När man, som jag, är en person som tycker om att hela tiden utforska nya och nygamla platser, är det alltid något på gång. För många skulle det kanske kännas stressigt, men jag är ganska bra på att planera. Därför är det ytterst sällan jag upplever stress när jag är ute.

Utomhus med en likasinnad

Ensamhet är inte något som skrämmer mig, utan snarare något jag uppskattar. Men jag är ute i stort sett dagligen, och därför uppskattar jag enormt de gånger jag har sällskap. För utflykter och kortare turer har jag trevligt med de flesta, men om jag ska vara ute i flera dygn är det skönt om mitt sällskap och jag har samma tänk och dygnsrytm.

Hittills har jag haft förmånen att hitta några få sådana personer, bland annat min bästa vän Linda. Men under hösten har det ramlat in ytterligare en person som det är oerhört enkelt att vara utomhus tillsammans med, och det är Göran. Och hans hund Silver förstås – hon älskar att vara ute.

Inspiration till vardagsäventyr

När jag träffar Göran och Silver hinner vi oftast med många utflykter och stopp, men utan stress. Eftersom jag inte hinner skriva inlägg om varje kommer här ett litet axplock från några av våra utflykter hittills under 2024. Jag hoppas att de kan inspirera även dig till små vardagsäventyr.

Kvällsaktiviteter runt Hornborgarsjön

Några dagar under årets första vecka jobbade jag på distans ifrån Görans hus som har utsikt mot Hornborgasjön. Tack vare det kunde vi ge oss ut i kvällningen så fort båda jobbat klart för dagen. På grund av att solen fortfarande går ner tidigt hann vi inte se själva solnedgången, men vi njöt av de fantastiska färgerna i blå timmen.

Under dagarna fick jag hundsällskap medan jag satt och jobbade. Dessutom hann jag och Silver gå på härliga lunchpromenader tillsammans.

På fredagen kom även några av Görans familjemedlemmar och gjorde oss sällskap. Först gick vi en promenad i Hornborgasjöns naturreservat, och därefter grillade vi hamburgare vid Fågeludden. Den eftermiddagen var det minus 18 grader, så det var tur att åtminstone en av oss hade tillräckligt med känsel i fingrarna för att göra upp eld.

Jag uppskattar att umgås med människor som verkligen tar vara på de små stunderna.

Promenader i och runt Rönnäng

Eftersom Göran och Silver har tillbringat en helg här på Tjörn också har jag fått tillfälle att visa några av ”mina” ställen.

I kvällsdimma gick vi halva Trollstigen, men svängde sedan genom Rönnäng och gick Kyrkvägen hemåt. Dagen därpå gick vi till Katrinevik där vi fick njuta av årets första riktigt varma solstrålar.

Vindskyddsnatt på Dyrön

Jag har sovit i vindskyddet på Dyrön några gånger, men det gör mig inget om jag sover flera gånger på samma ställe. Vindskyddet är fräscht, rymligt och ligger bra till för en övernattningstur. Därför föreslog jag det när Göran tyckte det var dags för årets första (för honom) utenatt. Dock var han lite osäker på om Silver skulle kunna sova i vindskydd – hon har bara sovit i tält tidigare.

Vi tog med oss tält för säkerhets skull, men tänkte ändå pröva vindskyddet i första hand. Det var en riktigt mild kväll, så vi blev sittande länge på renfällen framför den sprakande brasan. När vi blev för trötta förflyttade vi oss bara in i sovsäckarna. Silver snarkade redan i godan ro, och verkade inte alls bry sig om att hon sov i ett vindskydd mitt i naturen.

På morgonen packade vi, nöjda med Silvers första vindskyddsnatt, och tog färjan tillbaka till Rönnäng.

Silverfallet i frusen skrud

För någon vecka sedan gick vi en liten tur till Silverfallet Karlsfors. Jag var här för första gången i våras och blev väldigt förtjust i naturreservatet och de små vattenfallen. Nu hade vattnet frusit till fantastiska isformationer och det var otroligt vackert.

Att strosa fram i snön längs ån kändes overkligt, nästan sagolikt. Och det enda som hördes i tystnaden var vattnet som porlade fram under isen. Karlsforsslingan är inte mer än 3,5 kilometer, men det var precis lagom en kall morgon.

Silverfallet ligger på Billingen i Skövde kommun (Västergötland) och ingår i Platåbergens Geopark.

Kamelridningen på Orust

En av våra utflykter var till Kamelridningen på Orust, en av mina före detta grannar. Det är visserligen inte någon vandring eller naturupplevelse på det sättet, men jag ville ändå visa det. För hur många kan stoltsera med att ha glada kameler, lamor, alpackor, emuer, åsnor och så vidare i sitt hemomkring? Dessutom är detta en plats där det inte handlar om löpande-band-upplevelser, utan det är verkligen helt stressfritt att vistas här.

Det blev en fin stund tillsammans med Göran (ja, ägaren till Kamelridningen heter också Göran) och alla hans djur. Vi hade inte bokat in någon kamelridning den här gången, men jag tror nästan att vi måste göra det någon gång framöver. Det skulle vara riktigt kul.

Solnedgångar på Tjörn

Trots att SMHI väldigt ofta har fel i sina prognoser har vi lyckats se vackra soluppgångar och solnedgångar här på Tjörn också. De platser vi varit på är Klädesholmen, Akvarellmuséet, hamnen i Skärhamn och Toftenäs naturreservat.

Slutligen lite länkar

Avslutningsvis vill jag skicka med lite länkar till några av de ställen vi varit på ifall du känner dig nyfiken och vill veta mer. Och kom ihåg – stressa inte!

• Kamelridning.se (Myckleby, Orust) – också en miljö helt utan stress
• Naturreservat Silverfallet Karlsfors – länk till Länsstyrelsens information
• Hornborgasjöns naturreservat – länk till Länsstyrelsens information
• Visit Hornborgasjön
• Dyröns samhällsförening – information om vandringsleder, vindskydd, butiker, sevärdheter

[instagram-feed feed=30]

Inlägget Många aktiviteter, men utan stress dök först upp på Hemomkringvandring.

Om du har följt min blogg kommer det inte som någon överraskning att jag tycker om att sova under bar himmel. Många gånger har jag ändå valt att tälta eftersom det ofta blåst kraftigt, eller varit risk för regn. Kunde lösningen på problemet vara att köpa en bivacksäck?

Mina tankar – bivacksäck eller inte?

Egentligen har jag aldrig sett någon, till exempel på Instagram, som sover i bivacksäck, utan tanken väcktes när jag lånade sambons militära puppa vid en övernattning. Han förstod inte alls min fascination, men jag började googla för att ta reda på mer. Och redan efter en enda övernattning i min nya bivacksäck känner jag att det var rätt beslut att införskaffa en sådan.

Så här kom jag fram till mitt beslut.

Fördelarna

Till att börja med undrar du kanske, precis som Lars, varför jag ens vill sova i en bivacksäck. För det första tycker jag att det bevarar det mesta av känslan man får när man sover under bar himmel. Jag vill kunna se månen och stjärnorna på natten, och verkligen vara mitt i naturen. Och här kommer man ännu närmare än i ett tält. Ytterligare en fördel är att man inte behöver större yta än liggunderlagets storlek för sin lägerplats, vilket gör det betydligt enklare att hitta en plan yta.

Eftersom jag bor på Västkusten är det ganska vanligt att det blåser mycket, och då tycker jag att det blir kallt inne i sovsäcken. Men med en bivybag är man helt skyddad för vind – och förhoppningsvis mot regn också. Packstorlek och vikt är också positiva jämfört med (de flesta) tält.

Anledningen att jag valde just Stratosphere från Snugpak är bågarna uppe vid huvudet. De skapar ett litet utrymme så att det inte bara blir en klaustrofobisk säck

Nackdelarna

Nu finns det en del nackdelar också jämfört med att sova i tält. Först och främst är det utrymmet. I bivacksäcken finns inget utrymme för packning, för att byta om eller för att laga mat eller bara sitta om vädret är dåligt. Den är heller inte särskilt rolig att slå upp och krypa in i om det regnar (gissar jag – har inte testat själv).

Just den modell jag har valt är inte superlätt, utan det finns nog riktigt lätta 1-manstält som väger mindre.

Första övernattningen

När jag skulle beställa min bivacksäck var den slut i lager hos alla leverantörer jag hittade. Till slut la jag upp en bevakning hos The General Prepper, där jag brukar köpa en hel del av min utrustning. Till min glädje kom den in i lager för någon vecka sedan (tack gode gud för påminn-mig-när-varan-finns-i-lager-funktionen som finns i många e-butiker), så då gjorde jag slag i saken.

Testade först i vardagsrummet

För några dagar sedan kom paketet och jag i det närmaste slet upp kartongen. Sedan slog jag upp min Snugpak i vardagsrummet. De övriga här hemma tyckte inte att det behövdes, det var ju bara två små bågar som skulle in i huvudänden. Men för mig var det viktigt (och skönt) att veta vilka kanaler de skulle in i, vilken som skulle fästas bakåt och vilken som skulle fästas framåt. Superenkelt – men jag gillar att ha koll.

Ut och testa trots arbetsdag

Sedan bestämde jag mig för att gå ut i skogen här hemma bara och testa redan samma kväll. Trots att det var arbetsdag kommande dag. Redan när jag kom utanför ytterdörren kände jag att det kom ett lätt duggregn, men jag valde att lita på SMHI. Det skulle inte regna!

Trots det kom det en skur precis när jag kom fram till tjärnen jag hade tänkt övernatta intill. Så då ”kastade” jag upp bivacksäcken där bland allt blåbärsris, och la in sovsäck och kudde så de skulle hålla sig torra.

