Efter ett besök vid den vackra klosterruinen i Gudhem idag hamnade jag i naturreservatet Forentorpa Ängar. Eftersom det ligger enbart en kilometer bort passerade vi reservatsskylten på vägen.

Rundslinga i lövskogshagar

I Forentorpa ängar följde vi en fin vandringsstig på 2,4 kilometer genom betade lövskogshagar. Trots att rundslingan inte är längre beräknas den ta runt en timme att gå.

Längs stigen passerar man enormt vackra ekhagar, mossiga stenmurar, klostrets kvarn och informationsskyltar om platsens historia.

Perfekt miljö för en picknick

Det böljande landskapet, fullt med kullar, ryggar och platåer lockar verkligen till att komma tillbaka. Så i vår tar jag med mig picknickfilten och sätter mig under de mäktiga ekarna, askarna och enarna.

Mer information om Forentorpa Ängar

Naturreservatet ligger i Falköpings kommun, cirka 5 kilometer från Trandansen, och 1 kilometer från klosterruinen i Gudhem. Parkering finns – och den är även skyltad – längs väg 184. Mer information om naturreservatet kan du hitta hos Länsstyrelsen.

Tips på andra vandringsleder och sevärdheter i närheten hittar du här i bloggen.

Inlägget Forentorpa Ängar, Falköping dök först upp på Hemomkringvandring.

Vid Sundsby säteri har jag vandrat, strosat, ätit frukost och bara njutit hur många gånger som helst. Igår var det dags igen, men då kryssade vi mellan olika leder.

Premiär för Silver och Göran

Eftersom det var första gången som Göran och Silver skulle besöka Sundsby ville jag visa upp det ”gôttaste”. Vilket blev Rådjursstigen (med avstickare till grottorna), passagen från grottorna upp mot Solklinten, från Solklinten ner till Rådjursstigen, avstickare till bokskogen, och så förlängde vi med Ivers skogspromenad på slutet.

Grottor och spännande passager

Det som utmärker de här lederna är först och främst att de är kuperade naturstigar, och alltså innebär en viss utmaning att gå, jämfört med att gå till exempel på ett motionsspår. Dessutom är naturen slående vacker med berg, ädellövskog, branta sluttningar och högt blåbärsris.

Jag tycker alltid att det är lika roligt att få visa upp det här området för personer som inte tidigare varit här. När man passerar Sundsby på vägen ser det inte så märkvärdigt ut, men området innehåller så många vackra och spännande överraskningar.

Utsikt från Solklinten

När man är på Tjörn är det nästan ett måste att se kust och hav. Igår blåste det dock lite för mycket för att det skulle vara njutbart vid havet, men havsutsikt fick vi ändå uppifrån utsikten Solklinten.

Om man inte vill gå den krångliga vägen genom trånga passager som vi gick kan man gå en enklare (och närmare) väg. Den är tydligt skyltad ”Solklinten” från parkeringen.

Ädellövskog, Springareken och barnslinga

När vi lämnat området med grottorna bakom oss gick vi genom ädellövskog på slingrande stigar. Istället för att gå till parkeringen när Rådjursstigen svängde av ner mot Karpdammen fortsatte vi rakt fram på Ivers skogspromenad.

En mysig liten slinga där det finns informationsskyltar och frågor riktade till barn. Slingan bjuder på skog, berg, fikabord vid en utflyktsplats och en massa springvänlig miljö. Dessutom passerar man den gamla Springareken som stått där sedan 1100-talet.

På väg mot Sundsby Säteri (längs fin och tillgänglig gångbana) passerar man även en skogslekpark och ett vindskydd med grillplats.

Slutligen en liten summering

Vid Sundsby Säteri finns verkligen något för alla som tycker om vandring. De markerade lederna är mellan 1,3 och 4,8 kilometer, och flera av dem går att kombinera. Det finns utsiktsberg, grottor, berg, ädellövskog, vindskydd, karpdamm och café/restaurang.

Här kan du läsa alla mina inlägg som handlar om lederna runt Sundsby. Och mer fakta hittar du även hos Tjörns kommun.

Området runt Sundsby Säteri är, och förblir, en favorit. Oavsett hur många gånger jag går där.

Så här hittar du till Sundsby Säteri

Med bil: Sundsby ligger på Tjörn i södra Bohuslän (några mil norr om Göteborg). När du har passerat Tjörnbron fortsätter du väg 160 mot Orust. Efter ytterligare cirka 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida.

Inlägget Några timmar runt Sundsby Säteri dök först upp på Hemomkringvandring.

Är du en av dem som fascineras av utsiktsplatser? I så fall kan jag tipsa om en riktigt fin plats som jag hamnade på idag – Tjörnehuvud i Rönnäng på Tjörn.

Sluta-tidigt-från-jobbet-tur

Redan tidigare hade jag sett på kartan att det fanns ett litet berg bortom kyrkan. Hur man skulle ta sig upp på Tjörnehuvud hade jag dock inte listat ut, så jag tänkte försöka leta mig upp framåt våren. Men förra helgen såg jag en trappa från kanalsidan, när Göran, Silver och jag passerade på färjan. Självklart blev jag så nyfiken att jag bara måste ta mig dit snarast möjligt.

Eftersom det är fredag slutade jag tidigt idag. Min vana trogen att försöka göra något extra av de lediga timmarna steg jag av bussen vid Rönnängs Brygga. Därifrån visade det sig vara bara 900 meter upp till utsiktsplatsen, men det visste jag ju inte då.

Brygga, trappor och kuperad terräng

Det är alltid spännande att gå på nya ställen, att inte veta exakt hur stigen ser ut eller vad som väntar efter nästa krök. Dessutom ökade det isiga underlaget spänningen ytterligare. Stigen går uppåt i ganska brant terräng, och det är dramatiskt med branta berg och havet intill.

Förvånansvärt snabbt kom jag fram till platsen märkt ”Utsikten”, och den gjorde verkligen skäl för sitt namn. Härifrån njöt jag av vyer över havet, öarna Tjörnekalv, Åstol, Dyrön och Marstrandsön och såklart samhället Rönnäng. Västkustidyll deluxe!

Vid utsikten fanns även två bord med bänkar, så frukost, lunch eller middag kommer jag nog att äta här någon gång framöver (särskilt om jag har besökare som inte är vana vid att sitta på marken och äta).

Jag tog mig inte ända till toppen

Sedan fortsatte jag på stigen mot Kyrkvägen. Vid trappan upp mot Tjörnehuvud tvekade jag först lite, för trappan bestod både av stenar och trä – och ingen hade gått där sedan snön föll. Det var extremt brant, men jag kunde inte motstå frestelsen. Fyra trappor gick jag uppför och jag klarade av många höjdmeter på kort tid. Men jag valde ändå att vända.

Det blev en väldigt lyckad ”sluta-tidigt-från-jobbet-lyx-tur” trots att jag inte lyckades ta mig ända upp till toppen. Anledningen var det snöiga och isiga underlaget. Visserligen hade jag dubbade skor på mig, men det var svårt att se underlaget under snön, ingen hade gått före mig och det hade börjat skymma. Därför valde jag att ta det sära före det osäkra.

Men jag tröstar mig med de otroligt vackra vyerna jag fick från ”Utsikten”.

Var går leden till Tjörnehuvud?

Jag utgick från Rönnängs brygga och följde skyltar mot kanalbryggan. Därifrån är det skyltat mot utsikten, Tjörnehuvud och Kyrkvägen. Man kan även gå upp på berget från Kyrkvägen, via trappan nedanför Tjörns Havspensionat (och där gick jag ner idag).

Den här turen är som gjord för en riktig njut-tur i njut-tempo. Självklart kommer jag tillbaka hit när snön har smält så att jag vågar mig upp på den riktiga toppen med.

