsitt håll

Strax kom vi fram till en större väg där jag till min stora lycka hittade årets första sommargyllen.

Direkt efter att vi korsat vägen delade sig lederna. Bohusleden fortsatte rakt fram, och Snäckskalstriangeln svängde till höger. Dock var inte detta så tydligt markerat i korsningen, så det kommer jag att ta med på listan till kommunen. Den över föreslagna åtgärder. På höger sidan gick en större väg och på vänster sidan fanns en motorbana där cross-körning pågick för fullt. Därför kan man inte direkt säga att detta var en fridfull del av leden. Den enda höjdpunkten på några kilometer var trädet där markeringen för Snäckskalstriangeln (precis efter en nybyggd bro) hade gnagts av av en bäver….

Efter detta följer några kilometers vandring på nysladdad grusväg och det finns inget intressant vid sidan av vägen. Förutom berget på vänster sida som är klätt i härlig grön mossa. När magarna kurrade tillräckligt högt, och vi precis svängt in på en stig, stannade vi för lite lunch.

Mätta och nöjda gick vi vidare längs stigen vi nyss svängt in på.

Ramseröd – dagens tredje naturreservat

Och så kom vi fram till det tredje naturreservatet; Ramseröds naturreservat. I själva verket blev detta dagens stora höjdpunkt. Först och främst för att vi inte hade några som helst förväntningar. Men även för att det var en fantastisk plats.

Därför njöt jag extra mycket av den kuperade, mossiga, frodiga sprickdalen, där bäcken forsade fram.

Utöver detta var lyckan total när Sofia, som gick en bit framför mig, ropade att hon hittat en vätteros, Lathraea squamaria. Därför avslutar jag med en bild på den, och tröttar inte ut dig med att skriva vad vi tyckte om de sista kilometrarna då vi gick på en asfaltsväg parallellt med väg 44 (som vi sedan fick gå över via en bilbro innan vi var tillbaka vid muséet). Summa summarum: De tre naturreservaten var verkligen värda besök. Vart och ett av dem. Men leden hade tyvärr för många, och för långa, partier på väg för att jag ska falla för den.

Förresten, jag bör kanske även berätta att leden, inklusive avstickaren till vindskyddet, är mellan 18 och 19 kilometer. Vi var ute i 6 timmar, men då åt vi både frukost och lunch längs vägen, stannade för att låta hundarna bada vid ett tillfälle och fotade en hel del.

Länkar för dig som vill veta mer om det som finns längs Snäckskalstriangeln

• Skalsbanksmuséet i Uddevalla – här startar och slutar Snäckskalstriangeln
• Naturreservatet Kuröds skalbankar
• Ramseröds naturreservat – naturskön sprickdal
• Nedre Bäveåns naturreservat – betesmark med rikt fågelliv
• Bohusleden etapp 13 (som Snäckskalstriangeln sammanfaller med) – Glimmingen-Bjursjön

Inlägget Snäckskalstriangeln – kommande led i Uddevalla dök först upp på Hemomkringvandring.

Min sambo och jag är oftast ute på någon liten tur varje helg. Men vi tycker att det är roligt om även våra tonåringar är med ibland. Vi har en viss förståelse för att de inte uppskattar att sova i tält året om. Därför bokade vi istället Krokestugan, en övernattningsstuga i Herrestadsfjället, under påskhelgen.

Krokestugan – en av Friluftsfrämjandets stugor

Tidigare har vi vuxna sovit i Herrestadsfjällets naturreservat vid två tillfällen (se länkar längre ner i inlägget). Den här gången hyrde vi Krokestugan, vid sjön Stora Krokevattnet. Givetvis hade vi en plan för hur dygnet i stugan skulle bli så roligt som möjligt för tonårsdottern: Fiska, paddla kanot, tälja, spela kort, äta godsaker. Dock ställde vädret till det lite för oss. Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg.

