Här kommer ett tips för lite vardagslyx: Vandring och övernattning i vindskydd, men med guldkant. Till exempel i form av våfflor och en stund i Dyröbastun.

Utnyttja ljuset efter arbetstid

Jag älskar våren och ljuset som följer med den. Plötsligt är det enklare att hitta på saker efter jobbet. Som igår då jag och Sofia tog bussen direkt från jobbet till Rönnängs brygga, och sedan vidare med färja till Dyrön. (tidtabeller hittar du längst ner i faktadelen).

Gå en del av Dyröleden

Först gick vi till vindskyddet och bäddade och lämnade våra ryggsäckar. Sedan gick vi västra delen av Dyröleden (rundslinga på cirka 5 kilometer som är tydligt markerad, se mitt senaste blogginlägg härifrån) och njöt av solen som glittrade i havet. Den här sidan av ön består av klippor och leden vore svårframkomlig utan de trappor, spänger och räcken som finns.

Vi hade turen att få se mufflonfår vid flera tillfällen. Några av dem hade redan fått sina små, så vi höll oss vördnadsfullt på avstånd. Dessutom gladda jag mig givetvis över de vårblommor och vårtecken vi fick se längs vägen – och sällskapet såklart.

Lyxigt att stanna och basta

Vid bastun gjorde vi ett längre stopp, och det var så härligt att låta kroppen slappna av i varenda muskel i värmen. Dyröbastun ligger precis intill leden, och den är öppen för alla att boka (se info längre ner).

För den som vill (läs Sofia) finns möjlighet att ta ett dopp i havet utanför. Men för den mindre äventyrlige finns även dusch och toalett i en angränsande byggnad.

Det är dock inte nödvändigt att gå Dyröleden för att komma till bastun. Från färjan finns möjlighet att ta en väg som bara är en kilometer; först på liten asfalterad väg och sedan längs klippor och bred spång.

Obemannat våffelcafé

Medan solnedgången färgade himlen och det sakta mörknade gick vi vidare mot det lilla obemannade caféet i södra hamnen. Utanför stod en skylt som välkomnade oss in – det är obemannat så här års, men ändå öppet dygnet runt..

Där gräddade vi våfflor, och swishade enligt instruktionerna på väggen. Den tillit som verkar prägla alla på den här ön är otroligt rörande och charmig – och man vill givetvis inte svika deras förtroende.

Övernattning i fint vindskydd

Lite trötta, men lyckliga, gick vi i det blå skymningsljuset mot det fina och fräscha vindskyddet. Under promenaden slog doften av magnolia mot oss mellan husen, och i fjärran lyste himlen fortfarande i solnedgångens varma nyanser.

Eftersom timmen var sen kröp vi ganska snart ner i våra sovsäckar och sov gott tills våra alarm sa att det var dags att stiga upp. Jag kanske ska nämna att vindskyddet ligger längs stigen en bit innanför skolan, och även detta är det Dyröns Samhällsförening som sköter om.

Och så till jobbet nästa morgon

Min väninna drack morgonkaffe innan vi packade våra saker. Promenaden mot färjan gick i makligt tempo medan världen blev allt ljusare runt oss. Från färjan såg vi solen stiga över havet och det blev en fantastisk sista bild att bära med sig från vårt korta men underbara äventyr på Dyrön.

Bara tio minuter efter att vi kommit iland steg vi på bussen mot jobbet. Tala om bonus att få en sån här upplevelse mitt i veckan! Att äventyret dessutom var helt bilfritt är en bonus.

Hos dyron.se kan du läsa mer om bastun

Dyröns Samhällsförening har byggt både vindskyddet vi sov i, rastplatser, grillplatser och en massa annat ute på Dyrön. Det är också de som har hand om bastun. Vill du vet mer, eller kanske boka för en egen lyx-stund i Dyröbastun? Kika in på deras webbsida.

Västtrafiks tidtabeller

Med busslinje TEXP (se tidtabell) går det buss från Göteborg ända fram till Rönnängs brygga utan att man behöver byta. Bussen passerar också Kungälv, Stenungsund, och Myggenäs korsväg där man kan kliva på om man kommer från annat håll.

Mellan Rönnängs brygga och Dyrön norra (och även till Åstol) går färja (se tidtabell).

Några bilder från mitt Instagram

[instagram-feed feed=18]

Inlägget Bastu och våfflor på Dyrön dök först upp på Hemomkringvandring.

Så här skrev jag när jag var på Bohus-Malmön första gången. Det var i september, då jag deltog i tävlingen Icebug Xperience: ”Vart vi än gick på Bohus-Malmön var det oerhört vackert. Strandpromenad, sandstränder, badplatser från klippor, små vägar förbi charmiga hus och överallt påminnelser om att man brutit sten här. Jag kommer definitivt att åka tillbaka hit för en vanlig upptäcktsfärd i njut-tempo.”

Tillbaka – i sällskap med sambon och hundarna

Sedan tävlingen har jag haft fullt upp varje helg, men igår åkte jag, min sambo Lars och våra två hundar upp till Bohus-Malmön. Vi fick vänta en stund på färjan, men sedan körde vi den korta biten till långtidsparkeringen som ligger strax intill torget (när man ser Coop är man framme). Leden passerar precis utanför parkeringen.

Vi valde att gå leden medsols, mest för att det var i den riktningen jag gick under tävlingen. Det fanns så mycket jag ville hinna titta lite mer på. Framför allt de gamla stenhuggerierna som Kuststigen/Soteleden går förbi och igenom.

Strandpromenad och fantastiska badplatser

Från samhället följde vi Kuststigens markeringar längs vattnet. När vi gick längs strandpromenaden njöt vi av utsikten över sjöbodar, öppet hav och vackra klippor.

Hade det varit en annan tid på året, och kanske lite annat väder, kunde vi stannat och badat på någon av de fina badplatserna. Det fanns många möjligheter till klippbad via trappor och badstegar, men vi såg även många fina vikar och stränder.

Sagolika tvillingstranden Pärlane (eller Kattesand)

Finast av dem alla var tvillingstranden där man har bad på två sidor. Den leder ut till en liten ö, och detta var verkligen att speciellt ställe. Vi fick inte se Pärlane i sitt bästa jag – vattnet ska nämligen bli turkost i solsken – men jag tyckte det var oerhört vackert ändå.

Även hundarna tyckte att detta var ett kanonställe att springa och jaga varandra på, och de ville knappt gå vidare när vi tvåbenta tyckte det var dags. Jag kan tänka mig att det är extremt mycket folk här sommartid, så om man vill bada här ska man nog se till att vara på plats tidigt.

Så här fint var det när Swedish Nomad var här

När jag skrev mitt inlägg sökte jag information om den fina stranden, och hamnade då hos Swedish Nomad (som jag även följer på Instagram). Bilderna som han har tagit där är makalöst vackra, och man tror nästan att man hamnat utomlands. Jag har fått lov att använda en av hans bilder här i inlägget – se och njut.

Hav, klippor och.. stigar

Etapp 25 av Kuststigen är lite speciell. Det underlag man går på är allt ifrån asfalterade stigar i skogen, strandpromenad, grusvägar, kala klippor vid havet och genom stenbrott. Det varierade underlaget gör att leden ibland är väldigt enkel att gå, men ibland mer krävande. Den gemensamma nämnaren är dock att den är vacker – oavsett var på ön man går.

Eftersom vi inte hade några tider att passa kunde vi strosa fram, stanna och fota hur ofta vi ville och givetvis även ta en kaffepaus. Den här veckan har det regnat en hel del, så det var det såphalt på klipporna. Jag klarade mig bra tack vare mina skor från Icebug, men vi bestämde att även Lars ska få ett par så han också har bra grepp.

Höjdpunkten för mig – alla stenhuggerier

Leden går förbi fina bostadsområden, genom små skogar, över berg – hela tiden i närheten av havet. Jag var förväntansfull hela tiden för jag ville så otroligt gärna visa det stora stenbrottet som man går igenom på den här etappen. Och till slut kom vi dit.

Trots att det är ett rejält sår i naturen så är jag tacksam över att man kan få se spåren av stenhuggeriet. Att man inte döljer sin historia, utan visar upp den.

Så här står det i en text och foto från 1914: ”Här ett av Sveriges största stenhuggeri. Bergets översta massa är förvittrad och därför bortsprängd. Den inre massan av berget hårdare, renare och mera enfärgad. Av naturen är berget fördelat i vågräta skift. På dessa skift utmätas lagom stora block. Utmed gränsen hackas med vissa mellanrum hål. Då man i dessa hål neddrivna kilar uppkomma rännor och i dem nedsättes spett varmed blocken bändas loss varefter de lyftas upp med kranar och borttransporteras. Där göras av dem olika stenar till byggnader, broar, gravvårdar samt gat- och trottoarsten.”

Det går inte att förklara storheten med bara några bilder så här, man måste nog vara på plats för att riktigt få känslan av sin egen litenhet. Och insikten om hur hårt arbetarna har slitit på platsen.

Än blommar det

Trots att vi kunde konstatera att det bara är en tidsfråga tills alla höstlöv blåst ner från träden fick vi njuta av fantastiska färger och växter. Jag bjuder på några färgglada bilder från turen som kontrast till allt det grå.

Fyra härliga vandringstimmar

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om rundslingan vi gick på Bohus-Malmön, men jag tror att det får räcka så här. Både jag, sambon och hundarna var nöjda när vi om till bilen efter ungefär fyra timmars vandring. Vi hade fått en fin dagstur, som lätt skulle kunna förlängas med bad, vila och strosande runt på denna härliga ö i många timmar.

Slutligen länkar och tips

Kort sammanfattning av leden

Etapp 25 av Kuststigen (som följer Soteleden) är 12 kilometer lång och räknas som medelsvår. Rundslingan beräknas ta cirka 3-4 timmar att gå, och jag rekommenderar att man verkligen tar sig tiden att ta till sig det som finns här. Underlaget är varierat, så bitvis är den enkel att gå men ibland mer krävande. Självklart kan du läsa mer om etappen på Kuststigens webbsida – och även ladda ner gpx-filer.

Jag har gått flera andra etapper av Kuststigen

Vill du läsa om alla etapper av Kuststigen som jag har gått så hittar du mina beskrivningar här.

Tips om bonustur som jag inte gått än

I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket har denna tur nummer 45. Dessutom beskriver författaren en kortare tur på Bohus-Malmön (cirka 4 kilometer) i tur 46.

Så här hittar du till Bohus-Malmön

Bohus-Malmön ligger i Sotenäs kommun i Bohuslän. Från fastlandet åker man kostnadsfri bilfärja till ön från busshållplatsen Tullboden (länk till Trafikverkets tidtabell för Bohus-Malmön-leden). Turen tar 6-8 minuter. Om du kommer med bil parkerar du på långtidsparkeringen som är skyltad från Coop (följ vägen förbi hamnen så kommer du dit). Rundslingan passerar precis utanför parkeringen.

Besök även stenhuggerimuséet i Hunnebostrand

Om du tycker att det är intressant med historia, eller stenhuggeri, åk till Hunnebostrand och stenhuggerimuséet. Det tar ungefär en kvart att köra bil dit från Bohus-Malmön. Tyvärr var de vackra konstverken jag såg i september nedplockade, men man kan läsa lite om stenhuggeri, och även se maskiner och verktyg som användes.