Samlar du på utsiktsplatser kan jag säga att Tjörnehuvud är en du INTE vill missa!

Fakta om Tjörnehuvud

Tjörnehuvud är ett litet berg som ligger i samhället Rönnäng på Tjörn – höjden har jag inte sett någon notering om än. Vandringsleden över berget går att gå som en rundslinga (Rönnängs brygga – Kanalbryggan – Utsikten – Kyrkvägen – Rönnängs brygga) och den blir då runt 2 kilometer. Leden är ganska kuperad, men det finns trappor på de brantaste partierna. Du kan läsa mer om Tjörnehuvud hos Tjörns kommun .

Så här hittar du hit

Om du kommer med bil kör du väg 169 mot Rönnäng. Kör igenom Bleket och parkera vid Tjörns Ishall (åtminstone sommartid, för då finns sällan lediga parkeringar i samhället). Därifrån är det drygt en kilometers promenad till Rönnängs brygga. Man kan även åka buss med Västtrafik (linje TEXP från Göteborg eller Stenungsund, se tidtabell). Då kommer man ända fram till bryggan. Hållplatsen heter ”Rönnängs brygga”.

Inlägget Tjörnehuvud – vilken utsiktsplats dök först upp på Hemomkringvandring.

Eftersom turen till spektakulära Evagraven och Fiskhålsgraven var en av mina favoriter förra hösten blev jag extra glad när det var just den turen Linda önskade mest.

Mutor till lavskrikan

Redan dagen efter att vi kom upp till Funäsfjällen bestämde vi oss för att gå turen vid Evagraven och Fiskhålsgraven. Dels för att det var den som stod högst på Lindas önskelista, men också för att det var den enda dagen som SMHI utlovade fint väder.

Vid frukosten nämnde jag för Linda att jag såg lavskrika första gången just där, vid parkeringen när jag var där förra året. Hon blev eld och lågor och sa att vi måste ta med lite korvbitar så att vi kunde locka in ”honom” om ”han” var där i år också. Så vi delade grillkorv i lite mindre bitar och tog med i en påse.

För oss var det bara en bonus om vi verkligen skulle få se någon, men redan när vi parkerade hade vi turen att skymta några. Därför fick hunden Vittra stanna kvar i bilen medan vi mutade (eh.. matade menar jag) fåglar, njöt av deras vackra färger, skrattade åt deras glupskhet och passade på att fota dem.

Linda hade en förhoppning om att de skulle våga landa i hennes hand, men det gick tyvärr inte på grund av alla bilar och människor som rörde sig på parkeringen.

Genom fjällskogen upp mot Evagraven

Från parkeringen gick vi rakt upp förbi fäbodarna och valde att gå raka spåret mot Evagraven. Vi gick alltså inte leden som går förbi hällmålningarna (här finns länk till inlägg när jag varit där). Stigen förde oss snabbt, men inte brant, uppåt genom myrmark och fjällskog. Under natten hade det varit minusgrader, så i alla skuggiga partier låg frosten fortfarande kvar.

Vilken fantastisk kanjon

Snart skymtade vi Evagraven, den första av de två kanjoner vi skulle passera på denna tur. Eftersom vi valde att gå just den här stigen så kom vi ”nerifrån” kanjonen och följde den hela vägen uppe på kanten. Otroligt maffigt och mäktigt. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Kanjonen är hela 800 meter lång, och när vi vände oss om hade vi utsikt över enorma skogar, många sjöar och fjäll. För oss kändes det självklart att stanna här för en längre paus och bara ta in allt det vi hade omkring oss.

Vidare över fjällhed mot nästa kanjon

Om man har läst på vet man att Evagraven är den större av de två kanjonerna, och då kanske man känner sig frestad att nöja sig med den. Men det tycker jag inte att man ska göra. Fiskhålsgraven har nämligen en helt annan karaktär, och stigen dit är lätt att gå – på fjällhed med milsvid utsikt.

Lunchpaus och vila vid Fiskhålsgraven

Det dröjde inte länge förrän vi nådde vårt mål Fiskhålsgraven. Nere i denna kanjon rinner en bäck. Stenformationerna bildar öar, så kanjonen snirklar sig fram och även delar sig. Personligen tycker jag mer om denna än Evagraven, trots att den är mäktigare på ett sätt.

Här letade vi upp en fin plats i lä och gjorde oss hemmastadda. Här lagade vi lunch, och här låg vi och vilade en timme. Förmodligen var detta det ljuvligaste på hela turen.

Vi såg fridlyst dvärgröding

Nästa etapp blev inte mer än några hundra meter lång innan vi var tvungna att göra paus igen. Det är allmänt känt att det ska finnas dvärgröding i ån nedanför Fiskhålsgraven. Det unika med dessa är att de är kvar sedan istiden och har en helt annan uppsättning DNA än övriga rödingar. Alla vi mötte frågade om vi hade sett ”fiskarna”, men vi kom ju från andra hållet och hade ännu inte passerat.

Egentligen fortsätter leden på vänster sida om bäcken, men jag föreslog till Linda att vi skulle gå ner till den lilla bron som går över till grottan (som inte är någon grotta utan bara ett överhäng). För henne var det en självklarhet, så vi svängde av. Innan vi ens kom fram till bron såg vi de små fiskarna.

Jag kan ingenting om fiskar, och är vanligtvis ganska ointresserad (det får jag erkänna), men jag kände ändå en vördnad över att få se denna urgamla art. De är cirka 10-12 centimeter långa, vilket kan vara svårt att se i filmen ovan.

Lätt stig tillbaka till parkeringen

Från Fiskhålsgraven och ner till parkeringen följer man en tydligt markerad stig. Fjällskog, renar och tystnad är det man kan möta här. Tyvärr var det inga lavskrikor inom synhåll när vi skulle åka vidare mot Flatruet, men vi var väldigt glada över den långa stund vi fått beundra dem före vandringen. Vi hade tänkt oss en kort tur den här dagen, men vi var ute i nästan 7 timmar!

Avslutningsvis lite fakta/länkar

Evagraven är en kanjon/förkastningsspricka som uppkom för över 10.000 år sedan. Kanjonen är 800 meter lång och det är mäktigt att vandra på stigen längs kanten.

Vägbeskrivning

Från Funäsdalen tar det ungefär 45 minuter med bil till parkeringen på Ruvallens fäbod. Från Funäsdalen kör du mot Mittådalen (cirka 22 km) och svänger där höger mot Messlingen. Här följer en sträcka med fin asfalt i 11 km. Efter byn kör du ytterligare 2 km innan du svänger vänster in på en betalväg mot Ruvallen. Betala med Swish (40 kr). Parkera vid parkering/vindskydd nedanför fäbodarna. Leden utgår från parkeringen.

Länkar

Turen förbi Evagraven och Fiskhålsgraven beskrivs i boken ”Funäsfjällen, Helags och Ljungdalsfjällen – Vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket, och är en av varianterna på tur nummer 39.

Och här kan du läsa om mina övriga turer i Härjedalen/Jämtland.

Inlägget Kanjoner, lavskrikor och dvärgröding dök först upp på Hemomkringvandring.

Jag har vandrat på många ställen, men Stenshuvuds nationalpark är förmodligen ett av de vackraste. Hav, bokskog, mattor av vitsippor, en lång vacker sandstrand, stigar i kuperat landskap, och när jag var där bredde mina favorit-vårblommor backsipporna ut sig på heden.

Stenshuvud – ett drömresmål för mig

Under 2018 hade jag en resa inplanerad till Stenshuvuds nationalpark, men den blev inställd. Ända sedan dess har jag försökt hitta ett tillfälle att åka hit, och i slutet av april blev det äntligen av. Den 30 april var jag här med min sambo och den 1 maj anslöt några av mina systrar.