När vi kom fram till stugan strax efter lunchtid på påskdagen var det växlande molnighet. På grund av de kraftiga vindarna kändes det betydligt kallare än de få plusgrader vi såg på termometern. Vi ställde in all packning i Krokestugan och sedan gick vi på upptäcktsfärd längs viken och ut på udden. Rätt snart började magarna kurra, så vi passade på at laga lite mat i en av de fina eldstäderna som finns i anslutning till stugan. Där finns också flera bord och bänkar. Både precis vid stugan, och inne i tallskogen ett hundratal meter bort. Dottern hade framfört önskemål på köttbullar och mos – så då fick det bli det.

Vädret var inte på vår sida

Medan vi åt friskade vinden i allt mer och himlen blev mörkare och mörkare. Dottern valde att gå in och sätta sig i stugan och spela på telefonen en stund, med benen under en filt. Vi andra passade på att ta en liten promenad längs stigen vid sjön, trots att vädret blev allt tristare. Det var inte den skönaste promenaden, men om inte annat så var det bra att hundarna fick röra på sig lite innan vi skulle in i stugan.

När vi väl kommit in kändes det som om det var dags att tända i kaminen. Eftersom Lars tycker att jag behöver bli bättre på att tända med hjälp av tändstål tänkte jag träna på just det. Under promenaden hade jag därför plockat gräs, torr ljung och näver från en nedfallen björk för att ha att tända. Segerviss tog jag fram mitt fina tändstål (för vad skulle kunna gå fel med de förutsättningarna), men hur mycket gnistor jag än fick så blev det ingen eld. Till slut blev min 13-åriga dotter så otålig att hon tog ifrån mig tändstålet, drog två drag och så brann min lilla gräshög.

Utanför tjöt vinden och Lars klocka varnade för storm. Men på oss gick ingen nöd. Brasan sprakade hemtrevligt i kaminen och snart började värmen sprida sig inne i Krokestugan. Kvällen gick snabbt med prat, pysslande med hundarna och så grillade vi korv och marshmallows direkt i kaminen. Riktig höjdarkvällsmat.

Som ordspråket säger så går tiden snabbt när man har roligt och innan vi varken hunnit sitta och tälja tillsammans, eller spela sällskapsspel, var vi så trötta att det fick bli läggdags.

Morgontur längs bohusleden, etapp 14

Jag måste erkänna att jag sov väldigt dåligt denna natt, men det var absolut inte stugans fel. Inte heller mitt sällskaps fel. Det var bara det att kaminen var så effektiv, och stugan så tät, att det blev oerhört varmt att sova i sovsäck. Men när morgonen grydde steg jag glatt upp och tog ut hundarna på lite rastning. Även att det fortfarande blåste så låg vindstyrkan på mer normala nivåer. Dessutom såg jag att solen kämpade för att jaga bort molnen.

Hundarnas mat spred jag ut på marken så att de fick leta efter den och vatten drack de direkt ur sjön. Själv lyxade jag till det och använde det fina utedasset (mulltoan) som står strax bakom stugan innan jag tog med mig den äldre hunden på en morgontur. Valpen fick stanna kvar i stugan med husse och lillmatte under tiden. Bara något hundratal meter från stugan passerar etapp 14 av bohusleden, och jag följde den fram till Hällerstugan som ligger 3,8 kilometer bort. Även denna stuga ägs av Friluftsfrämjandet.

På udden vid sjön nedanför Hällerstugan ligger en fin grillplats, och även en badbrygga. Precis utanför huset finns ett dass. Och bohusleden passerar bokstavligt talat exakt utanför husknuten. Den här stugan är inte en av de öppna stugorna, utan den går precis som Krokestugan att hyra. Eftersom vi har planerat in en liten släktaktivitet här framöver ville jag reka lite på platsen. Sedan fortsatte jag mot Ålslån. Längs vägen passerade jag resterna av en kvarn. Det var väldigt vackert med bäcken som flöt alldeles bredvid vandringsleden.

Det börjar bli frukostdags

Framme i Ålslån vände jag och gick tillbaka mot stugan för att äta lite frukost tillsammans med familjen. Leden var mestadels mycket lätt att gå, och den går genom varierande terräng. Mossig skog, förbi sjöar och myrar. Medan solen lyste upp landskapet gick det inte att göra annat än att le och må bra där jag gick.