Länk till kvarnstensgruva/museum

I sammanhanget måste jag även tipsa om en annan plats, utanför Mariestad; Qvarnstensgruvan i Lugnås. Detta museum, i otroligt vacker natur längs biosfärleden, är absolut också värt ett besök.

Inlägget Kuststigen etapp 25, Bohus-Malmön 12 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Förra sommaren gav jag mig själv en personlig utmaning – att gå leden Orust Tvärs (45 km) på en dag. Då klarade jag utmaningen, men häromdagen funderade jag på hur mycket min ett år äldre kropp skulle orka i år. Skulle jag klara av att gå tvärs över Orust på en dag även nu? Eftersom jag behöver lite ”mängdträning” inför mitt deltagande i Icebug Xperience West Coast Trail om två veckor kändes detta som ett bra test, så igår gav jag mig ut.

Fakta om sträckan

Orust Tvärs är en natur- och kulturstig som går tvärs över Orust. Enligt tillgänglig information ska den vara 44 km, men när jag gick blev det 46. Leden består av fyra delsträckor: Svanesund-Hoga, Hoga-Göksäter, Göksäter-Malö strömmar, Malö strömmar/Flatön-Bryggan Ängön. Man går även kortare delar av natur- och kulturstigarna Kultehamn och Svens Altare. Strax innan man kommer ner till färjan mot Malö kan man göra en avstickare via kulturstigen Albertsholmen. Utöver all natur kan man även se 64 skyltade kultur- och naturminnen längs leden.

Dessutom är Orust Tvärs en del av den längre leden Kuststigen (se de etapper jag gått), och motsvarar Kuststigens etapp 6, 7, 8 och 9. Men igår gick jag i motsatt riktning och började vid Ängö brygga där etapp 9 slutar, och gick i mål vid Svanesunds färjeläge där etapp 6 startar.

Inte rätt led för dig som vill se skärgården

Sammanfattningsvis måste jag säga att Orust Tvärs är en mycket trevlig vandringsled. Den erbjuder varierad natur och mycket lugn och ro. Igår mötte jag bara en enda person, förutom de få personer jag såg som var ute i sina trädgårdar. Men kommer du hit i förhoppningen att få se västkustens skärgård så är inte detta rätt led. Skog och jordbruksmark dominerar.

Ängö, Flatön och Malö – jag inledde vid havet

I år gick jag i motsatt riktning jämfört med i fjol och det var en klar förbättring. I alla fall från början när jag gick på de smala vägarna på Flatön. Härute hade jag gått tidigare, både ensam och med min väninnan Sofia. Leden går nära havet och jag passade på att njuta av att få se det.

Underlaget man går på här är tyvärr till stor del på asfalt, men det finns också passager på grusväg och till och med lite stig. Det är relativt lättgått, men jag missbedömde tiden (för att jag fotade en massa) och kom inte 5 kilometer den första timmen. Tack och lov var det enkelt att ta ikapp det så att jag låg i fas.

Här samsas Kuststigen även med pilgrimsled Orust, och leden passerar Flatöns kyrka.

Den här första etappen är 9 kilometer och det vackraste stället är nog vid Malö strömmar mellan Flatön och Malö. Därifrån gick det snabbt komma ner till linfärjan som just nu går en gång i halvtimmen (hos Trafikverket hittar du tidtabellen).

Linfärja, och vandring längs stig

När jag kom till färjan var det 22 minuter till nästa avgång. Då satte jag mig helt sonika och åt frukost på klipporna bredvid bilkön. Dessutom tog jag av strumpor och skor för att låta fötterna torka. Och innan jag åkte vidare tog på jag rena, torra strumpor. Jag brukar försöka vara noga med att byta varje mil.

Från färjan är det asfalt en liten bit innan man svänger in mot Morlanda naturreservat. Här har jag gått ganska många gånger, både på Kuststigen och på Pilgrimsled Orust. Efter en längre passage på grusväg går man över till vandring på stig och skogsväg.

Hålta trädgård och Svens Altare

Det dröjer inte länge förrän man kommer fram till Svens-Altare-leden (länk till utflykt med dottern) som är markerad med gult, och den följer man sedan fram till utsiktstornet. Här får man både lövskog, barrskog, stenblock och en gammal herrgårdsträdgård (Hålta).

När jag passerade rastplatsen vid Håltasjön hade jag gått ungefär 17 kilometer och började bli lite småhungrig. Jag bestämde mig för att stanna och ordna lunchen vid Svens Altare, förutsatt att jag hade gått minst 19 km när jag kom dit. Nu hade jag inte det, utan bara 18,9, så jag gjorde en kort paus för att fota och fylla på vätska. Sedan gick jag vidare.

En längre lunchpaus vid 21 km

Efter Svens Altare går man på underbar skogsstig i nästan två kilometer. Sedan kommer man ner på en väg, och jag visste sedan tidigare att det ligger en sjö där. Så när jag kom dit svängde jag av ut på en klipphäll och hängde av mig ryggsäcken.

Skor och strumpor åkte av och jag packade upp mitt lilla kök. Lyckan när jag hittade en banan i ryggsäcken var stor och den tryckte jag i mig på bara fyra tuggor. Vattnet till soppan kokade upp på bara några minuter, och jag hade inte ens hunnit besvara alla kommentarer och meddelanden jag fått på Instagram.

Soppan var varm och god, och ostmackan jag också lyxade till det med förgyllde stunden. När jag packat ner allt tog jag på torra strumpor (det blev de blå) och fortsatte min färd.

Mot Göksäter och sedan Hoga

Ett av etappmålen/etappstarterna är Göksäter, men det är knappt så det märks vid leden. Göksäter är ett stort varuhus på landet, och lokalt kallas det för ”Lilla Ullared”. Dock går inte leden exakt förbi varuhuset, utan man måste göra en liten avstickare på något hundratal meter för att komma dit. Enligt karta ska man kunna fylla på vatten där.

Jag fortsatte min färd tvärs över Orust längs grusvägar och skogsvägar förbi gårdar och skogar. Här mötte jag en rävunge som blev lika förvånad som jag när vi möttes på stigen. En hare såg jag också och fyra rådjur. Det enda som störde längs den här delen var de tre vindkraftverken som står intill leden.

All energi försvann efter 33 km

Mitt på denna sträcka hände något konstigt. Visst drog det lite i musklerna i både vaderna och låren, men energinivån kändes helt okej. Helt plötsligt försvann all energi. Inte gradvis, utan det gick ner till 0 från okej på mindre än en minut. Då tog jag fram mitt sittunderlag och satte mig precis där jag var.

Jag skrev meddelande till min sambo som erbjöd sig att hämta mig, men jag ville fortsätta. Vilket jag också kunde göra efter att jag fyllt på vätska, ätit en macka och lite choklad. Dessutom masserade jag fötterna och passade på att byta strumpor igen när jag ändå satt stilla. Efter ytterligare två kilometer passerade jag Hogastenen, Orusts enda runsten.

In på sista etappen – Hoga – Svanesund

Hoga är också etappstart/etappslut. Härifrån och resten av leden är som mina hemmamarker. Jag har gått med våra hundar många, många gånger längs den här sträckan, så det var lättare att gå när jag visste vad som väntade vid varje krök.

Förutom just när jag påbörjat etappen. Jag var nämligen väldigt medveten om att jag skulle upp på den mittersta ”kullen” på bilden här ovanför och det är en rejäl, lång och brant backe upp dit. Men det gick bra – jag klarade till och med av att hålla mitt tempo.

Den här sträckan är ljuvlig och går bara genom skog, så jag njöt trots att vissa delar av kroppen började kännas ordentligt. Jag tycker att det är något visst med att gå på stigar man känner till väl. Som till exempel när jag kom till den delen som följer kulturstig Kultehamn (som startar 2 km från min ytterdörr).

Enda gången jag dippade mentalt några minuter var när jag gått 43 km och jag visste att jag hade minst 2 km kvar till målet. Jag hade varit så inställd på att sträckan skulle vara 43 km.

Slutspurten genom hembyn Svanesund

Snart kom jag ut på asfaltsvägen som leder genom vårt samhälle Svanesund och ner till färjeläget. Jag ringde min sambo som lovade att komma och hämta mig. Trots att jag kände mig rätt mörbultad försökte jag hålla tempo genom samhället.

När jag gick längs gångbanan körde min sambo förbi och ropade några uppmuntrande ord till mig. Sedan gjorde jag mitt bästa för att komma ner till färjeläget så snabbt som möjligt. Jag ville ju inte att han skulle behöva vänta för länge. Och, ärligt talat så längtade mina ben och fötter efter att få vila.

Tider, höjdmeter med mera

Förra året tog det mig 11 timmar och 37 minuter att ta mig tvärs över Orust. I år tog det 10 timmar och 5 minuter. Förmodligen var förbättringen vandringsstavarnas förtjänst. Aktiv ”gå-tid” var 9 timmar och 8 minuter, vilket innebär ett medeltempo på 5,1 km/h. Mitt mål var att kunna hålla 5 km/h hela vägen och jag är otroligt glad och stolt över att det gick vägen. I vanliga fall går jag i njut-tempo så jag är inte van att gå mot klocka.

När jag frågade min sambo hur många höjdmeter han trodde att jag gått sa han: ”Det är ju vid havet, så det är ju rätt platt. Kanske 440 meter?”. Där hade han lite fel. Leden är faktiskt ganska kuperad och innebar 897 meter upp och 938 meter ner. Och sträckan blev 46,28 km.

Länkar för dig som vill läsa mer

– Etapp 7 av Kuststigen (vintern 2021)
– Etapp 8 av Kuststigen (vintern 2021)
– Orust Tvärs på en dag (juli 2021)
– Information om leden hos Västsverige
– Vandringsleden så som Orusts kommun beskriver den

Inlägget Tvärs över Orust på en dag – 46 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Igår fortsatte jag min vandring längs Kuststigen där jag ”steg av” för 3 veckor sedan, alltså vid badplatsen Saxenhov. Min plan för dagen var att gå etapp 4 (Saxenhov-Ljungskile, 8 km) och etapp 5 (Ljungskile-Kolhättan , 16 km).

Etapp 4: Saxenhov – Ljungskile, 8 km

Gör en avstickare ner till badplatsen

Det var här, vid den superfina badplatsen Saxenhov som min sambo hämtade mig och hunden Balder för tre veckor sedan. Igår var han snäll och skjutsade mig dit tidigt på förmiddagen. Jag kan verkligen rekommendera att du tar en sväng ner till badplatsen (syns från etappstarten). Det verkar också vara en populär plats att tälta på. Igår stod nämligen ett tält högst upp på ängen, och ett nere vid rastplatsen.

Jag började med att gå fel

Etappstarten ligger vid parkeringen intill badplatsen. Härifrån visar skyltar att man ska svänga vänster, och jag tog för givet att det var längs grusvägen ner mot parkeringen. Nu var det inte så, så det var tur att jag upptäckte ganska snart att det inte satt några markeringar längs vägen. Tack vare det kollade jag i en kartapp och såg att jag skulle gått till vänster inne på parkeringen, och sedan följt en grusväg åt höger.