Eftersom vi kom fram till Österlen runt lunchtid passade vi på att köpa med oss pizza från pizzerian i Kivik och ta med ut till nationalparken. Vi parkerade vid Naturum och slog oss ner i lugnet bland vitsipporna en bit därifrån.

Stenshuvudslingan, 2,2 km (röd)

Förmodligen tänkte vi precis som alla andra besökare: när vi är här måste vi upp på toppen av Stenshuvud. Sagt och gjort så gick vi iväg längs den röda leden när vi hade vilat efter lunchen. Stigen var bred och vältrampad där den ledde oss fram genom vacker ädellövskog och mattor av vitsippor.

Flera toppar på Stenshuvud

Strax innan man kommer fram till topparna (den södra, östra och norra) blir det brantare, så där får man nog lämna barnvagnen om man har med sig en sådan. Utsikten från topparna ner mot resten av nationalparken är verkligen magnifik. Det är också därifrån man förstår hur lång sandstranden verkligen är.

Tips 1: Gå gul led tillbaka istället för röd

Stenshvudslingan är en tur- och returslinga med en liten ögla just runt utsikterna, men det finns alternativ. Det finns nämligen också möjlighet att svänga nerför en brant trappa och ansluta till Hällevikssslingan, den gula leden. Följ Skåneledens orange markeringar från norra toppen så hittar du.

Om du väljer att gå denna väg tillbaka kommer du att passera ett fint alkärr på nybyggd spång. I kärret ska det finnas långbensgrodor, men vi såg inte till dem den här gången i alla fall.

Tips 2 : Vik av stigen mot havet

Innan man kommer tillbaka till Naturum finns en tydlig stig åt vänster nedanför en backe. När man följer den kommer man över ljungheden ner till stranden. Vi valde att strosa denna vackra stig och därefter följa strandlinjen tills vi kom till den blå slingan nedanför Naturum.

Arboretumslingan, 0,5 km (grön)

Eftersom arboretumslingan, med utländska träd, startar precis bredvid nationalparkens tältplats valde jag att gå den på kvällen medan min sambo tog ett bad i havet. Jag passerade även dagen därpå, för den gula slingan går också igenom här. Bilderna är alltså från två dagar efter varandra. Denna korta led är tillgänglig även med barnvagn eller rullstol. Leden börjar cirka 300 meter från parkeringen.

Hälleviksslingan, 4,2 km (gul)

På kvällen slog vi upp våra tält på nationalparkens tältplats (se mer info längre ner på sidan), men vi steg upp redan klockan 5 och packade våra saker. Anledningen var att min sambo skulle vidare till ett annat område för vandring.

På egen hand i den tidiga morgonen

Eftersom min sambo skulle iväg tidigt, och jag själv hade ont i knät, så skjutsade han mig från Hällevik till Naturum där jag gömde min packning under en stor lövhög. Sedan gav jag mig ut i njuttempo på den gula rundslingan som bland annat skulle föra mig förbi tältplatsen jag nyss lämnat med bil.

Men första biten av leden sammanfaller med den blå, tillgängliga leden. När man kommit ner till havet går stigen en liten bit ifrån vattnet som skymtar mellan träden i stort sett hela vägen upp till Hällevik. Eftersom mina systrar inte skulle dyka upp förrän framåt lunch unnade jag mig att gå länge längs vattnet och bara njuta av havet och tystnaden.

På några ställen var det riktigt trixigt att gå med trasigt knä (till exempel över klapperstensfältet) men jag hade ingen brådska så jag kunde ta det väldigt lugnt.

Det var en riktigt mäktig känsla att vara ensam i hela nationalparken (det stod åtminstone inga bilar på parkeringen). Stigen passerar Stenshuvuds fyr som var värd en liten avstickare.

Hålnunneörten gladde blomnörden i mig

När man närmar sig Hällevik övergår stigen till skogsväg och jag gick återigen på arboretumslingan tills jag passerat tältplatsen. Sedan är det bred och lätt stig att gå nästan ända tills man är framme vid spången vid Alkärret (se tips 1 på den röda leden).

Till in lycka fick jag se en massa hålnunneört – både lila och vit. Eftersom växten är väldigt ovanlig utanför Skåne (och jag ju inte är från Skåne) så jag fotade allt jag kunde.

Till sist vill jag nämna att jag satt ner en lång stund på en nedfallen trädstam mitt bland alla vitsippor och åt min frukost. Eftersom mitt knä krånglade tog det lång tid att gå denna runda. Men den var otroligt vacker och jag kunde inte önskat mig en finare start på dagen.

Havsslingan, 1,1 km (blå) – tillgänglig

Från naturum utgår den även blå slingan som är en tillgänglig led på 1,1 kilometer. Den går ner till havet och rundar fuktängen där och kommer tillbaka på andra sidan.

Eftersom våren var lite sen i år blommade inte alla växter som vanligtvis gör det, men på fuktängen ska det finnas gott om orkidéer till exempel. Men den här gången såg jag i alla fall en massa gullvivor med dagg, och havet i gryningsljus är ljuvligt.

Kortelslingan, 3,2 km (lila)

När jag hade kommit tillbka till Naturum efter min härliga morgontur på egen hand fortsatte jag söderut i nationalparken, ut på Kortelslingan.

Vila och njuta av utsikten

Den går genom bokskog och (vid den tidpunkten) vitsippemattor upp till en otroligt vacker utsikt; Kortelshuvud. Däruppe valde jag att bara sitta i tystnaden och solen – länge!

Sedan kom en man förbi som berättade att han hunnit ta ett dopp i havet och sedan vila i sin nyinköpta hammock på en vacker plats närmare havet. Egentligen hade jag tänkt vända tillbaka till Naturum (bara 700-800 meter), men när han sa att han sett vackra blommor lite längre ner var jag ju tvungen att fortsätta längs stigen. Och det är jag oerhört tacksam över att jag gjorde.

Orkidéer och blomsterprakt

Trots att den här leden inte är särskilt lång så blev den en favorit för mig. Den bit som följde efter utsikten var hänförande vacker. Vitsippor så långt ögat nådde och 100 ställen där man hade kunnat stanna för en fikapaus. Ju längre ner jag kom från berget, desto fler växter såg jag; Vitsippor, svalört, jordreva, skogviol och gullvivor.

Och sedan, precis när stigen svängde ner på ängen, orkidén Sankt Pers Nycklar. Visserligen var de flesta bara i knopp, men det var en massa av dem på gång, och jag var så lycklig över att få se dem.

Dalgången vid Rörums norra å

Härifrån följer man ett kort stycke en skogsväg, och om man känner sig nöjd kan man fortsätta den och ta en genväg tills man kommer ut på lila led, bara en bit från naturum. Själv fortsatte jag på leden som följer Rörums norra å (och även passerar Entré Rörum som är den entré jag själv kommer att använda nästa gång jag åker hit).

Härifrån var stigen mycket lätt att gå och jag kunde lägga all min tid och energi på att bara ta in allt det vackra runt mig, till exempel gullpudran intill spången, och grönskan runt ån. När den lila leden svängde vänster valde jag att istället följa skyltar mot ”Badplats”.

Den nya stigen ledde mig över Sandarna fulla med backsippor, och ner till havet. Där gick jag på stranden hela vägen tillbaka till den blå/gula leden och följde den upp till naturum. Men medan ajg väntade på mina systrar tog jag en halvtimmes solpaus vid havet.