Efter ungefär 2 timmar, och knappt en mils vandring, var jag och hunden Wilma tillbaka vid Krokestugan. Lars hade tänt en brasa i kaminen så det var välkomnande varmt. Till och med dottern som inte direkt hade varit eld och lågor dagen innan, i gråvädret, steg upp och var soligare till sinnes.

Efter att vi ätit packade vi ihop våra saker, städade ur stugan och njöt sedan av en timma tillsammans ute i solen innan vi gick den lilla biten till bilen för att åka hem. Jag är oerhört tacksam för detta dygn, även att det hade kunnat bli ännu bättre om vi kunnat fiska och paddla som planerat. Men det kommer (förhoppningsvis) fler dagar!

Krokestugan kan du hyra av Friluftsfrämjandet i Uddevalla

Vissa av stugorna i Herrestadsfjällets naturreservat kan du hyra hos Friluftsfrämjandet i Uddevalla (länk). Följande stugor går att boka/hyra:

• Kärrestugan
• Krokesugan
• Hällerstugan

Dessutom har Friluftsfrämjandet några stugor (Kölnestugan och Kåtan) i naturreservatet som står öppna dygnet runt, året runt. I dem får du samsas med andra vandrare.

Länkar till fler inlägg från Herrestadsfjället

Eftersom vi verkligen tycker om området har det redan hunnit bli några besök i Herrestadsfjället i år.
– Kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat (övernattning)
– Skridskor och grillning på familjeutflykt
– Må-bra-tid i Kärrestugan, Herrestadsfjället (övernattning)
– Till Herrestadsfjället i jakt på snö

Inlägget Påskdygn i Krokestugan, Herrestadsfjället dök först upp på Hemomkringvandring.

På senaste tiden har Lars och jag övernattat på många fina platser. Den här helgen stod kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat på vår agenda, och jag är glad att vi verkligen kom iväg. För det första var det otroligt vackert runt kåtan. Och för det andra var det lyxigt att sova i en så vindtät och rymlig byggnad. Men nu går jag visst händelserna i förväg – åter till ordningen!

På väg till ovanlig sovbyggnad – en kåta

Precis som vanligt åkte vi hemifrån direkt när jag slutade jobba på fredagen. Eftersom Herrestadsfjällets naturreservat ligger i grannkommunen Uddevalla så krävdes ingen lång bilfärd. På grund av att vi har med vår valp (Balder) kan vi inte gå så långt, så vi parkerade vid Metsjön istället för att gå någon av lederna fram. Från Metsjön följde vi Bohusleden i ungefär en och en halv kilometer. Underlaget var skogsväg och lätt att gå. Längs vägen passerade vi Krokestugan – som vi för övrigt har bokat av Friluftsfrämjandet i Uddevalla för lite familjetid framöver.

Då vi hade ställt ifrån oss våra ryggsäckar inne i kåtan gick vi på en liten upptäcktsfärd på udden. På grund av att den är ganska liten kunde det gått snabbt. Men Lars passade på att klättra i träd, gå på plankan och lite annat – så det tog tid ändå.

Veckans fredagsmat blev pulled pork – lagad på kaminen i kåtan

När det började bli för mörkt att vara ute utan pannlampa gick vi in i kåtan och tände en brasa i kaminen (ta med egen ved om du ska hit). Hungern började göra sig påmind och när doften av pulled pork spred sig runt oss vattnades det i munnen. På både tvåbenta och fyrbenta.

Därefter satt vi och åt och drack gott, småpratade, skrattade, kramades och tittade på hundarna som helt utmattade kurat ihop sig på sin bädd. Värmen från kaminen spred sig. Alltså kunde till och med frusna jag ta av mig mössa och jacka inomhus, och det vill inte säga lite. Vintern kändes som ett minne blott och jag njöt av att ha plusgrader. Även att vinden ven därute och regnet smattrade på kåtans tak.