Eftersom jag inte hade hunnit gå så långt var jag snart på rätt spår. Här var det lätt att gå längs grusväg som kantades av gamla fruktträdgårdar och fantastiska hus. Mellan träd och byggnader skymtade jag havet.

Korsar väg och går på asfalt

Alldeles för snart är det slut på det roliga. Närmare bestämt efter knappt en kilometers vandring. Då korsar man en väg och viker av från havet. Det var tur att jag visste att leden går längs havet även i Ljungskile så jag skulle inte behöva vänta ända till Kolhättan (ler).

Dessutom följer man härifrån asfaltsväg i ungefär två kilometer. Visserligen är inte vägen så trafikerad, och den går genom vackert landskap, men för mina knän och fötter är det inte det bästa underlaget att gå på. Hur som helst så gick lite lättare än vanligt eftersom jag för en gångs skull gick med stavar.

Resteröd kyrka och 3 km grus- och skogsväg

Vid Resteröd kyrka viker vandringsleden av från asfaltsvägen och man går istället på en grusväg. Vägen går förbi hus och ängar. Just igår höll alla på att röja vägkanterna, så jag mötte en massa trevliga människor som var ute med häcksaxar, röjsågar och krattor.

Vid en stor ladugård svänger man in på en skogsväg, och här går leden parallellt med både pilgrimsled och kyrkostig. Man får lite skogskänsla ett kort stycke, innan man återigen passerar hus som ligger nära stigen.

På slänterna längs vägen blommade ljungen för fullt. Och i hagarna (som man för övrigt passerar på utsidan, det är inte stättor man behöver gå igenom på hela etappen) stod kor och hästar och tittade på mig.

Sista biten ner mot Berg rastplats

Tyvärr visade det sig att de sista 2 kilometerna av etappen (den blev drygt 9 km enligt min klocka, inte 8 som det står i beskrivningen) också går på asfalt. Först på väg och sedan på gångbana. Så av dagens första 9 km gick bara 3 på annat underlag än asfalt. Det drar tyvärr ner intrycket och betyget från min sida.

Markeringarna längs leden är dock bra, och jag hittade lätt till etappmålet vid Berg rastplats i Ljungskile. Där passade jag på att äta min frukost och lufta fötterna, mitt bland alla andra som satt vid rastbord eller i sina husbilar.

Etapp 5: Ljungskile – Kolhättan, 16 km

Närhet till havet – och E6

När jag hade fyllt på energinivån och fötterna var torra gav jag mig ut på nästa etapp som skulle ta mig till min ”hemmahamn” Kolhättan. Den här etappen gick jag även i februari 2021. Då var det snö och jag var inte så imponerad av sträckan, men jag hoppades att den här turen skulle ändra min syn på den.

Bredvid den asfalterade gångbanan växte fackelblomster, rölleka och fibblor av olika slag. Ett svanpar simmade nära stranden med sin unge. Och jag kunde visat en otroligt idyllisk bild av leden. Men.. på andra sidan av mig dundrade trafiken på E6 fram, precis bredvid gångbanan.

Strandpromenaden i Ljungskile – och Ljungs kyrka

Efter en lång raksträcka svänger man höger och följer sedan strandpromenaden i Ljungskile. En stor del av den är grusad, vilket var ett välkommet inslag för mina fötter. Leden passerar ett kallbadhus, restaurang, glasskiosk med mera. Tyvärr verkar det inte lika lätt här att hitta en egen plats att njuta av havet som det är längs strandpromenaden i Uddevalla. Men den är fin ändå!

En av höjdpunkterna längs strandpromenaden, eller ärligt talat längs hela etapp 5, är Ljungs kyrka som ligger otroligt vackert. Den syns från alla håll uppe på en höjd, med vid utsikt över havet.

Gårdagen var en väldigt blåsig dag, men det var ändå superhärligt att gå här och få se allt med blå himmel. Sist jag gick här var det grått och snöigt. Den gången startade jag i Kolhättan, och gick alltså etappen i motsatt riktning, så det blev ändå lite nytt för mig.

Bostadsområden, golfbana och Anfasteröd

Så fort jag lämnat strandpromenaden bytte underlaget till asfalt igen i uppförsbacken vid Lyckorna. Man får här passera många vackra hus, på vindlande gator i kuperad terräng. Havet finns där nere, bredvid.

När leden kommer ner till en större väg fortsätter den på trottoar, trots att det känns som om man är mitt ute på landet. På vänster sida ligger Lyckorna Golfklubb, och till höger ligger havet. Det är dock svårt att hitta något ställe man kan ta sig ner till vattnet, eller stanna och rasta.

Ytterligare en bit fram ligger Anfasteröd Gårdsvik. Att de hyr ut stugor var uppenbart, men jag har inte läst på vad som finns där för övrigt. Det ser i alla fall väldigt fint ut när man passerar.

Härifrån är det inte så långt tills man svänger av och lämnar havet för att inte återse det förrän man kommer fram till etappmålet i Kolhättan.

Skog, grusvägar och åkrar

Härifrån går Kuststigen på grusväg och skogsväg i flera kilometer. Skog, hus, gårdar och grönskande ängar och hagar passerar längs sidorna. Jag kände hur jag slappnade av lite mer, för den typ av vandring som dagen hittills hade bjudit på är inte det jag vill ha när jag är ute i naturen.

Trots att det blev lite mer lantligt så är det ändå inte känslan av lugn som man får när man går i skogen eller längs en stig. Däremot hade den här etappen varit perfekt om jag haft med mig en kompis att prata med och vi hade velat gå i bredd.

Rast vid sjö – en bit från leden

En av höjdpunkterna blev min andra rast denna dag. Den valde jag att ta vid sjön Långevattnet. När man går längs leden finns inga bra ställen att svänga av, för det är så otroligt mycket växtlighet mellan vägen och sjön.

Men när jag hade svängt av på kortsidan såg jag en stig som ledde genom skogen och ut på ett lite stenigare parti vid sjön – helt perfekt för en paus. Det blåste friskt och det var helt ljuvligt att ta av skor och strumpor och ta ett litet mellanmål här.

Mätt i magen fortsatte jag sedan med lätta steg längs grusvägen. Stora ekar, hagar och ombonade små stugor var sådant jag passerade längs vägen. Det var också rätt mysigt med igenkännandet, trots att jag kom från motsatt håll den här gången.

Stor asfaltsväg i 2 km

Den tråkigaste delen av etapp 5 är när man kommer ut på den stora vägen som leder ner mot Kolhättans färjeläge. I samband med färjeturerna är trafiken både intensiv och stressad (ingen vill behöva vänta 20-30 minuter på nästa avgång). Två kilometer här är rätt långt att gå, men den här gången behövde jag åtminstone inte hålla reda på en hund också som sist. Man ska alltid se saker från den ljusa sidan.

Efter två kilometer får vi vandrare ta en genväg på en grusväg. Den leder ner mot färjeläget i Kolhättan förbi hus och hagar.

Framme i Kolhättan

Efter 4 timmar och 53 minuter var jag framme vid etappmålet i Kolhättan. Dock hittade jag inte någon informationstavla för Kuststigen här. Sträckan jag hade gått var 25,11 kilometer (alltså etapp 4 och etapp 5). Jag var relativt nöjd med tiden för jag hade satt som mål att gå ungefär 5 kilometer i timmen. I vanliga fall strosar jag ju fram, men just nu måste jag tänka på att klara tempot i Icebug Xperience.

Det var härligt att sätta sig ner på stenhällarna och njuta av solen och vindarna medan jag väntade på färjan som skulle ta mig över sundet hem till Orust.

Förmodligen kommer jag inte att gå dessa etapper igen. För min smak var det alldeles för lite naturupplevelse och för mycket väg (framför allt för mycket asfalt).

För dig som vill veta mer om Kuststigen

Här kan du läsa mitt förra inlägg från etapp 5 (då i vinterskrud) och här finns alla mina turer längs Kuststigen samlade. Hos Westsweden Trails finns information om alla etapper, inklusive hur du tar dig etappstart/etappmål, service längs vägen, antal höjdmeter och liknande.

Inlägget Ytterligare 2 etapper av Kuststigen (4+5) dök först upp på Hemomkringvandring.

För några veckor sedan tog jag med mig vår hund Balder och gick etapp 1, 2 och 3 av Kuststigen. Det vill säga från Snäckskalsbankarna i Uddevalla, förbi Gustafsberg cch Ammenäs till Saxenhov, norr om Ljungskile. Totalt blev vår tur drygt 27 km.

Etapp 1: Snäckskalsbankarna-Gustafsberg, 8 km

Ingen skyltning för Kuststigen de första 5 km

Kuststigen startar i Uddevalla, närmare bestämt vid Snäckskalsbankarna (som för övrigt är ett fantastiskt utflyktsmål – se separat inlägg – i sig). Dock kunde jag inte se en enda markering/märkning om Kuststigen förrän efter att jag passerat hamnen i Uddevalla, det vill säga efter 5,4 kilometer. Fram till dess får man följa skyltning ”Strandpromenaden”.

Kanske stod det informationsskyltar någonstans, men jag såg inga, och det är ju synd när det är vid ledens första etapp.

Asfalt, bostadsområden, centrum och hamn

Från Skalbankarna går man på trottoar och korsar även avfart och påfart till väg 44 som är väldigt trafikerad. Snart svänger leden av i ett industriområde. Därefter kort sträcka på skogsstig innan man går igenom bostadsområden.

Snart kommer man även in i Uddevalla centrum, vilket var vackert längs ån. Men det är mycket trafik och man ska korsa gator/vägar innan man kommer till hamnen och det blir mindre trafik. Dessutom är skyltningen mot strandpromenaden lite förvirrande, för i vissa korsningar pekade skyltarna åt tre(!!) håll.

Underbara strandpromenaden i Uddevalla

Bara någon vecka tidigare gick jag strandpromenaden i Uddevalla för första gången (se alla mina bilder från den fina kvällen).

Jag blev väldigt förtjust i den, så det var ett kärt återseende när vi passerade parkeringen i Skeppsviken där jag lämnat bilen förra gången. Förresten bör jag nämna att jag strax innan följt skylt mot ”svår väg”, men fick vända efter klättrande då stigen försvann.

När vi kom fram till strandpromenaden följde några lätta kilometer, först på bryggan som följer bergväggen, och sedan på fin stig. Mellan stigen och havet finns fina badplatser och många badklippor.

Hundbad och snart framme vid Gustafsberg

Efter att vi passerat flera härliga stränder kom vi även fram till hundbadet där Balder fick plaska tassarna. Självklart passade jag på att bjuda honom på medhavt vatten också.

Härifrån är det max en kilometer till slutet av etapp 1, den anrika badorten Gustafsberg. Där finns badklippor, parkeringar, hotell, vandrarhem, café och restaurang. Dessutom kan man välja att ta båten tillbaka till centrala Uddevalla härifrån. I alla fall sommartid.

Ärligt talat rekommenderar jag att man hoppar över första delen av den här etappen och startar någonstans efter Uddevalla centrum. Alltså så att man börjar med den bit som går längs havet.