Fler turer/utflykter under resan

• Systerträff med spa i Brösarp (och utflykt till Brösarps backar)
• Hjortsprångsrundan och övernattning i Söderåsens nationalpark (kommer snart)

Avslutningsvis: info och länkar

Stenshuvuds nationalpark kallas av Sverige Nationalparker för ”Mångfaldens pärla på Österlen”, och jag kan förstå dem. Här i sydöstra Skåne, i Kiviks kommun, hittar man denna paradisiskt vackra park där man får både klippstrand, sandstrand, hav, alkärr, mosse, torräng, ljunghed, sandhed, bokskog och fuktäng.. Det finns tre entréer där man kan parkera: Huvudentrén vid naturum, Entré Rörum och Entré Hällevik.

För den som vill vandra långt är inte Stenshuvuds Nationalpark rätt plats, men här finns flera kortare slingor, och är en perfekt plats för utflykter och dagsturer.

Tältplatsen det enda negativa på Stenshuvud

Något hundratal meter från parkeringen i Hällevik finns den enda plats i hela nationalparken där det är tillåtet att övernatta, vare sig det är i tält, hammock eller på annat sätt. Tyvärr är det på en allt annat än naturskön plats, så här har nationalparken en läxa att göra. Observera att man tidigast får slå upp tältet klockan 16, och att det måste vara borta senast klockan 10.00.

Tältytan är i vad som kallas en ”glänta”. Visserligen är ytan omgiven av träd, men inte sådan vacker skog som man åker till nationalparken för att få se. Ytan består tillplattat grus och det är så hårt att vi fick slå ner våra tältpinnar med hjälp av en yxa. Lite antiklimax att få en sådan sovplats när man gått i gudomligt vackra omgivningar hela dagen.

Viktigt att följa föreskrifterna

Tyvärr blev vi också vittne till två personer som helt öppet läste på skylten vid tältplatsens gräns, tittade på varandra, flinade, och sedan gick in i den grönskande lövskogen och slog upp sitt tält. Det är så viktigt att vi som är ute respekterar de regler som finns – annars kommer begränsningarna att bli ännu större. Alla vill övernatta på en vacker plats, men vi måste vara solidariska och följa reglerna.

Toa, eldstad och sopor

Vid parkeringen, som ligger bara några hundra meter från tältplatsen vid Hällevik, finns toaletter (torrdass) och dessutom sopsortering. En eldstad finns vid själva tältplatsen, men man måste ha med egen ved – man får inte plocka i nationalparken. Det finns inte heller något vatten vid tältplatsen. Man kan gå ner till havet för att tvätta sig (några hundra meter bort), men man kan inte ta dricksvatten där.

Läs mer om Stenshuvud

Avslutningsvis kommer – som vanligt – några användbara länkar:

• Stenshuvuds nationalpark – den officiella webbsidan
• Dessutom kan du läsa om alla dessa turer, och flera olika varianter av dem, i boken Nationalparker i södra Sverige från Vildmarksbiblioteket. Den är kanon!

Inlägget Stenshuvuds nationalpark dök först upp på Hemomkringvandring.

För två veckor sedan kom min yngsta syster på besök från Småland. Hon hade med sig delar av familjen, och de hade önskemål om korvgrillning och utflykter vid havet. Det blev en intensiv barnhelg, som vi till största delen tillbringade på grannön Tjörn.

Dag 1 – Korvgrillning vid havet

Barnen kom ihåg att vi hade varit vid havet och grillat korv mitt i vintern, så de ville åka till samma ställe. Därför bad jag min syster Tina att åka direkt dit på fredagskvällen så möttes vi på utflyktsplatsen. Dessutom fick jag med mig både min dotter och min bonusson ut.

Vi kom ut ganska sent, så det började snart skymma. Därför gjorde jag upp eld direkt. Tack vare att vi varit där och grillat en gång tidigare visste jag att det fanns en plats det där det inte var klippor, så man kunde elda. Alla grillade och åt sedan glatt både korvar och marshmallows.

Förutom att alla hade ofantligt mycket att prata om ägnade vi oss åt att kasta macka i havet, gå på upptäcktsfärd, och att hitta den perfekta platta stenen att lägga på ett av de stentorn som var byggda en bit bort.

Dag 2 – Utflykt med bad

En annan sak som mina syskonbarn alltid tycker ska ingå när man hälsar på mig är att få sova i tält. Den här gången sov de med sin mamma och sin bonuspappa i vårt stora tipi-tält ute i trädgården. När vi hade ätit frukost och packat lite fika i ryggsäcken åkte vi mot Tjörn och ett av mina favoritställen där; Björshuvudet.

Alla utom min dotter och syrrans sambo hade varit där förut, så barnen sprang glatt i förväg. Över klippor och spänger, strandängar och små berg. Det låg några båtar förtöjda intill ena viken, men vi tog sikte på sandstranden. Där packade vi upp våra liggunderlag och strandmadrasser i skuggan.

Och lite bergsbestigning

Vi fikade, badade och gick på en liten upptäcktsfärd. Sedan föreslog jag för barnen att vi skulle försöka ”bestiga” berget Björshuvudet som ligger i nästa vik. De blev eld och lågor, och även David, min systers sambo, ville följa med.

Det blev en spännande utflykt där vi tillsammans letade efter den bästa vägen upp till toppen och den fina utsikten. Barnen vinkade till sin mamma som låg kvar i skuggan och vilade, men det är oklart om hon såg de små figurerna uppe på toppen.

Sedan följde även min dotter med sina kusiner på en liten upptäcktsfärd längs stränder och små havsvikar.

Efter några härliga timmar denna supervarma augustidag packade vi ihop våra saker för att gå tillbaka mot bilarna. Alla var nöjda med utflykten och magarna ropade att de behövde pizza, så det var hög tid.

Dag 2 – Pilane Skulpturpark

När vi hade mellanlandat i Kållekärr och fyllt magarna med pizza åkte vi till Pilane Skulpturpark. Vi hade passerat avtagsvägen tidigare under dagen, men nu var vi tillbaka. Alla såg fram emot att få gå på konstutställning ute i naturen.

Konstverk och vila

Därefter följde vi efter min dotter och hennes yngsta kusin som guidade oss vidare mellan konstverken. Mina syskonbarn tyckte det var spännande att jämföra bilderna i informationsfoldern med verkligheten, och att försöka hitta nästa konstverk.

Stigen i parken är nog bara 1,5 kilometer, men man hinner se en massa – både skulpturer och fin natur. Självklart passade vi också på att fika lite när vi hamnade i skugga. Och min dotter tog med sin kusin på trädklättring.

Dag 3 – Frukosttur till Sundsby, Tjörn

Frukost på Solklinten och grottäventyr

En annan tradition när Tina och hennes familj hälsar på hos mig är att vi äter frukosten ute. Den här gången hade jag planerat att vi skulle äta frukosten vid den fina utsikten på Solklinten vid Sundsby Säteri. Tyvärr blev det lite för ansträngande för min syster i hennes tillstånd, men hon tog sig dit i alla fall.

Se eget inlägg från dag 3

Se eget inlägg om frukosten med underbar utsikt och spännande grottäventyr.

Länkar till andra träffar med syrran

• Sju sagolika utflykter i Mariannelund (oktober 2021)
• Naturen är världens bästa lekplats (augusti 2021)
• Kamelridning i Myckleby, Orust (augusti 2021)
• Liten ute-släktträff i covid-tider (februari 2021)
• Familjeutflykt till Marstrand (juli 2020)
• Stadsnära grillning (augusti 2019)
• Trollskogen, Hundfjället (juni 2019)
• Lill-Nipen (Idre) med 5 barn (juni 2019)
• Hassafallsleden (april 2019)
• Upptäcktsfärd med kamera (april 2019)

Inlägget Intensiv barnhelg på Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

På den här rundan går man upp mot Solklinten med utsikt över landskapet och vidare till grottorna i Sundsby. En kort men varierad tur där stigen bjuder på både klippor, skog och upptäckarlust. Särskilt med barn i sällskapet, som den här gången.