Regnig natt i Herrestads naturreservat

Även efter att vi krupit ner i sovsäckarna småpratade vi en stund, men när vi slutade somnade jag ögonblickligen. Regnet smattrade hemtrevligt mot taket och ögonen föll bara ihop. Klockan 02.40 vaknade jag med ett ryck. Balder stod då och slickade mig i ansiktet (tänk känslan när man ligger med armarna i sovsäcken – som i en kokong!) och jag förstod på hans gnällande att han behövde gå ut. Yrvaket hoppade jag ur sovsäcken och drog på kängor och en tröja och begav mig ut i natten. Visserligen småregnade det fortfarande, men månen kom fram mellan varven och platsen kändes helt magisk. Självklart passade jag på att fota när jag ändå var uppe. Men om det inte hade varit för hundarnas behov hade jag missat detta vackra.

Lite vandring på bohusleden

Det var lite svårt att somna om efter detta, men till slut sjönk jag in i drömmarnas värld igen. Nästa gång jag vaknade var det också hundarna som väckte mig och klockan var cirka 05.45. Då bestämde jag mig för att det fick vara morgon helt enkelt. Därför steg jag upp, bytte om, rastade hundarna och gav dem mat. Därefter traskade vi iväg längs bohusleden i riktning mot Hällerstugan som ligger 3 kilometer bort.

Som vanligt var leden oerhört välmarkerad med orange färg på stolpar och träd. Vi följde den över broar, förbi ruinerna av en gammal fjällgård, längs skogsvägar och stigar förbi och genom myrmark. När vi kom fram till nästa sjö, Tvitjuvan, fick jag vända. Anledningen var återigen vår valp. Eftersom han inte kan/ska gå så långt än försöker jag att vara uppmärksam på om han visar några trötthetstecken. I så fall vänder jag direkt. Vilket jag alltså fick göra idag.

Ändå fick jag fyra kilometer fyllda av nya, vackra intryck. Och jag vet att jag kommer att ha möjlighet att gå den här etappen under påskhelgen. Då tänker jag lämna valpen med morgontrötte husse så att jag och gamla hunden kan gå en lite längre sträcka.

Frukost i kåtan innan vi vänder hemåt

När vi kom tillbaka till kåtan väckte jag (eller rättare sagt de glada hundarna med blöta tassar) Lars. Tack vare att vi hade kvar av vår ved kunde vi tända en liten brasa till frukosten. Kaffe till Lars, och rostade mackor och juice till oss båda. Efter mjukstarten av dagen packade vi våra saker, sopade ur kåtan så att den skulle vara i fint skick för nästa besökare, kollade att vi inte hade glömt något, och stängde dörren efter oss.

Utvilade och glada gick vi mot bilen i gråvädret. Vi hade sådan tur att det var uppehåll tills vi bara var ungefär 200 meter från bilen. Detta blev verkligen en riktig fullträff till utflykt/utenatt, och jag är glad att vi kommer tillbaka till området redan nästa helg.

För dig som vill veta mer om kåtan i Herrestadsfjället

Hitta hit

Kåtan ligger vid sjön Västra Krokevattnet i Herrestadsfjällets naturreservat, Uddevalla kommun, Västra Götalands län. Närmaste parkering hittar du vid Mettjärn, cirka 1,5 kilometer bort och det är skogsväg nästan hela vägen fram. Här hittar du koordinater till kåtan/udden

Bohusleden etapp 14 passerar

Bohusleden, etapp 14 (Bjursjön – Metsjö) passerar precis förbi. Kåtan är alltid öppen som raststuga och är populär bland vandrare. Eftersom du inte kan boka kåtan får du samsas med, och ge plats åt, alla andra vandrare som kommer. Vill du läs mer om Bohusleden etapp 14 gör du det här.

Stugor i naturreservatet kan du hyra av Friluftsfrämjandet, Uddevalla

Om du är intresserad av att hyra någon av stugorna (Kärrestugan, Krokestugan och Hällerstugan) i Herrestadsfjällets naturreservat kontaktar du Friluftsfrämjandet Uddevalla.