Bytte plats på grund av solnedgången

Det dröjde dock inte länge förrän skuren var över, och då noterade jag att övre delen av träden lyste som guld. När jag tittade över bergskanten vid tjärnen såg jag att himlen var helt orange. Jag skyndade så gott jag kunde med mitt onda knä runt tjärnen och upp på berget. Solen höll på att sjunka, men det var en av de vackraste solnedgångar jag sett på länge. Så jag skyndade mig ner igen och hämtade hela ”paketet” och bar upp det.

Ifall det skulle komma fler regnskurar valde jag en plats under ett träd. En tall visserligen, så den hade kanske inte skyddat helt och hållet – men bättre än inget alls. Sedan njöt jag av utsikten och kvällshimlen innan jag en timme senare kröp in för att sova.

Underbar nattsömn i min Snugpak

Detta var alltså första gången jag skulle sova i min bivacksäck, så jag försökte att titta noga på alla detaljer. Förutom en rejäl dragkedja som kan stänga igen även vid ”huvudets del” så fanns en mindre dragkedja ifall man bara vill ha myggnät där, och inte den tjockare väven. Dessutom fanns fästen så att man kunde rulla upp myggnätet och ha helt öppet vid ansiktet. Det gillar jag – eftersom jag vill se himlen (även att den syns genom myggnät också). I taket fanns en liten ficka med dragkedja där jag la in en liten tältlampa. Och bakom huvudet finns ventilation.

Tack vare bågarna hade jag ett ordentligt utrymme vid huvudet och axlarna, så det var enkelt att använda telefonen. En bok hade också fungerat. Bivacksäcken är betydligt bredare i den här delen än vid benen. Hur som helst så somnade jag ganska snabbt, och vaknade inte förrän alarmet berättade att det var dags att kliva upp och göra sig klar för jobbet.

Reflektion och sammanfattning

Redan efter den här första natten i min Snugpak Stratosphere kände jag att jag kommer att använda den mycket. Kanske främst på turer med bara en övernattning och när det inte ska tokregna, för det känns som om det kan bli lite blött på grund av att sovsäcken och bivybagens tyg ligger emot varandra. Fast jag har som sagt var inte testat att sova i den i regn ännu, så jag vet inte säkert. Jag kände mig väldigt nära naturen med rådjur som skällde runt mig, och jag upplevde en enorm frihet där jag låg.

OBS! Breda liggunderlag får inte plats

En sak som kan vara värt att notera är att jag upptäckte redan hemma att inget av mina uppblåsbara liggunderlag fick plats inuti bivacksäcken. På grund av att jag ofta vänder mig på natten, och sover på sidan, så köper jag alltid rektangulära liggunderlag – och gärna extra breda för komforten. Därför fick de inte plats – man behöver ett liggunderlag av mummy-modell, eller ett rakt som är runt 52 cm brett hela vägen. Mina är 65. Fast detta löste jag genom att sova på ett hopvikbart liggunderlag.

Snart dags för fler utenätter..

… då jag kan sova i min bivybag. Mysfaktorn är hög, liksom frihetskänslan och enkelhelheten. Jag uppskattar också att man får plats med sovplatsen i stort sett var som helst (där det är tillåtet). Det är så skönt att känna att jag gjorde rätt val – trots att jag inte direkt fick några hejarop från omgivningen när jag införskaffade min Snugpak.

[instagram-feed feed=20]

Inlägget Frihet i en bivacksäck dök först upp på Hemomkringvandring.

Ända sedan jag bodde på Styrsö Vandrarhem (utanför Strömstad, det finns ett Styrsö utanför Göteborg också) så har jag längtat tillbaka. I helgen var jag där för tredje gången, och då hade jag även bjudit med mina syskon, min mamma och några nära vänner. Plus deras familjer, och det blev verkligen en av semesterns absoluta höjdpunkter.

Bokade hela Styrsö Vandrarhem

För mig är tid tillsammans med människor jag tycker om alltid värt mer än pengar på bankkontot (haha, det har jag inte mycket av ändå). Så när tanken på att ta med mig mina nära och kära till en av favoritplatserna slagit rot kollade jag upp om det var möjligt. Och det var det. Både att hyra hela anläggningen – och de flesta jag frågade ville följa med.

Den 21-24 juli var det dags, och jag hade då agerat reseledare i förväg och skickat tidtabell för färjan, länkar till långtidsparkeringar och parkeringsbussar och annan bra-att-ha-info. Min tonåring och jag åkte ut redan på fredag förmiddag. Därefter åkte jag tillbaka med färjan för att möta upp de andra inne i Strömstad.

Några av våra aktiviteter

Alltså, denna lilla ö har otroligt mycket att erbjuda. Trots att jag mest uppskattar Styrsö för lugnet och avskildheten. Eftersom vårt gäng på 23 personer och en hund var i varierande åldrar hade jag oroat mig för at det kanske inte skulle passa alla. Jag kunde faktiskt inte haft mer fel – till och med tonåringarna älskade det.

Men vad gjorde vi då härute i nästan 4 dagar?

Äta glass (och mat)

Först och främst – vad är ett sommarlov utan glass? Att det finns en liten kiosk på vandrarhemmet är toppen, och att barnen bara kan ange sitt rumsnummer när de handlar gör det väldigt enkelt.

Gunga, hinderbana och slackline

Under våra dagar, fredag-måndag, så var det en sak som var använd i stort sett hela tiden. Och det var en av gungorna. Av barn, absolut, men den var även populär bland papporna.

Men det bästa var att det även fanns gungor för bebisar. Och dessutom både en naturhinderbana, en slackline och en studsmatta. Det var med andra ord inte det enklaste att samla flocken på 23 personer när det var matdags.

Promenad runt ön

Runt ön finns en fin promenadstig som går i varierade naturtyper. Den är delvis enkel att gå, men delvis kuperad (se beskrivning från första gången jag gick där våren 2022). Jag gick här flera varv med sällskap i olika konstellationer. Rundslingan är cirka 3 kilometer.

Utflykt med matlagning

Vet du att det finns frystorkad friluftsmat för barn? Konceptet Tactical Foodpack Kids är en av de smartaste idéerna jag stött på när det gäller kombinationen barn och friluftsliv.

Men vad är det då? Jag skulle säga att det är som ett kinderägg för vandringen eller utflykten. En förpackning med frukost, snacks, lunch och en överraskning, som är utformad så att barnet kan bära den som en liten ryggsäck.

Test av Tactical Foodpack Kids

Ute på Styrsö testade jag detta tillsammans med några av mina syskonbarn och det blev succé. Redan kvällen innan berättade jag att vi skulle på utflykt och att de skulle få med sig de här ryggsäckarna. På morgonen kunde de knappt äta sin frukost i ivern över att komma iväg.

När vi väl var framme på en passande klipphäll (som barnen såklart fått leta upp och välja ut) öppnade de ivrigt sina påsar. Till min stora lättnad tyckte ALLA barnen mest om just SINA fruktchips, trots att de bjöd varandra på varsin bit för att få smaka alla. Det var äpple, persika och ananas.

Sedan tog jag fram friluftsköket och kokade upp vatten. Två barn ville äta sin lunch, medan det tredje ville äta sin chokladmüsli (kallt vatten i den!!). Potatismos med kyckling var gott och åts upp till sista smulan, medan spagetti med kycklingfärssås inte doftade som mammas mat, så den fick ätas upp av pappan istället. Han kunde inte nog berömma smaken.

Nästan som ett frilufts-kinderägg

Överraskningarna bestod av block/pennor, en kikare och klistermärken. (olika i varje påse). Barnen sprang sedan på upptäcktsfärd på klipporna mätta och glada. Och såg en massa spännande genom kikaren som de turades om att använda. Även detta blev ett lyckat inslag under vår helg.

Lata sommarlovsdagar

Något som är väldigt befriande med att vara ute på Styrsö är att allt är så avslappnat. Barnen kan springa lite som de vill, ingenting är bråttom, man tar det som det kommer hela tiden. Och eftersom vi alla kände varandra tog vi hand om barnen som var i närheten så att föräldrarna kunde få lite avlastning och egentid. För mig var detta som själva urbilden av en äkta sommarlovsdag eller semesterdag – fast vi fick flera såna i rad.

Grillning

Innan vi åkte ut hade vi gjort upp om att varje familj skulle ta med den mat som de själva ville/skulle äta. Man tillagade också måltiderna när man tyckte att det passade sin familj bäst. Men en av kvällarna grillade vi alla tillsammans.

Eller i ärlighetens namn var det mest en person som skötte grillandet. Mysigt var det i alla fall att sedan sitta tillsammans på pergolan och äta, med havet strax nedanför.

Bada vedeldad badtunna

Den vedeldade badtunnan var ny för i år, och många av oss var ivriga att få testa den. Därför bokade vi in den för lördagskvällen (ska du till Styrsö kan jag verkligen rekommendera att du bokar badtunnan). Några i sällskapet gick in med liv och lust för att pumpa upp vatten från havet för att fylla tunnan, och sedan elda för att värma upp den.

Jag kan bara säga att detta blev en helt fantastisk kvällsupplevelse, och även jag, som är en badkruka, doppade mig i havet flera gånger.

Kvällsbrasa på stranden

På kvällarna samlades vi på stranden och tände en brasa på en av grillplatserna. Det blev mycket prat och skratt. På grund av att jag är kvällstrött var jag inte en av de sista att lämna gemenskapen – ungdomarna var däremot uthålliga.

Även att jag inte stannade kvar till mitt i natten tyckte jag att det var mysigt att vara med ett tag, och jag blev varm i hjärtat av att se dem runt brasan på håll när jag gick mot trädtältet för att sova.