Frukost på Solklinten

En annan tradition när Tina och hennes familj hälsar på hos mig är att vi äter frukosten ute. Den här gången hade jag planerat att vi skulle äta frukosten vid den fina utsikten på Solklinten vid Sundsby Säteri. Tyvärr blev det lite för ansträngande för min syster i hennes tillstånd, men hon tog sig dit i alla fall.

Vägen upp dit är inte så lång, runt en kilometer från parkeringen. Men den är riktigt kuperad, vilket är jobbigt när man är gravid (jag minns själv). Leden är i alla fall bra markerad och bjuder på både vackra lövskogar, krumma tallar, berg och havsutsikt. Och oräkneliga pyttesmå grodor som skuttade över stigen.

Mot grottorna

När vi hade ätit frukost till den vackraste av utsikter lämnade vi min syster med en bok, sittande på ett liggunderlag i skuggan på toppen. Vi övriga skulle nu ut på en spännande tur för att utforska grottorna i Sundsby.

Vägen från Solklinten och ner mot grottorna är inte den lättaste att gå. Det är stora höjdskillnader på stigen på så sätt att man måste upp över och under klippblock. Det finns dock andra vägar till grottorna, till exempel om man går Rådjursstigen. Men självklart tog vi den mest spännande vägen när jag skulle visa syskonbarnen.

Grottor, blåbär och utsikt

Vi kom alla helskinnade, och med gott humör, igenom alla passager och fram till grottan. Den är ganska mäktig den med – men är man här med barn bör man se till att de är nära. Här finns nämligen djupa passager som det är svårt att komma upp ur utan rep och klätterutrustning.

Till min stora förvåning verkade barnen tycka att det var minst lika spännande att få stanna och plocka blåbär runt stigen, som att gå in i grottan.

Från grottan följde vi Rådjursstigen (åt vänster från grottan sett) och vek sedan av mot Solklinten vid skylt.

Tillbaka till min syster på toppen

Den sista lilla biten upp mot Solklinten, där min syster satt och läste, är brant, men fin att gå. Barnen hade superroligt hela rundan, och faktiskt vi vuxna med. När barnen träffade sin mamma hade de en massa att berätta.

Bland annat sa ett av barnen: ”Det var tur att du inte var med mamma, för din mage hade fastnat”. Som avslutning, innan vi gick nerför berget, tog vi ytterligare en fikapaus uppe på Solklinten.

Därefter gick vi tillsammans ner till parkeringen där vi sa hejdå för den här gången. Jag åkte hem till Orust, och min syster åkte med sin familj hem till Småland. Det här var avslutningen på en fin helg, och vi hann göra en massa roligt tillsammans som jag tror att vi alla kommer att minnas länge!

Fler turer på Sundsby

Rådjursstigen, 3,5 km (min favorit)
Ivers Skogspromenad, 1,8 km (extra rolig för barn)
Karpstigen, 1 km tillgänglighetsanpassad led (inte rundslinga)
Sundsbyleden, 5 km

Inlägget Utsikt Solklinten och grottor vid Sundsby dök först upp på Hemomkringvandring.

Vart tar man med någon när man vill visa det ”gôttaste” med Västkusten på kort tid? Frågan blev aktuell när jag skulle träffa en före detta kollega häromdagen. Eftersom jag nyligen varit på Dyrön med min mamma bestämde jag mig för att vi istället skulle åka ut till Härön.

Kort färjetur från Kyrkesund på Tjörn

Madeleine hämtade upp mig när jag slutade jobba och så körde vi den korta biten till Kyrkesund. På grund av att det är ont om parkeringar i centrum ställde vi oss på badplatsens parkering före samhället (den är skyltad). Promenaden till bryggan tar mindre än 10 minuter, och själva färjeturen mellan Kyrkesund och Härön går på 2-3 minuter.

Vi gav oss ut på grön led, 5 km rundslinga

Precis som övriga gånger när jag har varit här valde vi den gröna rundslingan som går mot Ängen. Vi gick medsols. Dessutom tänkte jag att vi skulle gå till orkidékärret strax söder om Ängen och se om orkidén kärrknipprot fortfarande blommar.

Leden, som är en del av Kuststigen, är markerad med gröna romber på pinnar som dyker upp med täta mellanrum. Leden går delvis över klippor, ständigt med utsikt mot havet på vänster sida. Ljung, stenblock och våta markpartier avlöste varandra. Vi valde också att stanna och äta vår medhavda lunch till den underbara havsutsikten.

Ängen – vilken kontrast mot allt det karga

Leden på Härön är riktigt fin och bjuder på havsutsikt, klipphällar, vidsträckta ljunghedar, och så ängen då, mitt i allt detta karga. Den är en underbar kontrast med den vajande säden mot bohusklipporna i bakgrunden.

Vid ängen finns ett utedass där det finns möjlighet att tvätta händer med tvål och vatten efteråt – så där gör man gärna ett stopp. Dessutom fanns nu skyltar om en foto- och konstutställning i en av byggnaderna. Vissa av kustmotiven var så vackra att jag nästan smälte – så titta in om du vandrar förbi.

Det finns visst en blå led – vart går den?

Efter att vi hade tittat på utställningen ville jag visa Madeleine vindskyddet/rastplatsen innan vi vände och gick norrut på den gröna leden. Då såg jag att det fanns en blåmarkerad led som började strax intill vindskyddet. Denna led finns inte på reservatskartan och inte heller i appen jag använder när jag är ute.

Givetvis blev jag nyfiken, särskilt när jag såg att den ledde ner mot havet och Jungfruviken. Ärligt talat hade jag inte ens noterat tidigare gånger att det ligger en vik där, än mindre att man kan gå ner till den.

Vi följde den blå leden till vänster om viken och passade även på att ta en liten njutarpaus. Vattnet var så otroligt blått och platsen gjorde mig andlös med sin skönhet. Självklart kunde jag inte motstå att gå en sväng längs klipporna nere vid vattnet.

Sedan följde vi leden upp mot toppen, och då kunde vi konstatera att det skulle bli en kort, om än otroligt vacker avstickare. Det visade sig nämligen att spången man använder för att ta sig ut mellan klipporna låg under vatten (havsytan) och det var inte riktigt läge att göra ett sådant äventyr under den här turen.

Frågorna om leden på Härön kvarstår

Så frågan om vart den blå leden på Härön går och hur lång den är kvarstår. Men jag känner mig väldigt nyfiken på att ta mig ut hit igen redan nästa vecka och försöka ta reda på det. Och även gå söderut från Änga för att leta upp orkidén kärrknipprot eftersom vi inte hann med det den här gången.

Över ljunghed bland betande kor

När vi hade vänt tillbaka till gården fortsatte vi på den gröna leden, över ljunghed, bland betande kor. Visserligen är det nästan dubbelt så långt att gå till bryggan på Härön när man går den norra stigen, men den går nog ändå snabbare. Här är det mycket lättare underlag att gå på, så det går snabbt att ta sig till ”byn”.

Info för dig med hund: Det är inga stättor man behöver klättra över i hagarna – det finns grindar vid alla passager.

Det mysiga samhället

Leden avslutar rundan med promenad på den smala asfaltsvägen genom samhället ner till bryggan. Alla hus vid sidan av vägen är otroligt välskötta, och likaså trädgårdarna.

Det är något visst att gå längs smala bilfria gator ute på öarna. Känslan av charm är enorm, och allt är så oerhört vackert. Särskilt dagar med så fint väder som vi fick – när solen glittrar i vattnet mellan husen.