Etapp 2: Gustafsberg-Ammenäs, 8 km

Även efter Gustafsberg fortsätter strandpromenaden, nu på grusad gångbana. På klipporna satt och stod en massa människor och fiskade förra gången jag var här, men den här gången var vi i princip ensamma. Så när vi gått en mil valde jag ut en fin klippa åt oss där jag luftade fötterna medan jag fikade. Balder gnagde på ett ben under tiden.

Asfalt, brant och nytt bostadsområde

Därefter fortsatte vi strandpromenaden tills den tar slut efter hamnen. Därifrån följer man väg som går brant uppför berget, för att sedan gå på asfalterat gång- och cykelbana mot nybyggt bostadsområde. Längs gångbanan var det fullt med mogna hallon, så där unnade jag mig ett plock- och smakstopp.

Mellan husen på toppen slingrade sig en serpentinväg där vi vandrare istället kunde ta en genväg i form av en brant trappa. På bilden här ovanför har Balder och jag tagit oss nedanför området och följer nu Kuststigen ner mot havet igen. Sträckan från hamnen och hit hade mitt humör dalat för det är inte så inspirerande att gå på asfalt, eller genom byggarbetsplatser. Men här började det bli fint igen.

Badstränder, kustlinje och Uddevallabron

Nedanför backarna går Kuststigen längs en liten grusväg, passerar några hus, och sedan kommer man till en lång sandstrand vid Sundsvik. Det var verkligen vackert, men trafikljudet från E6 och Uddevallabron som ligger en liten bit bort störde mig. Men här är i alla fall en perfekt plats att stanna på om man vill bada.

Härifrån följer vacker vandring på bred stig genom tallskog runt udden. Leden följer havet och man bjuds på många vackra vyer. Plus att man får se Uddevallabron från alla vinklar, förutom dem man får när man kör uppe på den. Kuststigen passerar nämligen under bron.

Efter ytterligare några hundra meter passerar leden ännu en badplats. Den är mindre och ligger mysigt inbäddad i tallskogen.

Förbi hus, sommarstugor längs havet

Den sista delen av etapp 2 går på blandat underlag, stig och asfalt och man får se många fina hus längs vägen. Både tjusiga villor och charmiga sommarhus. Dessutom är havet inom synhåll nästan hela vägen.

För mig var detta en etapp som var lätt att gå eftersom den bjöd på precis det jag vill ha av Kuststigen, alltså kust.

När vi kom fram till etappmålet i Ammenäs (snabbare än jag trodde) passade vi på att ta en paus. I utkanten av parkeringen fanns nämligen ett buskage som skuggade, så jag lät Balder lägga sig där. Han fick ett tuggben att gnaga på och en skål vatten. Badat hade han gjort på många ställen, men havsvatten är inget dricksvatten.

Etapp 3: Ammenäs-Saxenhov, 11 km

Efter lite välbehövlig vila gav vi oss iväg på dagens sista etapp av Kuststigen, nummer 3. Inledningen av den kändes som lite transportsträcka genom några sommarstugeområden.

Härliga klippor och strandängar

Men sedan fick vi valuta för varje steg vi tagit när vi kom ner till klippor och strandängar. En otroligt mysig och vacker sträcka följde. Givetvis fanns chans till bad på flera ställen (för både fyrbenta och tvåbenta).

Kuststigen följer havskanten en bit och går sedan vidare på spång genom ett våtmarksområde. Här fanns många vackra blommor, glittrande hav och fina vyer, så det var svårt att inte falla för området kring Bergs kile.

Förbi bondgårdar och bostadsområden

Tyvärr består resten av den här etappen till största delen av vandring längs väg. Visserligen går Kuststigen förbi många vackra bondgårdar och välskötta bostadsområden, men det är inte samma sak som att strosa fram vid havet.

Vägkanterna blommade för fullt och i många hagar stod kor och mumsade gräs medan de tittade på oss när vi gick förbi. Vi såg barn som cyklade på sina gårdsplaner, och en flicka som tappat ut hallonen hon plockat. Annars var det ganska lugnt längs den vägen.

Sista biten mot badplatsen Saxenhov

Så snart vi korsat vägen och gått förbi Åh Stiftsgård hade vi närhet till havet igen. Den sista biten härifrån och ner till etappmålet vid badplatsen i Saxenhov fick fötterna äntligen trampa stig igen.

Eftersom jag aldrig varit här innan hade jag ingen aning om att Saxenhov var en så fin badplats, så det blev en glad överarrskning. Och också en väldigt fin avslutning på en ganska lång dagstur.

Sammanfattning av Kuststigen etapp 1-3

Längs denna 27 km långa sträcka fanns mycket att se. Vackra stränder, bohusklippor, strandängar och öppet hav. Leden passerar också genom välskötta sommarstuge- och bostadsområden. Där är det många passager på asfalt, vilket slet hårt på fötter och knän (i alla fall på en gammal tant som mig).

Vi mötte knappt någon längs leden. Trots att det var en varm och skön dag var både sandstränder och badklippor tomma. Tack vare det kunde Balder och jag rasta och svalka hans tassar varhelst vi hade lust.

Kuststigen är inte någon rundslinga

Tack vare att min sambo hämtade mig kunde jag gå trots att det inte är någon rundslinga. Det går att åka buss och båt till några av etappstarterna, men söndagar var inte optimala dagar för detta (i alla fall inte om man utgår från ön Orust som jag gör).

Träning inför Icebug Xperience West Coast Trail

Det känns skönt i kroppen att ha gått en lite längre tur igen. Det är inte så lång tid kvar tills jag ska delta i Icebug Xperience West Coast Trail (mitt eget inlägg om loppet), så jag behöver göra lite långturer så kroppen blir van. För snart vankas det 75 km fördelat på 3 dagar.

För dig som vill veta mer om Kuststigen

Här hittar du de inlägg som jag själv har skrivit om de etapper jag har gått.
Från starten vid Kuröds skalbankar har jag även gått leden Snäckskalstriangeln, 18-19 km.
Letar du efter mer fakta om Kuststigen kan du läsa direkt på vandringsledens egen sida.

Inlägget Kuststigen etapp 1-3, Uddevalla kommun dök först upp på Hemomkringvandring.

Vart tar man med någon när man vill visa det ”gôttaste” med Västkusten på kort tid? Frågan blev aktuell när jag skulle träffa en före detta kollega häromdagen. Eftersom jag nyligen varit på Dyrön med min mamma bestämde jag mig för att vi istället skulle åka ut till Härön.

Kort färjetur från Kyrkesund på Tjörn

Madeleine hämtade upp mig när jag slutade jobba och så körde vi den korta biten till Kyrkesund. På grund av att det är ont om parkeringar i centrum ställde vi oss på badplatsens parkering före samhället (den är skyltad). Promenaden till bryggan tar mindre än 10 minuter, och själva färjeturen mellan Kyrkesund och Härön går på 2-3 minuter.

Vi gav oss ut på grön led, 5 km rundslinga

Precis som övriga gånger när jag har varit här valde vi den gröna rundslingan som går mot Ängen. Vi gick medsols. Dessutom tänkte jag att vi skulle gå till orkidékärret strax söder om Ängen och se om orkidén kärrknipprot fortfarande blommar.

Leden, som är en del av Kuststigen, är markerad med gröna romber på pinnar som dyker upp med täta mellanrum. Leden går delvis över klippor, ständigt med utsikt mot havet på vänster sida. Ljung, stenblock och våta markpartier avlöste varandra. Vi valde också att stanna och äta vår medhavda lunch till den underbara havsutsikten.

Ängen – vilken kontrast mot allt det karga

Leden på Härön är riktigt fin och bjuder på havsutsikt, klipphällar, vidsträckta ljunghedar, och så ängen då, mitt i allt detta karga. Den är en underbar kontrast med den vajande säden mot bohusklipporna i bakgrunden.

Vid ängen finns ett utedass där det finns möjlighet att tvätta händer med tvål och vatten efteråt – så där gör man gärna ett stopp. Dessutom fanns nu skyltar om en foto- och konstutställning i en av byggnaderna. Vissa av kustmotiven var så vackra att jag nästan smälte – så titta in om du vandrar förbi.

Det finns visst en blå led – vart går den?

Efter att vi hade tittat på utställningen ville jag visa Madeleine vindskyddet/rastplatsen innan vi vände och gick norrut på den gröna leden. Då såg jag att det fanns en blåmarkerad led som började strax intill vindskyddet. Denna led finns inte på reservatskartan och inte heller i appen jag använder när jag är ute.

Givetvis blev jag nyfiken, särskilt när jag såg att den ledde ner mot havet och Jungfruviken. Ärligt talat hade jag inte ens noterat tidigare gånger att det ligger en vik där, än mindre att man kan gå ner till den.

Vi följde den blå leden till vänster om viken och passade även på att ta en liten njutarpaus. Vattnet var så otroligt blått och platsen gjorde mig andlös med sin skönhet. Självklart kunde jag inte motstå att gå en sväng längs klipporna nere vid vattnet.

Sedan följde vi leden upp mot toppen, och då kunde vi konstatera att det skulle bli en kort, om än otroligt vacker avstickare. Det visade sig nämligen att spången man använder för att ta sig ut mellan klipporna låg under vatten (havsytan) och det var inte riktigt läge att göra ett sådant äventyr under den här turen.

Frågorna om leden på Härön kvarstår

Så frågan om vart den blå leden på Härön går och hur lång den är kvarstår. Men jag känner mig väldigt nyfiken på att ta mig ut hit igen redan nästa vecka och försöka ta reda på det. Och även gå söderut från Änga för att leta upp orkidén kärrknipprot eftersom vi inte hann med det den här gången.

Över ljunghed bland betande kor

När vi hade vänt tillbaka till gården fortsatte vi på den gröna leden, över ljunghed, bland betande kor. Visserligen är det nästan dubbelt så långt att gå till bryggan på Härön när man går den norra stigen, men den går nog ändå snabbare. Här är det mycket lättare underlag att gå på, så det går snabbt att ta sig till ”byn”.

Info för dig med hund: Det är inga stättor man behöver klättra över i hagarna – det finns grindar vid alla passager.

Det mysiga samhället

Leden avslutar rundan med promenad på den smala asfaltsvägen genom samhället ner till bryggan. Alla hus vid sidan av vägen är otroligt välskötta, och likaså trädgårdarna.

Det är något visst att gå längs smala bilfria gator ute på öarna. Känslan av charm är enorm, och allt är så oerhört vackert. Särskilt dagar med så fint väder som vi fick – när solen glittrar i vattnet mellan husen.

Sammanfattning av vår tur

Både Madeleine, hennes hund och jag tyckte det var skönt att få sätta oss ner några minuter och vila benen medan vi väntade på färjan. Många steg blev det, och många höjdmeter. Men vilken energi alla dessa vackra intryck fyllde oss med! Jag hade gått den gröna leden innan, men tänk att man kan upptäcka något nytt VARJE gång man är ute! Jag älskar verkligen det!

För dig som vill veta mer om Härön

Till Härön kommer du med färja från Kyrkesund på Tjörn. Under sommaren avgår den en gång per halvtimme, se Västtrafik, linje 362 mellan Kyrkesund och Härön Turen tar max 2-3 minuter.