Sova i trädtält (eller vandrarhemsrum)

På Styrsö Vandrarhem finns 36 bäddar och jag hade bokat dem alla. Däremot var det inte superlätt att fördela rummen, eftersom de flesta rum var för 4 eller 5 personer – och en del i sällskapet kom ensamma. Men jag pusslade ihop det.

Tanken var redan från början att jag skulle sova i trädtält, och ha ett av mina syskonbarn hos mig varje natt. Men det visade sig att två av syskonbarnen vågade sova i ett eget trädtält en bit ifrån mig. Och inte bara en natt utan två.

Dessutom var trädsviterna upptagna nästan hela tiden. Min tonåring sov helt ensam (totalt oväntat kan jag säga) i en av trädsviterna första natten, min systerdotter och hennes kille sov en natt, väninnans dotter och hennes kompis sov en natt och ena syrran och hennes kille en natt. Jätteroligt att det var så många som valde att pröva på att sova ute, trots att de hade rum inne.

Upptäcktsfärd offroad på ön

Alltså, jag är ju hopplös! Jag är alldeles för nyfiken för att hålla mig till upptrampade stigar. Där finns en jättefin slinga runt ön, där man går längs hav, klippor och lite skog. Den har jag gått flera gånger, men blev nyfiken på vad som finns i mitten av ön – stigen går ju bara RUNT.

Efter en titt på kartan konstaterade jag att det borde finnas öppna klipphällar inne i skogen på berget, så jag snirklade mig uppåt mellan krumma martallar. Och jag är så glad att jag gjorde det, trots att håret var fullt av barr och små kvistar efter min ”framfart”.

Däruppe fick jag se en annan sida av Styrsö, och jag gillade den skarpt! Nästa gång får det bli picknick på höjderna här också, och inte bara på Hällorna direkt intill havet. En liten upptäcktsfärd då och då lyser upp tillvaron.

Paddla SUP och kajak

När man befinner sig på en ö är det fantastiskt att ha möjlighet att även uppleva platsen från vattnet. Okej, jag är rädd för vatten, men i det här sällskapet kände jag mig trygg nog att paddla kajak runt Styrsö tillsammans med min väninna. Inte en gång – utan två.

Dessutom användes både SUP och kajak (som man kan hyra på vandrarhemmet) flitigt av både unga och gamla. Det var underbart att se alla ha så roligt, och jag kommer att leva på det länge.

Sammanfattning av långhelg

Jag kan inte sammanfatta den här helgen på något annat sätt än som väldigt lyckad. Vädret var på vår sida, sällskapet var helt fantastiskt och platsen ligger mig varmt om hjärtat. Att vi valde att stanna ända till måndagen, och inte bara vara där fredag-söndag, gjorde att det kändes ännu lugnare och mer avstressat.

Detta kan vara något av det bästa jag gjort tillsammans med mina syskon och min mamma.

Inlägget Släktträff på Styrsö (Strömstad) dök först upp på Hemomkringvandring.

Här kommer ett tips för lite vardagslyx: Vandring och övernattning i vindskydd, men med guldkant. Till exempel i form av våfflor och en stund i Dyröbastun.

Utnyttja ljuset efter arbetstid

Jag älskar våren och ljuset som följer med den. Plötsligt är det enklare att hitta på saker efter jobbet. Som igår då jag och Sofia tog bussen direkt från jobbet till Rönnängs brygga, och sedan vidare med färja till Dyrön. (tidtabeller hittar du längst ner i faktadelen).

Gå en del av Dyröleden

Först gick vi till vindskyddet och bäddade och lämnade våra ryggsäckar. Sedan gick vi västra delen av Dyröleden (rundslinga på cirka 5 kilometer som är tydligt markerad, se mitt senaste blogginlägg härifrån) och njöt av solen som glittrade i havet. Den här sidan av ön består av klippor och leden vore svårframkomlig utan de trappor, spänger och räcken som finns.

Vi hade turen att få se mufflonfår vid flera tillfällen. Några av dem hade redan fått sina små, så vi höll oss vördnadsfullt på avstånd. Dessutom gladda jag mig givetvis över de vårblommor och vårtecken vi fick se längs vägen – och sällskapet såklart.

Lyxigt att stanna och basta

Vid bastun gjorde vi ett längre stopp, och det var så härligt att låta kroppen slappna av i varenda muskel i värmen. Dyröbastun ligger precis intill leden, och den är öppen för alla att boka (se info längre ner).

För den som vill (läs Sofia) finns möjlighet att ta ett dopp i havet utanför. Men för den mindre äventyrlige finns även dusch och toalett i en angränsande byggnad.

Det är dock inte nödvändigt att gå Dyröleden för att komma till bastun. Från färjan finns möjlighet att ta en väg som bara är en kilometer; först på liten asfalterad väg och sedan längs klippor och bred spång.

Obemannat våffelcafé

Medan solnedgången färgade himlen och det sakta mörknade gick vi vidare mot det lilla obemannade caféet i södra hamnen. Utanför stod en skylt som välkomnade oss in – det är obemannat så här års, men ändå öppet dygnet runt..

Där gräddade vi våfflor, och swishade enligt instruktionerna på väggen. Den tillit som verkar prägla alla på den här ön är otroligt rörande och charmig – och man vill givetvis inte svika deras förtroende.

Övernattning i fint vindskydd

Lite trötta, men lyckliga, gick vi i det blå skymningsljuset mot det fina och fräscha vindskyddet. Under promenaden slog doften av magnolia mot oss mellan husen, och i fjärran lyste himlen fortfarande i solnedgångens varma nyanser.

Eftersom timmen var sen kröp vi ganska snart ner i våra sovsäckar och sov gott tills våra alarm sa att det var dags att stiga upp. Jag kanske ska nämna att vindskyddet ligger längs stigen en bit innanför skolan, och även detta är det Dyröns Samhällsförening som sköter om.

Och så till jobbet nästa morgon

Min väninna drack morgonkaffe innan vi packade våra saker. Promenaden mot färjan gick i makligt tempo medan världen blev allt ljusare runt oss. Från färjan såg vi solen stiga över havet och det blev en fantastisk sista bild att bära med sig från vårt korta men underbara äventyr på Dyrön.

Bara tio minuter efter att vi kommit iland steg vi på bussen mot jobbet. Tala om bonus att få en sån här upplevelse mitt i veckan! Att äventyret dessutom var helt bilfritt är en bonus.

Hos dyron.se kan du läsa mer om bastun

Dyröns Samhällsförening har byggt både vindskyddet vi sov i, rastplatser, grillplatser och en massa annat ute på Dyrön. Det är också de som har hand om bastun. Vill du vet mer, eller kanske boka för en egen lyx-stund i Dyröbastun? Kika in på deras webbsida.

Västtrafiks tidtabeller

Med busslinje TEXP (se tidtabell) går det buss från Göteborg ända fram till Rönnängs brygga utan att man behöver byta. Bussen passerar också Kungälv, Stenungsund, och Myggenäs korsväg där man kan kliva på om man kommer från annat håll.

Mellan Rönnängs brygga och Dyrön norra (och även till Åstol) går färja (se tidtabell).

Några bilder från mitt Instagram

[instagram-feed feed=18]

Inlägget Bastu och våfflor på Dyrön dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom jag har prioriterat att vara ute framför att skriva blogg har jag nu fyra övernattningar (och en solnedgång) från den senaste månaden att berätta om. Två av dem var tillsammans med min sambo och våra hundar, och två på egen hand.

Tältning i hemmaskogen

Jag hade varit lite svag efter att ha haft feber och hosta i över en vecka, men längtan ut höll på att göra mig galen. Så jag gick bara ut i hemmaskogen (2023-02-11) och slog upp tältet 1,5 km från huset. Det blev en bra kompromiss mellan mitt behov av natur/friskluft och att ta det så lugnt som kroppen säger att jag behöver.

Eftersom jag hade smittat sambon så var han inte i skick att följa med ut, men själv kände jag mig mycket piggare efter mina 16 lugna timmar i skogen.

Tältning vid Gårdsjön

En liten tur runt Gårdsjön, Stenungsund, blev det igen 2023-02-18 (se länk till inlägg om förra besöket). Den här gången stannade vi och åt mat och tältade längs leden.

Jag, Lars och våra hundar fick en fantastisk stjärnklar kväll vid brasan. När vi kom ut på eftermiddagen var det strålande solsken och 8 plusgrader. När vi vaknade på morgonen låg det is på sjön. Härligt, friskt och vackert! Och när solen steg värmde den underbart!

Jag tycker alla ska unna sig mera vardagsäventyr som det här!

Under bar himmel, Verleskogen

Häromnatten sov jag med bara den stjärnklara himlen som tak. Jag älskar att ligga och titta på månen och stjärnorna – varm och go i min sovsäck. Under natten blev det någon minusgrad, och det blåste lite lätt från sjön, men jag fick en underbar upplevelse att minnas länge. Särskilt med tanke på den magiskt maffiga solnedgång vi fick på kvällen (2023-03-03).

Min sambo Lars och hundarna sov några hundra meter bort under en tarp, men just den här gången kände jag att jag ville sova under bar himmel.

Den vackra platsen är Verleskogens naturreservat i Risveden (Västra Götalands län) och jag hade bara varit där en gång tidigare (länk till mitt inlägg från första besöket). Då regnade det när vi gick vandringsleden genom reservatet. Nu hade vi betydligt mysigare väder.

 Morgonrundan med hundarna runt hela reservatslingan (3,5 km) som jag gick före frukost blev pricken över i. Lyxigt fin start på helgen.

Tältning vid havet, Orust

Eftersom det soliga vädret vi haft sista veckan skulle fortsätta resten av helgen ville jag passa på att sova en natt i mitt eget tält. Så igår eftermiddag (2023-03-04) åkte jag ut mot Hälleviksstrand här på Orust på eftermiddagen.