Sammanfattning av vår tur

Både Madeleine, hennes hund och jag tyckte det var skönt att få sätta oss ner några minuter och vila benen medan vi väntade på färjan. Många steg blev det, och många höjdmeter. Men vilken energi alla dessa vackra intryck fyllde oss med! Jag hade gått den gröna leden innan, men tänk att man kan upptäcka något nytt VARJE gång man är ute! Jag älskar verkligen det!

För dig som vill veta mer om Härön

Till Härön kommer du med färja från Kyrkesund på Tjörn. Under sommaren avgår den en gång per halvtimme, se Västtrafik, linje 362 mellan Kyrkesund och Härön Turen tar max 2-3 minuter.

Böcker, länkar och blogginlägg

I boken ”Bohuslän – vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket är den grönmarkerade slingan som vi gick tur nummer 25. I boken informeras sakligt om hur man går i varje korsning. Dessutom är rundslingan, som är 5 kilometer lång, en del av Kuststigen (här hittar du info från West Sweden Trails).

Och här kan du läsa om mina tidigare besök på Härön:

• Härön – en vandringspärla på Tjörn (med Helena, juni 2021)
• Naturreservatet Härön, Tjörn (med sambo, hundar och barn januari 2020)

Extra: En dag för tidigt för Härö-simmet

På skyltar utanför Magasinet såg vi att det skulle vara en annorlunda simtävling dagen efter vårt besök, Härö-simmet. Det innebär havssim 11 eller 3,5 km (det långa loppet är runt hela Härön). Det var fjärde året som tävlingen skulle gå. Så annorlunda – jag har inte ens simmat så långt i inomhusbassäng!

Inlägget Eftermiddagstur på Härön, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

I morse passade jag på att gå barnstigen ”Ivers Skogspromenad” när jag ändå var i Sundsby på Tjörn. Det är en riktigt mysig rundslinga på 1,3 km som bjuder på många spännande upplevelser.

Skogsstig, spång, utsiktsplatser, högt blåbärsris, klätterträd. Tio uppdrag att utföra, en brant trappa (men lugn det finns en stig nedanför som tar dig förbi den branta passagen om du inte vill ta trappan som man delar med Rådjursstigen) och rastplatser.

Dessutom passerar stigen både utelekplatsen, ett vindskydd med grillplats och såklart caféet och själva säteriet.

För familjemedlemmar som inte kan gå trixiga naturstigar går det bra att gå karpstigen från parkeringen och ut till lekplatsen/grillplatsen så har ni sällskap 1 kilometer av turen. Här finns allt som behövs för fin utetid tillsammans!

Längs leden finns skyltar som berättar om pojken Iver Huitfeldt som bodde på Sundsby säteri på 1600-talet och om naturen. Stigen är lätt att följa – håll bara uppsikt efter vita markeringar.

Slutligen lite länkar om Ivers Skogspromenad

Vill du har mer fakta om Ivers Skogspromenad och de övriga vandringslederna vid Sundsby Säteri kan du titta in på Tjörns kommuns webbsida.

Här i bloggen hittar du också många inlägg från mina turer runt Sundsby.

Så här hittar du till Sundsby Säteri

Med bil: Sundsby ligger på Tjörn i södra Bohuslän (några mil norr om Göteborg). När du har passerat Tjörnbron fortsätter du väg 160 mot Orust. Efter ytterligare cirka 5 kilometer sväng vänster mot Sundsby säteri. Följ vägen cirka 1 km. Parkering finns på höger sida. Lederna är skyltade direkt från parkeringen. Ivers Skogspromenad är markerad med vita markeringar.

Inlägget Ivers skogspromenad, Sundsby, Tjörn dök först upp på Hemomkringvandring.

Vilken vacker oas den är – Herrgårdsparken i Mariannelund. Trots att den ligger mitt i skogen så är den i stort sett belägen inne i samhället. Detta är en fantastisk plats som jag väldigt gärna ville visa för min syster och hennes barn när vi sågs i helgen.

Lite fakta om utflykt nummer 6

När Madickens familj var på utflykt fick de fly upp i träd på grund av att de blev jagade av tjurar. Att klättra i träd passar väldigt bra i Herrgårdsparken, men några tjurar behöver man inte oroa sig för.

Eftersom min syster hade en tid att passa bestämde vi oss för att ta bilen från Filmbyn till Herrgårdsparken istället för att gå. Men jag och hunden Balder hade gått själva promenaden redan på morgonen. Den första biten, följer man olika gång- och cykelbanor. Däremot är det till stor del stig tillbaka till Filmbyn.

Även den här utflykten har ett uppdrag man ska utföra. Den här gången skulle någon av oss sjunga en sång från scenen som finns mitt i Herrgårdsparken för att sprida lite glädje. Nu råkade lotten falla på mig. Trots att jag sjöng Smålandsvisan med mitt bästa vibrato och stora yviga gester finns inget bevis. Anledningen är att min lille systerson som skulle filma spektaklet tyckte att en traktor i närheten var mer spännande än jag. Så det enda man hör av min sång på filmen är några av de högsta tonerna som skär igenom traktorns ljudmatta.

Fritt fram för lek och spring

Oavsett om vi har filmbevis på mitt sjungande eller inte så blev besöket i Herrgårdsparken uppskattat. Det är en plats som gjord för spring och bus. Eftersom vi kom dit mitt under bästa höstperioden var marken täckt av löv, så vi inledde med lövkrig.

Inne i parken finns flera dammar och en å. Över dem alla går en massa broar som knyter ihop alla öarna med parkområdet. Givetvis tyckte barnen att det var väldigt roligt att springa runt längs strövstigen och varva oss där vi gick i lite ”vuxnare” tempo. Den mest kända bron i Herrgårdsparken är Tempelbron som ursprungligen byggdes i början av 1800-talet. Kopian som finns där nu byggdes 1980.

Det känns nästan overkligt att hela den här parken anlades av en generallöjtnant till sin hustrus ära. Hon hette Mariana och parker kallades för Marianalund. Vilken fantastisk kärleksgåva att ge en så vacker plats till någon! Sedan fick hela samhället ärva namnet 1913 och blev då Mariannelund.

Avslutningsvis: Användbara länkar om Herrgårdsparken

Självklart har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Varje utflykt har en egen folder (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Se vad Eksjö kommun skriver om Herrgårdsparken och dess historia (länk)

Mer i bloggen

– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt 6 – Herrgårdsparken dök först upp på Hemomkringvandring.

Filmbyn Småland har skapat vad de kallar ”sju sagolika utflykter” i anslutning till utställningen i Mariannelund. När jag var där i helgen tog jag med syskonbarnen (och deras mamma och mormor) på utflykt nummer 5. Den innebar uppdraget att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.

Lite fakta om utflykt nummer 5

Turen bara är 2,1 kilometer och den utgår precis som övriga utflykter från Filmbyn Smålands entré. Denna rundslinga gick mestadels på gång/cykelbana och motionsspår och var lätt att gå.

Vanligtvis föredrar jag att gå på skogsstigar, men här var vi omgivna av härlig tallskog och glittrande skogssjöar. Vilket definitivt motverkade känslan av att vara så nära civilisationen som vi faktiskt var.

Utflyktens uppdrag engagerade barnen

Dessutom hade även denna utflykt ett uppdrag åt oss. Nämligen att ta reda på vilken sjö i Mariannelund som har klarast vatten.

Enligt kartan skulle vi ta prover i tre olika sjöar, vilket passade bra eftersom jag hade med exakt tre barn. Filmbyn skickade med dem varsin vattenbehållare så att de kunde ta varsitt vattenprov. Barnen ansvarade för sina provburkar med stolthet och spännning.