Böcker, länkar och blogginlägg

I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är den grönmarkerade slingan som vi gick tur nummer 25. I boken informeras sakligt om hur man går i varje korsning. Dessutom är rundslingan, som är 5 kilometer lång, en del av Kuststigen (här hittar du info från West Sweden Trails).

Och här kan du läsa om mina tidigare besök på Härön:

• Härön – en vandringspärla på Tjörn (med Helena, juni 2021)
• Naturreservatet Härön, Tjörn (med sambo, hundar och barn januari 2020)

Extra: En dag för tidigt för Härö-simmet

På skyltar utanför Magasinet såg vi att det skulle vara en annorlunda simtävling dagen efter vårt besök, Härö-simmet. Det innebär havssim 11 eller 3,5 km (det långa loppet är runt hela Härön). Det var fjärde året som tävlingen skulle gå. Så annorlunda – jag har inte ens simmat så långt i inomhusbassäng!

Inlägget Eftermiddagstur på Härön, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Visserligen har jag både hört och läst många gånger att strandpromenaden i Uddevalla ska vara väldigt vacker. Men det blir ändå en helt annan sak när man själv har fått uppleva den 9,3 kilometer långa vandringsleden.

Vad kan man hitta på i Uddevalla?

Igår skulle min dotter och en av hennes kompisar gå på bio. Eftersom den närmaste biografen ligger i grannkommunen Uddevalla (och kollektivtrafiken inte går på kvällen) så erbjöd jag mig att skjutsa dem.

Jag kom på att jag kunde gå strandpromenaden

Givetvis ville jag använda väntetiden till att se eller uppleva något i närområdet. Dessvärre känner jag inte till Uddevalla så väl, så jag tänkte först att jag skulle åka till Kuröd skalbankar där jag varit tidigare. Men så kom jag på att en av dem som deltog i stegutmaningen i april (amatorfotofotografen) tog många av sina steg längs strandpromenaden i just Uddevalla.

Tack vare Google Maps hittade jag lätt till parkeringen i Skeppsviken, och den låg bara 4-5 minuters bilfärd från biografen.

Stranddelen, 6,5 kilometer tur och retur

Många badplatser längs strandpromenaden

Redan från parkeringen har man underbar utsikt över Byfjorden, och efter bara 100-150 meter kommer man fram till en badplats. Det skulle visa sig att detta bara var den första av många små badvikar. Längs den slingrande leden finns också många badstegar, så för den som tycker om att bada finns många möjligheter.

En lång brygga, en hängbro och blommor

Efter att ha rundat den första lilla viken kom jag fram till den en kilometer långa bryggan som följer bergsväggen. På ena sidan har man berget och på den andra sidan Byfjorden. Här är underlaget helt slätt, och alltså lätt att gå på.

Jag hade fullt upp medan jag strosade fram. Ömsom såg jag ut över fjorden och ömsom på alla blommor som kantade min väg.

Mot den gamla badorten Gustafsberg

Strax efter att jag hade passerat hängbron kom jag till ett grönområde vid en sandstrand, som verkade vara populär. Här var det många som badade, lekte eller fikade. Jag fortsatte vidare på strandpromenaden och Kuststigen mot Gustafsberg, och passerade ett fint hundbad.

På den här sträckan går man på en bred grusgång, och leden är i fint skick. På många ställen passerade jag människor som badade eller solbadade från egna relativt undanskymda klippor. Det dröjde inte länge förrän jag var framme vid den gamla badorten.

Gustafsberg – vandrarhem, bad, café, restaurang

Här sjöd det verkligen av liv. Folk badade överallt, och caféet och restaurangens uteserveringar var fullsatta av semesterglada människor. Det gamla varmbadhuset är idag vandrarhem. Synd att jag bor så nära, annars hade det varit mysigt att bo sådär, med vågskvalpet precis utanför fönstret.

Även efter att jag passerat Gustafsberg såg jag många som badade och fiskade. Här är det lite mer kuperat, men underlaget är ändå fin grusgångbana. På kullarna längs strandpromenaden ligger de allra vackraste och charmigaste hus man kan tänka sig.

Avstickare i Lindesnäs mot Knapes utsikt

Ungefär 3 kilometer från parkeringen i Skeppsviken började jag närma mig slutet på stranddelen av leden. Jag närmade mig småbåtshamnen i Lindesnäs med stormsteg då jag kom fram till en informationstavla. Där såg jag att man kunde göra en avstickare upp till något som hette Knapes utsikt, och sånt kan jag aldrig motstå.

Stigen upp mot Knapes utsikt är en avstickare, eller om man så vill ett ”svårare alternativ” till strandpromenaden. På sina håll var stigen ganska igenvuxen, men det fanns tydliga markeringar i form av stolpar hela vägen. Sista biten till utsikten var det lite öppnare mellan träden och lättare att se.

6,5 kilometer i njutbart tempo

Hittills hade jag mest strosat fram, men här vid utsikten råkade jag slänga ett öga på min klocka. Då insåg jag att jag knappt skulle hinna tillbaka innan tjejernas biofilm var slut, så jag fick öka takten på tillbakavägen. När jag kom till bilen hade jag gått 6,5 vackra kilometer, och alltså gått den del av strandpromenaden som är längs stranden tur och retur.

Vackert trots att leden inte går i vildmarken

Trots att jag föredrar att vistas i naturen på platser där jag inte behöver trängas med, eller helst inte ens se, folk så blev jag väldigt förtjust i strandpromenaden. Först och främst berodde det förmodligen på allt det vackra man ser och passerar där man går. Men även för att det gör mig varm i hjärtat att se hur många människor som faktiskt tog sig ut i naturen när det var så lättillgängligt.

Där fanns familjer som var på utflykt, par, familjer och kompisgäng som solade och badade. Grupper som fiskade. Jag riktigt kände allas glädje när jag passerade dem, och det gav mig en massa energi!

För dig som vill veta mer om strandpromenaden

Hela strandpromenaden i Uddevalla är 9,3 kilometer lång och sträcker sig från de 10.000 år gamla snäckskalsbankarna i Kuröd (läs gärna om när jag besökt det fina området till badplatsen i Lindesnäs. Man kan dela in strandpromenaden i tre delar: skogsdelen, stadsdelen och stranddelen (den som jag gick tur och retur igår). Längs vägen finns mängder med vackra och intressanta platser att uppleva.

Det finns flera platser längs strandpromenaden där man kan parkera sin bil. Det går också bra att åka buss eller båt till flera av platserna längs leden. Se Uddevalla kommuns karta över leden för mer information.

Du kan också läsa om turen (nummer 31, Strandpromenaden) i boken ”Bohuslän vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket.

Etapp 1 av Kuststigen följer också strandpromenaden från Kuröd skalbankar.

Inlägget Strandpromenaden i Uddevalla dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag älskar verkligen området kring Sundsby Säteri på Tjörn. Självklart beror det först och främst på den otroligt vackra och varierade naturen. Men även på att lederna är så ”vilda” – de består nämligen till största delen av obearbetade naturstigar. Min absoluta favorit är Rådjursstigen.

Bilder i detta inlägg är från två olika morgonturer längs Rådjursstigen den senaste veckan.

På Rådjursstigen får du lite av allt

Trots att Rådjursstigen inte är längre än 3,5 kilometer bjuder den verkligen på många stora upplevelser. Längs leden går du både genom stora, luftiga lövskogar, och genom trånga bergspassager. Du passerar en bokskog och två rastplatser.

Dessutom kan du, om du gör två korta avstickare, få vidunderlig utsikt över havet uppifrån Solklinten och utforska grottor.

Rundan passar inte för barnvagn

Även att leden ser enkel ut precis där den passerar parkeringen så är den inte lätt att gå. Rådjursstigen är mycket kuperad, och underlaget är bitvis svårt. Det är stenar, rötter och på några ställen får man nästan klämma sig fram mellan bergväggar.

Personligen tycker jag att detta är helt underbart, men det kan vara bra att veta om man har tänkt gå här med barnvagn. Eller om man själv har svårt att gå på ojämna underlag.

Vackra lövskogar i kuperad terräng

Jag skulle nog säga att de fantastiska lövskogarna är utmärkande för Sundsby. När man följer Rådjursstigen passerar man genom dessa skogar. En av morgnarna stod passande nog (med tanke på stigens namn) två rådjur och tittade på mig mellan träden.

Som en bonus passerar man även en bokskog där man med fördel kan stanna och fika vid borden som står där. Jag har ännu inte varit där när löven har varit utslagna, men jag ser verkligen fram emot det.

Spännande trånga passager – och grottor

Efter att man har gått i de stora, luftiga lövskogarna kommer man fram till ett avsnitt med trånga passager genom berget. Inte klaustrofobiskt trånga, men det går inte att ta sig igenom med en stor ryggsäck på ryggen.

Som du kan se i filmen ovanför är det inte helt lätt att ta sig fram. Alldeles intill leden finns en stig ner till grottorna som du hittar mindre än 100 meter bort. Jag har varit där tidigare, men inte den här veckan när jag varit i Sundsby före jobbet.

Missa inte avstickaren upp till Solklinten

Solklinten ligger inte längs Rådjursstigen, men en skylt visar var man kan svänga av om man vill njuta av havsutsikt. Den branta, men korta, stigen upp till utsiktsplatsen är inte mer än kanske 250 meter. Och jag kan garantera att du får valuta för insatsen. Så här underbart var det däruppe en av morgnarna den här veckan.

Från utsikten kan man antingen ta en genväg ner mot den bredare stigen/vägen mot parkeringen, eller gå tillbaka ner och fortsätta på Rådjursstigen. I den här terrängen är jag extra tacksam över att ha skor med så bra grepp på fötterna (Rover från Icebug).

Rådjursstigen är tydligt markerad

Trots att leden i stort sett består av obearbetad naturstig så är den väldigt tydligt märkt med gula markeringar. I varje stigskilje står skyltar som visar vilken led, eller vilken sevärdhet, du kan välja mellan.

På flera ställen korsar den dessutom andra leder, så det är lätt att göra en egen kombination om man tycker att Rådjursstigen med sina 3,5 kilometer är för kort eller för lång. Efter att du har läst detta långa inlägg hoppas jag att du förstår varför jag är så förtjust i just denna runda!

För dig som vill veta mer om Sundsby

Eftersom Sundsby ligger längs vägen till mitt jobb kommer jag att vistas en del i området. Därför har jag gjort en egen kategori där du kan hitta alla mina inlägg om vandringslederna i området.

Mina instagrambilder från Rådjursstigen och övriga leder i Sundsby

[instagram-feed feed=7]

Så här hittar du till Sundsby Säteri

Med bil: Sundsby ligger på Tjörn i södra Bohuslän (några mil norr om Göteborg). När du har passerat Tjörnbron fortsätter du väg 160 mot Orust. Efter ytterligare cirka 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida.

Inlägget Rådjursstigen, Sundsby, Tjörn (3,5 km) dök först upp på Hemomkringvandring.

Beräknad läsningstid: 5 minuter

Eftersom jag hade tagit ledigt från jobbet ville jag göra något som skulle fylla oss med glädje och energi denna lyxfredag. Det var längesedan vi vandrade på de vidsträckta bohusklipporna i Ramsvikslandet, så valde vi att göra just det.

