Stenshuvuds nationalpark

Jag har vandrat på många ställen, men Stenshuvuds nationalpark är förmodligen ett av de vackraste. Hav, bokskog, mattor av vitsippor, en lång vacker sandstrand, stigar i kuperat landskap, och när jag var där bredde mina favorit-vårblommor backsipporna ut sig på heden.

Stenshuvud – ett drömresmål för mig

Under 2018 hade jag en resa inplanerad till Stenshuvuds nationalpark, men den blev inställd. Ända sedan dess har jag försökt hitta ett tillfälle att åka hit, och i slutet av april blev det äntligen av. Den 30 april var jag här med min sambo och den 1 maj anslöt några av mina systrar.

Eftersom vi kom fram till Österlen runt lunchtid passade vi på att köpa med oss pizza från pizzerian i Kivik och ta med ut till nationalparken. Vi parkerade vid Naturum och slog oss ner i lugnet bland vitsipporna en bit därifrån.

Stenshuvudslingan, 2,2 km (röd)

Förmodligen tänkte vi precis som alla andra besökare: när vi är här måste vi upp på toppen av Stenshuvud. Sagt och gjort så gick vi iväg längs den röda leden när vi hade vilat efter lunchen. Stigen var bred och vältrampad där den ledde oss fram genom vacker ädellövskog och mattor av vitsippor.

Flera toppar på Stenshuvud

Strax innan man kommer fram till topparna (den södra, östra och norra) blir det brantare, så där får man nog lämna barnvagnen om man har med sig en sådan. Utsikten från topparna ner mot resten av nationalparken är verkligen magnifik. Det är också därifrån man förstår hur lång sandstranden verkligen är.

Tips 1: Gå gul led tillbaka istället för röd

Stenshvudslingan är en tur- och returslinga med en liten ögla just runt utsikterna, men det finns alternativ. Det finns nämligen också möjlighet att svänga nerför en brant trappa och ansluta till Hällevikssslingan, den gula leden. Följ Skåneledens orange markeringar från norra toppen så hittar du.

Om du väljer att gå denna väg tillbaka kommer du att passera ett fint alkärr på nybyggd spång. I kärret ska det finnas långbensgrodor, men vi såg inte till dem den här gången i alla fall.

Tips 2 : Vik av stigen mot havet

Innan man kommer tillbaka till Naturum finns en tydlig stig åt vänster nedanför en backe. När man följer den kommer man över ljungheden ner till stranden. Vi valde att strosa denna vackra stig och därefter följa strandlinjen tills vi kom till den blå slingan nedanför Naturum.

Arboretumslingan, 0,5 km (grön)

Eftersom arboretumslingan, med utländska träd, startar precis bredvid nationalparkens tältplats valde jag att gå den på kvällen medan min sambo tog ett bad i havet. Jag passerade även dagen därpå, för den gula slingan går också igenom här. Bilderna är alltså från två dagar efter varandra. Denna korta led är tillgänglig även med barnvagn eller rullstol. Leden börjar cirka 300 meter från parkeringen.

Hälleviksslingan, 4,2 km (gul)

På kvällen slog vi upp våra tält på nationalparkens tältplats (se mer info längre ner på sidan), men vi steg upp redan klockan 5 och packade våra saker. Anledningen var att min sambo skulle vidare till ett annat område för vandring.

På egen hand i den tidiga morgonen

Eftersom min sambo skulle iväg tidigt, och jag själv hade ont i knät, så skjutsade han mig från Hällevik till Naturum där jag gömde min packning under en stor lövhög. Sedan gav jag mig ut i njuttempo på den gula rundslingan som bland annat skulle föra mig förbi tältplatsen jag nyss lämnat med bil.

Men första biten av leden sammanfaller med den blå, tillgängliga leden. När man kommit ner till havet går stigen en liten bit ifrån vattnet som skymtar mellan träden i stort sett hela vägen upp till Hällevik. Eftersom mina systrar inte skulle dyka upp förrän framåt lunch unnade jag mig att gå länge längs vattnet och bara njuta av havet och tystnaden.

På några ställen var det riktigt trixigt att gå med trasigt knä (till exempel över klapperstensfältet) men jag hade ingen brådska så jag kunde ta det väldigt lugnt.

Det var en riktigt mäktig känsla att vara ensam i hela nationalparken (det stod åtminstone inga bilar på parkeringen). Stigen passerar Stenshuvuds fyr som var värd en liten avstickare.

Hålnunneörten gladde blomnörden i mig

När man närmar sig Hällevik övergår stigen till skogsväg och jag gick återigen på arboretumslingan tills jag passerat tältplatsen. Sedan är det bred och lätt stig att gå nästan ända tills man är framme vid spången vid Alkärret (se tips 1 på den röda leden).

Till in lycka fick jag se en massa hålnunneört – både lila och vit. Eftersom växten är väldigt ovanlig utanför Skåne (och jag ju inte är från Skåne) så jag fotade allt jag kunde.

Till sist vill jag nämna att jag satt ner en lång stund på en nedfallen trädstam mitt bland alla vitsippor och åt min frukost. Eftersom mitt knä krånglade tog det lång tid att gå denna runda. Men den var otroligt vacker och jag kunde inte önskat mig en finare start på dagen.

Havsslingan, 1,1 km (blå) – tillgänglig

Från naturum utgår den även blå slingan som är en tillgänglig led på 1,1 kilometer. Den går ner till havet och rundar fuktängen där och kommer tillbaka på andra sidan.