Tack vare att kartan och beskrivningen var så tydlig var det lätt att hitta till de olika sjöarna. Ändå var det svårt att nå ändra fram till vattnet när det var dags för prov nummer två. Men vi var kluriga och hittade en annan plats som var lättare att komma fram till.

Eftersom det fanns risk att det skulle bli tävling mellan barnen om vem som tog det ”bästa” provet var vi tydliga med att det var sjöarna som tävlade. Inte barnen. Därför kunde alla glädjas när vi konstaterade att det var sjön Skruven som hade överlägset klarast vatten. Åtminstone just den dag vi var där.

Men vi hann så mycket mer…

Även om 2,1 kilometer kan tyckas vara en kort sträcka så hinner man oerhört mycket. I alla fall om man har med sig barn. En obligatorisk fikastund hann vi med då vi fick både mackor, bullar, kakor och pannkakor i solen.

Sedan såg vi något som vi kände skulle kunna vara världens längsta snigel. För att inte tala om alla gigantiska svampar vi gick förbi (dock inte vackra!). Och alla bär vi var tvungna att stanna och smaka på – så många stopp blev det.

Kort men gott – så kan jag sammanfatta den här utflykten. Jag är helt säker på att Astrid Lindgren hade älskat den här aktiviteten som Filmbyn ordnat. Den passar så bra in i hennes tankar om hur barn ska ha det – och i mina.

Bonustips

Ett litet tips: Man kan kombinera denna tur med utflykt nummer 3, Korpberget, som går åt samma håll.

Avslutningsvis: Användbara länkar

Självklart har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Varje utflykt har en egen folder (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Mer i bloggen

– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt nr 5 – klarast vatten? dök först upp på Hemomkringvandring.

Filmbyn Småland har skapat sju sagolika utflykter i anslutning till utställningen i Mariannelund. Den första av dem heter ”världens starkaste”. Självklart tänker jag direkt på Pippi Långstrump när jag ser det. Utflykten leder till något så konstigt som Runkestenen.

Lite fakta om Runkestenen

Målet för den här rundan, som är 5 kilometer lång, är Runkestenen. Vad är då detta för konstig sten kan man fråga sig? Jo, när inlandsisen smälte för 10 000 år sedan lämnade den efter sig stora klippblock. Några av dem landade på sin spets på en plan berghäll och kallas runkestenar. Eftersom man kan få dem att gunga (det fornsvenska ordet för ”gunga” var ”runka”).

Flyttblocket vi skulle gå till ligger i Vimmerby kommun. Precis utanför Eksjös kommungräns. Detta ska vara en av världens största runkestenar. Stenblocket är cirka 5 meter högt, 4 meter brett och 10 meter långt. Vikten är.. håll i dig… 260 ton. Tyvärr hade älgjakten börjat tidigare än vanligt så det var inte så lämpligt att just hit. Istället visar jag bilder från några av mina tidigare besök här.

Sagan om jättekvinnan och Runkesten

Enligt en sägen var det jättekvinnan Kåra, som kastade en sten från ”Harekulla höjd” i Pelarne socken mot Rumskulla kyrka sedan hon blev störd av kyrkklockornas ljud. Stenen sprack och den ena halvan hamnade vid Krogstorp i Pelarne och den andra halvan, Runkesten, i Rumskulladalen. Enligt sägnen skall Kåra en gång komma tillbaka och förgöra den som välter Runkesten från sin plats.

Avslutningsvis: Användbara länkar

Givetvis har Filmbyn Småland samlat all information om utflykterna på ett och samma ställe. Ta en titt (länk). Det finns en folder för varje utflykt (med karta, färdbeskrivning och kuriosa) och de finns att köpa i receptionen på Filmbyn Småland.

Runkesten är sedan 1956 ett skyddat naturminne och har RAÄ-nummer Rumskulla 51:1. Du hittar mer information hos Fornsök (länk):

Mer i bloggen

– Sevedeleden (50 km) som passerar Runkestenen gick jag förra våren
– Min sammanställning över Filmbyns sju sagolika utflykter

Inlägget Sagolik utflykt nr 1 går till Runkestenen dök först upp på Hemomkringvandring.

Sista morgonen i Funäsfjällen valde jag att stiga upp medan de andra sov. På grund av att jag ville ta en närmare titt på Anderssjöåfallet åkte jag till Tänndalen, 14 kilometer från Fjällkällan där vi bodde. Och eftersom Balder är en väldigt aktiv hund fick han göra mig sällskap.

Stigen utgår från naturrastplatsen

Strax efter att jag hade passerat Tänndalen på väg 86 började jag hålla ögonen öppna efter naturrastplatsen som skulle ligga på höger sida. Redan första dagen vi var uppe passerade vi den när vi skulle upp till Svansjökläppen, så jag hade ändå lite koll. Parkeringen var stor och rymlig – i alla fall när man kommer dit tidigt på morgonen som jag gjorde. Så fort jag öppnade bildörren möttes jag av dånet från vattenfallet.

Tydliga skyltar visar vägen till leden som följer ån och vattenfallet. Vid fallets fot finns vindskydd och fler bord för dem som vill ta en fika- eller matpaus i fint vattenstänk. Just denna morgon stod även ett tält uppslaget precis intill vattnet.

Uppför trappan längs Anderssjöåfallet

Dessutom befann jag mig vid foten av en trappa som följer ån upp på berget. I själva verket är det en riktigt lång trappa som består av hela 303 steg. Jag och Balder började ivrigt ta oss uppåt. Både vid plattformarna och däremellan stannade vi med jämna mellanrum. För min del var det mest för att beundra utsikten. Balder tyckte nog mest att det var skönt att slippa gå i den otäcka trappan. Och för att det var roligt att plaska i vattnet.

Vyerna förändrades hela tiden. Vilket även karaktären på Anderssjöåfallet gjorde. Jag älskade verkligen att gå här. Ljudet från det forsande vattnet, grönskan, alla små fall längs vägen, bergen i bakgrunden. Dessutom fanns möjlighet att gå ner till vattnet – och även ut i det via stenar – på flera ställen. Helt fantastiskt att kunna stå torrskodd mitt ute i ån. Och jag förundrades över att vattenfallet bara fortsatte – trots flera hundra meters vandring uppåt.

Från vattenfall mot fjäll

När vi kom fram till bron fanns flera vägval att göra, beroende på hur lång eller krävande tur man ville göra. Vi sa hejdå till Anderssjöåfallet och svängde höger, längs det turförslag som jag sett hos Funäsfjällen (se längre ner).

Därefter går leden längs en smal väg och mellan träden skymtar grönklädda berg fram. Lugnet omgav oss och det var otroligt vackert denna soliga dag (vår enda soliga dag faktiskt).

På min vänstra sida öppnade sig heden och i fjärran såg jag snöklädda fjälltoppar. Dessutom fanns där otaliga tjärnar och sjöar. Och efter bara en kort stund insåg jag att jag hellre ville gå dit än följa den tänkta rutten. Alltså svängde jag helt sonika av. Fjälluften fyllde mina lungor och jag gick med lättare steg än på länge.

Sedan fick vi en helt ljuvlig stund

Frihetskänslan var total när jag inte hade ett bestämt mål att gå mot. Och inte heller någon särskild tid att passa (även att jag behövde vara hemma runt lunchtid). Balder och jag njöt båda av omgivningen. När han drog mot en tjärn en bit från stigen ryckte jag bara på axlarna och följde med honom.

Efter att han tagit sig några uppfriskande bad insåg jag att han faktiskt visat mig den perfekta platsen att rasta på. Trots att vi var nära stigen var vi dolda i en slänt. Dessutom satt vi i lä för den starka vinden, med solen rakt på oss. Dock var det bara 13 grader, så det var inte heller för varmt. Här stannade vi och njöt länge.