Vilket sceneri havet bjöd på

Jag njöt verkligen i fulla drag av dagens vandring längs Kuststigen/Soteleden tillsammans med sambo och hundar. För det första älskar jag området med de släta röda hällarna som sträcker ut sig så långt ögat når. Dessutom bjöd havet på ett riktigt skådespel med mäktiga bränningar som slog mot klipporna.

Havet låg turkosblått vid våra fötter. Ibland är det svårt att ta in hur otroligt vacker naturen är.

Eftersom det var ordentligt halt på klipporna var mina Rover från Icebug var även den här gången det perfekta skovalet.

Rullen på ryggen är en renfäll

Uppdatering: Eftersom jag har fått flera frågor om vad det är jag har på ryggen så förtydligar jag här. Det är min vackra renfäll som är helt oslagbart mysigt och varm att sitta på såna här kalla dagar.

Delad glädje är dubbel glädje

Tala om att få en fantastisk start på helgen. Både ljudet och åsynen av de dånande vågorna är vad jag kommer att ta med mig från den här turen. Ännu roligare var det att jag kan dela minnena med Lars.

Karta och vägbeskrivning

Om du klickar på den här länken får du upp en karta till parkeringen i Haby där vi lämnade bilen. Du är då vid vandringsledens södra spets. Via länken kan du även få fram en vägbeskrivning från valfri punkt. Klippornas rike är beläget utanför Hunnebostrand, Bohuslän.

Se på kartan var vi gick

Från Haby följde vi Kuststigen medsols och gick över klipporna till Sote huvud, Sote bonde och Fykan. Därefter tog vi den svartmarkerade stigen ner till Soteskogsmyren. Slutligen går leden längs stamma stig till Haby som vi gick på ”utvägen”. Trots att rundan inte var mer än 6 km tog den drygt 3 timmar att gå.

Länkar till Länsstyrelsen och vandringsleden Kuststigen

Här hittar du Länsstyrelsens information om Ramsvikslandets naturreservat, klippornas rike
Länk till Kuststigens information om delsträckan ”Ramsvikslandet runt”

Avslutningsvis – fler blogginlägg

Mitt första besök i Ramsvikslandet blev onödigt spännande, augusti 2020
Kort tur i Ramsvikslandet med familjen, december 2020

Inlägget Blåsig halvdag i Ramsvikslandet dök först upp på Hemomkringvandring.

Precis som ordspråket säger så finns det inget dåligt väder. Däremot finns det aktiviteter som lämpar sig bättre och sämre vid olika väder. Vilket jag lärde mig av dagens lite överambitiösa plan.

Eftersom vi inte har så många långa vandringsleder på Orust så har jag tänkt att jag ska gå dem i sin helhet. Nu har turen kommit till pilgrimsleden Orust och jag hade tänkt gå del 2, Morlanda kyrka till Nösunds kapell idag. Sträckan är 19 kilometer, men jag hade även tänkt göra en avstickare till kyrkan i Hälleviksstrand.

Inte skulle dåligt väder stoppa mig!

Visserligen hade jag sett på prognosen att det skulle regna, men inte i någon större mängd. Så jag tyckte att det var löjligt att stanna hemma på grund av vädret. Alltså bad jag Lars skjutsa mig och Balder till Morlanda kyrka när han hade ätit sin frukost. Själv fick han vara hemma sedan ifall valparna skulle få för sig att titta ut just idag.

Redan medan vi satt i bilen häpnade vi över hur mycket vatten det stod i diken och ute på åkrar. På ett ställe blev det nästan tvärstopp när vi körde – på grund av en översvämning i en svacka. Skämtsamt sa jag till Lars att jag kanske skulle behöva göra något vad under turen. Men då visste jag inte hur nära sanningen jag var.

Ofantligt mycket vatten – överallt

Så fort vo vinkat hejdå till Lars började Balder och jag gå längs pilgrimsleden Orust. Leden är tydlig märkt med Sankt Olofs-märken och det satt skyltar som pekade ut riktningen redan vid kyrkan. Efter några hundra meter kom vi fram till den första stora vattenpölen som inte gick att runda på grund av diken och våtmark runt om. Efter ytterligare några hundra meter var det dags att ta sig över nästa passage med 15-20 cm vattendjup.

Visserligen såg det ut som om man kunde gå på en grässträng i mitten. Fast jag insåg snabbt att det bara var en synvilla. Marken var helt blöt, så även där det såg ut som gräs eller annan fast mark stod det vatten. Vid de första pölarna försökte jag hoppa,parera och leta bra vägar för att ta mig förbi. Men efter några kilometer gav jag upp och plumsade bara rätt fram i vattenfårorna.

Gemensam led med Kuststigen och Orust Tvärs

Början av etappen går på samma vägar och stigar som Orust Tvärs och Kuststigen så där kände jag igen mig från tidigare turer. Den här gången slapp jag gå fel, för nu fanns tydliga skyltar där det var dags att börja gå uppför berget. Otroligt smidigt att gå längs skogsväg istället för att göra egna stigar som jag gjort två gånger tidigare. Bredvid mig forsade vatten fram i något som förmodligen knappt är en rännil till bäck i vanliga fall.

Det regnade fortfarande medan jag gick, men jag njöt av bäckens skummande virvlar och små fall. Längs skogsvägen kom vi fram till ännu ett ställe där vägen var översvämmad. Balder tyckte mest att det var kul med allt vatten – själv försökte jag fortfarande hålla mig torr.

Stigen var helt översvämmad

När vi svängt av från de andra lederna blev det bara blötare och blötare i marken. När hela stigen var som ett dike försökte jag vid något tillfälle gå runt. Men här på Orust är det vanligt med kombinationen berg och våtmark, så det var i stort sett omöjligt på flera av ställena. Dessutom rinner vattnet undan liten dåligt när det är berg under överallt.

Till slut kände jag att jag måste sluta irritera mig på att det var så blött – och så började jag gå rakt fram i vattenfårorna. Och på en gång blev det lättare att se tjusningen i naturens krafter. Jag kunde inte säga annat än att det var både vackert och fascinerande med allt vatten som vällde fram i skogen.

Jag bestämde mig för att avbryta

Vid det här laget var jag ganska blöt om fötter, ben och huvud (jag hade fällt ner luvan eftersom det blev så varmt). Och jag kände att det inte gav mig någon vidare njutning att gå på det här sättet i vattenspåren. Dessutom var det svårt att fota eftersom jag fick lägga tid på att parera så jag inte halkade när allt var så blött. Jag ville ju gärna dokumentera leden också. Så jag bestämde mig helt enkelt för att avbryta, och fortsätta ”pilgrimsprojektet” när det är lite torrare i markerna.

För mig är det ingen prestige att jag måste gå exakt den planerade sträckan. Tvärtom. En fin upplevelse är viktigare än sträckan. Så jag skickade meddelande till Lars och kollade om det var okej att hämta upp oss vid bokskogen i Huseby. Det var det, och vi kom överens om att jag skulle höra av mig när det var dags för honom att åka. Balder och jag hade fortfarande en bra bit kvar att gå innan vi var där, och det var svårt att beräkna hur lång tid det skulle ta när allt var så översvämmat.

Bokskogen Himlabacken – och ännu mer vatten

När vi kom in i bokskogen forsade ån fram i ravinen bredvid oss. För ett ögonblick trodde jag att vi skulle behöva vada över det strömmande vattnet, men sedan såg jag till min lättnad att bron stod kvar. Men vattnet nådde nästan ända upp till bron, och vatten vällde in från flera håll.

Grönskan omkring mig gjorde mig lyckligt förstummad. Det var en sådan kontrast till allt grått och brunt jag sett under dagen. Men marken var lika vattensjuk här som längs resten av leden.

Vattnet kastade sig fram i ravinen och ut i vattenfallet. Även från de små bäckar som normalt rinner i området anslöt nu kaskader av vatten. Jag har aldrig sett ett sådant flöde där. Oerhört mäktigt!

Avslutning och sammanfattning

Efter att vi försiktigt tagit oss nerför den hala stigen till bergets fot gick vi knappt en kilometer ut till asfaltsvägen där vi väntade på Lars. Regnet piskade på oss, Balder såg dränkt ut och byxorna satt som klistrade mot mina ben. Men jag kände mig bara glad och nöjd. Även att jag inte alls gått den sträcka som jag först tänkt mig. Jag fick ju se en massa annat istället. Och nästa gång kliver jag på pilgrimsleden i Huseby och fortsätter mot Hälleviksstrand och Nösund därifrån. Det finns inget dåligt väder. Bara dåligt omdöme. Tur att man kan ändra sig.

Information om Pilgrimsleden och området

Slutligen kommer en länk till pilgrimsleden Orusts webbsida.

Länkar till inlägg från andra turer jag gjort i samma område

– Hammock-natt på Himlabacken, Orust (maj 2021)
– Svens Altare-leden, Orust – med tonårsdotter (januari 2021)
– Utflykt till Stora Björnholmen, Orust (januari 2021)
– Tältnatt i decemberrusk (december 2020)
– Husebyleden och bokskogen Uggletofta, Orust (oktober 2020)
– Kulturlederna Husebyleden och Svens Altare, Orust (april 2020)

Inlägget Det finns inget dåligt väder dök först upp på Hemomkringvandring.

Oftast är jag ute för att njuta av naturen. För att se allt det vackra som finns omkring mig. Men under gårdagens personliga lilla utmaning – att gå hela leden Orust Tvärs på en dag – var mitt fokus mest på att försöka hålla ett lite högre tempo än när jag fotar blommor. Och att faktiskt klara av sträckan på 45 kilometer.

Hur uppstod tanken på att gå Orust Tvärs på en enda dag?

Redan i höstas, strax efter vår flytt till Orust, var jag redo att utforska vandringsmöjligheterna här på ön. För det första läste jag på om vilka leder och slingor som finns här. Därefter började jag gå dem, en efter en. Eftersom vandringsleden Orust Tvärs passerar någon kilometer från vårt hus blev den en av de första att testa. Vid det tillfället gick jag bara en etapp i taget. Därefter prövade jag några av de fina natur- och kulturstigar som också finns här.

Sedan kläckte min sambo Lars idén om att vi skulle gå hela leden på en och samma dag. Så det var vår plan – att vi skulle göra det tillsammans. På grund av operationen han genomgick vid midsommar kan han inte göra så långa turer just nu. Så jag bestämde mig för att gå själv.

Så här gick själva genomförandet

I förrgår kväll spöregnade det och åskade det hos oss på Orust. Och när jag såg att det skulle bli gråväder och små regnskurar även igår bestämde jag mig för att passa på. Strax efter klockan 06 fick jag skjuts av Lars ner till färjan i Svanesund där Orust Tvärs startar. Ett stilla duggregn föll, och jag hade shorts och regnjacka på mig.

Direkt när jag blivit avsläppt började jag gå längs trottoaren upp genom samhället Svanesund. Underlaget är asfalt, men det gick snabbt och lätt att gå två kilometer längs gångbanan innan jag skulle svänga av mot skogen. Och regnet hade redan upphört. Eftersom jag har gått den här etappen många gånger med hundarna är den välbekant för mig.