På grund av starka vindar tog det en bra stund att få upp tältet (bra träning skrev min sambo i SMS), så jag höll på att missa dagens solnedgång. Nu blev den inte lika maffig som den jag fått kvällen innan, men solnedgång över havet är ändå alltid vackert. Dessutom fick jag sällskap av de två planeterna Venus och Jupiter.

Det blev snabbt kallt i vinden, så jag satt i absiden och lagade min mat. Sedan la jag mig i sovsäcken ganska tidigt, och låg där och lyssnade på vinden och på alla gäss, svanar och andra fåglar som flög över tältet.

I morse gick det smidigt att få ner tältet och jag kände mig glad och nöjd när jag gick de 40 minuterna över klipporna tillbaka till bilen.

Fakta om utrustningen

Eftersom det ofta kommer frågor om vilken utrustning jag har så skriver jag det i förväg den här gången.

Observera att man inte behöver köpa en massa dyra prylar om man bara ska vara ute då och då – man klarar sig lätt med enklare utrustning även på vintern (se tips i tidigare blogginlägg).

Inlägget Fyra övernattningar och en solnedgång dök först upp på Hemomkringvandring.

Den underbart vilda ön Härmanö kan jag vandra på hur många gånger som helst utan att bli klar. Igår gick jag för första gången till Nordmannevikarna och till Stenvik.

Tillbaka på favoritön

I vanliga fall planerar jag mina turer i god tid, men igår blev det en helt improviserad tur. Eftersom jag inte planerat i förväg hann jag inte ut med morgonfärjan, men vid lunchtid var både jag och Balder med.

Turen med färjan (Tuvesvik på Orust till Gullholmen, se tidtabell hos Västtrafik) tar knappt 5 minuter. För mig är det alldeles lagom för att lämna ”vardagen” bakom mig och gå in i frihetsläget.

Söderut längs tillgänglig runda

Det var en grå dag, men precis när vi steg av färjan såg vi dagens första solstrålar. Balder var ivrig att ge sig iväg, så vi började med att gå huvudvägen söderut. Vid Höpallen svängde vi in på den mindre vägen, även den en del av den tillgängliga slinga som finns på ön.

Avstickare mot Nordmannevikarna

Från vägen är alla leder tydligt skyltade. När jag kom till skylten ”Nordmannevikarna” och dubbelkollade på kartan såg jag att detta var en avstickare som jag hade planerat att göra. Enligt skylten skulle det bara vara 600 meter att gå (och sedan samma väg tillbaka).

Först korsar man en strandäng innan man går på spång en kort passage mellan några klippor. Därefter öppnar sig landskapet och det är bara klippor och hav. Trots att det egentligen var en lugn dag, med lite vind, slog vågorna mot klipporna.

Härlig plats att spendera tid på

Härute spenderade vi ungefär en halvtimme på att gå, klättra, hoppa, krypa och åka på rumpan. Allt för att försöka komma så nära vattnet som möjligt, och för att kunna se Nordmannevikarna ur alla tänkbara vinklar. Det här var en riktigt härlig, och lagom avskild, plats.

Vidare söderut

Så snart vi var tillbaka på den tillgängliga leden fortsatte vi söderut längs vägen. Vid Myren svängde vi höger där det är skyltat ”Härmanö Huvud”. Den här stigen har jag gått många gånger, för jag älskar verkligen just Härmanö Huvud. Men igår svängde jag av mot Stenvik efter bara några hundra meter istället för att fortsätta rakt fram.

Mot Stenvik (runt Skålldalen)

Stigen mot Stenvik är skyltad, och enligt skylten är det bara 800 meter fram till viken. Nu måste jag poängtera att även att avstånden låter korta så tar det tid att gå härute. Det är inte något plant underlag man tar sig fram på, utan det är till stor del klippor och ljunghed. För att hitta följer man orange markeringar direkt på klipporna eller på stenar.

Landskapet är otroligt häftigt där man går i ett omväxlande landskap. Ibland ser man långt över ön och det ser ofattbart otillgängligt ut. I ravinen som skär genom hela området växer täta buskar, så jag är så glad att det faktiskt finns en stig som gör det enkelt att ta sig fram. Så man slipper leta väg själv om man inte nödvändigtvis vill.

Balansträning i Stenvik

Till slut var vi framme vid Stenvik. Jag är lite osäker på om det heter Stenvik på grund av den hög med sten som ligger uppe på klippan. Eller om viken fått sitt namn av alls sten som man får balansera på nere i ravinen innan man klättrar uppför berget på andra sidan.

Lite balansträning var det i alla fall att ta sig över detta stenfält. Till och med för Balder, men det van nog för att de var hala och slippriga. Själv gick jag med dubbade skor som vanligt (från Icebug såklart).

Genom Skålldalen och uppåt

Sedan följde ganska enkel vandring uppe på bergen och genom Skålldalen. Det är alltså en rundslinga som man följer när man går till Stenvik, man behöver inte gå samma väg fram och tillbaka. När vi kom fram till korsningen nere i Skolldalen valde jag att gå en liten bit mot Härmanö Huvud-hållet, trots att jag tyvärr inte skulle ha tid att gå ända fram.

Vid det här laget var jag ganska hungrig så jag bestämde mig för att stanna på första bästa plats där jag hade utsikt mot havet och äta lite. Det blev vid ett av alla rösen man passerar längs lederna ute på Härmanö.

Här blev det matpaus för mig, och tuggbenspaus för Balder. Han blev både förvånad och lycklig över att jag plockade fram sådana godsaker ur hans egen väska. Medan han låg och gnagde åt jag mig mätt samtidigt som jag njöt av utsikten.

Mot färjan – i solnedgång

Sedan var det redan dags att bege sig norrut igen, för att hinna med färjan. Om vi hade missat den hade det inte varit någon katastrof, för jag hade med mig pannlampa. Men det är inte den optimala terrängen att gå runt i när det är mörkt, och det var nästan två timmar till nästa färja.

Eftersom de sista kilometrarna går på grusväg kunde vi hålla ett lite högre tempo, så vi kom fram med en kvarts marginal. Då passade vi på att gå upp till lotsutkiken för att eventuellt få se lite solnedgång. Och det fick vi.

Dessutom exploderade himlen i färg medan vi åkte på färjan den korta turen över till Tuvesvik på Orust. Det var en otroligt intensiv solnedgång. Men kort – för när jag satte mig i bilen var alla färger borta. Därför är jag extra tacksam att jag fick uppleva den.

Sammanfattning

Förra året upptäckte jag Djupvik (se tidigare inlägg), strax innanför Kalvhagen, och den är fortfarande lite av en favorit. Nordmannevikarna passar perfekt som utflyktsmål, för här kan man spendera timmar på klipporna och strandängarna. Jag är också glad att jag tog svängen förbi Stenvik. Det gav mig möjligheten att se mer av Skålldalen.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att Härmanö är för stort för att bara besöka en dag. Här vill man har massor av tid, men det är tyvärr inte tillåtet att övernatta (tälta, hammock osv) utan man får i så fall hyra rum eller stuga.

Nyfiken på Härmanö?

I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket finns två andra turer på Härmanö beskrivna. De har nummer 29 och 30 i boken. Dessutom kan du se Härmanö (dock inte just Nordmannevikarna och Stenvik) andra årstider i mina blogginlägg.

Inlägget Nordmannevikarna och Stenvik, Härmanö dök först upp på Hemomkringvandring.

Kanske är det tjatigt att jag alltid skriver att det behövs så mycket för att skapa minnesvärda dagar i vardagen, men jag tycker att det är viktig. Därför kommer jag nog att fortsätta tjata.

Igår fick jag en riktig paradisupplevelse tillsammans med en väninna. Då gick vi från jobbet 2 timmar tidigare än vanligt, och fick tack vare det en upplevelse som vi kommer att minnas länge.

Vi gjorde en liten upptäcktsfärd, värmde god hemlagad mat, njöt av solen och därefter av den stjärnklara himlen framför en värmande brasa.

När vi satt där kändes det helt ofattbart att vi faktiskt hade jobbat – samma dag. Det kändes som mitt i semestern!

Efter natten, som vi tillbringade i tält vid havet, steg vi upp tidigt, packade – och åkte till jobbet. Helt sanslöst så mycket glädje, lugn och underbar energi vi hade med oss efter detta lilla äventyr.

Skapa din egen paradisupplevelse

Så kom ihåg att ta alla tillfällen du kan att njuta av det som finns runt dig. Alla ”måsten” är kanske inte måsten? Unna dig såna här guldstunder och fånga dagen så ofta du kan

Avslutningsvis en liten påminnelse om att det är första dagen på min stegutmaning #10000hemomkring – läs mer och häng på! Utmaningen pågår till 30 april 2022. DS.

Även förra gången jag och O var ute fick vi en helt fantastisk tur och övernattning.

Inlägget Paradisupplevelse mitt i veckan dök först upp på Hemomkringvandring.

Porsnäsleden är min favoritled här på Orust, trots att den inte är längre än 4,7 kilometer. Anledningen till att jag tycker så mycket om den är att den är utmanande, både vad gäller underlag och märkning. När sambon och jag nu skulle ut på vår första gemensamma övernattning på en månad valde vi tältning längs just denna led.

Lätt att slå upp tältet

Förra gången vi övernattade längs Porsnäsleden blåste det riktigt ordentligt. Igår var det i stort sett vindstilla, så då gick det betydligt lättare. Trots att vi fick använda stenar istället för tältpinnar för att få upp tältet.

Sedan hade vi gott om tid att titta på solnedgången, elda i vår Biolite, prata och bara vara. Kvällen var oerhört vacker och havet låg kav lugnt. Temperaturen sjönk fram på kvällen, och frosten täckte allt i ett glittrande täcke.