Helt fantastiskt att stanna upp och bara vara. Jag hittade en massa vackra blommor (Kung Karls spira, fjällgentiania, slåtterblomma och ett flertal orkidéer). Och Balder badade flera gånger, och hann även äta sin lunch som jag spred ut åt honom inom linans räckhåll så han kunde gå runt och knapra.

Till slut kände jag ändå att det var bäst att vi reste på oss och började gå tillbaka ner mot bilen på Anderssjöåfallets naturparkering. Men vi gick i ett ostressat tempo och jag njöt verkligen av varje stund uppe på heden.

Nervägen går genom fjällbjörkskog

Efter att vi vänt följde vi samma stigar och små vägar tillbaka mot Anderssjöåfallets naturparkering. Men istället för att gå nerför alla trappor (och möta alla som var på väg upp) gick vi stigen ner mot parkeringen genom ljuvligt grönskade fjällbjörkskog.

Denna tur, även utan vår utflykt ut på fjällheden, är en som jag verkligen rekommenderar till alla som någon gång befinner sig i området. Och den passar både gammal och ung.

Och så lite länkar

Till sist kan jag tipsa om en av Funäsfjällens guldturer (länk) som jag gick delar av denna dag. Den kallas kort och gott Anderssjöåfallet, har nummer 558 och är 6 km lång. Dessutom tycker jag att en länk till Tänndalens webbsida är på sin plats. Och såklart mitt eget inlägg om Anderssjöåfallet vid tre olika årstider.

Vill du läsa fler inlägg från Härjedalen?

Här hittar du alla mina blogginlägg från Härjedalen

Inlägget Anderssjöåfallet, Tänndalen – utflyktstips dök först upp på Hemomkringvandring.

… ska jag göra nästa gång. Definitivt. Men den här gången fanns inte tidsutrymme för det, så jag fick nöja mig med att åka bil längs den mäktiga Stenkusten. Jag kan verkligen rekommendera det här området för dig som söker ett utflyktstips som levererar maximalt i kategorin vackra intryck.

Stenkusten – en mysigare väg helt enkelt

Sista dagen å Öland skulle jag åka med tåg från Kalmar redan vid lunchtid. Trots det ville vi hinna se något innan dess. Och det var då Tord fick den biljanta idén att köra vägen längs Stenkusten (kustvägen mellan Äleklinta och Sandvik) istället för att köra den stora landsvägen ner över ön.

Tack vare detta fick jag se några vackra blommor som jag inte sett tidigare: klipplin, lammöron, färgreseda, färgkulla och pipört bland annat. Och jag är så tacksam mot Tord för den här extra lilla visningen. Sedan var det ju inte bara blommorna som var fantastiska – hela landskapet fick genast en plats i mitt hjärta.

Stentorn och Bruddesta fiskeläge

Förutom de stopp vi gjorde för att beundra och fota blommor gjorde vi ytterligare två stopp. För det första stannade vi vid en plats där det ligger en massa ”skräpsten” från stenbrottet. Där har förbipasserande byggt stentorn. Och inte bara enkla torn, utan även den del ganska avancerade skapelser.

Att gå mellan dem kändes nästan lite overkligt – det kändes som om det inte fanns något slut. Sedan stannade vi bara på ett ställe till. Men vilket ställe: Bruddesta fiskeläge. Där fanns fint bevarade sjöbodar och miljön vid havet är obeskrivligt vacker. Så jag låter bilderna tala för sig själva.

Vi fortsatte sedan i sakta mak söderöver och tog bron över till Kalmar. Det här blev en otroligt fin avslutning på min Ölandsvecka som jag fick av Tord i 50-årspresent.

Och så länkarna

Du kan själv läsa mer om stenkusten hos Allt om Öland (länk). Och de har även samlat information om det idylliska Bruddesta fiskeläge.

Mera från min Ölandsresa i juni 2021

– Lyckad orkidéresa till Öland
– Tälta på Öland – lyxig egentid
– Varm vandring på öländska alvaret

Inlägget Vandra längs Stenkusten på Öland dök först upp på Hemomkringvandring.

Skulptur i Pilane (Tjörn) är nog den ultimata utflyktsplatsen för familjer i alla åldrar. För här finns allt! Vacker natur, kultur i form av spännande skulpturer, vidsträckta ytor med gott om plats för picnic. För att inte tala om blommor i mängd och stigar som är lätta att gå. Även att det också finns möjlighet att utforska området utanför stigarna.

När min dotter, som älskar att teckna, önskade i 14-årspresent att få besöka ”Skulpturer i Pilane” på grannön Tjörn åkte vi såklart dit. Eftersom jag inte är så insatt i ämnet konst kommer jag inte att fokusera på skulpturerna, utan mer på upplevelsen.

Storslagen natur med väl tilltagna ytor

Visserligen hade jag googlat i förväg och läst på. Men jag hade ändå inte riktigt förstått hur stora ytor som utställningen sträcker sig över. Grönskade ängar, bergen som är så typiska för det bohuslänska landskapet, och gravfält från bronsåldern bredde ut sig runt oss. Vi gav oss ivrigt iväg för att leta efter nutida skulpturer i det forntida landskapet.

Tack vare informationsblad som vi fick i entrén kunde vi lätt följa med i vilka skulpturer vi passerade. Det finns tydliga stigar och gångvägar att följa genom hela området. Totalt är stigen knappt 2 kilometer, men det tar ändå sin tid om man vill titta på allt.

Några av skulpturerna i Pilane 2021

För närvarande finns 19 skulpturer i parken i Pilane – här ser du några av dem:

När vi pratade om detta i bilen efteråt var vi alla överens om att det inte var konstverken i sig som var det häftigaste. Det var miljön. Att kunna gå runt bland dem på det här sättet.

Passa på att fika eller äta lunch i det gröna

Eftersom miljön är både vacker och rogivande passar det alldeles utmärkt att ta med fika. Och bara sätta dig på en plats som tilltalar dig. På grund av att vi hade med hundarna fick vi välja en plats i skugga.

När man har med sig lite yngre personer är det uppfriskande att de hittar saker att göra längs vägen. Som min dotters trädklättrande vid fikapausen. Eller när tonåringarna helt plötsligt startade maskroskrig. Det påminner mig om vad som är viktigt – att vara i nuet och att se detaljerna!

Absolut värt ett besök

Visserligen är det inte någon lång vandring hos Skulptur i Pilane. Men om du ändå har vägarna förbi Tjörn tycker jag absolut att du bör unna dig ett stopp på några timmar här. Hade det inte varit för att våra två hundar (som jag hade kopplade i bälte runt midjan) dragit så hade vi stannat mycket längre. Sammanfattningsvis kan jag bara säga: Fantastiskt vacker, lugn och intressant plats att strosa runt på. Dessutom finns flera andra fina områden för kortare vandringar i närheten. Om du vill fylla en hel dag med härliga Tjörn-upplevelser.

För dig som vill veta mer om Pilane

På Tjörn i Bohuslän hittar du denna annorlunda konstutställning. ”Pilane är naturens egen konsthall, ett åtta hektar stort kulturlandskap där du rör dig fritt under bar himmel. Du går själv eller i mindre sällskap tillsammans med familj och vänner. Med storslagen utsikt över den bohuslänska arkipelagen kan du känna närheten till konsten, havet, naturen och det som anas bortom horisonten.” Så står det på Skulptur i Pilanes egen webbsida (länk). Där hittar du även information om priser, öppettider, och parkering. Och självklart om konstverken och de konstnärer som skapat dem.

Inlägget Pilane – konstvandring bland skulpturer dök först upp på Hemomkringvandring.