Länkar till fler inlägg från Herrestadsfjället

Eftersom vi verkligen tycker om området har det redan hunnit bli några besök i Herrestadsfjället i år.
– Stugorna runt, 16 km – Herrestadsfjället
– Påskdygn i Krokestugan, Herrestadsfjället
– Skridskor och grillning på familjeutflykt
– Må-bra-tid i Kärrestugan, Herrestadsfjället (övernattning)
– Till Herrestadsfjället i jakt på snö

Inlägget Kåtan i Herrestadsfjällets naturreservat dök först upp på Hemomkringvandring.

När helgen närmade sig växte som vanligt ute-längtan allt starkare. Längtan efter att kunna vara ute längre tid. Och helst även sova ute. Den här gången kände jag att det skulle vara roligt att testa ett helt nytt område. Därför hörde jag av mig till Naturvårdsgruppen (mer info längre ner i inlägget), som jag följt ett tag på Instagram, och bad om tips.

Vi fick ett kanonbra förslag från Naturvårdsgruppen

I stort sett omgående fick jag ett tips från killen som har hand om Naturvårdsgruppens konto. Platsen han tipsade om var Stora Hassungaredssjön, Bunketorp. Men vi nappade inte på en gång. För det första gör vi vanligtvis våra turer i vårt närområde – och Naturvårdsgruppen befinner sig i Mölndal 8-9 mil härifrån. Dessutom försöker vi minimera tiden vi är borta från våra tonåringar. Efter lite dividerande med sambon kom vi fram till att om vi utgick från min arbetsplats i centrala Göteborg på fredagen så skulle det bara ta 27 minuter med bil. Och så var det bestämt – och ryggsäckarna packades i en hast på torsdagen.

Alltså blev jag upphämtat av mina sambo Lars efter jobbet och vi knappade in punkten vi fått på Google Maps. Det var lätt att hitta och gick smidigt att köra. Eftersom det bara var drygt en kilometer att gå från bilen så passade det väldigt bra att gå med valp. Stigen/skogsvägen var bred och vältrampad, och naturen runt oss vacker. Solen lyste och det var någon plusgrad i luften.

På plats – och dags för utemiddag

Vi hittade direkt till ”vår egen udde” som vi blivit tipsade om. Den låg otroligt vackert – och inte bara det. I själva verket var den helt perfekt, för där fanns en platt yta som var tillräckligt stor för att rymma vårt stora familjetält. Självklart ville vi både få upp tältet och få igång en brasa innan det mörknade. Därför delade vi på oss så att Lars reste tältet medan jag och Balder gick till grillplatsen på udden bredvid för att göra upp eld. Inte nog med att Naturvårdsgruppen hade tipsat oss om platsen – de hade dessutom sett till att det fanns ved på platsen. Lyxigt så det förslår!

När tältet var uppe gjorde Lars oss sällskap. Eftersom han är det bättre kocken av oss överlät jag matlagningen åt honom. Även att jag assisterade genom att plocka fram allt som behövde. Och fotade lite mellan varven. Viltskav stod på vår meny.

Maten blev supergod. Och att sitta i skymningen på denna vackra plats – med min sambo vid min sida – gjorde inte saken sämre. Vår valp Balder lekte omkring oss tills han var så trött att han helt sonika la sig ner och vilade han också. Vi satt och småpratade med låga röster medan det mörknade omkring oss. De enda ljud vi hörde var knastret från brasan och isen som sjöng medan temperaturen sjönk.

Dags för tältnatt vid Stora Hassungaredssjön

Till slut lät vi brasan brinna ut och letade oss tillbaka till vår egen udde i pannlampans sken. Eftersom det var en klar natt gnistrade hela himlen av stjärnor. Efter att vi hade lämnat av våra saker inne i tältet och gjort klart sovplatserna gick vi ut för att fota i kvällningen. Balder var så trött att han stannade kvar och sov istället. Fantastiskt skönt att han kände sig så trygg redan första gången han skulle sova i tält.

Det blev snabbt allt kallare. Snart bytte vi om till ullunderställ och kröp ner i sovsäckarna. Balder sov redan djupt och det dröjde inte länge förrän även jag föll i sömn till det fantastiska ljudet av sjungande is. Några gånger under natten vaknade jag och tyckte att det var lite kallt. En av gångerna vaknade jag av att jag blev påhoppad av gose-sugen hundvalp. Men utöver det sov jag hur gott som helst. Redan innan solen gått upp vaknade jag, men jag tvingade mig att ligga kvar tills klockan i alla fall var nästan 07 innan jag började stöka runt för att få på mig mina kläder.