Dags för tältning

Till slut var det för kallt att sitta stilla, hur vackert och mysigt det än var. Så vi kokade upp vatten till flaskorna vi skulle ha i våra sovsäckar, och gjorde oss klara.

Att krypa ner i sovsäcken var helt ljuvligt. Och till vår glädje la sig även hundarna tillrätta på sina bäddar och kom till ro direkt. Själv tänkte jag titta på mina bilder från kvällen, men blev för kall om fingrarna. Så det var bara att lägga undan telefonen och gotta ner mig i sovsäcken.

Precis som jag i stort sett alltid gör sov jag väldigt gott hela natten. Ända tills hundarna väckte mig någon gång mellan klockan 05 och 06.

Morgonpromenad i fascinerande landskap

Tack vare att jag sovit så gott klädde jag på mig och skuttade (nästan) ur sovsäcken. Sedan tog jag med mig hundarna mot fyren längs Porsnäsleden. Allt medan morgonrodnaden spreds på himlen över havet.

Stigen är stenig och kuperad, så det gäller att se var man sätter fötterna. Och hålla koll på var nästa röse är så man vet vart man ska. Men som jag njöt av omgivningen, och var extremt tacksam att jag även den här gången hade Rover från Icebug på fötterna.

Efter att vi hade passerat fyren vek vi av från leden och strosade fritt uppe på bergen. Landskapet är helt fascinerande – det är nästan som att vara i fjällen. Däruppifrån njöt jag av dagens första solstrålar och av hur de förvandlade landskapet runt mig.

Tillbaka till tältet – och frukost

När vi hade varit ute ungefär en och en halv timme var vi tillbaka vid tältet. Lars var vaken och steg upp när vi kom. Därför åt vi frukost riktigt tidigt denna morgon. Utsikten över havet var vidunderligt vacker. Och jag konstaterade att Härmanö Huvud, där jag var med bonussonen förra helgen, var ett av de berg vi såg på öarna framför oss.

Därefter packade vi ihop våra sovsaker, och tältet, och började gå tillbaka mot kyrkan i Hälleviksstrand där vi parkerat bilen.

För dig som vill veta mer om Porsnäsleden

Först och främst kan jag tipsa dig om att läsa mitt inlägg från första turen här.

Porsnäsleden är i alla fall en led för dig som älskar havet och västkusten. Och för dig som vill ha en utflykt som ändå är lite äventyrlig. Däremot passar den inte om du har ont i fötter, ben eller höfter, eftersom leden inte är tillrättalagd. Här gäller det att hitta sitt eget sätt att ta sig upp- och nerför stora stenblock.

Porsnäsleden passar inte heller för dig som vill att leden ska vara tydligt märkt. Som till exempel Bohusleden eller Kuststigen, där man i stort sett hela tiden ser nästa markering. Här är det lite mer spännande, och den passar för personer som är vana att vara ute. Men den fungerar alltså att övernatta vid, trots att den är ganska kort. Tältning är tillåtet i området.

Mina tidigare bilder från Porsnäsleden

[instagram-feed feed=2]

Inlägget Tältning längs fina Porsnäsleden dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag brukar aldrig vara rädd när jag sover ute, men förra natten var faktiskt riktigt obehaglig. Men då var det inte ensamheten som störde mig – jag var rädd att tältet skulle blåsa iväg.

Valparna gör att vi måste turas om

Eftersom vi har 9 små hundvalpar hemma får vi under en period turas om att gå ut på tur. Igår var det min tur att ”vara ledig”. Egentligen hade jag inte någon särskild plan, men jag längtade efter havet eftersom jag mest varit i skogen de senaste veckorna.

Valet föll, som någon gång tidigare, på Björshuvudet på grannön Tjörn. SMHI hade utlovat strålande väder, och jag valde att tro på dem även att det mulnade på allt mer under eftermiddagen. När jag gick den sträckan från bilen och ner till ”min” strand (cirka 1,5 kilometer) kom världens regnskur. Då blev det regnjacka på mig och regnskydd till ryggsäcken.

Medan jag gick skymde det snabbt. En kort bit hade jag sällskap av två rådjur. Sedan kom jag fram till havet och himlen rodnade vid horisonten. Om jag skulle hinna slå upp tältet före solnedgången skulle jag vara tvungen att skynda på.

Fick flytta tältet på grund av blåsten

På grund av att jag sovit vid Björshuvudet två gånger tidigare, och även varit där några gånger till, känner jag till området ganska väl. Min tanke var att slå upp tältet i en vik där jag inte sovit tidigare. Vilket jag också gjorde. Men sedan fick jag ta ner tältet i all hast på grund av att det blåste så mycket att tältet höll på att slitas sönder.

Jag valde en mer skyddad plats; en liten strandäng med berg på ena sidan och klippor runtom. Det var nu mörkt medan jag slog upp tältet och till slut tände jag pannlampan. Därefter bäddade jag och lyxade till det med att bara ligga och lyssna på alla ljud inne i tältet innan jag tog en kvällspromenad i pannlampans sken.

Jag är otroligt stolt och glad över att få vara ambassadör för IceBug. Redan 2006 köpte jag mina första dubbade vinterkängor från dem, och sedan dess älskar jag greppet man får med deras skor – som igår på hala klippor till exempel. Ta gärna en titt själv på alla skorna här (länk)!

Framåt klockan 21 kröp jag ner i sovsäcken. Det blåste nu en hel del även i min skyddade ”gryta”, men jag somnade gott efter en stund. Då förväntade jag mig att sova gott ända till morgonen – eftersom jag nästan alltid gör det när jag sover ute.

Vaknade av att tältduken slog mot mig..

Men redan klockan 02 vaknade jag. Anledningen var att tältduken slog på mig och hela tältet skakade. En av tältspikarna hade lossnat, så jag kravlade mig dit i understället (på blött gräs). Tack och lov hittade jag pinnen och kunde inifrån tältet sträcka mig ut och sätta fast den igen.

Sedan var det desto svårare att somna. Visst har jag sovit ensam många gånger – och känt mig helt trygg. Visserligen har jag oftast haft hundar med mig, men den här gången blev jag allvarligt oroad. Inte över själva ensamheten, utan över risken att tältet skulle blåsa iväg. Eller blåsa sönder. För vid det här laget blåste det 14-15 sekundmeter med 20 sekundmeter i byarna (enligt SMHI).

Tältduken fladdrade och slog, och nertill blåste det in i tältet (eftersom tältet saknar golv). Jag vände och vred på mig och många tankar flög genom hjärnan på mig. Efter att jag kollat väderleksprognosen stod det nämligen klart att vindstyrkan skulle ligga kvar på samma nivå ända till nästa kväll. Jag önskade verkligen att jag hade tagit med mig ett tunneltält istället för ett tipitält denna tur.

Tänk om tältet skulle blåsa iväg?

Jag funderade på hur jag skulle bära mig åt om tältet släppte så att jag låg där helt utan tält i blåsten.. på hur jag skulle kunna packa ihop sovsäck, liggunderlag.. och få på mig kläder utan skydd av tältet. Och om tältet stod kvar hur jag skulle lyckas med att packa ihop det på morgonen. Och på ifall det vore smartare att packa direkt – i mörkret – och ta mig till bilen. Hittills har jag inte varit ute ensam i sådant väder – utan Lars har alltid tagit hand om de praktiska bitarna om det blivit besvärligt.

När jag legat vaken i nästan 2 timmar bestämde jag mig för att hälla varmvattnet jag haft med i termos ner i min flaska och lägga ner i sovsäcken. Därefter somnade jag direkt och vaknade inte förrän strax efter klockan 6.
Men då vaknade jag med ett ryck. Vinden hade tilltagit ytterligare och på ena sidan av tältet hade alla tältspikar utom de i hörnen lossnat. Jag slängde på mig kläderna och försökte att hjälpligt få i pinnarna. Sedan packade jag min sovsäck och övriga sovsaker i rekordfart innan jag tog mig ur tältet.

Tältet kom ner ”helskinnat”

Det blåste så mycket att jag vacklade i vinden, men min strategi för att få ner tältet utan att fylla det med vind lyckades. Lättad kunde jag börja njuta av skådespelet omkring mig. Jag hade på mig min favoritpolotröja i merinoull under jackan, och nu åkte även pannband och torgvantar i ull på. Jag njöt av de mäktiga vågorna som slog mot klipporna. Och av Björshuvudets silhuett mot gryningsljuset som kämpade mot molnen.

Till slut gick jag tillbaka mot bilen för att köra hem till Orust. Egentligen var min plan att åka ut till antingen Dyrön eller Härmanö, men med vindstyrkor på runt 19 sekundmeter valde jag att spara just dessa vandringar till andra agar. Istället blev det vandring i mer skyddad terräng. Men det berättar jag mer om en annan gång.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag kände mig väldigt nöjd efter den här natten. Både över att jag behöll lugnet trots oron, och över att jag har gjort nya erfarenheter att ta med mig i framtiden.

Avslutningsvis – länkar till fler inlägg

Under bar himmel vid Björshuvudet
Tälta på Öland – lyxig egentid
Skarsjöleden (eller Stora Skarsjön runt), Ljungskile
Höglandsleden: Ädelfors-Lilla Bjälkerum

Inlägget Jag trodde tältet skulle blåsa iväg dök först upp på Hemomkringvandring.

När vi vaknade efter vår första tältnatt i Norge konstaterade vi att det blåste rejält i dalen där sjön Kvitevatnet ligger. Därmed konstaterade vi snabbt att det var ytterst olämpligt att göra en toppbestigning i området denna dag. Särskilt som tanken var att Lars skulle gått själv eftersom jag är så höjdrädd. Istället gjorde vi om planen och bestämde oss för att gå tillsammans vidare mot Skogadalsbøen. Vi visste inte då att vi skulle hamna på ett helt annat ställe: Koldedalsvatnet.

