Kanjoner, lavskrikor och dvärgröding

Eftersom turen till spektakulära Evagraven och Fiskhålsgraven var en av mina favoriter förra hösten blev jag extra glad när det var just den turen Linda önskade mest.

Mutor till lavskrikan

Redan dagen efter att vi kom upp till Funäsfjällen bestämde vi oss för att gå turen vid Evagraven och Fiskhålsgraven. Dels för att det var den som stod högst på Lindas önskelista, men också för att det var den enda dagen som SMHI utlovade fint väder.

Vid frukosten nämnde jag för Linda att jag såg lavskrika första gången just där, vid parkeringen när jag var där förra året. Hon blev eld och lågor och sa att vi måste ta med lite korvbitar så att vi kunde locka in ”honom” om ”han” var där i år också. Så vi delade grillkorv i lite mindre bitar och tog med i en påse.

För oss var det bara en bonus om vi verkligen skulle få se någon, men redan när vi parkerade hade vi turen att skymta några. Därför fick hunden Vittra stanna kvar i bilen medan vi mutade (eh.. matade menar jag) fåglar, njöt av deras vackra färger, skrattade åt deras glupskhet och passade på att fota dem.

Linda hade en förhoppning om att de skulle våga landa i hennes hand, men det gick tyvärr inte på grund av alla bilar och människor som rörde sig på parkeringen.

Genom fjällskogen upp mot Evagraven

Från parkeringen gick vi rakt upp förbi fäbodarna och valde att gå raka spåret mot Evagraven. Vi gick alltså inte leden som går förbi hällmålningarna (här finns länk till inlägg när jag varit där). Stigen förde oss snabbt, men inte brant, uppåt genom myrmark och fjällskog. Under natten hade det varit minusgrader, så i alla skuggiga partier låg frosten fortfarande kvar.

Vilken fantastisk kanjon

Snart skymtade vi Evagraven, den första av de två kanjoner vi skulle passera på denna tur. Eftersom vi valde att gå just den här stigen så kom vi ”nerifrån” kanjonen och följde den hela vägen uppe på kanten. Otroligt maffigt och mäktigt. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Kanjonen är hela 800 meter lång, och när vi vände oss om hade vi utsikt över enorma skogar, många sjöar och fjäll. För oss kändes det självklart att stanna här för en längre paus och bara ta in allt det vi hade omkring oss.

Vidare över fjällhed mot nästa kanjon

Om man har läst på vet man att Evagraven är den större av de två kanjonerna, och då kanske man känner sig frestad att nöja sig med den. Men det tycker jag inte att man ska göra. Fiskhålsgraven har nämligen en helt annan karaktär, och stigen dit är lätt att gå – på fjällhed med milsvid utsikt.

Lunchpaus och vila vid Fiskhålsgraven

Det dröjde inte länge förrän vi nådde vårt mål Fiskhålsgraven. Nere i denna kanjon rinner en bäck. Stenformationerna bildar öar, så kanjonen snirklar sig fram och även delar sig. Personligen tycker jag mer om denna än Evagraven, trots att den är mäktigare på ett sätt.

Här letade vi upp en fin plats i lä och gjorde oss hemmastadda. Här lagade vi lunch, och här låg vi och vilade en timme. Förmodligen var detta det ljuvligaste på hela turen.

Vi såg fridlyst dvärgröding

Nästa etapp blev inte mer än några hundra meter lång innan vi var tvungna att göra paus igen. Det är allmänt känt att det ska finnas dvärgröding i ån nedanför Fiskhålsgraven. Det unika med dessa är att de är kvar sedan istiden och har en helt annan uppsättning DNA än övriga rödingar. Alla vi mötte frågade om vi hade sett ”fiskarna”, men vi kom ju från andra hållet och hade ännu inte passerat.

Egentligen fortsätter leden på vänster sida om bäcken, men jag föreslog till Linda att vi skulle gå ner till den lilla bron som går över till grottan (som inte är någon grotta utan bara ett överhäng). För henne var det en självklarhet, så vi svängde av. Innan vi ens kom fram till bron såg vi de små fiskarna.

Jag kan ingenting om fiskar, och är vanligtvis ganska ointresserad (det får jag erkänna), men jag kände ändå en vördnad över att få se denna urgamla art. De är cirka 10-12 centimeter långa, vilket kan vara svårt att se i filmen ovan.

Lätt stig tillbaka till parkeringen

Från Fiskhålsgraven och ner till parkeringen följer man en tydligt markerad stig. Fjällskog, renar och tystnad är det man kan möta här. Tyvärr var det inga lavskrikor inom synhåll när vi skulle åka vidare mot Flatruet, men vi var väldigt glada över den långa stund vi fått beundra dem före vandringen. Vi hade tänkt oss en kort tur den här dagen, men vi var ute i nästan 7 timmar!

Avslutningsvis lite fakta/länkar

Evagraven är en kanjon/förkastningsspricka som uppkom för över 10.000 år sedan. Kanjonen är 800 meter lång och det är mäktigt att vandra på stigen längs kanten.

Vägbeskrivning

Från Funäsdalen tar det ungefär 45 minuter med bil till parkeringen på Ruvallens fäbod. Från Funäsdalen kör du mot Mittådalen (cirka 22 km) och svänger där höger mot Messlingen. Här följer en sträcka med fin asfalt i 11 km. Efter byn kör du ytterligare 2 km innan du svänger vänster in på en betalväg mot Ruvallen. Betala med Swish (40 kr). Parkera vid parkering/vindskydd nedanför fäbodarna. Leden utgår från parkeringen.

Länkar

Turen förbi Evagraven och Fiskhålsgraven beskrivs i boken ”Funäsfjällen, Helags och Ljungdalsfjällen – Vandringsturer och utflykter” från Vildmarksbiblioteket, och är en av varianterna på tur nummer 39.

Och här kan du läsa om mina övriga turer i Härjedalen/Jämtland.