Jag passerade förbi en massa hagar. Där fanns hästar, kor, får, getter. Och givetvis en massa vilda djur – harar och rådjur var de jag såg igår. Den enda hage som leden passerar igenom innehöll hästar. Om man går med hund finns några stättor som inte är riktigt hundvänliga. De är lite för branta och har väldigt smala stegpinnar. Men jag gör bedömningen att man kan ta sig igenom på annat sätt vid dessa ställen.

Sommarens blötaste dag – rekord i strumpbyten

Trots att det varit oerhört torrt på Orust de senaste veckorna så gällde det inte just igår. Efter nattens åskregn var allt blött. Både gräset, ormbunkarna, buskarna och träden. Så fort jag nuddade en buske så ”regnade” det ner på mig. Vatten sipprade även in i kängorna så fort jag svängt av den asfalterade gångbanan. Med tanke på att det var nästan 20 grader varmt ute så frös jag inte om fötterna. Men det är ändå obehagligt att gå längre sträckor med blöta fötter.

Eftersom jag vet att det är viktigt att hålla fötterna torra bestämde jag mig för att byta strumpor varje mil. Och det höll jag fast vid hela dagen. Fem par strumpor använde jag. De flesta av favoritmärket Happy Hiking. Sedan jag hittade dem i våras har vi utökat vår strumpgarderob enormt. Hur kan man inte vilja ha färgglada strumpor på sig?

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Och dessutom får du fri frakt.

Igår började jag med denimblå, bytte till gyllengula, rokokoblå, chokladbrun och sedan ljusbrun. Underbart att låta fötterna lufttorka medan jag fikade, uppdaterade Instagramkontot eller bara satt och njöt. För att sedan ta på mig varma strumpor i go mohair. Fast de blev visserligen blöta snabbt igen eftersom kängorna var dyngsura. Jag tror det börjar bli dags för nya kängor. Mina Hanwag har jag haft i drygt två år och de är helt utslitna i sulan – på insidan.

Skulle kroppen hålla och hjärnan ”orka”?

Tidigare har jag rört mycket på mig, men jag har inte varit så snäll mot kroppen det senaste året. Därför visste jag inte säkert om kroppen skulle hålla för en tur på 45 kilometer. Dessutom kan det vara lite trögare att gå ensam. För det första har man ingen som peppar en och för det andra är man ensam om att hålla uppe tempot. Men det gick vägen. Även att jag fick ont i min hälsporrefot. Trots att tempot sänktes något allt eftersom kilometer lades till kilometer.

Efter 11 timmar och 37 minuter var jag framme vid Ängö brygga. Då hade jag gått drygt 45 kilometer, och det kändes i kroppen. Men på något sätt tror jag att jag hade kunnat fortsätta nöta i några timmar till. Bara jag hade haft med mig mer vatten att dricka. Jag var otroligt nöjd och stolt över mig själv när Lars kom och hämtade upp mig vid färjan.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis måste jag säga att Orust Tvärs är en mycket trevlig vandringsled. Den erbjuder varierad natur och mycket lugn och ro. Enda gången jag mötte människor igår var på vägen/stigen mellan Svens Altare och Hålta. Men kommer du hit i förhoppningen att få se västkustens skärgård så är inte detta rätt led. Skog och jordbruksmark dominerar.

Vad jag personligen önskar vore annorlunda är de längre passager på väg (även asfalt) som leden innehåller. När man kommer över till Malö till exempel så går man längs smal asfaltsväg i 3 kilometer innan man svänger av på en mindre väg. Samma sak starten i Svanesund, men där finns åtminstone en gångbana att gå på. Asfalt får mig inte glad inuti över huvud taget.

Det finns heller inga vindskydd (vilket jag lämnat in ett medborgarförslag om till Orust kommun). Det skulle också varit bra om det fanns någonstans att fylla sin vattenflaska. Och kanske kunde det funnits något dass längs vägen också, så hade man sluppit se allt toapapper som låg slängt runt ”vackra” platser. Men nu är vi inne på överkurs.

Och för dig som vill veta mer om leden Orust Tvärs

Lite om själva vandringsleden

Orust Tvärs är en natur- och kulturstig på 44 kilometer, som går tvärs över Orust. Den består av fyra delsträckor: Svanesund-Hoga, Hoga-Göksäter, Göksäter-Malö strömmar, Malö strömmar/Flatön-Bryggan Ängön. Man går även kortare delar av natur- och kulturstigarna Kultehamn och Svens Altare. Strax innan man kommer ner till färjan mot Malö kan man göra en avstickare via kulturstigen Albertsholmen. Utöver all natur man får se finns 64 skyltade kultur- och naturminnen på stigen.

Dessutom är Orust Tvärs en del av den längre leden Kuststigen, och motsvarar Kuststigens etapp 6, 7, 8 och 9.

Egentligen är det bara den sista etappen, den som går över Malö/Flatön/Ängön, som är vandring vid kust. Till största delen går leden genom skog och jordbrukslandskap. En del av leden går längs grusväg och asfaltsväg. Avslutningsvis kan jag upplysa om att leden är mycket tydligt markerad med blå märkning och pilar hela vägen.

Just nu får du 33 % rabatt om du beställer mina favorit-vandringsstrumpor från Happy Hiking. Ange koden hemomkringvandring. Och dessutom får du fri frakt.

Länkar för dig som vill läsa mer

– Etapp 7 av Kuststigen (när jag gick den i vintras)
– Etapp 8 av Kuststigen (när jag gick den i vintras)
– Information om leden hos Västsverige
– Vandringsleden så som Orusts kommun beskriver den

Inlägget Orust Tvärs på en dag – 45 km dök först upp på Hemomkringvandring.

Blåsippor är ett av våra mest efterlängtade vårtecken. Ett vårtecken som alla känner igen. Eftersom jag är en blomnörd brukar jag vara en av de första att se och fota de vackra vårblommorna. Men så blev det inte i år – vilket var lite chockartat för mig. Jag insåg rätt snabbt hur svårt det är att hitta blommor när man inte längre bor på en plats man känner sedan barnsben.

Den nyinflyttade fick tips….

När det började dyka upp blåsippor i mitt flöde på instagram mådde jag nästan fysiskt dåligt över att jag själv inte hade sett några. Och än mindre hade någon aning om var jag skulle leta. Det är ju min första vår på Orust. Självklart konsulterade jag då mina floror och böcker om botaniska utflykter i området, så några tips fick jag där. Dessutom bekräftade både Sofia och Lisbeth genom tips till mig att det som stod i böckerna stämde.

Jakten på blåsippor vid Sundsby på Mjörn, Tjörn

I söndags steg jag upp tidigt och åkte till en av platserna som är kända för blåsippor: Sundsby på ön Mjörn i grannkommunen Tjörn. Eftersom jag är relativt van att leta efter blommor kände jag inte det minsta tvivel på att jag skulle hitta en massa blåsippor där. Till att börja med följde jag Sundsbyleden/Kuststigen åt vänster. Efter några hundra meter vek jag av från leden och började gå utanför stigarna i lövskogsbackarna. Marken var täckt av tjocka lager med höstens torra löv. Här och där tittade små gröna blad upp. Men alla blad jag såg var svalört – inte blåsippa.

För en gångs skull hade jag lämnat hundarna hemma och det var med lätta och nyfikna steg jag kryssade runt mellan träden och de små bergen. Jag hade ingen annan att ta hänsyn till så jag kunde gå lite var jag ville. Fortfarande kände jag mig övertygad om att hitta en massa blåsippor, även att jag började fundera över var de skulle vara någonstans. Till slut böjde jag mig helt enkelt ner och började ”borsta bort” eklöv för att se om det kom blåsippeblad under det tjocka täcket. Men det gjorde det inte. Någonstans!

Till slut började modet sjunka och glädjen avta. Trots att jag strosade genom oerhört vacker natur hade jag svårt att ta den till mig. Besvikelsen över att inte hitta några blåsippor tog överhanden. Därför bestämde jag mig för att söka mig ner till leden igen, passera Sundsby Säteri, och om jag inte hittade några blommor där heller vända tillbaka till bilen.

På väg att ge upp

Inte heller vid säteriet såg jag några blåsippor, så medan jag gick längs den breda stigen/gångvägen mot parkeringen skickade jag SMS om att jag inte hittat något, och att jag snart skulle komma hem.

Snart skulle jag vara tillbaka vid parkeringen. Bara ett drygt 100-tal meter kvar. Då skymtade jag något avvikande i ögonvrån. Något grönt som stack upp bland alla höstlöv. Kunde det vara… det kunde det väl inte… eller? Jo, det var blåsippeblad. Och dessutom några blåsippeknoppar. Min lycka var total och helt plötsligt kändes det absolut värt det att ha irrat runt i en och en halv timme för att leta efter de små blommorna.

För dig som vill se fler bilder av blåsippor

När jag bodde i Eksjö, Småland, där jag är uppvuxen, hade jag ett favoritställe för att se blåsippor på våren. Hackareviken naturreservat, Eksjö kommun (se blogginlägg från förra våren)

[instagram-feed feed=4]

Inlägget ”Blåsippor” – eller – ”Jakten på blåsippor” dök först upp på Hemomkringvandring.

Att få med sig tonåringarna ut är inte det enklaste. Därför bokade vi snabbt biljetter till djurparken Nordens Ark när de sa att de kunde tänka sig att åka dit. Runt lunchtid i söndags parkerade vi bilen och gick glada och förväntansfulla mot entrén.

På grund av att man inte får ta med hunden in på Nordens Ark…

… fick jag helt enkelt hitta på något med hundarna. Och då blev det att gå ekoparksleden med dem, medan familjen gick in på djurparken. Sedan skulle jag ansluta till dem när hundarna låg och sov i bilen, trötta efter sin tur. I alla fall var det tanken när jag började gå längs leden.

Leden utgår från parkeringen och går en kort bit längs den otroligt vackra Åbyfjorden. Längs vägen står stolpar som berättar om platserna man passerar. Till att börja med går leden förbi en strandäng, på en skogsväg mellan gamla ekar. Därefter korsar leden vägen och går genom ett landskap fullt av underbara kullar klädda med lövskog. Jag kan tänka mig att den här leden är oerhört vacker att gå när löven spruckit ut på träden.

Utsiktspunkten Varpet

Efter knappt en kilometer valde jag att göra en liten avstickare upp till utsikten vid Varpet. Dit är det väl skyltat från ekoparksleden. Dessutom är underlaget väldigt lätt att gå på, då det är en skogsväg i bra skick. Att gå de extra 500 meter det blir enkel väg var absolut värt det. Eller vad säger du?

Förutom den vackra utsikten och de rejäla sittbänkarna fanns även en grillplats strax nedanför utsiktsplatsen.

Bäckravinen

Sedan jag (nästan) sett mig mätt på utsikten vände vi tillbaka ner till ekoparksleden. Stigen ledde oss då genom ett varierande, men kuperat landskap. Vi fick gå genom barrskog och lövskog, förbi odlingsmark, nerför backar (där det nog kommer att komma blåsippor snart). Till och med en gravdös fick vi se.

Vi passerade ett klätterberg och så var vi framme vid bäckravinen som jag läst om att stigen skulle följa. Till att börja med följer stigen kanten ovanför ravinen. Därefter går den brant neråt genom skogen. Medan man går hör man porlandet från bäcken, och jag kan tänka mig att det lilla, lilla vattenfallet varit betydligt större för bara några veckor sedan. Nu var det mest en stril.