Nya planer på grund av vädret

Trots att det blåste såg det ut att bli en riktig fin dag. Väderleksprognosen hade utlovat grått väder för hela vår Norge-vecka, så vi var otroligt tacksamma över solen. Efter vad vi förstod borde det vara runt 18 kilometer till Skogadalsbøen. Med tanke på att vi lätt borde hinna det på en dag kände vi ingen stress.

Så efter frukosten gick vi bara några hundra meter innan vi tog av ryggsäckarna. Sedan gick vi upp på närmaste topp för att se på utsikten. Landskapet var lika kargt som dagen innan, men så otroligt storslaget. Vi såg glaciären och Uranostindens två ryggar tydligt rakt framför oss.

Solen steg och jag fick till och med njuta av en liten stjärnbräcka innan vi gick ner för att trampa vidare i stenskravlet. Först längs sjön Kvitevatnet. Sedan uppför en bergssida – där stenen till slut täcktes av snö. Lars och Balder tog sig upp hyfsat enkelt, så Lars stod på kanten och skrattade åt mina lite mer misslyckade försök. Till slut kom jag upp i alla fall. Och det var värt varje svettdroppe.

Vilken himmelsk plats!

Uppe på höjden där vi hamnat, 1.459 meter över havet, låg en liten tjärn. Bakom oss glittrade Kvitevattnet blågrönt omgärdad av berg. Och framför oss reste sig flera fjälltoppar med snö – med molnen svävande som slöjor i dalgångarna.

Här stannade vi en lång stund. Vi passade på att fylla våra vattenflaskor, byta strumpor, låta solen värma ansiktet, fylla på med lite energi (återigen Wild Chips – superbra eftersom det inte smälter i fickan som choklad som jag vanligtvis vill ha med mig) och att bara vara. Det var verkligen en helt himmelsk plats.

Till och med 2021-09-30 får du 33 % rabatt på vandringsstrumpor från Happy Hiking Dk om du anger rabattkoden ”hemomkringvandring”.

Lättare att följa leden när solen lyser från rätt sida

Därifrån följde vi leden ner från berget och mot en bro. Det turkosa vattnet från sjön Kvitevatnet forsade fram under bron. Balder vågade inte gå över, men kunde tack och lov korsa vattnet en bit upp närmare sjön. Medan mitt hjärta satt som en stor klump i halsen på mig.

Även om vi fortfarande gick i stenig terräng kändes den något lättare att gå i än där vi gått kvällen före.

Efter en stund kom vi fram högt över sjön Uradalsvatnet. Stigen sligrade sig därifrån brant ner mot vattnet. För att kunna fortsätta fick vi gå på stenar över en forsande passage. Lars gav mig en gren som någon lämnat kvar som jag använde som vandringsstav.

När vi kom upp på en höjd på andra sidan sjön konstaterade vi att det var lika stenigt runt hela Uradalsvatnet. Även att vi nu gått 3 timmar, alltså totalt 8 timmar från bilen, så hade vi bara kommit till platsen där vi hade tänkt sova första naten.

Lunch – och dagens andra omplanering

Vi lagade mat med grym utsikt åt alla håll, och åt en riktigt smakrik kebabgryta från Real Turmat. Sedan började vi diskutera vår planerade rutt. Om underlaget skulle fortsätta vara lika besvärligt skulle vi inte komma tillbaka till bilen förrän efter en vecka – inte 3 dagar. För från Skogadalsbøen (dit vi nu hade 15 km) är det minst ytterligare 30 km ner till Fondsbu.

Tips: Vi köpte både maten och Trangiaköket hos The General Prepper (länk). De har ett otroligt brett utbud av frystorkad mat – jämför gärna själv.

Då tog vi helt sonika fram papperskartan. Om vi istället gick tillbaka en kort bit och svängde av mot Koldedalsvatnet så borde vi hinna. Oavsett om underlaget skulle fortsätta vara lika stenigt. Sagt och gjort så vände vi tillbaka några hundra meter (till dagens första korsning) och svängde in på den kortare vägen tillbaka mot Fondsbu.

Vilken himmelsk plats – igen – x 2

Till vår stora lycka fick vi nu gå på stig och vi var tacksamma varje steg vi gick. Vandringen blev precis som vi föreställt oss innan väldigt njutbar. Strax öppnade sig nya vyer framför oss med nya fjäll och en smaragdgrön sjö långt bort. När vi tittade bakom oss såg vi de fjäll vi rundat – ständigt ur nya perspektiv.

Stigen ledde oss nu nedåt, mot sjön Koldedalsvatnet. Eftersom det var så oerhört vackert sa Lars att han ville stanna för natten, men jag tyckte det var för tidigt. Det hade inte ens gått 45 minuter sedan vi åt vår lunch. I efterhand ångrade jag faktiskt att jag var så gnidig. Hade jag vetat då vad jag visste en timme senare hade vi stannat.

Men innan dess kom vi till en forsande älv där vi tog en längre paus. Vi drack vatten, brände oss i solen, och låg och vilade med vattenbruset i öronen. Ärligt talat tror jag att vi sov en stund alla tre.

Men.. stigen blev grusväg

Runt oss lyste landskapet allt mer i rött och orange. Långt framme såg vi stigen slingra sig längs Koldedalsvatnet – men så insåg vi att det var en väg. Ingen stig. Här ifrån var det knappt en mil på grusväg ner till Fondsbu (enligt våra beräkningar), så vi bestämde oss för att stanna till någonstans längs den vackra sjön till dagen efter.

Andra tältnatten i Norge, längs Koldedalsvatnet

Det slutade med att vi hittade en plan – och förvånansvärt torr – plats en bit nedströms i Koldedøla. Vi fick många timmar att bara vila, vara, laga mat, äta, se på solnedgången.. och lägga oss tidigt. När vi kröp till sängs låg det frost över hela området, och våra saker. Och det blåste lika mycket som föregående kväll. Men även denna dag hade vi fått njuta av solen från morgon till kväll.

Och så en bra länk

Ska man vandra i Norge är webbsidan UT.no den absolut bästa att använda sig av när man planerar. OBS! De förväntade tider en tur ska ta enligt angivelserna hos UT.no är väääldigt snålt tilltagna. Detsamma gäller deras app (som för övrigt är ovärderlig).

Observera att det i stort sett bara finns mobiltäckning i närheten av turisthyttena i det här området (vi sov denna natt i Koldedøla).

Fler inlägg från Norge-resan

• Sammanfattning – och själva resan (kommer snart)
• Fondsbu-Kvitevatnet – Jotunheimen dag 1
• Koldedøla-Fondsbu – Jotunheimen dag 3
• Utladalen och Vettisfossen
• Övernattning vid Trysilelva (kommer snart)

Inlägget Kvitevatnet-Koldedalsvatnet – Jotunheimen dag 2 dök först upp på Hemomkringvandring.

Sedan länge har jag och en väninna, låt oss kalla henne O, planerat att tälta tillsammans. Som tältplats föreslog jag en av mina favoritplatser, sjön Lysevattnet i Hjärtum. När jag såg på väderleksprognosen för veckan blev jag eld och lågor. SMHI utlovade solsken flera dagar i rad, så jag frågade direkt om någon av kvällarna passade henne.

När vi möttes på busstationen i Lilla Edet såg vi nog ut som två ivriga tonårstjejer. Vi kastade oss om halsen på varandra och bubblade av prat under bilresan till sjön Store Väktor i Hjärtum. Ett kort stopp unnade vi oss dock på bensinmacken i Ström för att göra ett psykologiskt viktigt toabesök – och köpa varsin dricka.

Vi följde leden runt sjön Store Väktor, Hjärtum

Grusvägen till Store Väktor är skumpig, så det går inte att hålla någon högre hastighet. Men omgivningarna badade i sol och solglitter så de 25 minuterna i bilen gick snabbt. Vi parkerade vid sjön Kringvattnet och hängde på oss ryggsäckarna. Sedan följde vi stigen som skulle ta oss runt sjön Store Väktor. Vilket är enkelt eftersom stigen är tydligt märkt med gula markeringar på träden.

Snart skymtade vi Store Väktor mellan trädstammarna. Solen glittrade i vattnet, så hela världen kändes ljus och blå. Medan vi häpnade över naturens skönhet gick vi över en liten bro, upp på bergskanten och följde sedan sjön. Men den populära badstranden, där många brukar tälta, låg öde denna dag.

Istället fortsatte vi vår vandring i behagligt tempo. Snart kom vi till brantare partier när stigen gick upp på Lyseberg. Uppe på högsta punkten tog vi en välförtjänt dricka-vatten-paus. Utsikten är slående vacker ut över ett böljande skogslandskap, och vi stannade länge här.

Vi närmar oss Lysevattnet

När vi gått ner från berget vek vi av den gulmarkerade leden och tog avstickaren mot Lysevattnet. Sträckan från korsningen och ner till sjön är max en kilometer och den går svagt neråt genom granskog. Här hittade vi de kantareller vi hållit ögonen öppna efter hela turen. Och de fick givetvis följa med för att förgylla vår middag.

Även denna gång slogs jag av hur vacker den är – Lysevattnet. Redan innan vi nådde fram såg vi glimtar av den mellan träden. Solen lyste upp berget på andra sidan sjön och spegelbilden i vattnet var obeskrivlig. In i det sista var jag orolig att någon annan redan lagt beslag på udden vi tänkt tälta på. Men det fanns inget skäl till oro – den låg och väntade på oss.