Morgontur i Bunketorp-området

SMHI hade utlovat solsken, men när jag och Balder steg ut ur tältet var det helgrått och himlen var täckt av tjocka moln. Eftersom min plan var att ta en lite längre morgonpromenad kunde jag inte ta med Balder. Han är ännu för liten för att gå långa promenader. Därför gick jag först en minirunda med honom innan han fick lägga sig och mysa hos husse. Sedan gav jag mig iväg på en liten egen-tur. Jag hade fått tips från Naturvårdsgruppen om att gå den svart-vit-markerade rundan (8,5 km) som vi följt en bit innan vi svängde av mot sjön dagen innan.

Till att börja med följde jag leden som slingrade sig fram genom vacker tallskog förbi små sjöar. Efter en stund stannade jag till och tittade på kartan. Därefter bestämde jag mig för att gå tillbaka mot Stora Hassungaredssjön. Att utgå från stigen/skogsvägen och därifrån göra små egna fotoutflykter i den vackra omgivningen. Stigar fanns det gott om, och jag följde både små och stora – och gick egna vägar.

Det blev snabbt varmare när solen ”blåste bort” alla moln. Fåglarna kvittrade lyckligt och isen började återigen sjunga. Högt, ljudligt och mycket. Verkligen en helt magisk morgon.

Utefrukost och dags att säga hejdå till vacker plats

När jag kom tillbaka till tältet efter ungefär två timmars underbar morgonpromenad hade Lars redan tänt en brasa och höll på att koka morgonkaffe. Vi satte oss på liggunderlagen på en klippa och gottade oss i solen långt efter att frukosten var uppäten. Balder var lite rastlös till en början. Men till slut kom även han till ro och la sig och njöt av vårsolen. Efter någon timme packade vi ihop våra sovsaker och tältet. Vi gick ett varv runt området för att se så att vi inte glömt något. Sedan började vi den korta vandringen tillbaka till bilen.

Tack Naturvårdsgruppen!

Ett superstort tack från oss alla tre till Naturvårdsgruppen för tipset om plats. Det kan inte ha varit lätt för jag ställde några ”krav”: Det skulle finnas både skog och sjö, det fick inte vara mer än max 2 kilometers promenad till platsen. Ändå fick det inte vara ett ställe som är välbesökt. Och ha plats för ett tält. Förutom det ville jag att det skulle finnas möjlighet för mig att gå en lite längre sväng på morgonen. Och som du ser av inlägget här: Naturvårdsgruppen prickade in alla punkterna med sitt tips – trots att jag var så kräsen!

PS. Det enda som jag hade kunnat anmärka på var att det på natten hördes en del trafikljud på avstånd, men jag får skylla mig själv – för jag hade glömt nämna att jag är lite känslig för det. DS.

För dig som vill veta mer

• Följ Naturvårdsgruppen (som tipsade mig om platsen) på Instagram. Deras konto är så inspirerande. Gruppen arbetar med att hålla alla leder i Mölndals kommun fina. De kör ut ved. Bygger spänger. Röjer leder. Sätter upp skyltar. Lagar och fixar. Varje dag. Jag har följt deras konto en tid och det gör mig glad varenda dag. Önskar att alla kommuner skulle göra liknande satsningar. Men som sagt, följ kontot du med!
• Så här hittar du hit:
  Här hittar du en länk till raststugan vid Stora Hassungaredssjön. Vi tältade på en udde vid samma sjö. Det går en fin vandringsstig runt hela sjön, och det går även bra att gå ”off-road” lite närmare vattnet. Det finns flera grillplatser i området, och en motionsslinga på 8,5 km (svart-vita markeringar) passerar strax bakom stugan. Stugan ligger på en liten avstickare från Bohusleden.

Inlägget Tips från Naturvårdsgruppen ledde till tältnatt dök först upp på Hemomkringvandring.