Härifrån följer stigen bäcken några kilometer, där den slingrar sig fram genom landskapet. Tack och lov så finns det många, många broar att passera bäcken över. Just nu var marken i det här området hal och geggig. Så ska du gå här inom den närmaste tiden rekommenderar jag gummistövlar eller kängor. Jag önskar att jag hade gått här när träden var gröna och lummiga, för jag ser framför mig hur mysigt det kommer att vara då.

Tidsresan – vilken superbra grej

På många ställen längs leden såg jag skyltar med texten ”Tidsresan”. Det visade sig vara informativa, otroligt vackert målade, skyltar som visade hur det sett ut på platserna vi passerade. Till att börja med visade de platsen som den kan ha sett ut på stenåldern. Sedan följde skyltar för varje tidsepok fram till nutid. På varje skylt fanns också QR-koder till olika saker. Filmer. Information. Svar på frågan på föregående skylt och så vidare.

Det fanns också uppdrag vid varje stopp. Till exempel att räkna jätteekar, att känna på mossor och lavar, gissa vilken sten en skogsödla skulle gilla bäst att ligga och vila på och så vidare. Nu skriver jag inte fler av uppdragen för jag vill ju inte förstöra nöjet och spänningen. Men jag blev otroligt glad av den här tidsresan. Skyltarna i sig var vackra, och hade jag haft lite mindre barn hade jag varit så tacksam mot Nordens Ark för att de hjälpt till att göra vandringen roligare för dem. Och även för mig i förlängningen. Dessutom är det lärorikt även för oss vuxna att repetera kunskapen om Sveriges historia.

Grädden på moset – Åbyristningen

Bäst av allt på hela rundan var för mig den fina hällristningen som ligger strax utanför själva djurparken Nordens Ark; Åbyristningen. Man får göra en liten, liten avstickare från leden för att komma fram till den, men det handlar bara om några hundratal meter. När jag var där i söndags hade jag förmånen att få ha platsen helt för mig själv. Bara jag och hundarna var där så jag kunde verkligen ta in platsen och känna historiens vingslag. Se och njut:

Efter att jag slitit mig från hällristningen gick jag mot djurparkens parkering – samtidigt som jag fick ett telefonsamtal från Lars. Han och tonåringarna var redan klara inne på Nordens Ark. Och jag som inte ens hann dit! Visserligen gick jag miste om alla djuren, men jag fick se en fin och mysig vandringsled tillsammans med hundarna istället. Och för mig var det en stor upplevelse att få se hällristningen som jag velat stanna vid varje gång vi passerat djurparken.

För dig som vill veta mer om Nordens Ark – och ekoparksleden

Nordens Arks syfte är att bevara utrotningshotade djur och biologisk mångfald. På deras egen webbsida kan du läsa mer På deras sida kan du även läsa om vandringsleden i ekoparken. Ekoparksleden är 4,5 kilometer lång, men med avstickarna till utsiktplatsen, gravdösen och hällristningen blev den ungefär 6,5 kilometer. För mig och hundarna tog det knappt två timmar att gå runt hela slingan.

Inlägget Ekoparksleden, Nordens Ark dök först upp på Hemomkringvandring.

Etapp 19 av kuststigen som går mellan Anneröd och Bovallstrand är en av de kortaste med sina 6 kilometer. Men med tanke på hur mycket man får på denna sträcka måste jag säga att det ändå är en av de ”större”. Omgivningen var vacker, men kuperad. Och i motsats till den senaste etappen vi prövade, som i stort sett enbart gick längs väg, gick vi nu nästan uteslutande på skogsstigar.

Anneröd-Hogsäm natturreservat och bokskog

Efter en natt i ministugan vid Store Bollemyren gick Wilma och jag iväg strax före soluppgången. Drygt en kilometer senare kom vi fram till punkten där Kuststigen ansluter till Soteleden. Stigen ledde oss in i Anneröd Hogsäm naturreservat som till stor del består av bokskog. När jag vände mig om såg jag att solen just börjat stiga. Det var ren njutning att gå i det kuperade landskapet.

Efter att vi gått igenom Anneröd-Hogsäm följde vi en skogsväg som delvis var snöig, delvis isig och delvis bar. Jag upplevde att jag gick långsamt, för jag skulle passera ett vindskydd (Stenbrottskojan) men det dök aldrig upp. Döm om min förvåning när jag kollade i Kuststigen-appen och upptäckte att jag passerat vindskyddet för länge sedan. Jag hade varken sett vindskyddet eller någon skylt som hänvisade till det. Nu var jag inte i behov av något vindskydd just då, men jag hade tänkt fota vindskyddet eftersom det inte fanns någon beskrivning av det i Kuststigen-appen.

Sedan bar det av uppåt

När jag följt skogsvägen en stund passerade jag ett par hus och sedan korsade vi en väg. Där stod några informationstavlor om de olika lederna som knöts ihop i korsningen. Granitrundan på 19 kilometer till exempel lät spännande tycker jag. Men jag fortsatte såklart på den planerade rutten. Leden förde mig in i granskogen där stigen snart steg brant uppåt. Det är svårt att få med på bild, men på några ställen gick stigen i zick-zack för att man över huvud taget skulle kunna ta sig upp. Det var längesedan jag gick en så kuperad led – även att detta bara var en kortare sträcka.

Pustande, stånkande och med svetten skvättande åt alla håll tog jag mig upp. Tack och lov hade jag på mig mina Icebug-kängor, annars hade det varit betydligt besvärligare. Vissa passager var väldigt isiga och hala. Väl uppe gjorde stigen en liten kringgående rörelse in i skogen. Där låg omkullfallna träd till höger och vänster, så det var lite trixigt att ta sig igenom när man hade en stor ryggsäck på ryggen. Men det var värt varje steg. Framför mig hade jag helt plötslig massiva berg och en liten passage jag skulle igenom. På andra sidan skymtade jag fler berg.. och havet.

Häftig passage längs leden

Jag kan se havet!!

Härifrån går stigen ut över ljungklädda berg, och utsikten mot havet är ofantligt vacker. Jag kände hur jag gick med ett stort leende i ansiktet hela vägen.

Nu var det ju inte så att etappslutet låg mitt uppe på berget, utan lite mer lättillgängligt till nere i Bovallstrand, så till slut ledde stigen neråt. En passage var väldigt isig, så jag rekommenderar att du väntar någon vecka innan du går den här etappen.

Den sista halvkilometern delade vi stig med några motionsslingor, och det är väldigt lätt att gå ner till etappslutet. Jag gick nästan som på små moln efter allt jag fått se längs etapp 19 av Kuststigen. Otroligt vackert. Det enda jag saknade var skyltning till de 2 vindskydden och övernattningsstugan längs leden. Det fanns skylt till en stuga, men det stod dock inte vilken stuga det var, eller hur långt det var dit.

Lite familjelyx efter vandringen

I Bovallstrand blev jag och Wilma upphämtade av min sambo Lars och valpen Balder. Därifrån tog vi bilen ner till marinan. Kuststigen passerar även där. Lite frukost blev det på bryggan innan vi åkte hemåt.

Tanken var att vi skulle ha åkt till Ramsvikslandet och tagit en kortare gemensam tur där, men Lars skada från gårdagskvällen gjorde att vi istället fick åka hemåt och uppsöka vård. Ett kort fotostopp unnade vi oss trots det i vackra Bärfendal, längs väg 174 mellan Bovallstrand och E6.

För dig som vill veta mer om etappen Anneröd-Bovallstrand

På den här etappen får du vacker och omväxlande natur. Leden går uppför berg, nerför berg. Genom bokskog och genom barrskog. Genom trånga bergspassager. Trots att den bara är 6 km lång är det en etapp som bjuder på minnesvärda upplevelser.

Här kan du läsa mer om etapp 19 på Kuststigens webb

Inlägget Anneröd-Bovallstrand, Kuststigen etapp 19 dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter en veckas lugn hemma hos oss var det dags för valpen Balder att följa med oss på sin första utenatt. Eftersom han är så liten kan vi inte gå mer än någon kilometer med honom, så det krävde en viss planering. På grund av min födelsedag, och dotterns sportlov, är jag ledig hela veckan. Jag ville väldigt gärna åka upp till Sotenäs och vandra lite. Valet av sovplats föll på Bollemyrstugan.

Tanken var att Wilma och jag skulle gå etapp 19 av Kuststigen följande dag och den går mellan Anneröd och Bovallstrand. När vi studerade kartan såg vi att det skulle ligga en stuga, Bollemyrstugan, en dryg kilometer från etappstarten. För att få en uppfattning om ifall stugan kunde vara aktuell gjorde jag som vanligt en sökning på webben. Det var ganska kul att det första Google-resultatet på stugan visade ett inlogg härifrån bloggen – från när Sofia sov där i april. Hur som helst var det både lätt och spännande för en valp att gå från bilen till stugan.

Sofia hade förvarnat att stugan var liten, men vi hade inte förstått exakt hur liten, förrän vi såg den. Dörren var så låg att jag fick krypa när jag skulle in i stugan. Allt som rymdes därinne (vilket i och för sig också var allt som behövdes) var egentligen två britsar. Det fanns också ett litet väggfast bord och några små hyllor därinne. Och en stång i taket – vi önskade på kvällen att vi hade haft med galgar så vi kunde hängt upp klädena på tork.

Precis utanför stugan finns en grillplats med sittbänkar runtom. Just igår låg den mitt i en sjö som gjorde det svårt att vistas runt eldstaden. Vi försökte därför leda vattnet ut från ”ringen” runt eldstaden och ner mot myren. Först tog vi pinnar till hjälp, men sedan tog vi varsin tegelpanna som låg under trappan för att kunna skjutsa på vattnet lite snabbare.

Jag hade handskar på mig, men jag upptäckte strax att min sambo inte hade det. Han skar sig nämligen illa i ett finger, men som vanligt vägrade han uppsöka vård och försökte få ihop det djupa såret själv. Trots detta gjorde vi upp en eld i eldstaden och grillade lite hamburgare i mörkret innan vi kröp in i vår lilla stuga.

I stugan fanns två väldigt smala britsar. Vi valde att flytta ut dem en bit från väggen och lägga våra liggunderlag på dem. På det sättet blev det helt okej sovplatser. Hundarna hade sina bäddar på golvet, och eftersom det var första gången Balder var med var vi lite oroliga över att det skulle bli en jobbig natt. Det blev det inte. Han somnade direkt och behövde bara gå ut en gång på hela natten.

Det var längesedan vi sov ute när det var så här varmt. På dagen några plusgrader, och på natten några minusgrader. Så det var riktigt bekvämt i sovsäcken och jag sov som en prinsessa ända tills hundarna sa att det var morgon. Då steg jag upp och gick en liten runda med dem runt Bollemyrstugan och gav dem deras mat.

Därefter packade jag mina grejer, pussade sambon och valpen Balder hejdå, innan Wilma och jag gick vidare längs Soteleden för att ansluta till Kuststigen etapp 19 drygt en kilometer bort.

Inlägget Valpens första utenatt – ministugan Bollemyrstugan dök först upp på Hemomkringvandring.