Slå upp tält och laga mat

Eftersom vi hade åkt ut sent på eftermiddagen, efter jobbet, började solen redan sjunka. Så vi började med att slå upp tältet. Eller rättare sagt så tog O ett litet bad i den underbara sjön först. Men sedan slog vi upp tältet. Vilket gick på ett kick. Därefter la vi fram vår medhavda ved vid eldstaden, och gick på en liten tur i området för att samla ihop brännbart material att tända med.

O tyckte det var kul att få testa att göra upp eld med tändstål. Men vi enades om att det nog ändå var mer effektivt att laga maten på stormköket. Vår meny bestod av renskavsgryta med potatismos och en sallad. Och chokladmousse till dessert. Därtill hade O även med sig popcorn som vi tänkte poppa senare på kvällen.

Medan mörkret sänkte sig runt oss satt O förnöjt och rörde i kastrullerna. Själv gick jag runt, med pannlampan påslagen, och hämtade mer småpinnar till brasan. När maten var klar satt vi framför brasan tillsammans. Vi såg ut över sjön och njöt av maten. Och sällskapet.

Magisk tjejkväll vid Lysevattnet

Vi blev sittande länge. Samtalet böljade fram och rörde allt mellan himmel och jord. Om högt och lågt, om sorg och glädje. O är en otroligt härlig människa som sprider en massa energi och klokskap omkring sig.

Flera gånger frågade hon om jag hade beställt vädret för denna kväll. För det första var stjärnhimlen ovanför oss och sjön helt otrolig. Inte heller såg vi till några myggor – nej, inte ens röken från brasan blåste in mot oss en enda gång. Det var verkligen en magisk kväll.

Till sist konstaterade vi ändå med viss besvikelse att vi nog var tvungna att krypa in i tältet ändå. Vi skulle båda två jobba nästkommande dag, och vi behövde stiga upp senast klockan 05 för att hinna. Jag somnade snabbt, men vaknade några gånger under natten av att jag glidit iväg. Underlaget var nämligen inte helt plant.

Upp i ottan för att hinna till jobbet

På morgonen vaknade vi och konstaterade när vi tittade ut att det nog skulle bli ännu en fin dag. Enligt min tidplan (ja, jag är lite diktatorisk när det gäller sånt) packade vi våra saker och gjorde sedan en snabb frukost. 10 minuter före ”senast-tiden” lämnade vi Lysevattnet och gick tillbaka mot den gulmarkerade leden vi skulle gå.

Till att börja med var det så mörkt att vi gick med pannlamporna påslagna, men det ljusnade snabbt. Vägen var till stor del lätt att gå och vi kunde långa stunder gå i bredd på skogsvägen.

Solens första strålar nådde oss genom lövträdens grenverk och jag kände mig nästan hög av lycka. Trots att jag inte visste exakt hur lång tid det skulle ta att gå till parkeringen gick vi i ett behagligt prata-och-skratta-tempo. Jag hade gått sträckan några gånger tidigare och kände att jag hade någorlunda koll på tiden.

Flera av platserna vi passerade var gudomligt vackra i det tidiga morgonljuset. Och vi var fulla av härliga intryck och oerhört glädjefull energi när vi nådde bilen. Efter bilresan till busstationen i Lilla Edet konstaterade vi att tidplanen hållit väldigt bra. Vi hade nämligen en kvart till godo innan O:s buss skulle dyka upp.

Vilka minnen jag bär med mig!

Jag måste säga att det är fantastiskt att kunna få en sådan här upplevelse mitt under arbetsveckan. Den här gången behövde jag inte flexa ut på eftermiddagen, men jag flexade 1,5 timme på morgonen. Och den här superhärliga ”tjejkvällen” kommer jag att bära med mig i minnet länge.

Så här hittar du till Lysevattnet

Först och främst bör jag berätta att Lysevattnet ligger i Västergötland, i Hjärtum, Lilla Edets kommun. Det går inte att köra bil fram till sjön. Och det finns heller ingen kollektivtrafik i närheten. Därför valde vi att parkera bilen vid sjön Kringvattnet. Leden som runt sjön Store-Väktor (8 km, följ gul markering) passerar rakt över vändplanen/parkeringen (länk till karta/koordinater). Efter att man har gått över Lyseberg och kommer ner på en skogsväg viker man av från gul led och följer skylt mot Lysevattnet. Därifrån är det mindre än en kilometer till sjön. Dessutom sammanfaller delar av leden runt Store-Väktor med Bohusleden etapp 11.

Länkar till andra inlägg från Lysevattnet och Store Väktor

– Store Väktor runt – och till Backamo
– Lyseberg och Store Väktor
– Litet uthållighetstest – RESUL four day march
– Friluftsutbildning

Inlägget Tjejkväll och tältnatt vid Lysevattnet dök först upp på Hemomkringvandring.

Efter förra helgens fredagsmys, som vi fick avnjuta i regn och åska, blev vi glada över helgens väderleksprognos. Enligt SMHI skulle det nämligen vara sol hela eftermiddagen igår, och dessutom vara klart hela natten och idag. Vi bestämde oss för att åka till en favorit i repris: Gårdsjön i grannkommunen Stenungsund.

Eftersom vi kom iväg sent fick vi prioritera

Tack vare att vi åt middag med tonåringarna innan vi åkte hemifrån behövde vi inte tänka på att laga mat. Utan vi tog bara våra ryggsäckar med vår standardpackning, och la till hammockar och tarpar. Trots det kom vi iväg ganska sent, för jag hade jobbat nere i Göteborg under dagen. Bilresan från Orust till Gårdsjön tar inte mycket mer än en halvtimme.

När vi kom fram gick vi iväg motsols längs leden som går runt hela Gårdsjön. Stigen är markerad med blått på träden, men är tydligt trampad. Landskapet är kuperat, men vackert med sjön skymtande mellan träden nästan hela tiden. I sjön finns flera uddar där det är möjligt att slå upp ett tält och vi hade en plan. Men när vi närmade oss den planerade platsen såg vi att den var upptagen och vi tog då till plan B och fortsatte en bit till.

Innan vi kommit fram till vår sovplats började solen sjunka. Egentligen hade jag velat fota en massa, men vi fick prioritera. Det som var viktigast var att få upp sovplatserna och samla ved till vår brasa innan det mörknade. Så vi satte genast igång att hänga upp våra hammockar (jag efter instruktioner och vissa hjälpinsatser från Lars). När det var klart gick vi runt i området och samlade in ”ved”. Alltså torra kvistar, pinnar och grenar som låg på marken. Och fjolårets torkade ljung i de fall den fanns kvar.

Någon timme framför brasan

Det hade inte hunnit mörkna helt innan det brann en härligt sprakande och värmande brasa i eldstaden på udden. Visserligen fick vi mata den med ny ”ved” ofta eftersom den var så klen. Det tog en liten stund där i lugnet. Men sedan kom den över oss. Den där känslan av att allt annat rinner av en. Vi bara satt där tillsammans och njöt av den fina kvällen och av lite gott att äta och dricka. Snart såg vi månen stiga över trädtopparna och spegla sig i Gårdsjön.

Temperaturen sjönk snabbt, och när det blev läggdags tog jag på mig mitt merinounderställ, mina Happy Hiking-strumpor, mössa och buff. Hunden Balder var lite orolig eftersom han inte fick sova med oss i hammockarna som han gör när vi tältar eller sover i vindskydd. Men han fick en egen tarp, madrass och nattlampa en bit ovanför oss. Och han både såg och hörde oss, så han kom snabbt till ro och både Lars och jag somnade därefter snabbt.

Dimmig morgon över Gårdsjön

Drömvärlden som mötte mig när Balder väckte oss vid 5-tiden var fantastisk. Dimman flög lätt över sjön och solen var på väg upp och gjorde ljuset nästan sagolikt vackert.

Medan Balder och jag gick runt lite på udden och fotade tog Lars det lugnt och fotade inifrån hammocken. Eftersom vi insåg att Balder inte skulle somna om erbjöd jag mig att gå några kilometer med honom – även att jag hade kunnat tänka mig att krypa ner i sovsäcken en stund till. Och bara titta upp på himlen och ut över sjön.

Vi gick tillbaka ut på leden som går runt Gårdsjön och fortsatte följa den. Vi fortsatte där vi vikit av kvällen före. Uppför berg och nerför berg gick vi. Och leden tog oss över en liten bro, under ett nedfallet träd, nerför en brant där jag återigen fick ta hjälp av ett rep för att enklare ta mig fram. Allt medan solen steg och jagade bort dimman från de öppna ytorna.

Mysfrukost i lugn och ro

När vi kom tillbaka till udden hade Lars stigit upp han också. Då hängde vi ut sovsäckar och annat som blivit fuktigt under natten (vi sov ju precis invid sjön) så att de fick torka. Själva satte vi oss i solen och åt vår frukost i lugn och ro. Vi hade inga tider att passa förrän på eftermiddagen.

Egentligen hade vi tänkt åka hem efter frukosten, men nu kom vi fram till att vi skulle försöka hitta ett vattenfall som vi hört talas om några gånger: Lysegården i Kungälv (se eget inlägg). Så när vi hade packat klart och kontrollerat att vi inte glömt något gick vi mot bilen för ännu en liten utflykt.

Även att vi är ute i alla väder var vi tacksamma för dessa ofantligt vackra timmar vi fick tillsammans. Hur vi än hade gjort hade vi inte kunnat önska oss något vackrare väder. Allt var perfekt, och jag kommer att bära med mig minnet av övernattningen och förmiddagen länge.

För dig som vill veta mer om Gårdsjön

Vägbeskrivning

Gårdsjön ligger i Stenungsunds kommun i södra Bohuslän, strax norr om Svartedalen. Hit tar du dig lättast genom att åka gamla E6:an till Ucklum och därifrån köra vägen österut mot Västerlanda. Efter ca 4 kilometer står det Gårdsjön på en skylt som pekar åt höger. Följ den fram till parkeringen, som ligger på vänster hand. Via den här kartlänken hittar du både koordinater och vägbeskrivning för att ta dig till Gårdsjön.