Eftersom våren var lite sen i år blommade inte alla växter som vanligtvis gör det, men på fuktängen ska det finnas gott om orkidéer till exempel. Men den här gången såg jag i alla fall en massa gullvivor med dagg, och havet i gryningsljus är ljuvligt.

Kortelslingan, 3,2 km (lila)

När jag hade kommit tillbka till Naturum efter min härliga morgontur på egen hand fortsatte jag söderut i nationalparken, ut på Kortelslingan.

Vila och njuta av utsikten

Den går genom bokskog och (vid den tidpunkten) vitsippemattor upp till en otroligt vacker utsikt; Kortelshuvud. Däruppe valde jag att bara sitta i tystnaden och solen – länge!

Sedan kom en man förbi som berättade att han hunnit ta ett dopp i havet och sedan vila i sin nyinköpta hammock på en vacker plats närmare havet. Egentligen hade jag tänkt vända tillbaka till Naturum (bara 700-800 meter), men när han sa att han sett vackra blommor lite längre ner var jag ju tvungen att fortsätta längs stigen. Och det är jag oerhört tacksam över att jag gjorde.

Orkidéer och blomsterprakt

Trots att den här leden inte är särskilt lång så blev den en favorit för mig. Den bit som följde efter utsikten var hänförande vacker. Vitsippor så långt ögat nådde och 100 ställen där man hade kunnat stanna för en fikapaus. Ju längre ner jag kom från berget, desto fler växter såg jag; Vitsippor, svalört, jordreva, skogviol och gullvivor.

Och sedan, precis när stigen svängde ner på ängen, orkidén Sankt Pers Nycklar. Visserligen var de flesta bara i knopp, men det var en massa av dem på gång, och jag var så lycklig över att få se dem.

Dalgången vid Rörums norra å

Härifrån följer man ett kort stycke en skogsväg, och om man känner sig nöjd kan man fortsätta den och ta en genväg tills man kommer ut på lila led, bara en bit från naturum. Själv fortsatte jag på leden som följer Rörums norra å (och även passerar Entré Rörum som är den entré jag själv kommer att använda nästa gång jag åker hit).

Härifrån var stigen mycket lätt att gå och jag kunde lägga all min tid och energi på att bara ta in allt det vackra runt mig, till exempel gullpudran intill spången, och grönskan runt ån. När den lila leden svängde vänster valde jag att istället följa skyltar mot ”Badplats”.

Den nya stigen ledde mig över Sandarna fulla med backsippor, och ner till havet. Där gick jag på stranden hela vägen tillbaka till den blå/gula leden och följde den upp till naturum. Men medan ajg väntade på mina systrar tog jag en halvtimmes solpaus vid havet.

Fler turer/utflykter under resan

• Systerträff med spa i Brösarp (och utflykt till Brösarps backar)
• Hjortsprångsrundan och övernattning i Söderåsens nationalpark (kommer snart)

Avslutningsvis: info och länkar

Stenshuvuds nationalpark kallas av Sverige Nationalparker för ”Mångfaldens pärla på Österlen”, och jag kan förstå dem. Här i sydöstra Skåne, i Kiviks kommun, hittar man denna paradisiskt vackra park där man får både klippstrand, sandstrand, hav, alkärr, mosse, torräng, ljunghed, sandhed, bokskog och fuktäng.. Det finns tre entréer där man kan parkera: Huvudentrén vid naturum, Entré Rörum och Entré Hällevik.

För den som vill vandra långt är inte Stenshuvuds Nationalpark rätt plats, men här finns flera kortare slingor, och är en perfekt plats för utflykter och dagsturer.

Tältplatsen det enda negativa på Stenshuvud

Något hundratal meter från parkeringen i Hällevik finns den enda plats i hela nationalparken där det är tillåtet att övernatta, vare sig det är i tält, hammock eller på annat sätt. Tyvärr är det på en allt annat än naturskön plats, så här har nationalparken en läxa att göra. Observera att man tidigast får slå upp tältet klockan 16, och att det måste vara borta senast klockan 10.00.

Tältytan är i vad som kallas en ”glänta”. Visserligen är ytan omgiven av träd, men inte sådan vacker skog som man åker till nationalparken för att få se. Ytan består tillplattat grus och det är så hårt att vi fick slå ner våra tältpinnar med hjälp av en yxa. Lite antiklimax att få en sådan sovplats när man gått i gudomligt vackra omgivningar hela dagen.

Viktigt att följa föreskrifterna

Tyvärr blev vi också vittne till två personer som helt öppet läste på skylten vid tältplatsens gräns, tittade på varandra, flinade, och sedan gick in i den grönskande lövskogen och slog upp sitt tält. Det är så viktigt att vi som är ute respekterar de regler som finns – annars kommer begränsningarna att bli ännu större. Alla vill övernatta på en vacker plats, men vi måste vara solidariska och följa reglerna.

Toa, eldstad och sopor

Vid parkeringen, som ligger bara några hundra meter från tältplatsen vid Hällevik, finns toaletter (torrdass) och dessutom sopsortering. En eldstad finns vid själva tältplatsen, men man måste ha med egen ved – man får inte plocka i nationalparken. Det finns inte heller något vatten vid tältplatsen. Man kan gå ner till havet för att tvätta sig (några hundra meter bort), men man kan inte ta dricksvatten där.

Läs mer om Stenshuvud

Avslutningsvis kommer – som vanligt – några användbara länkar:

• Stenshuvuds nationalpark – den officiella webbsidan
• Dessutom kan du läsa om alla dessa turer, och flera olika varianter av dem, i boken Nationalparker i södra Sverige från Vildmarksbiblioteket. Den är kanon!