Jag kommer inte att svara på frågan om exakt vilken udde vi sov på. Alla uddarna är vackra, och jag vill gärna att du ska göra egna upptäckter – inte bara kopiera mina. Men jag är oerhört glad om du hittar inspiration genom det jag skriver och visar i bild – och jag önskar dig många fina ute-upplevelser.

Länkar till mer information om Gårdsjön

Hos Stenungsunds kommun kan du läsa om forskningen som bedrivs runt Gårdsjön, och om naturstigarna (länk) som går där. Om man går runt hela sjön beräknas det ta 2-3 timmar.
Även Västsverige skriver om de vandringsleder/stigar som finns runt Gårdsjön (länk)

Inlägget Gårdsjön i dimma efter hammocknatt dök först upp på Hemomkringvandring.

Mors dag är något vi har firat här i Sverige sedan 1919. Från början var det inte någon kommersiell högtid. Utan helt enkelt en dag då man uppmärksammade sin mamma på olika sätt. Till exempel med kaffe på sängen, blommor eller kort – men framför allt genom att låta henne slippa hushållsarbete en dag om året. För egen del uppskattade jag den fullmatade utomhus-morsdagen som jag fick igår – sista söndagen i maj.

Perfekt avslutning – tältnatt vid havet

För det första fick jag en hundpromenad i vacker miljö på morgonen (Boxviks vette här på Orust). Sedan följde rundvandring i en visningsträdgård med både dotter, bonusson och svärföräldrar mitt på dagen. Och så fick jag avsluta min mors dag med världens solnedgång och en tältnatt på klipporna vid havet med Lars och hundarna.

Efter noga kartläsande valde vi att åka till Mollösund (också på Orust) där vi slog upp tältet direkt på klipporna. Sedan fick vi flera timmar att bara njuta av utsikten och av sällskapet.

Ingen sovmorgon den här gången

Idag var det arbetsdag, så vi fick stiga upp tidigt och packa våra saker. Trots att vi började gå mot bilen redan klockan 06 var vi glada och kände oss utsövda efter årets varmaste utenatt. Det här var nog min finaste mors dag någonsin och jag längtar redan efter nästa tur.

Vill du frossa i sova ute-bilder?

Länk till inlägg om några av mina andra utenätter

Inlägget Min mors dag fick en grand finale dök först upp på Hemomkringvandring.

Helgens utenatt blev inte exakt som vi planerade den. Men vi fick en många gånger vackrare tältnatt än vi hade förväntat oss. Eftersom vi både åkte och tittade på ett ställe med mängder av vitsippor och tog en sväng förbi vår bokskog så hann det bli lite sent. Vi valde därför att åka till en av våra favoritplatser i Stigfjordens naturreservat här på Orust – bara en kvarts bilväg hemifrån – och slå upp tältet där.

Den här gången hade vi vårt lätta tipi-tält med oss, så det behövdes bara några pinnar så var tältet uppe. Och några stenar till linorna.

Efter att vi hade bäddat och gjort klart fick vi tid att njuta av solnedgången medan temperaturen sjönk ner mot 0:an. Det blev riktigt kallt även att det bara blåste lätta vindar från havet uppe på berget där vi var. Jag fick faktiskt till och med ta på mig vantar. Det var otroligt skönt att bara sitta där och titta ut över fjorden och glädjas över himlens alla färger.

När det mörknade kröp vi ner i sovsäckarna, pratade en stund och somnade sedan snabbt. Jag sov som ett barn ända tills alarmet väckte mig klockan 05.00. Vi skulle åka och fota hjortar och ville komma iväg tidigt. Lars var snabbare än jag ut ur tältet, och så fort han kommit ut ropade han att himlen brann. Själv behövde jag ytterligare några minuter på mig för att bli klar, så jag missade de starkaste färgerna i soluppgången. Men jag fick ändå se en otroligt vacker morgon utanför tältet!

Efter lite fotande packade vi ihop våra saker och gick mot bilen för att åka vidare mot hjorthägnet vi skulle besöka. Och jag var nästan hög efter både kvällens och morgonens vackra intryck!

Här hittar du länkar till fler utenätter / tältnätter

Länkar till fler av mina tältnätter och andra utenätter (de flesta i samband med vandring och inte som här enbart en övernattning)

Inlägget Magiskt vacker tältnatt på Orust dök först upp på Hemomkringvandring.

Min väninna Sofia ville ge mig något fint eftersom jag fyllt år, och bjöd in mig till ett 50-årsfirande med övernattning under bar himmel. Platsen vi skulle till var hemlig, och maten ville hon också stå för. Det enda jag behövde göra var att packa mina grejer och åka hem till henne igår eftermiddag.

Platsen vi skulle till var en strand på Sofias mark här på Orust. Alltså behövde vi bara gå några hundra meter för att komma fram. Från havet blåste det rejält, och himlen var grå, men det var två glada och förväntansfulla vandringskvinnor som började packa upp. De som känner mig vet att jag inte brukar dricka alkohol, men jag gjorde ett undantag igår. Sofia hade köpt en liten flaska champagne för att inleda 50-årsfirandet med.

Äventyrliga Sofia

Det började bli dags att förbereda middagen (inte jag, Sofia var noga med att hon var värdinna för aktiviteten). Att göra upp eld i blåsvädret var en liten utmaning, men det är klart att det löste sig. Vi hade båda med oss bra tändstål. Medan vi väntade på att elden skulle ”gotta till sig lite” gick vi en sväng längs strandlinjen. Sofia, som är betydligt äventyrligare än jag är, försökte få mig att hoppa på drivande isflak. Det slutade med att hon fick hoppa runt själv medan jag stod och skrattade på stranden. Skrattade gjorde vi även då jag föll raklång på den klafsiga stranden i jakten på en plastfolia som flög iväg med vänden.

Festmåltid för 50-åringen

Därefter dukade Sofia upp en massa godsaker på den ilandflutna kistan. Rostbiff. Spenat. Tomater. Majs. Ost. Paprika. Lök. Kantareller. Där fanns allt för att göra goda quesadillas! Det kändes oerhört lyxigt att bara sitta där på mitt liggunderlag och titta på, och prata med Sofia, medan hon fixade med maten. Brasan sprakade. Vågorna på havet skvalpade mot stranden. Vinden ven. Och våra skratt låg på lut hela tiden och fyllde luften om och om igen.

Innan vi visste ordet av hade det mörknat och månen var uppe. Brasan hade vi matat med mera ved och vi tände små lyktor som gav mysig belysning.

Sovplatser under bar himmel

Vi började göra i ordning våra sovplatser. Det gick oerhört snabbt jämfört med om man sover i tält eller i hammock. För Sofias del var det bara liggunderlag (dubbla) och sovsäck och för mig även en vindsäck. Under kvällen hade vi diskuterat bland annat detta med frusenhet och att sova ute. Vi var båda förberedda med flera lager kläder under middagen. Inför natten hade Sofia dessutom med sig värmekuddar, och jag värmeflaska. Däremot hade jag tagit en sovsäck som var lite väl kall, så jag var tacksam att jag hade ett vindstoppande hölje runt mig. Vinden från havet bredvid oss var ganska stark.

Det kändes inte så lockande att ta av alla jackor för att krypa ner i sovsäcken i enbart underställ när det blåste så. Men väl på plats, och med vattenflaskan invirad i en filt, var det riktigt skönt. Känslan att bara ligga där och kunna se upp på månen och stjärnorna (där de gnistrade varje gång det blev en lucka i molnen som drog förbi) var helt underbar. Jag somnade på ett kick! Under natten var jag vaken några gånger för att jag var kall, men löste det genom att lägga min fleecejacka under ryggen som skydd mot markkylan. Jag vaknade också på grund av ivriga sjöfåglar i flock som slog sig ner i vår närhet. Men jag somnade om snabbt, lätt och i harmoni.

Vilken morgon!

Strax efter 06 vaknade jag, och då var Sofia redan i full färd med att göra upp eld för morgonkaffe och morgonte. Himlen var helt klar och morgonrodnaden spred sig vid horisonten. Till frukosten hade Sofia stuckit in ett tårtljus och en födelsedagsflagga i ett äpple. Det behövdes en ansenlig mängd tändstickor för att tända ljuset i blåsten – och det lyste inte länge. Men en stund. Oerhört mysigt och omtänksamt!

Medan morgonen ljusnade runt oss njöt vi av vår frukost. Eller ja.. jag njöt av halva koppen te – den andra halvan spillde jag över mig i min iver att fota den vackra morgonen, så den njöt jag mindre av.

Oerhört tacksam för fint 50-årsfirande

Att packa ihop våra saker gick sedan snabbt och enkelt. Liksom att gå de 300 meterna till Sofias hus. För mig är detta höjden av hemomkringvandring: Att gå till en plats i sin egen närhet och njuta av den istället för att längta till årets fjällsemester eller liknande. När vi skildes åt idag skulle Sofia till jobbet. Själv har jag semester. Men svårare än så här behöver det inte vara. Jag är så oerhört tacksam för att jag fick det här fina 50-årsfirandet i present – och för alla nya minnen som vi fick med oss.

Vill du följa Sofia på Instagram?

Eftersom vi sov på Sofias mark, i stort sett i anslutning till hennes hus, delar jag inga koordinater till platsen. Se detta som en inspiration till hur enkelt det kan vara att göra vardagen lite festligare och mer minnesvärd.

Följ gärna Sofia och hennes äventyr på Instagram: https://www.instagram.com/osterangens_aventyr/

Inlägget 50-årsfirande med övernattning under bar himmel dök först upp på Hemomkringvandring.